Det parlament som drev igenom självständighetsförklaringen hette andra kontinentalkongressen. Den hade bildats i maj 1775, när kolonierna fortfarande nominellt löd under London. Den hade, som namnet antyder, föregåtts av den första kontinentalkongressen som hållits september-oktober 1774. Och när man läser om den kongressen dyker en intressant uppgift upp:
Georgia declined to send delegates because they were hoping for British assistance with Native American problems on their frontier and did not want to upset the British.- Wikipedia: First Continental Congress
I kolonin Georgia fanns en enda utbrytargrupp: Församlingen St John's (idag ligger där samhället Midway) som var för självständighet. De gick därför till kolonin South Carolina och frågade om de fick vara med dem istället.
But South Carolina would have all of Georgia or none and refused to accept just one rebel parish. South Carolina also chided "that infamous colony of Georgia" for not quickly joining the confederacy of colonies.- Spencer B. King Jr: Georgia Voices: A Documentary History to 1872 (University of Georgia Press 1966), sid 58
Lyman Hall blev senare en av tre georgiska undertecknare av självständighetsförklaringen. Det hade varit intressant att ta reda på hur länge agget mot rebell-kolonin hängde kvar.
1 kommentar:
Ser man det så, så kan man ju egentligen även fundera på varför alla de övriga 37 staterna firar så hårt, de var ju inte heller med när det begav sig.
Skicka en kommentar