Den mexikanska kvack-industrin

Läget sammanfattat i en skärmdump. Även om alla träffar inte handlar om cancersjuka som söker hjälp i Mexiko så är det alldeles för många som gör det.

Om sprit, tobak eller tvättmedel är tillräckligt mycket billigare på ena sidan om en nationsgräns för att vara värt besväret, så kommer en blomstrande marknad för varorna ifråga att uppstå där. Sådan gränshandel kan också uppstå på grund av skillnader i lagstiftning, som när en begränsning för toaletters spolmängd i USA ledde till att många köpte storspolande toaletter från Kanada.

Här är ett annat exempel: Den mexikanska kvack-industrin. I det landet har medborgare i USA nära till en marknad där lagstiftningen tillåter mer, kontrollen är slappare, och korruptionen högre. Därför har man länge haft en blomstrande marknad för kvack i norra Mexiko. Storsäljaren är cancerbehandlingar, där man använder såväl preparatet amygdalin (även kallat laetrile eller "vitamin B17") som blodtransfusioner från marsvin, tarmsköljning, elbehandlingar och så vidare.

The sad search for a cancer cure is driving hundreds of Americans across the border into Mexico each week for treatment with a drug [amygdalin] banned in the United States because it has no medical value.

- Cancer 'Cures' Below the Border, Los Angeles Times 10 januari 1968

Ron Rosenbaum recently did an in-depth article for New West magazine titled "Tales from the Cancer Cure Underground". He went to Tijuana and explored more than half a dozen different establishments offering every kind of exotic therapy and esoteric substance driven below the border by U. S. authorities – "everything from the mysterious decades-old Hoxsey elixer [Wikipedia: Hoxsey Therapy] to coffee enema cures, fetal sheep cell injections and three varieties of metabolic enzyme treatments."

- San Fransisco Chronicle, 23 november 1980

Many U.S. citizens with cancer and other illnesses regularly travel to Tijuana and other Mexican border cities seeking alternative treatments – such as Laetrile, a derivative of apricot pits – despite warnings from U.S. officials and physicians that the therapies and injections offered in Mexico are often useless, if not dangerous.

- U.S. Operator of Mexican Cancer Clinic Held in S.D., Los Angeles Times 26 mars 1991

Like thousands of other desperately ill Americans, Coretta Scott King [Martin Luther Kings änka] was apparently hoping for a medical miracle when she crossed into Mexico.

- Mexican cancer clinics accused of quackery, Arizona Daily Sun 3 februari 2006

Detta pågår än idag. Och folk kommer inte bara från USA. Det finns döende över hela världen som inget hellre vill än att komma till Mexiko för att genomgå dyra behandlingar. Om de fungerar? Kanske, det sägs så, någon läste på google att ... Räcker inte det?

Man kan till exempel gå till gofundme.com, en crowdfunding-sajt bland många, och slå på "mexico cancer". Och få upp en bedövande mängd historier som var och en är outhärdlig i sig.

... I have researched some alternative methods of healing and decided to try a clinic in Tijuana with a different approach to cancer.

... He is going for an alternative, more aggressive treatment, that can only be done outside the U S in Tijuana, Mexico.

The prognosis for recovery is less than 1% and life expectancy is nine months to a year from diagnosis. [...] This treatment, Intra-Arterial Chemotherapy with Immunotherapy, is not yet available in the US. Instead, the family has decided to pursue this option at a medical facility in Monterrey, Mexico.

My oncologist has recommended five months of chemotherapy followed by a mastectomy. After much prayer and a ton of research, I've decided to seek healing another way. On March 12, I am scheduled to become a patient at Hope 4 Cancer Institute in Tijuana, Mexico.

A new treatment approach in Mexico, using intra-arterial delivery of a combination of the latest chemotherapy and immunotherapy agents, has shown a lot of promise for DIPG children ...

Eventually, after extensive research, we found two alternative cancer clinics in Tijuana, Mexico.

Vad säger man till folk som inte har något annat hopp än en illusion? Att de istället för att lida sig till döds ska försöka ta vara på sin sista tid och göra den så ljus och varm som det bara går? Och ge den i att göda kvackarna? – Så fungerar några, men många gör det inte. Det kan vara lätt att vara förnuftig när det gäller drabbade som man inte känner eller har någon relation till. Det kan vara desto svårare när det gäller det egna livet. Och när det gäller det egna barnet..?

Här skulle jag lagt in en slutkläm, en sammanfattande, konstruktiv och i möjligaste mån uppmuntrande slutkläm. Men jag kommer verkligen inte på något. Det här är bara för genomjävligt.

Uppföljning: Om tveksamma insamlingar för barn med cancer