En historiker har många skyldigheter. Tillåt mig att här erinra om två som anses väsentliga. För det första att inte förtala, för det andra att inte tråka ut läsaren. Jag kan hos er bortse från den första skyldigheten, eftersom ert arbete inte kommer att läsas av särskilt många. Däremot kan jag inte bortse från den andra skyldigheten, nämligen den att inte tråka ihjäl läsaren, eftersom jag har varit tvungen att läsa er bok.
Jag är, så mycket jag nu kan vara det, er mycket ödmjuke och lydige tjänare
Voltaire
Brevet var ställt till kaplan Jöran Andersson Nordberg, Karl XII:s fältpräst. Efter kungens död skrev han ner sina minnen i Carl XII:s historia. Prästens värde som källa verkar tyvärr inte ha stått i relation till hans förmåga att framställa saker och ting på ett lockande eller ens läsligt sätt; jag har åtminstone inte sett någon välvillig recension, och stickprover i hans text har bekräftat bilden.
När Nordberg såg en annan biografi över Carolus, som inte bara var skriven av en utlänning, utan dessutom av någon som aldrig så mycket som sett skymten av konungen, så verkar han ha tagit det som en personlig skymf. Hans kritik av Voltaires Histoire visste inga gränser.
Varpå densamme svarade med ett brev, som bara var aningen längre än det ovan återgivna. Som sammanfattande kritik av mycken populärhistoria fungerar den förträffligt än idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jöran Nordbergs "Konung Carl den XII:tes historia" ska dock inte betraktas som författarens personliga minnen. Det var en på officiellt uppdrag författad historia över Karl XII:s fälttåg och författaren fick inte bara tillgång till Riksarkivet utan tog också hjälp av personer som hade deltagit i stora nordiska kriget (Erik Sandstedt skrev en gång en licenciatavhandling om Nordbergs arbete).
Däremot är det riktigt att Nordberg (med tanke på det material han förfogade över) i förvånansvärt många sammanhang är påfallande illa underrättad. Voltaires arbete är otvivelaktigt litterärt överlägset, men som historiskt arbete inte mycket att hänga i julgranen. Han var dels för dåligt informerad om mycket, dels alltför uppfylld av att skriva en "sedelärande" berättelse.
/Bengt Nilsson
Det finns säkert många författare, som är betydligt sämre historiker än så. Se bara på Ernst Brunner: han gör sej verkligen skyldig till förtal!
Intressant Bengt, tack för den. Jag visste att Nordberg hört sig för hos andra - han hade ju många tillfällen - men inte att det var ett officiellt uppdrag och att han grävt i arkiv dessutom (även om de många fakta som finns i boken indikerar att han knappast enbart skrivit ur minnet).
Håller helt med om din bedömning av Voltaires verk. För myt-historien är det intressant eftersom det länge var det utan konkurrens mest lästa verket om Karl XII och att många av hans uppgifter sålunda fått goda möjligheter att rota sig i det allmänna medvetandet.
Skicka en kommentar