Dessutom tipsade Mats om en produktion från 1960-talet som jag inte kände till tidigare. Den ligger i sin helhet på Youtube (fem delar) och kan inte rekommenderas varmt nog, av fler skäl än att Owens går igenom myten.
Det var 1964 som Jesse Owens åkte tillbaka till Berlin. Då hade det blivit Väst-Berlin, som sedan några år dessutom omgärdades av en mur. Han besöker Olympiastadion, står på samma ställe som Hitler - notera att gesten han demonsterar ovan är den olympiska hälsningen, vilket otaliga missförstod även när det begav sig.
Ett av Owens bästa minnen från Berlin var vänskapen med den tyske längdhopparen Carl Ludwig "Luz" Long. Denne skulle stupa på Sicilien 1943.
Karl Long var två år när fadern dog. Här ligger de på gräsmattan, på samma ställe där Luz och Jesse poserade 28 år tidigare.
Utöver det historiska värdet så har produktionen många andra kvalitéer. Det tog till exempel en bra stund innan jag insåg att speakern inte var något anonymt studioproffs utan Owens själv. Vid flera tillfällen tonas ljud och bilder från 1936 över till 1964, greppet är inte nytt men blir här ovanligt bra - tycker jag.
Här har vi en sorts faktoid. När Hitler förklarade de elfte olympiska spelen öppna så inkluderades minnes-spelen som hölls i Aten 1906, tio år efter de första moderna. De räknas inte idag. För att inte komma i otakt så tar man istället med de inställda Berlin-spelen 1916... Det blir lite komplicerat hur man än gör, men på det här sättet kan förvirringen begränsas. Så länge man inte bekymrar sig för London 1908 och Stockholm 1912.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar