2010-06-10

Försiktighetsprincipen

Vad är det?

modell för offentligt beslutsfattande i situationer då en miljö- eller hälsorisk anses påvisad men då tillgänglig vetenskaplig kunskap är otillräcklig för en säker slutsats angående riskens existens eller storlek

- Nationalencyklopedin

De hänvisar även till EU-fördraget, Rio-fördraget, m.fl. tunga papper. Som Miljöbalken, där man i 2 kap. 3 § kan läsa om försiktighetsmått och skyddsåtgärder som skall vidtas när verksamhet bedrivs som medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljö, eller "så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön".

Så när finns det skäl att anta något sådant?

Att jag tar upp begreppet här beror på att det kommit att få synnerligen kreativa och nervösa tolkningar. Så låt det vara sagt, att enbart det faktum att någon oroar sig för något, inte är "skäl att anta".

Det har även fått en lurig ovetenskaplig tolkning när den som använder f-ordet hävdar att ofarlighet skall bevisas. Vad är problemet? - Att ofarlighet inte kan bevisas. Om någonting är skadligt så kan man ta reda på och beskriva det, med halter, risker, konsekvenser och allt. Men om man inte får några indikationer på skadlighet? Ja, det kan ju bero på att man inte mätt tillräckligt länge, eller under "rätt" omständigheter, eller att man tittat på fel parametrar. Eller så.

Strålsäkerhetsmyndighetens bedömning grundar sig på att forskning inom dessa områden inte helt kan utesluta negativa hälsoeffekter.

- Strålsäkerhetsmyndigheten: Försiktighetsprincipen

Denna luttrade myndighet har fått och får kritik i ofantliga mängder, en stor del från folk som tror sig ha utvecklat allergi mot elektricitet i allmänhet eller mobiler (i synnerhet 3G, som skall vara värst) i synnerhet. Att forskningen "inte helt kan utesluta ..." är egentligen en god vetenskaplig beskrivning av det faktum att man aldrig "helt kan utesluta" något man skulle kunna hitta - jämför liknelsen Russells tekanna. Men man kunde gärna kompletterat med att några signifikanta faktiska risker ännu inte uppmätts i väl utförda undersökningar, och att alla resultat pekar mot att så kallad elallergi är något upplevt, inte faktiskt.

Jag tvekar att använda ordet "inbillad" eftersom det kan uppfattas som en idiotförklaring av de som upplever det; men även om man tar fel på orsaken, så är symptomen säkert faktiska och obehagliga så det räcker. Jag är även rätt säker på att det inte har med intelligens att göra.

4 kommentarer:

Anonym sa...

En vän till mig gjorde följande skarpsinninga påpekande:

Försiktighetsprincipen lever inte upp till sig själv.

Det är uppenbart att det finns risk för att principen gör att nua former av ny teknik som förbättrar miljö och hälsa inte kommer att kunna användas eller kommer att användas först efter en betydande försening. Alltså kan "en miljö- eller hälsorisk anses påvisad" med själva försiktighetsprincipen. Alltså bör försiktighetsprincipen, enligt försiktighetsprincipen själv, inte tillämpas.

Sensemaker

Lena Synnerholm sa...

”Elallergiker” får faktiskt bara symptom, när dom vet att dom är utsatta för elektromagnetiska fält. Dessutom får drabbade från olika länder olika symptom. Jag tror att det handlar om psykosomatiker. Det är alltså folk som har psykiska problem, utan att inse det själva.

Anonym sa...

Försiktighetsprincipen ska naturligtvis bara tillämpas när den potentiella skadan av att göra något är större än den potentiella skadan av att låta bli.

Ett exempel där försiktighetsprincipen inte borde användas (eller kanske snarare användas åt andra hållet) är vaccinationer mot farliga sjukdomar. Den potentiella skadan med att inte vaccinera är att man kan dö. Den potentiella skadan med att vaccinera är att man möjligen eventuellt kanske kan drabbas av något oklart hälsoproblem.

Anonym sa...

"Försiktighetsprincipen ska naturligtvis bara tillämpas när den potentiella skadan av att göra något är större än den potentiella skadan av att låta bli."

Ifal en princip inte är avsedd att tillämpas jämt eller nästan jämt, så kallar jag den något annat än "princip". "Strategi", "riktlinge", "tumregel" eller något sådant.

Sensemaker