Att man alls måste skydda sina vingårdar beror på att man framför allt under 1800-talet började flytta växter, jord och djur mellan kontinenterna. Därmed ställde människan till oreda i de naturliga system av symbios som utvecklats under tusentals och rent av miljontals år. Ska man framgångsrikt göra vin idag måste man man skydda vinstockarna mot angrepp som uppkommit till följd av dessa rubbningar.
[...]
[Det är] i praktiken omöjligt att framgångsrikt tillverka vin utan att bekämpa de skadeangrepp som kan ske under växtperioden. Man kan stärka stockens motståndskraft, men med tanke på att detta är ett av människan skapat problem kommer det att ta tid för naturen att hitta symbios i de nya förhållandena.
- Lars Torstenson, "Pesticidens tid", Bolaget 3-2009
Systembolagets tidning har ibland lite underliga saker för sig. Någon gång gör de reklam för det biodynamiska larvet (som "bygger på en mer omfattande filosofi", jotack), eller så blir det som här ovan, där röta, ogräs, skadedjur m.m. är av människan skapade problem.
Jag vet inte hur man resonerat. (Jag har frågat.) Läst som det står så ger det ett mycket besynnerligt intryck. Visst finns det många exempel på att mänsklig inblandning ställt till ekosystemen - agapaddan och nilabborren är två kända - men att man före 1800-talet skulle haft "naturliga system i symbios" på ett sådant sätt att det bara var att så och skörda är helt enkelt så fel det kan bli. Även om man byter ut det luriga ordet symbios mot "balans", som visserligen är lurigt det med.
Ämnet är intressant och värt att lägga ut texten om ungefär hur länge som helst. Tills svar inkommit nöjer jag mig med att, utöver ovanstående, påpeka att det sannerligen inte är något "naturligt" med att försöka odla en (1) och samma gröda på hektar efter hektar; och att man inte ostraffat försöker rubba den balansen vet envar som gnetat sig igenom någon hektoliter eller två med kvickrot, våtarv, eller vad man nu roar sig med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tror omflyttning av varelser förvärrade problemet, snarare än skapade det.
Agapaddan, nilabborren och vinlusen!
Det växer vin också i Vinland, och amerikanska vilda vinarter har utvecklat god resistens mot skadegöraren när den har krupit runt på rankorna där i fler år än vi kan räkna till.
Europeiskt vin hade haft ett hav mellan sig och insekten, saknade alltså selektionstryck just därifrån som kunde leda fram till evolutionär fördel av motståndskraft och blev därför torrsuget på 1860-talet när lusen fick Atlantskjuts.
Ympar på resistent rot, av tåliga arter, hjälpte till att bygga upp vingårdarna igen. Att damma lite Pyretrum bland klasarna hade kanske hjälpt akut vid angreppen, men så många andra insektsmedel var inte kända då.
Vinlusen ligger förvisso närmast till hands. Jag nämnde den också i mailet till Bolaget (inget svar än).
Men vinbönder har ju fler problem, varav många tidlösa. Svampröta har funnits jämt, liksom druv-sugna fåglar, och så vidare.
Det här påminner mej om tidiga flumförsök, att bedriva ekologiskt jordbruk. Det var hippiekollektiv som sägs ha haft mera ogräs, än grödor på sina åkrar. Något jag ser som ett bevis på, att många saker inte alls är så enkla, som en del människor tror.
Skicka en kommentar