In the opinion of many competent to judge, this was the first heavier-than-air craft in the history of the world, capable of free, sustained flight under its own power, carrying a man
Planet ifråga var inte bröderna Wrights Flyer, utan Samuel P. Langleys Aerodrome.
Historien om Smithsonians fel är intressant och inbegriper såväl psykologi som teknik, jag försöker här att återge den i så komprimerat skick som möjligt.
17 september 1914: Elwood Doherty lyfter med Langleys plan, framdriven med Curtiss 80 hp-motor
Vid sekelskiftet 1900 var en rad män, och några kvinnor, sysselsatta med att försöka få upp en flygmaskin som var tyngre än luften (jag skrev mer om detta ämne i samband med en lördagsfråga, gällande Clément Aders fruktansvärda fågel Éole från 1890: Early bird). De som skulle lyckas bäst var två cykelreparatörer i Ohio, den som nog hade bäst uppbackning hette Samuel Langley. Han hade ett antal fina titlar och ämbeten, bl.a. var han sekreterare på Smithsonian.
Langley försökte lösa problemet genom att börja med små flygplan som han sedan uppförde i större och större format. Metoden låter inte orimlig, men av diverse skäl så fungerar den inte så bra som man kanske kan tro. Langley fick heller inte se sina fullskale-plan lyfta bemannade (han flög dem aldrig själv), tvärtom visades flera kraschlandningar upp för stor publik, inklusive press och sponsorer från bl.a. krigsmakten. Det sista fiaskot inträffade några dagar före bröderna Wrights första lyckade flygning, den 17 december 1903. Langley dog 1906.
Groping in the darkness of an unknown science, under the skeptical eyes of the country, he staked everything on his belief - and his machine crashed at the take-off.
- New York Times, 24 december 1933
Här hade historien kunnat sluta. Men på Smithsonian fanns krafter som ville återupprätta förre sekreteraren. 1914 lät man den duktige flygaren/konstruktören Glenn Curtiss ta en titt på spillrorna av Langleys Aerodrome. Efter några månaders flitigt reparerande, funderande och förbättrande lyckades denne få upp det hela i luften (bilden ovan från ett senare tillfälle).
På Smithsonian kunde man nu konstatera att Langleys plan verkligen var det första som hade kunnat flyga. Även om det inte gjorde det förrän elva år senare. Att Curtiss hade gjort ett antal förbättringar (93 enligt vissa uppgifter, 35 enligt Wilbur Wright) ignorerade man, tvärtom skriver A. F. Zahm i den officiella rapporten att planet var "kept nearly as possible in its original condition".
Problemet var att Smithsonian var tämligen ensamma om att tillskriva Langley äran. Det var sannerligen en underlig situation: en lögn som hölls för sanning på en viss arbetsplats. Redan på 20-talet började man backa, 1928 föreslog Smithsonian att tona ner beskrivningen av Aerodrome om (och endast om) de dessutom fick ställa ut Wrights Flyer. Wilbur bad dem, i princip, att dra åt skogen.
Det dröjde till 1942 innan man svalde sin stolthet på Smithsonian. 1948, året efter Wilburs död (Orville dog redan 1912), kom Flyer tillbaka från England där de dittills funnit mer uppskattning, och Langleys plan fick sin rättmätiga plats som en kuriös fotnot i flyghistorien.
Aerospaceweb: Samuel P. Langley
Smithsonian: Samuel P. Langley, aviation pioneer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar