För det är inte särskilt lätt, ens för en så skärpt skara som ni, att känna igen Krösa-Maja. Filmerna med Emil (Michel) i Lönneberga och Pippi - kanske fler? - var av någon anledning samproduktioner med ett bolag i Västtyskland. Skådespelarna fick lära sig uttala replikerna på hjälplig svenska för att få läpprörelserna rätt, och dubbades sedan. Krösa-Majas röst gjordes av Isa Quensel, hon var ett stort namn i opera- och operett-branschen en gång i tiden. Vilket inte heller är så lätt att gissa.
4 kommentarer:
Kommer då att tänka på Olle Hellboms version av barnen i Bullerbyn. Denna version saknar helt repliker, dessa är istället inlagda i efterhand där skådepelarna läst in en slags berättarröst i studio vilket gör filmen (i mitt tycke) fruktansvärt tråkig. (I alla fall i jämförelse med Lasse Hallströms version). Kan en möjlig tysklandsexport vägt in i valet av att spela in rösterna i studio?
För övrigt är väl flera av filmerna om Martin Beck (i alla fall de med Gösta Ekman) tyska samproduktioner.
/Håkan
Bästa exemplet på dess dubbade svenska filmer är väl den svensk-sovjetiska samproduktionen Mio Min Mio, med sovjetiska, brittiska, och amerikanska skådespelare: bl.a
Christopher Lee känd som Saruman, dracula och mycket annat spelade Riddar Kato.
Christian Bale - idag en stjärna känd bla för Batman, American Psycho m.m - då en inte så känd barnskådis som spelade Yum Yum.
Filmen spelades både in i Ukraina, Sverige och Storbrittanien.
Yum Yum? Urgh. Det där måste vara en bieffekt av den multinationella produktionen eller nåt.
I boken heter han Jum-jum.
Tittar på "Mio, moy Mio" på IMDB [länk]. Egenartad rollista ja, fast Jum-Jum stavas åtminstone där just så. Alltid något. :-)
Men att läsa in repliker i efterhand, "dubba sig själv" s.a.s, det är väl mycket vanligt. Är säker på att jag sett det användas i åtminstone Ronja. Det kan ju göras bra också...
Skicka en kommentar