2015-09-08

Soln-Anders, kommunal kvackare

En "underdoktor" i sitt apotek
Kvacksalvaren Alb. [korrekt: Anders] Wallström i Sveg, åtalad för obehörigt utövande av läkaryrket. W. åtnjuter från flera socknar kommunanslag för att han skall ha mottagningar.

Anders Wallström från Sveg i Härjedalen, "Soln-Anders" kallad (1841-1920), var en mångsysslare. I notiserna från processandet kallas han hela tiden mjölnare, men han kallades även smed, björnjägare och nämndeman. Och naturläkare då.

Något som utmärker Anders var att han inte bara hade privatkunder utan även anlitades av det offentliga. Just det: Den dröm som mången kvackare när idag, att bli omfamnad och avlönad av den skattefinansierade vården, uppnådde Anders i slutet av 1800-talet.
En mjölnare till provinsialläkare
Ytterhogdals kommun i Jemtlands län hade vid kommunalstämmor den 12 december förra året och den 22 sistlidne januari beslutit om uppgörelse af ackord med mjölnaren A. Wallström från Solna, [inte i Stockholm utan Solnaån i Sveg] att han mot ersättning skulle vissa gånger på året resa till kommunen för att mottaga sjukbesök. Mot dessa kommunalstämmobeslut har nu provinsialläkaren Möller i Sveg hos länsstyrelsen i Östersund anfört klagomål, skrifves i Jemtlandsposten.
- Dagens Nyheter, 14 februari 1888

En passus kan vara värd att lyfta fram i en tid som tror sig ha monopol på K-ordet:
För kvacksalveri och olofligt utöfvande af fältskärsyrket [som kirurg länge kallades, även utanför det militära] hade till medicinalstyrelsen af provinsialläkaren dr Möller i Svegs distrikt anmälts mjölnaren A. Wallström för det han genom utfärdandet af recept sökt bota en gosse för benbrott och en flicka för en halsåkomma, Wallström ansåg skrifvelsen vara för sig kränkande och stämde dr Möller till rådhusrättens tredje afdelning.
- Aftonbladet, 11 juni 1891

Kränkt eller inte så gick det som det gick för kommunale provinsialkvackaren Wallström: 1893 dömdes han av Svea hovrätt att böta 75 kr för "det han obehörigen utöfvat läkaryrket" samt ytterligare 300 kr för att ha sålt apoteksvaror. Och 1895 dömdes han för "andra resan [upprepad förseelse] obehörigt utöfvande af läkareverksamhet" att böta 25 kr. Vid det laget hade han även lagt på sig en bot för olaglig utövning av tandläkareyrket å 45 kr.

Detta var inga småpengar. Enligt Kungliga Myntkabinettets prisomräknare, förvisso grov men högst användbar så länge man tänker på vad man räknar med, motsvarar Wallströms 445 kronor, mätt i lön för manlig industriarbetare/hantlangare, 380 000 kr idag. Även om folk som Wallström rörde sig med avsevärt ordentligare daglöner än genomsnittsknegaren så var det kännbara böter.

Å andra sidan hamnade han knappast på fattighuset. Måhända redan den reklam som dr Möllers process innebar betalade det hela?

Enligt uppgift ska Anders Wallströms droppar ha saluförts fram tills för bara några decennier sedan. De ska ha varit ökända för att ha smakat illa (anmärkningsvärt i ett sammanhang där den sortens konkurrens är nog så hård) liksom för en del annat, till exempel att de innehöll såväl alkohol som eter.

PerBos Farmacihistoriska Sidor: Sôln-Anders droppar

Inga kommentarer: