Läser Nordisk Familjebok - inte den klassiska Ugglan från tidigt 1900-tal, utan den ännu äldre. Under uppslagsordet Bohuslän skrev man 1878 följande:
Rörande allmogemålet i Bohus län finnas ännu inga tillfredsställande upplysningar offentliggjorda. Kändt är dock, att det såväl i grammatiskt som i lexikaliskt afseende företer ganska många egenheter.
Minsann lever man inte i civilisationens utkant, eller en bit längre bort igen! Det ante mig. :-)
Befolkningen, som i språk och seder har mera likhet med sina norske än med sina svenske grannar, kallas i norre delen af landskapet håttar eller nordhåttar (deras land håttebygden) och är af en i allmänhet stark och reslig stam.
Starka och resliga, det stämmer ju bra det, endast bortsett från undantagen... "Håtteland" har jag hört talas om någon enstaka gång, inte mer. Men vad har vi här?
Ute på den lilla Malmön (5 mil fr. Uddevalla) bodde en först i våra dagar utdöd småväxt ras, de s. k. malmö-barnen eller malmö-pyttarna, hvilka somliga anse för afkomlingar af landets urinnevånare.
Malmö-pyttarna figurerar i litteraturen på temat "ilandflutna utsocknes", som förklaring på ett lokalt avvikande (faktiskt eller uppfattat) utseende - jag har en hel serie inlägg på temat Valloner, tattare och "black irish".
Nordisk Familjebok (1878): Bohus län
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Se där vad mycket skitsnack det finns i gamla uppslagsverk!
Spännande med gamla uppslagsböcker. På den tiden florerade fördomar och uppfattningar om utsocknes som i många fall levt kvar till vår tid. Grannbyns folk misstroddes ju ofta och när man träffades på marknader eller dans så blev det ofta slagsmål. Ja på landsbygden var det fortfarande så på 1960-talet och kanske än längre fram i tiden.
Frågan är om inte framtidens människor kommer att häpna över innehållet i våra uppslagsböcker av i dag lika mycket som vi i dag gör över de äldre uppslagsböcker vi idag har tillgång till.
Jag har tänkt lite på saken. Det är nog skillnad på uppslagsverk och uppslagsverk. Vissa av dom är skriva av experter, som Encyclopedia Britannica och Nationalencyklopedin. Dom innehåller nog inte så många fel, förutom sådant som kommer att motbevisas. Uppslagsverk som inte skrivs av experter, innehåller sannolik många fler fel. Det jag har mest erfarenhet av, är Bonniers Stora Lexikon. I artikeln om kejsar Pjotr I (mer känd som Peter den Store), innehåller ordet ”vanstyre”. Det är ett uppenbart värderingsord, som inte hör hemma uppslagsverk. Värre är påståendet att hieroglyferna, skulle utgöras av en bildskrift. Hade forskarna trott det idag, hade skriften fortfarande varit oläslig! Det var just det Jean-François Champollion kom på: att den var huvudsakligen ljudbaserad. Majoriteten av alla hieroglyfer, står för konsonanter, dubbelkonsonanter och trippelkonsonanter. Till det kommer ordtecken och hieroglyfer, som fungerar som våra diakritiska tecken. Faktum är att ett skriftsystem måste vara delvis ljudbaserat, för att kunna beskriva alla mänskliga tankar. Det kan man inte med bara ideogram.
Rolf: Fördomar lär fortfarande finnas, men jag hoppas och tror att uppslagsverken är betydligt renare från sådana idag än t.ex. 1878. Att misstro grannen mer än nästgrannen är väl regel? - och vad det har att göra med nöjet slagsmål vet jag inte riktigt.
Lena: Förvisso är det skillnad på verk som beskriver konsensus - vilket väl är just vad man förväntar sig av ett dylikt - och de personliga. Ett tips på sistnämnda: Samuel Johnsons dictionary. ;-)
BSL låter intressant.
Men ett ord som "vanstyre" kan men behöver inte vara ett värderingsord, beroende på graden av densamma (jag är för övrigt inte allergisk mot värderingar ens i uppslagsverk, så länge de är grundade). Jag hoppas att samma lexikon beskrev den upprustning av armén som gjorde att Poltava gick som det gick, trots att Narva gick som det gick?
Jag tror också att uppslagsverken i dag har mindre av fördomar. Men de äldre verken är spännande då de ger en bild av hur människor tänkte om sina medmänniskor och värderade folk och fä då. Det är spännande läsning. Fördomar finns fortfarande och slagsmål är ett utslag av en känsla av vi är bättre än de och har rättigheter att visa det genom ord och även våld. Man kan se det även i dag vid gängslagsmål mellan olika bostadskvarter i storstäderna och kanske i allra extremaste fallen bland gettona i USA:s storstäder. Där kampen för respekt hela tiden avgörs med våld bland gatugängen.
Mitt uttryck då (förr) alltså i en annan tid innebär innan industrialismens kom. I gamla bondesamhället eller brytningstiden mellan dessa samhällen. Brytningstiden är slutet av 1800-talet början av 1900-talet och självklart tiden innan dess. Ger denna kommentar efter fråga från Hexmaster som undrade när jag ansåg förr var.
Vad jag kan komma ihåg så stod det, att kejsar Pjotr först försökte styra dom erövrade områdena på svenskt vis. Det försöket gavs upp, eftersom ”vanstyre var billigare”. Sådana formuleringar tycker jag inte passar i ett uppslagsverk. Jag är INTE allergisk mot värderingsord, men dom ska användas på rätt sätt. Man kan alltså skriva att många tycker si eller så, men inte att det VAR si eller så. I andra sammanhang är det bra om det framgår, att värderingen är författarens egen åsikt. Alla kan ju inte skilja på fakta och värden, så bra som skeptiker som jag.
Skicka en kommentar