Hökebergs slott är en större villa belägen utanför Kvänum i Vara kommun. Huset är på två våningar, byggt 1923 och sägs vara ritat av Ivar Tengbom, även om uppgiften inte helt kunnat säkerställas. Också namnets ursprung är okänt, åsen på vilket huset ligger kallas i folkmun Hökeberget, men namnet figurerar inte innan huset byggdes, varför mer troligt är att huset gett namn åt åsen än tvärtom.
Hökebergs slott byggdes ursprungligen som hem åt lantbruksmagnaten Eskil Eriksson som skapade sig en förmögenhet genom våghalsiga exportaffärer med utsäde och vars förmögenhet försvann i och med Kreugerkraschen. Huset stod tomt under några år på 1930-talet innan de köptes av den pensionerade officeren Nils Ryttare.
Nils Ryttare var känd som tyskvän och bjöd under kriget in flera tyska dignitärer, bland annat den tyske konsuln i Göteborg, till Hökeberg. Det var ett besök med tyska officerare och diplomater på Hökeberg 1943 som kom att bli känt som "Hökebergsslott-incidenten".
Ryttare och de tyska vännerna skulle ha varit ute på fågeljakt när de stötte ihop med ett gäng "dåligt klädda herrar" och hamnade i häftig ordväxling. Polis tillkallades och jagade bort luffarna, varpå jaktsällskapet skulle åkt hem till Hökeberg. Morgonen efter hittades två av tyskarna, en ambassadsekreterare och en tysk flygofficer, mördade i deras respektive sovrum i slottets annex och snart beskylldes "luffarna" för dådet som beskrevs som ett rånmord - men trots att Varapolisen grep flera dagdrivare kunde ingen bindas vid brottet.
Händelsen fick inte mycket uppmärksamhet i dåtidens press, men den tyska ambassaden i Stockholm krävde en "erfoderlig" utredning av polisen och händelsen kom att skapa viss diplomatisk ordväxling mellan det krigförande Tyskland och neutrala Sverige.
1947 kom det fram uppgifter om att den tyskvänlige Nils Ryttare varit agent för britterna och en källa på Västtysklands Ambassad i Stockholm hävdade då anonymt till Svenska Dagbladet att den tyska underrättelsetjänsten redan under kriget misstänkt att ambassadsekreteraren och flygofficeren i själva verket blivit mördade av brittiska commandosoldater eller norska motståndsmän.Det första problemet - fler finns - är att historien inte rymmer minsta korn av sanning. Hökebergs slott är påhittat (namnet inspirerat av "Hökeborg", som Tintins slott Moulinsart fick heta i en tidig översättning), det enda slottet i Kvänum har ingenting med det att göra, inte ens åsen Hökeberg finns, någon västtysk ambassad fanns inte 1947, osv. De mördade tyskarna skall vi inte tala om.
Det andra problemet är att han som hittade på historien lade ut den på svenska Wikipedia, närmare bestämt den 25 januari 2007 kl 22:51. För se hur det såg ut, kantänka. Kl 22:52 tog han bort alltihop - men redan 22:53 såg en hjälpsam användare till att få borttagningen "ogjord"! Förmodligen i tron att borttagningen var ett misstag. Loggfilerna bekräftade hans version av det hela:
Storyn blev aldrig mer än en skiss, men efter någon diskussion om Wikipedia och dess tillförlitlighet lade jag i ett svagt ögonblick ut just denna skiss på Wikipedia som ett bevis på att om man bara verkar övertygande så köper folk vad som helst. Sedan fick jag kalla fötter, tänkte på min uppfostran och att man inte får ljuga så där och tog bort artikeln igen.
Några dagar senare upptäckte jag till min förvåning att artikeln var återställd - och då fick det vara. Om Wikipedia svalde det med sådant hull att man inte ville acceptera min radering fick de stå sitt kast.Letar man lite på nätet hittar man ett fåtal exempel på att folk inte bara läst och trott utan även förmedlat "incidenten". Men lite ordentligare spridning fick den inte förrän Svenska Turistföreningen tog med den i årsboken för 2007. Denna hade temat "Brott och trakt", och i en artikel om spioner hade redaktionen (ej artikelförfattaren, obs) kryddat med några intressanta episoder på ämnet. Som morden på Hökebergs slott.
När nu den sanna historien rullar upp är vidden av den mycket fascinerande, ja rent av sedelärande. Dels visar den på vikten av faktakoll, faktakoll och åter faktakoll, något som vi tidningsredaktioner inte alltid är så noga med. Men den visar också tydligt hur skeptisk vi alla ska vara till källor som Wikipedian (och tydligen nu även STF:s årsböcker....)
Att den här sköna ankan dessutom är ett kalasexempel på den gamla tidningsklyschan "kolla aldrig en bra story", gör det hela till en intressant händelse som faktiskt förtjänar att lyftas fram i ljuset på något sätt.- Anders Tapper, STF, ansvarig utgivare för årsboken
Räcker det så här, Anders? ;-)
Två tänkvärda detaljer till:
1) Innan det hela rullades upp på historiska forumet Skalman (länk nedan) så hade helt få ifrågasatt historien; Tapper nämner "bland annat av en läsare i området", säger EN läsare av en spridd bok; dessutom skall goda skeptikerna Martin Trankell på Wikipedia och användaren uNderdog_101 på Flashback nämnas; men inte många fler.
2) En av de som läst & trott på historien: sajten www.hotellsverige.se.
Utanför orten ligger också Hökebergs slott där Hökebergsslott-incidenten utspelades sig under andra världskriget.Den korta ortsbeskrivningen verkar inte härröra från något etablissemang i trakten utan från de som driver själva hemsidan. Som exempel på att det är lättare att sprida än såväl ifrågasätta som ta reda på ordentligt är det strålande.
Skalman: Hökebergs slott
10 kommentarer:
"Men den visar också tydligt hur skeptisk vi alla ska vara till källor som Wikipedian..."
Varje gång jag ser eller hör liknande kritik av Wikipedia skakar jag på huvudet. Av två olika orsaker, 1) Wikipedia är en jättebra sajt att snabbt kolla upp saker om. 2) Man skall ALLTID vara kritisk oavsett om källan heter Wikipedia, Nationalencyklopedin eller Nisse i hökarängen.
Det är inte fel att använda Wikipedia, tvärtom. Alla har väl önskat att "Gröngölingshandboken" fanns på riktigt, och nu finns den!
Och som sagt, källor skall ALLTID dubbel- och trippelkollas. Det existerar ingen enskilld källa som ursäktar att man inte dubbelkollar någon annanstans.
Det bästa med Wikipedia är att det är mycket lättare att komma ihåg att dubbelkolla.
Förutsatt, såklart, att man har sådant i huvudet till att börja med... WP är ett fantastiskt ställe som jag haft enorm nytta av.
Mycket intressant historia.
En av Wikipedias fördelar är att många av artiklarna är väldigt bra på att ange källor, och många av källorna är väldigt lätt åtkomliga (bara ett klick).
Jag tror att Wikipedia, förutom att vara ett väldigt praktiskt uppslagsverk, kan göra en viktig insats för folkbildningen genom att användarna lär sig att man både kan och ska kolla källor. Och att man ska ange sina källor när man skriver själv.
En bra artikel i Wikipedia skall ju ha ordentliga referenser, sedan har det ju som sagt ingen betydelse om det är wikipedia eller ej.
Skrönor brukar ju säga något om folks värderingar.
I det här fallet så handlar det uppenbarligen om Sveriges relation till Nazityskland under kriget; i efterhand vill vi gärna framställa oss som mer kritiska än vi egentligen var.
Det finns en liknande berättelse i Finland, om Hitlers besök på Mannerheims 75-årsdag. Mannerheim sägs ha visat sitt avståndstagande mot führern genom att hälsa med handsken på, låta köket servera kött, och tända en cigarr vid matbordet. Mannerheim sägs också ha utnyttjat sin längd för att visa överläge.
Någon som kan bedöma sanningshalten i den anekdoten?
När skrönan sprids så är sådana mekanismer igång. Ursprunget är en deckar-historia, utan mycket djupare syften eller mål - som jag förstått det.
Mannerheims-historien låter däremot extremt "ursäktande"! :-) Här är historien på Wikipedia. Utan hänvisningar.
http://en.wikipedia.org/wiki/Carl_Gustaf_Emil_Mannerheim#Visit_by_Adolf_Hitler
Hexmaster har rätt, det är skiss till en deckarhistoria från början- Men min tanke med ett färdigt verk hade visst "djup" - dock snarare tvärtemot vad Tore skriver: Att umgås med tyskar var aldrig något problem under kriget - åtminstone inte fram till 43/44 - men kom att bli det efter kriget.
Sensmoralen i historien är någonting i stil med att Ryttare skulle få upprättelse i Sverige med dåligt samvete eftersom han inte varit tyskvän - och därmed komma undan med att han var en kallblodig mördare.
Mannerheim historien är som sagt extremt ursäktande och har dessutom varierande detaljer, till exempel att finnarna skulle ställt upp en hedersvakt som bar brittiska uniformsdetaljer. Mannerheim var obekväm med att ha Hitler på besök, men jag tror inte han var oförskämd.
I övrigt är kanske kritiken direkt mot Wikipedia som sagt missvisande, Wikipedia är bara budbäraren. De stora bovarna är de som okritiskt referar till Wikipedia - i det hänseenden tycker jag Hökebergsslottsincidenten är en sedelärande historia :)
//Wooster - upphovsman till Hökebergsincidenten
Tack för kommentaren, Wooster. Känns extra skönt att dubbelkolla just denna historien. :-)
Sen känns det nästan lite kusligt, att den s.a.s. föll på sådana enkla detaljer som Kvänums topografi och brist på tänkbara byggnader, Västtyska ambassaden m.m. Det hade inte vart svårt att få en betydligt mer svårknäckt historia.
På tal om Gröngölingshandboken, tror ni att Adams hade den i bakhuvudet när han skissade upp Liftarens Guide Till Galaxen? (En pre-Wiki av kosmiska mått...) Jag vill minnas att han däri (det fiktiva uppslagsverket, alltså) noterar flera företeelser som vi jordbor med lätthet kunde avfärda som "noll koll"... Och samtidigt öva oss i konsten att källgranska...
Nja - vet inte om detaljerna var det som blev fallet.
Såväl slottet (större grosshandlar-villor finns det ju ett gäng i området, någon kallades säkert för slott förr) och åsen (i ett platt landskap blir ju allt relativt) skulle säkert gå att förklara.
Ambassadsekreteraren kan ju bara varit en förvanskning av "ambassadtjänsteman" (ni vet ju hur tidningar är med att få titlar rätt) och den västtyska ambassaden kan förklaras med samma förvanskning, någon tysk diplomat som råkade vara i Stockholm 1947 som yttrade sig till Svenska Dagbladet och efter att historien harvats mellan olika källor slutade som "den västtyska ambassaden 1947".
Men nu fanns ju inga andra källor som historien harvats mellan och det tror jag blev den stora svagheten - det fanns ju som sagt helt enkelt inget att dubbelkolla mot.
Det intressanta hade ju varit om man tagit en bok från 50-talet som idag är svår att få tag på och använt som källhänvisning (och dessutom lagt till STFs årsbok som källa på Wikipedia). Då hade nog historien stått pall åtminstone ett varv till.
Eller så är det bara jag som inte vill erkänna bristerna i min story ;)
//Wooster
Skicka en kommentar