Fan

Fan, äldre fan(n)en, med diverse äldre biformer och motsvarigheter i no. o. da., är däremot lånat, snarast från fris., med en grundbetydelse av "frestaren". Fanders bör kanske helst uppfattas som en inhemsk ombildning av fannens, genit. av fannen, men det kan också tänkas innehålla genitiven till lty. fander, som med suff. -er bildats av samma verb fsax. fandôn, fresta, till vilket fan(nen) ytterst är ett part. pres.

- Elof Hellquist, Det svenska ordförrådets ålder och ursprung (Lund 1929), sid 425

Ordförklaringar:
no. = norska
da. = danska
fris. = frisiska, germanskt språk talat vid Nordsjökusten
genit. = genitiv, "ägande" form
suff. = suffix = tillägg på slutet
fsax. = fornsaxiska
part. pres. = particip presens = det som ordet "frestaren" är i förhållande till verbet "fresta"

Som jämförelse kommer satan från hebreiskan och betyder "fiende, anklagare", och djävul från grekiska diaballein, "anklagare, förtalare". (Närmare bestämt "den som kastar", underförstått (falska) anklagelser; ordet ballein, "kasta", finns även i ord som parabel och katapult.)