Fången berättar att han har en förmögenhet insatt på ett konto i en bank i USA. För att komma åt kontot behövs handlingar som finns hos domstolen i Cartagena. De tog hand om dem när de fällde honom och kommer att hålla dem som pant tills rättegången betalts.
Han berättar vidare att han är döende och har en dotter som snart kommer att stå föräldralös. Det enda han kan tänka på är den stackars flickan. Han har inga vänner eller släktingar i Spanien som kan ta hand om henne. Då kom han att tänka på en avlägsen släkting vars namn han sett vid något tillfälle -- det är du det. När han skrivit klart brevet, skriver han, ska han be fängelsets präst att smuggla ut det, leta reda på din adress och posta det.
Nu kommer han till själva frågan: Skulle du kunna tänka dig att ta över vårdnaden av flickan och hennes arv? I gengäld kommer han att testamentera en fjärdedel av arvet till dig. Du behöver bara betala domstolen i Cartagena, kvittera ut handlingarna, och prästen kommer att ordna resten. Ja, och betalningen ska skickas till fängelsets präst. Det är det enda du behöver göra för att ge den stackars flickan en framtid och säkra din egen tillvaro.
Några dagar efter brevet kommer ett andra brev, där fången berättar att hans hälsa försämras snabbt och uppmanar dig att skynda. Därefter kommer ett tredje brev där prästen på hackig engelska skriver att mannen avlidit. Flickan är för tillfället i hans vård, hon och förmögenheten kommer att överlåtas till dig så fort han fått ordnat det där mellanhavandet med domstolen. Jo förresten, domstolen vet inte vad papperen de har är värda; om de förstod det skulle de lätt kunna "försvinna". Så kontakta inte dem, eller någon annan som skulle kunna tipsa dem. Som polisen.
It is a simple scheme, but presented in such a plausible way that almost any unsuspecting "distant relative" of European extraction would be more or less deceived by the glad prospect of falling heir to the agreeable custody of a darling daughter with a big fortune, and a one-fourth interest therein as an additional recompense.
Före Nigerigabreven fanns "den spanske fången". Det fanns naturligtvis en mängd varianter, utöver huvudpoängerna -- 1) skicka pengar och 2) säg inget till någon -- lägger man på diverse lockmedel; tårdrypande, patriotiskt, pengar, romantik eller vad man nu tror passar.
I artikeln nämns att just detta bedrägeri pågått i nästan 20 år. Det riktades mot någorlunda välbärgade medborgare i USA, och det var landsmän som letade reda på deras adresser, rötter (så att den med italienskt påbrå får brevet från en italienare osv.) och vad andra detaljer som de kunde ha bruk för. Sedan skickades informationen till Spanien, där medhjälparna författade och skickade breven, för att sedan vänta på betalningar.
Enligt uppgifter som cirkulerar ska "den spanske fången" kunna spåras tillbaka ända till 1600-talet. Om det finns belägg för detta så har jag inte sett dem.
Artikeln jag hämtat beskrivningen från nämner en variant med en politisk fånge från Ryssland, och kommenterar som följer:
- "Government Takes Hand in the Spanish Swindle", Bismarck Daily Tribune, 1 januari 1910
Wikipedia: Spanish Prisoner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar