Zambias rymdprogram 1964

Vi åker till Mars!
Med en rymdflicka, två katter och en missionär
av Edward Makuka Nkoloso, direktör för hans egen "Akademi för vetenskaper och rymdteknologi"
 
Jag ser framtidens Zambia som ett Zambia i rymdåldern, mer avancerat än Ryssland eller Amerika. Faktum är att tänkandet i min vetenskapsakademi redan ligger sex eller sju år före de båda stormakterna.

Det är otur för Lusaka att jag inte hade tillfälle att kandidera som borgmästare. Om jag hade blivit vald, hade Zambias huvudstad snabbt blivit ett nytt Paris, om inte ett nytt New York.

Om jag hade varit borgmästare, skulle förorterna Matero, Kamwala och Chilenje snabbt ha fyllts med bostäder och skyskrapor. Gamla hus skulle ha försvunnit.

Men strunt samma, vi kommer att få vårt Paris ändå.

Om jag fått bestämma skulle Zambia ha fötts till dånet av akademiens raket när den skjuts upp i rymden. Men kommittén för självständighetsfirandet sade att det skulle skrämma gästerna och kanske hela befolkningen. Jag tror att de var oroliga för dammet och oväsendet.

Besättningen redo
 
Det är väldigt synd. I vårt hemliga högkvarter, i en dal ungefär en mil från Lusaka, är allt färdigt. Raketen kunde ha skjutits upp från Självständighetsarenan och Zambia skulle ha erövrat Mars bara några dagar efter självständigheten. Ja, det är dit vi planerar att åka - till Mars.

Vi har observerat planeten genom teleskop i vårt högkvarter och är nu säkra på att Mars befolkas av primitiva infödingar.

Vår raketbesättning är redo.

Den särskilt tränade rymdflickan Matha Mwambwa, två katter (som också fått särskild träning) och en missionär kommer att skjutas upp i den första raketen.

Men jag har varnat missionären att han inte får tvinga kristendomen på marsianerna om de inte vill ha den.

Ett annat problem har hindrat oss. UNESCO har inte svarat på vår begäran om sju miljoner pund, och vi behöver de pengarna för vårt raketprogram. Sedan kan vi leda världsvetenskapen.

Jag känner att Zambias regering borde hjälpa oss nu om vi ska få kontroll över den interstellära rymdens sjunde himmel. Regeringen måste stifta hårda lagar för att få bukt med våra fienders djävulska intriger.

Jag har länge känt till att ryska spioner är verksamma i Zambia. Ja, och amerikanska spioner finns också överallt.

De försöker alla att kidnappa Matha och mina katter. De vill komma åt mina rymdhemligheter.

Dessa personer måste tas om hand omedelbart efter självständigheten om jag ska behålla mitt rymdförsprång. Vad vi behöver är att gripa alla spioner utan förhör.

I övrigt är jag nöjd med regeringen, men den måste uppmuntra ungdomarna att gå med i akademien.

För närvarande har de vräkt omkull min akademibyggnad i Matero. Det är inte bra. Jag hoppas att de bygger moderna bostäder istället så vi får fler kontor.

Huvudstaden för det nya vetenskapliga Zambia måste se vacker ut. Utlänningarna får inte se en slum som huvudstad för världens främsta vetenskapliga stat.

Zambierna är inte underlägsna någon när det gäller rymdteknologi. Mina rymdplaner kommer förvisso att förverkligas.


Artikeln är alltså Nkolosos egen text. Tyvärr verkar tidningens namn och datum inte ha bevarats; året var åtminstone 1964, då landet blev självständigt (den 24 oktober, närmare bestämt). Men rymdprogrammet var på riktigt. Eller... Ja. Inte för att det någonsin var officiellt, eller samlade mer än de få som tydligen, på fullt allvar, gick in för att tränas - folk på gatan i Lusaka fann det ungefär lika vrickat som man kan förvänta sig.

Nu var Nkoloso inte så tokig, att han tänkte skicka en bemannad raket till Mars så där utan vidare. Naturligtvis inte. Först skulle de åka till månen - i en annan artikel nämns att de hade tolv potentiella astronauter i träning. Bland övningarna ingick att rullas i en tunna utför en backe för att vänja sig vid skakiga raketfärder, gunga för att vänja sig vid tyngdlöshet, och ramla ner i vatten för att vänja sig vid att ramla ner i vatten. Enligt artikeln i TIME fick de även lära sig att gå på händer, "det enda sättet som människor kan gå på månen".

Vid ett annat tillfälle visade Nkoloso upp sin raket. Den var gjord av koppar och aluminium, och var tre meter lång.

Efter två månfärder skulle det vara dags för Mars. Dit skulle missionären och fröken Mwambwa, som beskrivs som "en kurvig 16-åring", samt två katter - det framgår inte varför det skulle vara just katter, och jag har inte forskat i den frågan. Eller de flesta andra som man kan ställa sig i sammanhanget.

Inte heller framgår det hur långt Nkolosos rymdprogram kom. Var det de uteblivna miljonerna från UNESCO som fick honom att tröttna? Eller den motsträviga regeringen? Eller att den blivande rymdflickan enligt uppgift blev gravid? Eller helt enkelt att han och/eller hans anhängare nyktrade till?


"And so here, at an abandoned farmhouse not far from Lusaka, we have a youthful group of budding astronauts playing at entering Zambia for the world space race. However, to most Zambians, these people are just a bunch of crackpots. And from what I have seen today I'm inclined to agree."