Sett detta skrivsätt någon gång? Folk som är så uppfyllda av respekt inför gudsnamnet att de inte ens vågar skriva substantivet "Gud" i befintligt skick, utan stympar det till "G-d".
Jo, det är verkligen sant... Vid ett tillfälle frågade jag efter en förklaring. Vet inte om jag vill kalla responsen för ett svar, men detta var åtminstone vad som skrevs:
Just traditionen med att skriva G-d med ett bindesstreck är ju främst för att man vill undvika att förstöra G-dsnamnet [...] men också för att om man väl handskas ovarsamt med ordet G-d kanske man börjar handskas ovarsamt med det "riktiga" G-dsnamnen. Man sätter alltså "ett stängsel runt Torahn" genom att tänka på att vara varsam genom att skriva G-d med ett bindesstreck - så lockas man inte att bryta mot riktiga lagar.
- Blogg: Att bli jude
Ett problem för åtminstone judar har varit hur heliga skrifter skall behandlas när de blir för gamla och trasiga för att kunna användas. Skulle guds namn hamna på sophögen!? - Istället har man deponerat dem i särskilda utrymmen, s.k. genizot, där de kunnat vila i frid fram till domedagen.
Mer läsning om en sådan: The Cairo Genizah
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Den var ny. Men för all del, skriver man f-n så varför inte g-d?
Lysande kommentar! :-D Där har vi det.
Poängen med att inte nämna gudar vid namn (eller rita av desamma) är ju att man vill minimera risken för att de troende börjar dyrka själva ordet eller bilden istället för guden - "avguden istället för guden" som K.G. Hammar uttrycker det i Teologiska rummet.
En liknande parallell där "avguden" blir viktigare än "guden" finns ju när Barack Obama kritiseras för att inte ha en liten amerikansk flagga på kavajslaget. Han har uttryckligen sagt att han inte vill ha flaggan på kavajslaget för att han tycker att det representerar en slapp handling som inte betyder något: Istället för att visa sin patriotism sätter man en flagga på kavajen och tror att det duger.
På samma sätt kan ett slappt förhållningssätt till eventuella gudar manifesteras genom att man avbildar och nämner dem ständigt och jämt, snarare än att verkligen tro.
Lite av en utvikning som kanske inte hör hemma just här, men jag kan tycka att det blir lite mer logiskt då. Lite. :)
Skicka en kommentar