Nazi-design

Bland övriga egenheter i bokutgivning ingår detta, att läsare och författare så ofta är så att säga ur fas. När Tredje rikets myter kommer ut i september har jag tillbringat snart två år med idén (detaljer i bloggposten Kronologi för en bok). Den text som jag gått igenom fler gånger än jag orkar tänka på, och förmodligen kan citera långa stycken ur ordagrant, är då ny, fräsch och oläst för er. Samtidigt som jag vid det laget är höggradigt involverad i nästa projekt (f.n. har vi muntligen kommit överens om inlämning i oktober) så förväntas jag att ställa upp och prata för detta ämne.

Men då är det väl bra att det är ett ämne som är så mångfasetterat, djupt och, otroligt nog, fortfarande intressant. Det är något att tänka på när man ska bestämma sig för vad man ska skriva om: är detta något man kan ägna år och tusentals timmar utan att kräkas på det? (Folk som ger ut dussindeckare vet jag inte hur de fungerar. Jag hade inte fixat det.)

Här är en fundering bland myriader, jag citerar mig själv:

SS uniformer är välkända: stiliga och svarta, med SS-runor och dödskallar. De har verkligen satt sig i det allmänna medvetandet, och gjort dem till en obligatorisk detalj i skildringar av Tredje riket, i synnerhet spelfilmer. Fram till 1932 hade SS samma uniform som SA, som de ju också var en del av; det är svårt att tänka sig att den bruna skjortan hade gjort samma lycka i Hollywood.

En mycket viktig del av nazismen, då som nu, är dess estetik, inte minst eftersom de var så duktiga på det. Fanan med hakkorset är verkligen oerhört skickligt utformad - kan politiskt symbolspråk bli mycket bättre? Jämför t.ex. med hammaren och skäran.

Och så SS-uniformerna. Här illustrationer ur Organisationsbuch der NSDAP (1937) som Kim E tipsade om när jag skrivit om Nazi-propaganda; en Rottenführer och Sturmbannführer kan se ut så här, samt två SS-loggor som nyfikna kan läsa mer om på sid 423.



Run-S:en är nästan lika väl valda som hakkorset: de är busenkla att rita upp och känna igen, de kan användas i olika sammanhang med olika varianter osv.

Var nu nazisterna världsbäst på utformningar? Det intrycket kan man få av de goda exemplen.

Här har vi en äkta brunskjorta, en SA-man (affisch för filmen S A Mann Brand). Det är denna uniformering som jag har svårt att tänka mig göra samma lycka i Hollywood. (Sen finns det förvisso fler faktorer som spelar in, som skillnaderna mellan SA och SS i uttagning, mentalitet m.m.)



Och så deras logotyp. Ja, vad ska man säga.

Septentrionalis

Utöka ditt ordförråd:



I en världskarta från 1689 kan man hitta beteckningen America Septentrionalis. Det sistnämnda är latin och läses "de sju tröskoxarna". Hm?

De sju "oxarna" är stjärnorna i Karlavagnen, eller möjligen Lilla Björn. Det som avses är alltså det nordliga väderstrecket; och kartan visar det vi idag kallar Nordamerika.

Om liknelsen verkar sökt kan man jämföra med det närliggande och högst levande som bildades utifrån den ena eller båda björnarna, arktos på grekiska, det vill säga Arktis.


SAOB: Septentrional


Ta gärna en närmare titt på utsnittet ur Gerard van Schagens fina världskarta från 1689. Med Nya Amsterdam, ön Kalifornien, Cibola och annat. Finns i sin helhet på Wikipedia.

Galningar #10 - Olof Amkoff, profet

Ängeln sa till Percy att hans hus ligger på 1120 km nivån och erbjöd honom att få se det. De steg in i "den helige Andes hiss" som tog dem fram till dörren på hans hus. Hela dörren var besatt av enorma diamanter och hela huset var av guld.

Pastor Percy Collet kom 1982 till himlen - och tillbaka, ovanligt nog, efter några dagar. Himlen är faktiskt en planet, jättejättelångt borta och med en omkrets på 3 218 000 km. Man får begära landningstillstånd av en "navigationsängel", och ... Sen är det långt fler och galnare detaljer än korta citat kan återge.

När själar har vunnits för Jesus, kungörs detta i himmelen. Då blåses trumpeter och bjällror låter ovanför Guds tron. Då och då säger Gud till 500.000 änglar att blåsa i sina 4,5 meter långa trumpeter! När de har spelat färdigt börjar Gud att tala.

Amkoff återger fler visioner av himlen. Jesse Duplantis var där några timmar, och blev mer fascinerad av människorna än guldgatorna (just så). Möblerna är gjorda av guld och trä och kan tala, änglar undervisar i kryddodling, där finns trianglar på vilka man kan spela alla toner, och så vidare.

Olof Amkoff: Himlakul!


Är det en parodi? "Tidningen MAD läser Swedenborg"? Tyvärr. Collett och Duplantis berättelser är deras egna; jag vet inte om de tror på sina egna historier. En som verkar göra det är Olof Amkoff. Måhända han tycker sig veta, eftersom han själv är en profet. Han har sin (inte särskilt väluppdaterade) hemsida rubricerad "Modern kristen tro", vilket redan det är en lögn.

OK, bland hederliga profetiska syner, homofobi, EU-kritik m.m. så finns några udda blomster jag inte tror jag sett förut - lite nyskapande i patologiska religionsfacket? Som t.ex. denna utläggning där jag får intrycket av att "vilddjurets märkning" är inplanteringar à la vaken.se:

Till slut kommer hela världen att ha två klara alternativ att välja mellan: Vilddjursriket med obligatorisk 666-märkning eller den sanna kristna Församlingen med fullt mått av den helige Andes nådegåvor och frukt i funktion, med en egen parallellekonomi som bygger på kärlek mellan alla troende, och som sagt med dagliga bespisningsunder och egendomsgemenskap.

Fråga Olof: Inplanterade chip


Men det märkligaste av allt är ändå detta: De allra flesta är överens om att berättelserna Amkoff återger är galenskap och/eller hittepå, men meningarna går isär på ett helt annat sätt beträffande likvärdigt material från folk som Johannes, Muhammed, Joseph Smith och Rudolf Steiner. Vari ligger skillnaden? Säg det, den som kan.

Lördagsfråga: Johannes

1. Örnen är av tradition evangelisten Johannes symbol.
2. En sida ur Johannes Gutenbergs berömda bibel. Just denna med översättaren Hieronymus kommentarer, som brukade bifogas skriften.
3. Så här illustreras Johannes Keplers andra lag, som enkelt och tydligt visar hur en himlakropp rör sig med varierande hastighet i bana kring en annan himlakropp.
4. Johannes Vermeer, Astronomen (ca 1668). Enligt artikeln på Wikipedia har man, tydligen på någorlunda goda grunder, föreslagit att mannen på bilden är ingen mindre än van Leeuwenhoek, annars betydligt mer känd för sina studier av det mycket lilla.

Johannes alltså, vars namn ju midsommarhelgen ju också bär. Kransen till pazuzu.

The holy pint

En pyramid-pund vatten är lika med en pyramid-pint. En pint är sålunda, enligt detta pyramidsystem, lika med 28,5 kubik-pyramid-tum. Professor Smyth visar att detta värde för pyramid-pinten ligger mycket nära de gamla anglosaxarnas pint och pound, på samma sätt som det uråldriga längdmåttet inch är praktiskt taget identiskt med en pyramid-tum. Det är på grund av dessa likheter mellan måtten hos de gamla anglosaxarna och pyramidmåtten som professor Smyth och många andra har blivit övertygade om att de engelsktalande folken av idag har ärvt de sanna mått som först delgavs hebreerna på gudomlig väg.

- Charles S. Knight, Mystery and Prophecy of the Great Pyramid (1928) sid 74

Jo, asså...

Den nämnda pyramidtummen hade uppfunnits, eller jag menar återupptäckts, av Charles Piazzi Smyth (1819-1900), en skicklig astronom som efter diverse turer i karriären slog sig in på pyramidologi. Den blick som varit så skarp när det gällde nebulosor och kometer riktades nu åt arkeologin, med blandad lycka; som när han av John Taylor delgavs upptäckten att egyptierna uppenbarligen nyttjat ett längdmått som var en tusendel längre än en vanlig brittisk tum på ca 2,54 cm.

Kan det vara en slump? Naturligtvis inte! Vilken är den enklaste lösningen? Att måtten ifråga är gudomliga, såklart. För att återge det sista av citatet ovan i original: "English-speaking nations of the present day have inherited the true earth-commensurable weights and measures first divinely communicated to the Hebrew nation."

Vad följer då av detta? Att metersystemet är ogudaktigt. Men det förstod ni ju ändå.

Lördagsfråga: Aktuell

Denna uppsättning hör till de enklare, med helg och allt.

Steam Beer

Ahh...

Idag förknippas öltypen steam beer helt och hållet med San Francisco-bryggeriet Anchor Ale, inte minst för att de numera äger rätten till namnet. Vilket måhända en genomsnittlig 49er funnit osannolikt... I Systemets tidning Bolaget fanns häromåret (typ - jag minns verkligen inte) en artikel om den amerikanska ölkultur som de senaste åren utvecklats starkt från en osannolikt låg Budweiser-nivå till något långt anständigare. Det föranledde en läsare att skriva en insändare om uppkomsten av beteckningen, "ångöl", så som han fått den beskriven vid ett besök på nämnda bryggeri. Jag kände igen teorin - så att säga. Och skrev ett svar, mest för egen del eftersom jag insåg att det var alldeles för långt för att publiceras.

Men vad har man bloggar till? Här följer det i sin helhet.


Det kan nämnas att steam beer länge avsåg billiga enkla sorter, framställda under relativt primitiva förhållanden i Kalifornien.

Begreppet verkar ha uppkommit i mitten av 1800-talet, osäkert hur, var och varför. En idé är att det hänger ihop med 1848 års guldrush i Kalifornien, då mängder av törstiga aspirerande guldgrävare bidrog till att San Francisco blev något mer än en indianförsamling, för att sammanfatta. Det finns flera förslag på begreppets uppkomst, flera av dem bär efterhandskonstruktionens prägel. Vi har inget facit, ingen förklaring som vi kan vara säkra på är den korrekta.

• I det underjästa ölet bildas mycket koldioxid. När faten öppnades inför tappningen så slog en puff av "rök", skum och/eller öl ut. Denna förklaring verkar vanligast, som Leif nämner [insändarskribenten] framfördes den åtminstone på 1980-talet även på Anchor-bryggeriet. Numer är de inte alls lika säkra på saken, när man insett dels hur långsökt förklaringen är, dels att det saknas belägg; den är en gissning, varken mer eller mindre.
• Före jäsningen kyldes den heta vörten ner, varpå ett moln av ånga stod upp kring bryggeriet. Men det var inget utmärkande för den kaliforniska brygden.
• I Tyskland finns Dampfbier, samma ord med likaledes osäker etymologi.
• Vid den här tiden kunde man kalla industriella bryggerier för "ångbryggerier" på grund av associationen till ånga = stordrift, snarare än för att faktisk ånga faktiskt förekom i processen. Vilket anknyter till nästa teori...
• Mitt eget förslag är att ånga helt enkelt var modernt, nytt och häftigt. Ångmaskiner och ångfartyg var tidens tekniska underverk, något man ofta talade om med beundran. På samma sätt som vi fått polkagrisar och raketost skulle vi ha fått steam beer - som en ren PR-grej, varken mer eller mindre.

Flera fakta och tips från Jan-Erik Svensson, som kan långt mer om öl än undertecknad någonsin kommer att kunna.


Se även Wikipedia: Steam beer för en prima utläggning om ett ämne som är nog så intressant utöver det enkla faktum, att folk gärna intresserar sig för alkohol. Noterar att min egen teori om steam-beteckningen inte framlagts där, än.

Rebel yell: Historien om ett ljud

The rebel yell var ett stridsrop som konfederationens soldater höll sig med under inbördeskriget - det som började för 150 år sedan - för att skrämma fienden och egga sig själva. Än idag är begreppet välkänt, åtminstone på vissa håll. Men hur lät det? En sak är säker, och det är att det inte hade något att göra med det simpla yii-haa! en del fått för sig.

At last it grew too dark to fight. Then away to our left and rear some of Bragg's people set up 'the rebel yell'. It was taken up successively and passed around to our front, along our right and in behind us again, until it seemed almost to have got to the point whence it started. It was the ugliest sound that any mortal ever heard -- even a mortal exhausted and unnerved by two days of hard fighting, without sleep, without rest, without food and without hope...

- Ambrose Bierce, senare namnkunnig skribent, beskriver slaget vid Chickamauga där han var löjtnant

Närmare besked än så har varit svårt att få. Tekniken att spela in ljud kom några år senare, men just detta ljud verkar samtiden inte ha varit i närheten lika intresserat av som eftervärlden - så är det ofta med historia.

Svårt, men inte omöjligt. Här berättar Waite Rawls, The Museum of the Confederacy, om hur han så småningom fick en uppfattning av the rebel yell (del 1 av 2).



En poäng är att det ska uppföras i grupp, ju större desto bättre; det ger en annan effekt än en ensam soldat som står och tjoar. I del 2 av 2 får några reenactors lära sig grejen:



Wikipedia: Rebel yell

Midsommarstångens symbolik

Kort: Nej.

Längre: Det finns flera faktoider rörande midsommar, som datumet, de välkända ritualernas ålder, och inte minst vad den stora uppresta stången symboliserar. Läs faktoider.nu: Midsommarstången.

Publicerat

Ser kolleger som lägger ut publicerade alster in toto, tidningsartiklar och allt. Vet inte om det kan vara intressant för någon annan än undertecknad -- men vad har man bloggar till? Vad tidningarna beträffar är Folkvett VoF:s medlemstidning och Legatus Mensas d:o.

Böcker
Nya ord med historia (Ordalaget 2010)
Fler faktoider (Forum 2009)
Är det verkligen sant? (Ordalaget 2009)
Faktoider (Forum 2008, Månpocket 2009)

Artikelserier
"15 faktoider", Vetenskap & Historia, 10 artiklar 2010-2011 (pågående)
"Fråga experten" Vetenskap & Historia, 6 artiklar 2010-2011 (pågående)
Korta artiklar i Östgöta Correspondenten, 10 artiklar 2009

Artiklar
"Lagen om pi", Qvintensen, 2/2011
"När Troja låg i Småland", Folkvett 2/2011
"En pratstund med Uri Geller", Folkvett 2/2011
"Han ville lära vetet veta hut" (Lysenko), Vetenskap & Historia 5/2011
"Solen snurrar runt jorden – till försvar för Ptolemaios", Folkvett 1/2011
"På besök hos Mythbusters", Vetenskap & Historia 1/2011
"Napoleons hand", Folkvett 4/2010
"Fysiskt medium avslöjat", Folkvett 4/2010
"Healing på Göteborgs universitet", Folkvett 3/2010
"Japansk blodsmystik", Folkvett 3/2010
"Academy of Nations – värmlänningen mot Einstein", Folkvett 2/2010
"Kroppsspråk och kommunikation", Folkvett 2/2010
"Potatismyter mosas", Folkvett 1/2010
"Fysikens slut", Folkvett 1/2010
"Inte i närheten", Folkvett 4/2009
"Hitler och astrologin", Folkvett 4/2009
"Noshörningar och kinesisk medicin", Folkvett 3/2009
"Språkmyter granskade", Folkvett 3/2009
"Charles Fort – excentrikernas beskyddare", Folkvett 2/2009
"Columbus dårskap", Folkvett 2/2009
"Faktoider om folkslag", Slag 09, 2009
"Fel i faktoider", Legatus Mensae 4/2008
"Vilda västern-myter", Legatus Mensae 3/2008
"Lokala faktoider", Legatus Mensae 2/2008
"Faktoider på film", Legatus Mensae 1/2008
"Djuriska faktoider 2", Legatus Mensae 8/2007
"Djuriska faktoider 1", Legatus Mensae 7/2007
"Botaniska faktoider", Legatus Mensae 5/2007
"Myter om krig", Legatus Mensae 4/2007
"Kristna myter", Legatus Mensae 3/2007
"Sånt som sägs ha sagts" (faktoida citat), Legatus Mensae 1/2007
"Faktoider A-Ö", Legatus Mensae 8/2006
"Myter på M", Legatus Mensae 7/2006
"Europeiska myter", Legatus Mensae 6/2006
"Ord 2", Legatus Mensae 5/2006
"Ord 1", Legatus Mensae 4/2006
"Svenska myter", Legatus Mensae 3/2006
"Folk och faktoider", Legatus Mensae 2/2006
"Myter om mat", Legatus Mensae 1/2006
"Ännu fler faktoider", Legatus Mensae 7/2005
"Fler faktoider", Legatus Mensae 6/2005
"Faktoider", Legatus Mensae 5/2005

Dessutom
Mytjägarna, radioserie i 8 delar, Sveriges Radio P1, 2009


Tror inte jag fått med riktigt allt. Åtskilliga texter som skrivits för X har senare kunnat dyka upp i Y och Z, med utökningar, förbättringar och måhända försämringar.

Lördagsfråga: Brian

1. Kenneth Colley spelade Jesus - han fick väl lite bergspredikan och inget mer - i Life of Brian. Denna uppgifts kuriösa värde gick från noll till ganska högt när jag såg att Colley fick betydligt mer speltid som en av de onda i de gamla Stjärnornas krig-filmerna.
2. Spike Milligan, en idol som jag visste syntes i LoB men inte förrän nu tog reda på var. Han befann sig av en händelse i Tunisien när filmen spelades in, och när de fick reda på detta skyndade de sig att ge honom en liten roll (i slutet här). Som han utförde genialiskt, såklart. - Vem han är? Monty Pythons förebild, enkelt uttryckt.
3. Efter ett lyckat inhopp i musikbranschen fick George Harrison tillfälle att göra sig odödlig genom att bekosta LoB. Han fick några sekunder som statist också. Stort.
4. Otto "nazireen"? Det var en sorts judisk nazist - jfr hak-stjärnan på hjälmen - som skulle ha varit med i Eric Idles tolkning. Man spelade in scener med honom och hans självmordskommando, tog en funderare, och klippte sedan bort det. Här kan ni se hur det såg ut. Bra beslut, tycker det mest verkar underligt och utan sammanhang. Men självmordskommandot dök ändå upp på slutet, vilket jag först nu fått en förklaring på. Gott.

Lösningen satte pazuzu snabbt och säkert.

Sagan om vägskylten

I Ängelholm får ordet "Vägkyrka" inte förekomma på vägskyltar eftersom det anses som religiös propaganda. Detta är absurt.

- Göran Hägglunds nyhetsbrev den 17 juni 2011

Nja. Det hade definitivt varit absurt om det varit sant. Men det är det inte. Varifrån fick Hägglund en så märklig idé?


I mars gav informationsansvarige på Ängelholms kommun ut ett förslag på Regler och riktlinjer för Ängelholms kommuns digitala infartsskyltar [PDF], nämligen för de tre skyltar med lätt utbytbara texter som man satt upp vid större vägar. Utöver Trafikverkets villkor, som jag gissar har med säkerhet att göra, ska texterna på skyltarna till att börja med "vara samhällsinformation eller utåtriktade budskap som positivt marknadsför Ängelholm", i undantagsfall kan de användas för krisinformation men inga kommersiella budskap, med mera. Rätt självklart alltihop.

Den sista punkten lyder "Får inte innehålla information eller marknadsföra evenemang av politisk eller religiös karaktär", med undantag för de evenemang där kommunen är medarrangör. Också rimligt?


Det tyckte kommunstyrelsen, och klubbade i maj igenom förslaget utan några förändringar. Jo förresten, en ledamot (KD) hade invändningar mot en punkt:

Lennart Engström ville stryka den punkt som innebär att skyltarna inte får innehålla information eller marknadsföra evenemang av politisk och religiös karaktär. - Naturligtvis ska där inte finnas några politiska eller religiösa budskap. Men det finns arrangemang i kyrkorna som kan intressera kommuninvånare i allmänhet. Ett sådant arrangemang kan vara lika viktigt som en ÄFF-match. Och om exempelvis en regeringsföreträdare kommer hit så kan det vara intressant för fler än de som tillhör det partiet, menar Lennart Engström.

- Inga religiösa budskap på infartsskyltarna, HD.se (Helsingborgs Dagblad) 15 maj


Dagen därpå återgav den kristna tidningen Dagen nyheten. Så här såg artikeln ut på hemsidan, jag har förstått det som att samma illustration används i pappersupplagan:



- Religiösa budskap på infartsskyltar förbjuds i Ängelholm, Dagen 16 maj

Det framgår tydligt att man tagit texten från hd.se - källan anges naturligtvis - och gett den en helt lätt anpassning, utan att lägga till, dra bort eller förändra något nämnvärt (det skulle vara förklaringen av begreppet "ÄFF-match" som lokaltidningen förutsatte att deras läsare kände till).

Ett tillägg var illustrationen. En ren dekoration och intressefångare, uppenbarligen. Föreställande en vanlig, analog vägskylt, snarare än de digitala som artikeln gäller, vilket ju inses lätt om man läser artikeln. Men om man inte läser innantill, utan kanske bara tittar på rubrik och bild? Då skulle man kanske kunna få problem.


Civil- och bostadsministern (KD), med ansvar även för frågor om trossamfund, fick problem:

Ordet "Vägkyrka" får inte förekomma på en vägskylt i Ängelholm. Det är religiös propaganda, anser kommunstyrelsen.

- Stefan Attefall: Låt skolbarnen fira sommaren i kyrkan, Expressen 10 juni


Den som hängt med så här långt inser naturligtvis vad som hänt. Det gjorde inte Göran Hägglund, och en rad andra mindre skeptiska instanser förresten, utan förde vidare upplysningen om kommunen där man vill ha ateistiska vägskyltar.

En skitsak? Kanske vid första påseende, men om man bara stannar till ett ögonblick (vilket visserligen inte är så bara) så inser man den fulla vidden: kommunen skulle ha förbjudit ordet k-y-r-k-a på vägskyltar! Var på den fascistiska skalan skulle ett sådant samhälle befinna sig?

Att man inte funderat närmare över frågan säger en del om människans fundamentalt okritiska sinnelag över huvud taget - jag undanber mig nedlåtande kommentarer i den stilen för vi är likadana mest allihop. Däremot är det talande att Attefall, Hägglund m.fl. har en världssyn där även de mest absurda påbud kan drivas igenom bara de är antireligiösa. Man kan tänka sig att de hade varit betydligt vaknare om en motsvarande dumhet tillskrivits Kristdemokraterna.

Vilket återigen är en mekanism som inte är ett dugg "kristen" eller "religiös" utan bara mänsklig (vågar man kalla den humanistisk?). När vi väl vet vem som är vår fiende, så kan denne tillskrivas tokigheter och fånerier utan att vi finner det mödan värt att dubbelkolla allting, om vi ens kommer på tanken; för det vet vi ju redan hur såna där är ...

På så vis var det faktiskt en bra fälla som Dagen helt omedvetet gillrade åt ministrarna (Hägglund är socialminister), tillika partiledaren: den gav tillfälle till en belysning av vår psykologi utan att riskera några faktiska värden. Vilket det å andra sidan ges desto fler exempel på.


- Åh nej... säger Lennart Engström när NST ringer upp och förklarar situationen.

- Hägglund skrev fel om Ängelholm, HD.se 17 juni


Se, det var en saga.

Lördagsfråga

Nazi-propaganda 1933-1945

Ett tips för den som är nyfiken på ämnet:

Nazi Propaganda 1933-1945

Det är Randall Bytwerk, professor i communication arts and sciences, som satt ihop en enorm samling av bilder och texter. Det ovanstående collaget är ett litet smakprov från sidan Nazi posters, som alltså bara är en av jag vet inte hur många undersidor. Här kan man gräva hur länge som helst tror jag.

Iron Sky

Premiären för denna film är f.n. planerad till april 2012. Det ska bli intressant att se om det blir några "synergier" med den bok som f.n. planeras ha varit ute i ett halvår vid det laget.



Den bygger nämligen på de idéer som uppkommit efter kriget om att tyskarna skulle ha haft ett tefats-program, en bas i Antarktis, och i ännu mer fantasifulla varianter även någon sorts verksamhet på månen. (Den sistnämnda är jag inte spiksäker på, men de två första vet jag att det finns folk som tar på allvar.) I populärkulturen har rymdnassarna haft en varierande konjunktur. Få se om marknaden är pigg på denna variant, som dessutom ser långt mer genomarbetad ut än något i genren hittills.



Utöver alla Haunebu-inspirerade farkoster så kan man på denna bild (klicka för betydligt större version) se tydliga likheter med Führerns Germania, de storvulna planerna för det vunna krigets Berlin - jämför bloggposten Tredje rikets jätteklump. Kupolen motsvarar den obegripligt stora Volkshalle (som visserligen inte skulle vila på en svastika-formad byggnad). På ytan framför kan man i annan concept art se den s.k. schwarze Sonne som är ett sorts alternativt hakkors, och vars högst osäkra historiska status inte hindrat att den blivit populär i vissa kretsar. Följer man sedan mån-varianten av Germanias Segerallé kommer man till den stora triumfbågen, dubbelt så hög som den i Paris, som för övrigt skulle stå i närheten av flygplatsen Tempelhof.

När filmen kommer ska det bli mycket intressant att leta fler kopplingar till såväl faktisk som planerad som påhittad historia.


www.ironsky.net
Wikipedia: Iron Sky

Sveariket i källor och historieskrivning

Vi tänker oss en person som pantar några tomburkar. Han fotograferar sedan pantkvittot med sin mobilkamera och skickar bilden till en kompis. Denne beskriver bilden på bruten engelska för en på måfå vald kines, som försöker att rita upp kvittot samtidigt som han lyssnar på något annat. Sedan kopierar vi teckningen, kopierar kopian, låter den ligga i ett dike en vecka, och kopierar den igen.

Utifrån den sista kopian ska vi sedan försöka beskriva köpcentret där tomburkarna pantades.

Då kan man få en sorts uppfattning om svårigheterna med att försöka rekonstruera dåtidens Skandinavien, dess folk och kultur, utifrån tidiga källor som Tacitus och Jordanes. De är inte precis några uttömmande omedelbara ögonblicksbilder.

Rubriken på denna bloggpost är tagen från Lars Gahrns avhandling (Göteborg 1988) som jag läser just nu.

Fernet Branca, the booze that wasn't

The drink's numerous medicinal claims came in handy during the American prohibition; as a medicine, Fernet-Branca was still legal.

Alcohol is great for factoids - it's as if the intoxication works on a distance, obfuscating facts, increasing tolerances, and reducing people's abilities to tell the believable and probable apart from what's less so. The idea above could be a typical case of such an urban legend. Or maybe not..?

Working through the usual sources, I've yet to find evidence such as advertisements about the italian wonder drug, people referring to "prescriptions", etc. So far, all I've found is this - which perhaps does the trick still.



In a list of new incorporations, dated March 28, 1924, the Branca brothers wagered $10,000 on "drugs". Indeed.

Lördagsfråga: Ekon

1. En något ofokuserad Will Sergeant, mest känd från Echo & the Bunnymen. Bandets namn valdes på måfå.
2. Karl Toosbuy är inte särskilt känd, trots att han 1963 grundade skofirma ECCO. Den förklaring som ges på hemsidan är att namnet har en "international appeal that is easy to say and easy to use as a logo".
3. Har ni sett Dagens eko i den här utgåvan? Nyheterna på radio började sändas under namnet redan 1937, och var alltså tidvis samtida med den rejält bruna tidningen med samma namn, 1940-41. Utsnittet är helt typiskt (länk). Måhända risken för förväxling inte var så jättestor. Någon hade hittat mer direkta polska "ekon", jag misstänker att det rörde polska nyhetsprogram.
   
4. Valentina Vargas, känd från bl.a. Rosens namn efter Umberto Ecos bok.
   

Christian satte frågan, som verkar ha varit lagom klurig den här gången.

Skolmedicin

Detta begrepp får jag studera närmare någon gång. Ifall ni inte känner till det så är det vad anhängare av alternativmedicin kallar medicin som bevisligen fungerar.

Direkta motsvarigheter vore om alkemister kallade riktig kemi för skolkemi, anhängare av en geocentrisk världsbild kallade riktig astronomi för skolastronomi, eller godtycklig galenpanna med nästan färdig evighetsmaskin kallade riktig fysik för skolfysik.

Dagens lördagsfråga fråga

Zwensk folketymologi

Än idag är alla dessa regioner samlade i ett kungadöme, och kungen har dubbla titlar som Sveriges och Götes konung. Så tolkar och skriver vissa namnet på landet: Zwerike, "två riken".

- Ericus Olai (d. 1486), återgiven i Eric Michael Fant, Scriptores rerum svecicarum medii avi, vol. II (Uppsala 1828), sid 15

Den medeltide "doktor Erik" är idag mest känd, om alls, för att med sin krönika ha grundlagt den förvillade och förvillande pseudohistoriska skola som kallas göticismen. Etymologin där namnet Sverige kopplas till det tyska ordet för två är helt stilenlig.

Vetenskap i den nya skollagen

SFS: Skollag (1985:1100)

Där har ni den nuvarande skollagen. I den regleras allt möjligt från förskolor till kommunal vuxenutbildning; vilka som har rätt och skyldighet att gå, skolskjutsar, behörigheter och individuella program och så vidare.

Något som inte regleras är om utbildningen ska vila på vetenskaplig grund.

Inte som här:

5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Denna paragraf återfinns i den nya skollag som ska börja gälla den 1 juli.

SFS: Skollag (2010:800)


Formuleringen om vetenskaplighet och beprövad grund har sedan länge funnits i högskolelagen, men alltså inte gällt andra skolformer, formellt sett. Om någon skola velat införa alkemi eller kreationism på schemat så torde man ha stött på problem - borde åtminstone. Å andra sidan har Waldorfskolorna fått hållas länge och väl, och där är det hela pedagogiken som vilar på andesyner ("Rudolf Steiners människosyn").

Mässling, en farlig sjukdom

Här följer en text från 1986. Jag hittade ingen översättning av den utan gjorde därför en själv, på förekommen anledning.

Mässling: En farlig sjukdom
Roald Dahl

Olivia, min äldsta dotter, fick mässling när hon var sju år gammal. Jag minns hur jag ofta läste för henne vid sängen allt eftersom sjukdomen fortskred, utan att känna mig särskilt orolig. Så en morgon, när hon var en god bit på bättringsvägen, satt jag på sängen och visade henne hur man kan göra små djur av kulörta piprensare. När det blev hennes tur märkte jag hur hennes fingrar och tankar inte samarbetade, hon kunde inte göra någonting.

"Mår du bra?" frågade jag.

"Jag känner mig trött," sade hon.

En timme senare var hon medvetslös. Tolv timmar senare var hon död.

Mässlingen hade övergått till någonting förfärligt som kallas mässlingsencefalit [hjärninflammation] och det fanns inget läkarna kunde göra för att rädda henne.

Detta var 1962, tjugofyra år sedan, men än idag är det så att om ett barn med mässling utvecklar samma dödliga reaktion som Olivia gjorde, så finns det fortfarande inget läkarna kan göra för att hjälpa henne.

Å andra sidan kan föräldrar idag göra något för att förhindra att samma tragedi inträffar deras barn. De kan se till att få sitt barn immunt mot mässling. Jag kunde inte göra det för Olivia 1962 eftersom man på den tiden ännu inte hade fått fram något pålitligt mässlingsvaccin. Idag finns det bra och säkra vacciner tillgängliga för alla familjer och det enda ni behöver göra är att be er läkare att få det.

Det är fortfarande inte allmänt accepterat att mässling kan vara en farlig sjukdom.

Tro mig, det är den. Jag tycker att föräldrar som idag förvägrar sina barn vaccinering riskerar deras liv.

I Amerika, där mässlingsvaccinering är obligatorisk, har mässling liksom smittkoppor praktiskt taget försvunnit.

Här i Storbritannien har vi fortfarande hundratusen fall av mässling om året, eftersom så många föräldrar inte låter vaccinera sina barn, på gund av motsträvighet, okunnighet eller rädsla.

Av dessa hundratusen kommer tiotusen att lida av komplikationer.

Minst tiotusen kommer att få öron- eller lunginflammation.

Cirka tjugo kommer att dö.

BEGRUNDA DET.

Varje år kommer cirka tjugo barn i Storbritannien att dö av mässling.

Hur är det då med riskerna med vaccinering?

De är praktiskt taget obefintliga. Lyssna här. I ett område med ca 300 000 invånare kommer ungefär ett barn på 250 år att utveckla allvarliga bieffekter av vaccineringen! Risken är en på miljonen. Jag skulle tro att risken är större att ditt barn kvävs av en chokladbit än att det blir allvarligt sjukt av en mässlingsvaccination.

Så vad i hela friden oroar ni er för?

Faktum är att det närmast är brottsligt att låta ditt barn vara ovaccinerat.

Den bästa åldern är 13 månader, men det är aldrig för sent. Alla skolbarn som ännu inte blivit vaccinerade borde be sina föräldrar att ordna det så snart som möjligt.

Jag tillägnade Olivia två av mina böcker, den ena var James och jättepersikan. Då levde hon fortfarande. Den andra var SVJ, tillägnad hennes minne sedan hon dött av mässlingen. Du kan se hennes namn i början av båda dessa böcker. Och jag vet hur glad hon skulle ha blivit om hon kunnat veta att hennes död hjälpte andra barn att slippa sjukdom och död.



Roald Dahls text nämndes i Svenska Dagbladets ledare Varför betalar vi för galna mässlingsråd? den 8 juni 2011. Frågan ställdes angående Vidarklinikens råd om mässling, som man utifrån den gravt vidskepliga antroposofin menar att man inte ska vaccinera mot. Detta är visserligen ingen nyhet för de som följt debatten, men har ändå haft märkvärdigt svårt att nå ut.

En gång till: Antroposofin kan vara gullig, mjuk och trevlig. Den kan också vara livsfarlig.

För en ordentlig genomgång av antroposofins syn på mässling och dess andliga roll (just så), vacciner och relaterat, se mässlingens mening och möjlighet (vidarklinikens råd) hos zooey.

Väckarklockan för SvD var Mats Reimers debattartikel i DN dagen innan, Landstingsstödd klinik ger farliga råd om mässlingen. Istället för att stänga igen Vidarkliniken och jaga bort galningarna från allt vad medicinsk verksamhet heter, så betalar Stockholms läns landsting för skiten.

Uppdaterat, 16 februari 2012: Flera mässlingsfall i Järna (DN). Järna i Södertälje kommun är antroposofernas huvudort i Sverige. Det är den enda plats i landet där sådana epidemier då och då uppstår. Vi vet varför, vi vet att det kommer att hända igen, och vi vet hur man skulle kunna få bukt med det.

Uppdaterat, 3 januari 2018: Diskuterar vi fortfarande detta? Den här gången kom smittan från en tillfällig besökare i sydligt land (snarare än någon flykting, som många illasinnade hoppades vinna politiska poäng på). Fortfarande gäller att god flockimmunitet hindrar spridning effektivt; och dålig flockimmunitet innebär fortfarande att en uppdykande smitta kan få snabb spridning, särskilt när det gäller en så högeffektiv smitta som mässling. Så se till att vaccinera dig och dina barn. Vad väntar du på?

Brunskjorte-bidrag

Medlemmarna i SA och alla andra partiorganisationer fick ingen lön. Faktum är att de fick betala en mindre summa varje månad kallad Beidrag (bidrag). Även i Hitler Jugend fick vi betala ett litet bidrag. Hela nazi-oligarkin levde på dessa medel.

På frågan om SA/SS var avlönade partisoldater eller inte fick jag omsider detta svar från en bekant till en bekant. Han kunde använda "vi" om Hitler Jugend eftersom han varit med. (Sätter inte ut namnet eftersom det är från en privat konversation, men det är från en som var delaktig och gjort upp med sitt förflutna.) Sådana levande kopplingar finns fortfarande, men inte länge till.

UFO:n

UFO:n har haft en varierande konjunktur som (pseudo)vetenskap. Än har de studerats med intresse av sansade bedömare, än har de samlat tokstollar av alla de slag: raëlianer, självmordssekten Heaven's gate, Torbjörn Sassersson...

Ett tecken i tiden är att när föreningen VoF bildades 1982 kunde man presentera sig under rubriken "En vetenskaplig förening mot astrologi, scientologi och flygande tefat?" Astrologi är fortfarande märkvärdigt hett, och även om den scientologi som var på offensiven då är på defensiven idag är den lika farlig som någonsin. Men flygande tefat? Vem bryr sig om dem idag? (Inte för att man var mot tefaten i sig, det kunde ha formulerats bättre.)

När folk sett ett UFO - det vill säga, något om vilket det enda de kan säga med bestämdhet är att det befann sig ovanför marken - så kan man, efter att ha konsulterat expertisen på området, som i sin tur kollat relevant meteorologi, astronomi, flygrutter m.m., förklara över 90 % av observationerna. (Att ett flygande föremål skulle vara kejsar Xenus privata tefat eller en tysk Haunebu vore också förklaringar, även om ingen av dessa ännu förekommit i seriösa sammanhang.)

De resterande procenten är de som fascinerat massorna och gett upphov till religionsartade rörelser. Vad kan man säga om dem? Ingenting. De skulle kunna vara flygande tefat, jordiska eller utomjordiska (även om det senare varit närmast axiomatiskt sedan åtminstone 60 år), men de skulle kunna vara precis vad som helst dessutom. Det enda vi vet är att vi inte vet vad de är. Hur man lyckas behålla någon spänning i sådant vet jag inte.

För min egen del är det intressantaste i UFO-rörelsen inte de oförklarade observationerna utan de förklarade, eller närmare bestämt arbetet med att komma dit. Att höra talas om en ljusprick och sedan ta reda på vad det är, och dessutom visa det övertygande, det är vetenskap! Att försöka koka spiksoppa på något oidentifierat är inte ens pseudovetenskap utan bara tröttsamt dumt.


Exempel på sådana intressanta identifikationer: Adamskis UFO, Lördagsfråga UFO/IFO

Lördagsfråga: Idag

1. D-dagen, den 6 juni 1944.
2. Tetris såg faktiskt dagens ljus den 6 juni 1984.
3. Frågans avgjort knepigaste var Sankta Candida (d.ä.), Neapels* skyddshelgon. Hon ska ha helats av aposteln Petrus minsann. Att hon har här att göra beror på att 6 juni åtminstone tidvis var hennes dag fram till 1774, då hon avfördes och glömdes bort fullständigt. (Namnet har inget med en sorts otäcka svampar att göra.)
4. Gustav Vasa tågar triumferande in i Stockholm. Det ägde visserligen rum den 24 juni 1523, eller några veckor efter att han den 6 juni krönts i Strängnäs, men har tydligen funnits mer fotogenisk.
   

Hans-Jörgen satte svaret, Joakim kompletterade med Tetris. Candida fixade ingen. (Det hade jag definitivt inte gjort.)



* Länken till italienska Wikipedia eftersom - tja - det är jag som bestämmer här. Lyckades sätta krokben för mig själv när jag först skrev det italienska namnet Napoli, som ju hos oss främst är ett fotbollslag. Ha ha.

Asteroidbältet

Mellan Mars och Jupiter ligger asteroidbältet. Det ser väl ut ungefär så här, kantänka.



Bilden verkar bekräftas av vetenskapliga återgivningar som denna. Man kan fråga sig hur rymdsonder alls kan komma förbi?



Men det är just inget större problem. Asteroiderna är visserligen bra många - hundratusentals, kanske en miljon eller fler, på 1 km eller mer - men de astronomiska avstånden är sådana att man får ha rejäl tur/otur (stryk det som ej önskas) för att stöta på någon av en slump.

Sedan man börjat upptäcka dem fick man snart idén att de kanske utgjorde resterna av en söndersmulad planet. Numera har man kommit på varför så knappast är fallet - till exempel är deras sammanlagda massa inte mer än några procent av månens - och Phaeton lever bara kvar i science fiction och några udda pseudovetenskaper.

Exakt hur lite 4 % av månens massa utspridd över alla dessa miljarder kubikkilometer är vet jag inte hur det ska åskådliggöras, men det är inte i närheten lika solitt som exempelvis rök. Jämför när jag bloggade om en Skalenliga jord.



En finfin snutt som åskådliggör upptäckandet av asteroider under perioden 1980-2010. De röda är de som korsar jordens bana.

Lördagsfråga: Halvlätt

Något för de som tycker lördagsfrågorna är för svåra. Liksom något för de som tycker de är för lätta.

Konsten att skriva

Anybody can write a short story - a bad one, I mean - who has industry and paper and time enough; but not every one may hope to write even a bad novel. It is the length that kills.

- Robert L. Stevenson, The Art of Writing

Som en uppföljning till gårdagens bloggning om F3:ans tillkomst. Den kvantitativa skillnaden mellan en novell och en roman blir någonstans på vägen kvalitativ. Det gäller även facklitteratur.

Kronologi för en bok

Den 27 oktober 2009 var jag med i TV 4 Nyhetsmorgon. Efteråt hälsade jag på hos förlaget. Vi diskuterade den nyligen utkomna Fler faktoider, liksom hur nästa bok skulle kunna te sig. Vi var överens om något mindre encyklopediskt, mer fokuserat; färre ämnen mer ingående utredda. Efter lite bollande får jag idén Tredje rikets faktoider (den lätt justerade titeln skulle hänga med hela vägen). Förläggaren godkänner på stående fot - bokstavligt talat, vid det laget hade vi hunnit ut på Sveavägen.

På tåget hem tog jag en anteckningsbok och började skriva ner nyckelord, stolpar, tänkbara ämnen att ta upp. Få se: Dolkstötslegenden och Wunderwaffen såklart, örnnästet har jag tagit upp förr och får anledning att åtminstone nämna, det så kallade ekonomiska undret är en praktmyt liksom den Ordnung Führern hat geschaffen, en ordentlig utläggning om rasbiologin såklart och det ockulta tjafset och flygande tefat och ... När jag fick vända blad insåg jag att sovringen nog skulle bli hårdare än jag först trott. I efterhand inser jag hur lite jag visste; det jag först tänkt mig som en samling faktoider med en gemensam nämnare, varken mer eller mindre, skulle snarare bli en komplett historik över Tredje riket.

Tillbaka skrev jag en sammanfattning av bokidén på två A4 som förlagets s.k. utgivningsmöte godkände i december. (I efterhand ter sig beskrivningen sällsamt bekant och obekant, ty den beskriver bara delvis slutprodukten.) Det är alltså på sådana möten som lite större förlag slutgiltigt avgör vilka böcker man ska ge ut.

För övrigt tillbringade jag resten av 2009 med att läsa på och skriva om det stora ämnet Wunderwaffen. Det blev omsider bokens längsta kapitel.

2010 Q1 - Skrev kontrakt. Fortsatte med Wunderwaffen, liksom atombomben, läste på i allmänhet. Skickade några textprover till förläggaren som gillade.
2010 Q2 - Blutzeugen, Germania, deutsche Physik, fräschade upp och putsade till en del befintligt material (från faktoider.nu, denna blogg, tidigare böcker och tidningsartiklar). Letade bilder, tittade på filmer, läste på och skrev ...
2010 Q3 - Myter i efterhand, nazismen och religioner & ockultism, läste Rosenbergs ohygglighet liksom ett myller av material dessutom. Den intensivaste fasen inföll under sommaren, för nu skulle boken bli "klar".

Den 5 september skickade jag 16 kapitel samt för- och efterord, sammanlagt ca 670 000 nedslag (tecken inklusive mellanslag) eller något mer än min hittills längsta, Fler faktoider på 615 000. En poäng med att visa upp en färdig textmassa var att det s.k. garantihonoraret nu erhölls.

I januari 2011 var det dags att plocka fram materialet igen, såväl fysiskt som "mentalt". Nu skulle redaktören nämligen läsa igenom det. Jag läste igenom alltihop ännu en gång, ändrade och kompletterade, och skickade in.

I februari kom manuset tillbaka. Redaktören hade skrivit ut min fil, läst igenom och klottrat fullt med justeringar han tyckte borde eller kunde göras: korrigerade stavningar, stryk detta, byt plats på de här orden, nytt stycke här, vad menar du här, tveksamma fakta, och så vidare. Nu gick jag igenom pappersbunten och införde i manuset på datorn de justeringar som jag höll med om, vilket var de allra flesta. Passade även på att göra några egna justeringar jag tyckte behövdes. Efteråt räknade jag ut att denna fas tog 10 sidor/timme, eller 43 timmar totalt. Skrev även en personförteckning med korta biografier över de viktigaste/intressantaste aktörerna. Texten utgjordes nu av ca 750 000 nedslag.

Sedan gick redaktören igenom mitt uppdaterade manus och hörde då och då av sig med frågor. Nu satte han texten, dvs. lade in den i layoutprogrammet med rätt stilar, rubriker, bilder och bildtexter m.m. Många bilder hade jag valt ut och lagt in under skrivandets gång, nu gick vi igenom dem, kompletterade och valde bort.

Nu togs omslaget fram. En extern formgivare anlitades, fick riktlinjer från förlaget, resultatet granskades av förlaget och mig. Fick klartecken efter vissa justeringar.

I maj fick jag korrekturet, dvs. boken som den skulle te sig i tryck, med rubriker, illustrationer och allt. Först som PDF (som jag gick igenom och skrev upp vilka ändringar jag ville ha) och sedan som pappersbunt i posten (som jag också gick igenom och klottrade ändringar i). Tidsåtgången för två genomläsningar ca 40 timmar. Sammanlagt fick jag ihop 184 ändringar på de 433 sidorna. Dessa skickade jag som en fil i mailen och papper med klotter på i posten.

Samtidigt gick samma korrektur till en annan korrekturläsare, som till skillnad från redaktören inte umgåtts i månader med texten - eller, som i mitt fall, uppemot ett och ett halvt år - utan läser den för första gången. Kommer han eller hon att hitta något som vi inte sett? Ja. Garanterat.


I början av juni 2011 har vi alltså kommit så långt. Den bok som började som en idé för 19 månader sedan kommer inom någon månad att gå till tryckeriet. Planerad utgivningsdag den 14 september, om ytterligare tre månader.

Guld och slagrutor i Dalarna

Lindström är mannen i mitten, vänd från kameran. Förmodar att han har slagrutan i högsta hugg, ute på en mobil fältundersökning.

"Han är ju född med gåvan och han lär aldrig ha misslyckats. Att det är något underligt med honom syns på honom förresten - jag har sett honom en gång."

- Vittnesmål i Husmodern 1930; den intressanta dubbeltydigheten torde vara oavsiktlig

Enligt ett till pressen distribuerat meddelande har "den bekante slagrutemannen Lindström från Boliden" påträffat stora guldfyndigheter. Dels i Lumsheden i Svärdsjö socken och dels i Balungstrand i Envikens socken. På det förra stället går guldmalmen ända upp till markytan, medan den i Balungstrand förekommer på 30 meters djup.
Den första delen av meddelandet är övervägande skämtsamt, men den senare är så mycket bedrövligare. Här gå nu återigen en mängd människor och placera sina mer eller mindre surt förvärvade slantar i guldgruveaktier, slantar som de lika väl kunnat kasta direkt i sjön – allt bara därför att en slagruteman "hittat" guld.

- Tidningen Norran, 1 augusti 1929

På hemsidan för Ljustorps hembygdsförening finns en prima beskrivning av den märkliga episoden, med tidningsartiklar och allt. De har angett rubriken "Guldrushen 1930", men som framgår av artikeln ovan hade den börjat något tidigare.

Sommaren 1930 bildades hur som helst Sanna gruvandelsförening. En lång rad namn från olika orter i trakten räknas upp - folk med dalarötter kanske hittar en och annan bekant? - Sjöström, Sandström, Westin och Fröberg, från ställen som Frötuna, Högland, Viksjö, Östrand ... Medborgare som lade ut uppskattningvis 4-500 kronor var; jag har inte vågat kolla penningvärdet men det är förvisso mer än växelmynt.

Att man vågade sig på projektet berodde alltså på att man haft lyckan att få till sig en sällsam begåvning, slagrutemannen K J Lindström (om han nu kom från Lund, Boliden eller någon annanstans):

Under sommaren 1930 gjorde han omfattande undersökningar av områdena kring Guldnäsbäckens utlopp och i dalgången från Sanna till Skälljom. Lindström var en slipad slagruteman som lärt sig att hålla opimismen och entusiasmen uppe hos gruvandelsägarna! Ännu flera andelsköpare strömmade till. Förhoppningarna om den framtida vinsten och avkastningen hägrade för de flesta.

När febern grasserade som mest fick den en viss spridning till Medelpad och orterna Bredsjön och Ljustorp.

Hösten 1930 började man provborra. Från laboratoriet i Stockholm kom inte alls de besked man väntat sig. Men om vi borrar här borta då? Nehej, inte det ... Här då? ...

Bland andra detaljer i en historia som verkar väl värd att studera närmare återfinns Lindströms känslighet för guld. Han var mestadels inkvarterad hos Westins i Sanna, ser ni, men då och då stördes hans sömn av de väldiga guldmängder som låg och signalerade under huset, och han fick flytta till Sandströms. Fast andra gjorde den observationen, att dessa flyttningar korrelerade till mängden haltiga drycker i det Westinska hushållet; måhända det var de tomma flaskorna som störde Lindström mest..?

Till slut tröttnade man på slagrutemannen och skickade iväg honom - vilket lyckades först på andra försöket. (Just så.) Gruvandelsföreningen upplöstes först 1934, gissningvis hade verksamheten varit minimal under en längre tid. Idag minner några öde borrhål om slagrutans psykologiska kraft.

Ett oväntat, uppiggande och på sätt och vis lite sorgligt belägg kommer från den i Norran citerade tidning som menade att guldfebern håller på att utvecklas till en "nationell idioti" och varnade för "slagrutemän och andra bedragare". Vilken tidning? Aftonbladet.


Ljustorps hembygdsförening: Guldrushen 1930
Malmgrävningarna i Ljustorp, Sundsvalls Tidning, 30 augusti 1930
Guldfebern i Medelpad, Husmodern nr 35/1930