Vi tänker oss en person som pantar några tomburkar. Han fotograferar sedan pantkvittot med sin mobilkamera och skickar bilden till en kompis. Denne beskriver bilden på bruten engelska för en på måfå vald kines, som försöker att rita upp kvittot samtidigt som han lyssnar på något annat. Sedan kopierar vi teckningen, kopierar kopian, låter den ligga i ett dike en vecka, och kopierar den igen.
Utifrån den sista kopian ska vi sedan försöka beskriva köpcentret där tomburkarna pantades.
Då kan man få en sorts uppfattning om svårigheterna med att försöka rekonstruera dåtidens Skandinavien, dess folk och kultur, utifrån tidiga källor som Tacitus och Jordanes. De är inte precis några uttömmande omedelbara ögonblicksbilder.
Rubriken på denna bloggpost är tagen från Lars Gahrns avhandling (Göteborg 1988) som jag läser just nu.
Där ser man hur fel det kan bli, när folk tar tidiga skrivna källor på orden. Verkliga förhållanden lär folk inte h listat ut, förän relativt nyligen. Då har dom gjort det, tack vare arkeologins utveckling. :-)
SvaraRadera