När Stanley inte mötte Livingstone

Paris, Aug. 2 - Le Temps is inclined to doubt the authenticity of the Livingstone letters published by Mr. Stanley. It quotes the opinion of the German geographer Kiepert, who discovers various geographical blunders in the letters. He thinks that part of the narrative was invented by Mr. Stanley, and hence the whole is valueless, and hints that it is possible that Stanley never saw Dr. Livingstone.

Idag vet vi att jomen, Stanley och Livingstone träffades verkligen. (Kan passa på att nämna att den berömda hälsningen "Dr. Livingstone, I presume?" ifrågasatts.) Den tyske geografen är Heinrich Kiepert (1818-1899) och han hade säkert rätt om misstagen; om jag suttit och läst ovanstående i augusti 1872 så skulle jag antagligen varit benägen att finna teorin trolig.

Det är inte lätt med källkritik alla gånger.

När Andrée nådde polen

Följande rapporterades den 23 juli 1897, tolv dagar efter att ingenjör Andrées ballong stigit till väders med riktning mot nordpolen - ungefär.

Den tvivlande experten (en enda nämns) var en ledamot i Royal Geographical Society, som menade att tja, jo, med tanke på vindförhållanden och så, så kunde man inte utesluta att, med mera; men att man inte med bestämdhet kunde veta huruvida meddelandet verkligen kom från expeditionen.

Kan ta med slutklämmen:

There is no special anxiety felt here as to Andrée's fate, because, even if the balloon comes to grief, Andrée will be no worse off than Nansen was after leaving the Fram.

Facit: Örnen landade för gott den 14 juli. När ovanstående publicerades stretade de tre som bäst över den drivande arktiska isen med sina tungt lastade och olämpligt konstruerade kälkar. Vad gäller deras möjligheter att klara sig så hade varken Andrée, Strindberg eller Frænkel någon vana av liknande polarfärder, till skillnad från Nansen, som bl.a. tagit en skidtur över Grönland innan det bar iväg med fartyget Fram.

Jag tror inte att omnämnda duva fanns, bara uppgiften om att den skulle ha budskapet ovan "stamped upon its wing", vad det nu betyder. Vilket inte stämmer med expeditionens duvor, som hade sina meddelanden fästa vid stjärtfjädrarna. (Däremot hade duvorna, skänkta av Aftonbladet, faktiskt expeditionens namn stämplad på vingen.) Detta påpekades också i en (betydligt mindre) notis i samma tidning, signerad Nils Ekholm som skulle ha åkt med 1896 men ändrade sig efter att ha funnit vad ballongen faktiskt gick för

Många fler falska påståenden och osäkra rykten skulle förekomma, ända tills expeditionen hittades 1930.

Rånördar emellan

Olausson är imponerande noggrann och har en hel del att komma med, fast ibland blir faktoidjakten alltför rånördig för att jag ska orka hänga med. Men jag hänvisar gärna starkare andar till www.faktoider.nu.

- Jan Ceder recenserar i GT, 26 april 2009

Till dessa "starkare andar" som orkar hänga med måtte väl mina trogna blogg-läsare räknas? ;-)

Lördagsfråga: Bok & film

Q som i Quartermaster, här spelad av Desmond Llewelyn, förekommer bara nätt och jämt som person i Flemings böcker; ofta nämns "Q Branch" m.m., men major Boothroyd (som han alltså heter, efter en äkta förlaga förresten) himself är, såvitt jag funnit, bara med i Dr No. Den blev den första att filmatiseras (Agent 007 med rätt att döda, 1962), och på så sätt kom Q med från början. Få se när han dyker upp igen. Hur "quartermaster" översätts vet jag inte riktigt. [ Vet nu: kvartermästare ]

Tom Bombadill är en inte helt oviktig bifigur i Sagan om Ringen - böckerna alltså. Han har en säregen karaktär; till synes ett muntert och obekymrat original, men vid närmare studium visar det sig att han är något av en urkraft, halvgud eller mer. Bara en sån sak som att Ringen inte verkar ha någon makt över honom? Han är rentav såpass apart att man i filmatiseringar hittills inte funnit någon plats för honom. Bilden ovan är målad av bröderna Hildebrandt, vars verk alla sett otaliga gånger, även de utan minsta intresse för fantasy och sf.

Fritz är Frankensteins medhjälpare i filmen från 1931 (eller på bilden ovan, i Bride of Frankenstein från 1935). Han är inte fullt lika känd som sin "arvtagare", Marty Feldmans Igor från Mel Brooks version. Första gången han dök upp i sammanhanget lär ha varit i en teaterpjäs från 1823, där även andra sedermera välkända justeringar såg dagens ljus; rollen "hunsad och halvgalen medhjälpare till den galne vetenskapsmannen" har för övrigt en helt egen historia. Men i boken finns varken han eller någon motsvarande roll. Där arbetar Frankenstein helt ensam.

Så Q stannar kvar; han är den ende som är med i såväl bok som film. Vilket Engan, till slut, kom fram till. (Fler gissningar fanns men dem lämnar jag därhän.)

Varning för cigaretter

När infördes de här varningslapparna på cigarettpaketen? - Allra tidigast ute var man, vilket måhända förvånar en del, i USA: 1966.


Typiskt exempel från cigarett-annons från 1974. De är som synes tämligen diskreta, såväl i storlek som språk, jämfört med våra dagars varningar.


Cigarrer och piptobak omfattades dock inte av påbudet. Den här annonsen tar jag med för att grabben nästintill bjuds till att "lukta på glöggen". (Bortsett från att rökverk i annonser bara undantagsvis verkar vara tända.)

Wikipedia: Tobacco package warning messages/USA


Annonser från Playboy, september 1974. "Gå till läggen!", som Jan Myrdal sade.

Lördagsfråga: Trio 2

(Ja, det blev tre gubbar den här gången med. Kan inte hjälpas.)

Här är det så att säga två som går bort, en som är kvar. Motivera.

"The water spouters"

Hos illusionisten, underhållaren och flitige bloggaren John Houdi hittade jag nedanstående snutt där Hadji Ali, The Great Regurgitator, visar upp sig. Den kommer från filmen Politiquerías (1931), en spansk version – Helan talar spanska! – av Chickens come home.

Äckelmagade ska nog hoppa över.



Vattenprovet var bara en liten del av vad denne populäre varieté-artist kunde ta sig för:

His act consisted of swallowing a series of objects – items such as coins, watermelon seeds, imitation jewels, and peach pits – and then regurgitating specific items in order as requested by his audience. Occasionally he would do the act with live goldfish.

Detta var faktiskt en hel genre inom branschen, och hade varit så sedan åtminstone 1600-talet (om sådana anklagats för häxeri har jag inte dubbelkollat). Det som fick Hadji Ali och Harry Morgan (som "regurgiterade" - utöka ert ordförråd! - 300 glas öl) att bli de sista i åtminstone deras generation var tidens tilltagande klemighet; efter en "sväljares" föreställning så luktade scenen, ja, spya helt enkelt.

Detta nämns av Harry Houdini i sin The Miracle Mongers and Their Methods. Houdini är mest känd som utbrytarkung, men var även en god avslöjare á la James Randi av bluff och båg, spiritister och andra som framställer trolleritrick o.dyl. som något övernaturligt – jo, även sådana har förekommit bland dessa water spouters, som de som på 1650-talet förvandlade vatten till vin! – eller åtminstone vatten som färgats av det preparat man svalt innan föreställningen.

Vad själva regurgiterandet beträffar så lärde sig Harry knepet. Måhända han hade användning av det i sina utbrytarföreställningar?

Och nästa gång folk pratar om dagens förfall inom underhållningsbranschen, så kan ni plocka fram klippet ovan.

For now, these uniquely talented people are all but gone, but perhaps one day the regurgitators will make a comeback. It seems almost inevitable.

Citat från min huvudkälla Damn Interesting: Hadji Ali and the Regurgitators

Att skriva

Anybody can write a short story - a bad one, I mean - who has industry and paper and time enough; but not every one may hope to write even a bad novel. It is the length that kills.

- R. L. Stevenson, i essän My first book: Treasure Island

Mina texter är, som ni nog vet, korta. De saknar handling, karaktärer, miljöer etc. De är inte det minsta skönlitterära. Om jag skulle gå i land med ett sådant projekt (se ovan!), och om detta i så fall skulle bli litteratur, makulatur, eller något däremellan, har jag ingen aning. Vet heller inte om jag har någon särskild lust att försöka; eller som det formuleras på stol nr 10:

Har så många idéer om historieverk jag skulle vilja skriva, och som det hursomhelst knappast kommer finnas utrymme till att göra, att ett fiktionsverk känns som ett slöseri med tid. Dessutom skrivs det redan så många bra romaner. Varför bli ännu ett äpple i en värld av fallfrukt? :-)

- Peter Englund svarar på frågan om han aldrig tänkt skriva en roman

Landfartyg

Jag skrev om Hitlers råtta, den kromosom-stridsvagn som tyvärr – jo, verkligen – aldrig realiserades. Denna Ratte kallades Landkreuzer, ”land-kryssare”, och jämfördes alltså med ett fartyg som händelsevis gick på torra land.

Jag tänkte genast på det när jag hittade en kommentar ang. de första stridsvagnarna. Tanks var ett täcknamn, man sade sig arbeta på en sorts transportabla vattentankar. Beteckningen satte sig, sannerligen. Men titta här:

Churchill hoppades att de nya maskinerna skulle kallas ”landfartyg”, men varken det flottinspirerade namnet eller det mer sobra namnet på den första modellen, Lincoln Machine no. 1, blev särskilt populära.

- Michael S. Neiber, Första världskriget del 1: Västfronten 1914-1916 (SMB 2008), sid 194

Fast idén fanns redan. H. G. Wells beskrev den i novellen The Land Ironclads: ”100 ft long machines with remote controlled guns and accommodation for 42 soldiers, including 7 officers” – detta redan 1903, eller tretton år innan verklighetens tanks gjorde debut vid Somme. Även andra detaljer är påfallande lika det som komma skulle. Faktum är att de sticker ut mest som inte skulle förverkligas.

The story opens with a war correspondent and a young lieutenant surveying the calm of the battlefield and reflecting upon the war. The two enemies are dug into trenches, each waiting for the other to attack, and the men on the war correspondent's side are confident in their coming victory.

Wells är samme författare som skrev om månresor och tidsmaskiner, och som i krigets första år 1914 gav ut en skrift betitlad The War That Will End War. Hans förutsägelser slog, som synes, olika väl ut. Eller bidrog han i just detta fallet kanske till dess förverkligande?

… had they been conceived by an imaginative novelist the idea would have been regarded as fantastical.

- The London Times kommenterar stridsvagnarna (1916)

Early in the war he had heard officers advocate construction of machines along the same lines as the land ironclads visualized by H. G. Wells in his famous story.

- ”Churchill testifies in tank claim suit”, New York Times den 26 november 1925

Källor:

• Wikipedia: The Land Ironclads; Tank/History
• H. G. Wells: The Land Ironclads
• Oemotståndlig bonus: Gör en egen Land Ironclad

Greatest kommentarer

Repris från igår: Grattis till Anders Dahnielson som under lördagsfrågornas första år lyckades allra bäst, samt till Ole Bull som var bra nära. Ett särskilt omnämnande av Pölsa Dum, som bl.a. satte vad som jag själv tycker är den hittills svåraste frågan, den med inspiration från Asterix.

Jag har försökt att göra det så enkelt som möjligt att kommentera artiklarna på faktoider.nu. Detta har inte lett till någon flod av strunt som jag befarade - praktiskt taget allt som jag får är läsvärt, intressant, trevligt.

Och så finns det vissa ... speciella. Här är några exempel; lätt trimmade, givetvis helt anomyma, och med länkar till resp. artikel. Jag kan inte garantera att samtliga är på fullt allvar.


Allt detta om mopeder men inte TRIBETA PACKMOPED med Puch-motor och flaket bak... Jag har en själv skulle va kul och få veta mer om den
- Moped där jag redogör för ordets etymologi

Kan man fråga dig vart Maria Magdalena tog vägen då!? Dessutom så är det ett faktum att Dan Brown tog de flesta av sina uppgifter från boken heligt blod helig gral, vilket är en bok som driver en hypotes från historiska fakta istället för religon. Dessutom är den mesta av din kritik riktad mot svammel i en fiktiv bok! Vem bryr sig om ifall det schweiziska bankkontoret existerar! Da vinci koden är ju ändå fiktiv!
- Da Vinci-koden

Uttalas fotangel fot-angel eller fo-tangel, som triangel?
- Spanska ryttare och fotanglar (OK, denna fråga är ju faktiskt berättigad)

Jag tror inte på kräkmedlet, men vad är förklaringen till att folk upplever att de mår illa på systemsprit och inte hembränt? Psykologi?
- Kräkmedel i sprit

... Dina felaktigheter får vi hoppas grundar sig på din egna religösa tro och därigenom blindhet ...
- Da Vinci-koden

Men jag måste påpeka en ganska konstig formulering "judarna har fegt nog lagt påsken på ett fast datum" vad betyder det? Vi firar inte påsk!!!!
- År 0 (judarna firar påsk till minne av uttåget ur Egypten)

Värt att nämna är att folk i allmänhet inte ser petruskorset som en satanistisk symbol utan endast som en anti-kristen sådan.
- Satanist-korset

Gör en analys på deras produkt Absolut tex och jämför mot bra hembränt ska du få se på annat!
- Kräkmedel i sprit

Jag tycker fruktansvärt synd om dig för att du tar detta på så stort allvar.
- Da Vinci-koden

Jasså nu tror du saker också angående saker dom skriver, jag vet att det inte är så!
- Ur korrespondens som följde någon av ovanstående kommentarer; har glömt vilken

Lördagsfråga: When you ride alone ...

Affischen från 1943 är alltså en uppmaning till att samåka för att spara på bränsle, och sålunda bidra till att i förlängningen vinna kriget. Omvänt så medför negligerande av denna plikt till att man hjälper fienden.

Varför Hitler trots hjälpen ser riktigt grinig ut vet jag inte. (Förresten ser jag just nu att han skulle ha fyllt 120 år idag; fyra dagar efter Chaplin, sex dagar före Wittgenstein.)


ekh tipsade om denna moderna parafras.


Dessutom är detta lördagsfråga #52. Det är prick (igår) ett år sedan jag drog igång denna fasta punkt i bloggandet med en typisk bildfråga Vem är det. Sedan dess har - kollar - Anders Dahnielson satt allra flest poäng (6,5 enligt min räkning), tätt följd av Ole Bull med 5,5. Grattis grattis.

Kyrkoplikt

Typiskt exempel ur läroboken Kompass - Stormaktstiden (Natur & Kultur 2008):



Var verkligen varenda människa tvungen att gå i kyrkan på söndagarna? Jag vet inte om detta någonsin varit korrekt. (Mer än för särskilt gudsfruktiga frikyrkor, men sådana var det ju sannerligen inte tal om på exempelvis 1600-talet.) Att gå i kyrkan må ha förväntats av medborgarna, såväl uppifrån som från ens jämlikar - men ville man verkligen inte, ja, då fick det bli så. Utan särskilda påföljder - såvitt jag vet. (Om man inte uteblev från sin egen konfirmation, eller bröllop kantänka; om än inte begravningar.)

Men ifall någon har belägg för något annat, så tar jag, som vanligt, mer än gärna emot. Det bästa författarna hade var lokala stadgar som utdömde böter om man kom eller gick under gudstjänsten - alltså en ordningsfråga.

Uppdaterat:
Gör någon förackt af then allmänna Gudstjensten, så at han sellan kommer till kyrckjo på Söndagar och Högtidsdagar: är han therföre varnad, som i kyrckjoordningen sägs, böte 10 Daler. Håller någor sitt husfolk ifrån kyrckjo, således som sagdt är, vare lag samma.
- Sveriges Kyrkolag av år 1686, Missg. B. kap. 3, § 3

Vet inte hur ofta "sellan" var, men jag tolkar det som att man åtminstone inte behövde närvara vareviga sön- eller högtidsdag.

(Det finns förresten belägg för att församlingsmedlemmar tyckt att det borde hållas fler gudstjänster. Detta kommer sig kanske av religiös nit; eller kanske social, då ju kyrkan var den givna platsen för att träffa folk.)

Huruvida kyrkobokföringen användes av kronan är jag osäker på, men det finns andra som kan bättre.

Obs: det finns ett begrepp kyrkoplikt som många tänker på. Det har inget att göra med något ev. tvång att gå i kyrkan. Kyrkoplikt var ett sorts straff, som bestod i att man i kyrkan offentligen fick berätta vad man gjort och att man ångrade sig.

Det finns även ett begrepp kyrktagning som missförståtts. Det skulle kunna bli ämne för en egen post.

Lördagsfråga: Hitler spökar

Vad pågår här?

Tips: Crank HOWTO

Denialism blog skriver en fin redogörelse för hur man blir en crank, ett svåröversättligt ord som används om stollar som på fullt allvar (fast ibland undrar man) lanserar egendomliga teorier; Atlantis, Palme-mordet och relativitetsteorin är tre områden som jag kommer på just nu.

If you're feeling bold cite some famous scientist, like Einstein, but don't list a specific passage, just assume that they said or did something that supports your idea. After all you're both geniuses, you must think alike!

Ett citat som är särskilt relevant i faktoid-sammanhang. Det är roligt för att det är sant!

Seså, klicka nu på länken och läs resten. Ni kommer att vara bättre medborgare efteråt.

Denialism blog: Crank HOWTO

Holy smokes!

We knew going into this that at a fine scale the texture at Meridiani Planum is unlike almost anything else on Mars. As we had expected ... Holy smokes. I'm sorry, I'm just, I'm blown away by this.

Steve Squyres, NASA, kommenterar den lyckade landningen av Mars-"bilen" Opportunity, och kommer helt av sig när de första bilderna anländer. Av en slump har den landat i en liten krater med just exakt sådan sten (urberg med tydliga lagerföljder, snarare än de lösa stenar som alla tidigare Mars-sonder studerat) rakt framför sig som man hade högst upp på önskelistan, och som man nu alltså inte behöver köra runt och leta efter.

Hans kommentarer gick inte bara ut i kontrollrummet, utan direktsändes även i TV.

Följande dag rapporterades följande:

The second Mars rover lands, sees mysterious smoke

- Rubrik i Munhwa Ilbo, sydkoreansk tidning (Seoul)


Källa: Steven W. Squyres, Roving Mars (Hyperion 2005), glömt sidnumret

Den kinesiska hårpiskan

Fram tills för inte så särskilt länge sedan så hade den arketypiska kinesen - den figur som fick representera hela den sub-kontinenten, på samma sätt som en eskimå var Grönland, en cowboy Nordamerika, en neger Afrika, en gubbe med turban Indien osv. - ett fastslaget attribut: hårpiska.


Varifrån kom den? Faktum är att själva poängen var att den inte var kinesisk; läs här om hur dynastin Qing från Manchuriet, nordost om det "historiska" Kina, visade han-kineserna (dvs. de "egentliga" kineserna) vem som bestämmer:

Kinesiska män hade sedan länge långt hår vilket var uppsatt i en knut. Manchuerna däremot rakade främre delen av huvudet och flätade resten till en lång hårpiska. Redan dagen efter manchuernas intåg [1644] utfärdade prins Dorgon ett dekret om att alla män skulle följa det manchuiska hårmodet, men det väckte så våldsamma protester att projektet fick vila. År 1645 kände sig dock Dorgon så säker i sadeln att han upprepade dekretet, och den här gången var det allvar. Valet var brutalt och enkelt: den som inte genast anlade hårpiska avrättades.

- Hans Hägerdal, Kinesisk historia (Historiska Media 2008) sid 181

33 nazistledare

En bok med detta namn recenserades 1935 i den socialdemokratiska tidningen Tiden. Läs - det är värt tiden - och begrunda.

33 nazistledare. 199 sid. Holmströms förlag. Pris 3 kr.
Bokens undertitel lyder: biografier från Tredje riket. Det är emellertid skillnad på biografier och biografier. Den som väntar sig att här kunna få veta vad de nazistiska ledarna tagit sig före under sitt tidigare liv, finner inte så värst många upplysningar ur ren datumsynpunkt men väl ganska skickliga sammanställningar av uttalanden och handlingar, som visa inkonsekvensen mellan nazismens lära och liv, mellan läran förr och läran nu. Några skönmålningar är det inte och de flesta av de porträtterade lämpa sig väl också mindre väl för någonting dylikt, även om ett studium i något nazistiskt »Führerlexikon» skulle kunna ge anledning att tro det. Fast uppfattningen ändras förmodligen allt emellanåt. En glorifiering av t. ex. Röhm från tiden före 30 juni verkar nog bra urmodig numera och det är väl inte så alldeles säkert att exempelvis en Himmler eller Feder är samma halvgud om några månader. I alla händelser är det inte de »gudomliga» sidorna av nazistledarnas karaktär, som behandlas i 33 nazistledare. Äro de inte bättre än förf. här gjort dem, kan man endast beklaga ett land, som regeras av sådana ledare. Förmodligen kallar en nazist framställningen för felaktig, men anförda citat gå knappast att komma bort från. Nåja en del äro ju redan avpolleterade och makten ligger numera förankrad på annat håll, vilket inte förtar så värst mycket av bokens bouquet.

Några förtydliganden:

• "30 juni" = de långa knivarnas natt, då stora delar av SA avpoletterades, inkl. ledaren Ernst Röhm, som blev skjuten.
• Kommentaren "mellan läran förr och läran nu" är ett fint exempel på hur en klarsynt samtid såg det orwellianska kappvändandet.
• Kommentaren om "Himmler eller Feder" är synnerligen talande - Himmler behöver ingen presentation, men jag var tvungen att slå upp Gottfried Feder. Hans viktigaste insats måtte ha varit när han höll det tal som fick Hitler att bli nyfiken på ett litet nybildat parti. Efter nämnda 30 juni drog han sig gradvis tillbaka från politiken, vilket förefaller att ha varit hälsosamt. Om man säger så.
  
• Den sista meningen förstår jag inte alls: "makten ligger numera förankrad på annat håll". Förslag?
  

Lördagsfråga: Röster

Clarence Nash (1904-1985) skapade Kalle Ankas röst och gjorde den sedan i 50 år.

William Joyce (1906-1946) pratade i tysk radio under kriget, alltså propaganda riktad mot engelsk-språkiga lyssnare. Han och kollegorna gick under det kollektiva namnet Lord Haw-Haw, sedan en tidigare förmåga karakteriserats som så: "He speaks English of the haw-haw, dammit-get-out-of-my-way-variety." Joyce är dock den avgjort mest kände i raden. Ärret på kinden är ett minne från ett politiskt möte 1924.

Frank Oz (1944-) gjorde rösten till miss Piggy, Kakmonstret, Yoda m.fl.

Man kan naturligtvis komma på många likheter (och även några skillnader) men det jag var ute efter var att personerna är kända för sina röster.

Stjärnstopp efterlyses

Är detta begrepp bekant? Stjärnstopp.

Ifall ni inte vet: Det som avses är ett tal, avstånd el.dyl. större än något annat; ett non plus ultra, ej överträffbart. Används för att få slut på diskussioner.

Jag hade aldrig hört talas om det förrän härmodagen. Förmodar att det är en generationsfråga? (Är själv 71:a.) Eller har det kanske med geografin att göra? (Västsverige.)

Sådana här ord, som främst frodas i talspråket innan de börjar dyka upp i skrift, kan vara görsvåra att få grepp om. (För sakens skull kollade jag med SAOB, SAOL/13 och Nordisk Familjebok; resultatet blev det förväntade.) Eftersom de inte går att spåra via texter så måste man tillfråga brukarna direkt, som säkert helt sällan insett att de medverkat till att skapa språkhistoria. Inte för att sånt här inte inträffar precis hela tiden ...

Hur som helst; ni som känner till begreppet, uppmanas härmed att nämna när och var ni först hörde talas om det.

Lördagsfråga: Trio

Herrarna ovan har åtminstone en sak gemensamt. Kommer ni på vad?


Glad påsk, förresten. Detta är det närmaste jag kommer en relevant länk.

Hitlers råtta

Det enklaste sättet att utveckla något är att göra det större (eller mindre, för den delen). Exempel på detta tänkesätt från tredje riket är legio. Här är ett:


Landkreuzer P 1000 Ratte

Låt oss jämföra vikter mellan vanliga strv (militärer tänker i förkortningar): tyskarnas Panzer IV vägde 23 ton, Tiger I vägde 57 ton. En svensk Stridsvagn 122 av idag har en tjänstevikt på 60 ton. Den stilen.

Hitlers "råtta" skulle gått på 1000 ton i komplett skick. Zack Parsons (vars excellenta och väl illustrerade text jag haft som huvudsaklig källa) jämför den med ett örlogsfartyg på band, och funderar på om inte vikten snarare blivit kanske 1800 ton? Den var - behöver det sägas? - ett hugskott, men av en sort som talade direkt till Hitlers innersta: fyrsiffrig vikt..!

Just siffer-magin återkommer även i andra sammanhang. 1943 utlyste Göring en design-tävling, vars mål var ett flygplan som skulle kunna bära 1000 kg 1000 km med en hastighet på 1000 km/h. Detta kom man aldrig i närheten av.

1943 avslutade förresten Albert Speer Ratte-projektet. Det var klokt: varje super-stridsvagn hade krävt ofantliga resurser, men resulterat i en visserligen avskräckande men långsam och klumpig gigant, som utgjort ett mer än lockande mål för bombplan och artilleri.

Avslutar med Parsons, som konstaterar att Ratte faktiskt hade varit till glädje för (nästan) alla, utom just Hitler:

It is probably to the detriment of the world that the Ratte project was cancelled. It would have been cool just to see one of these hideous machines built and, more importantly, it would have taken the place of perhaps fifty or a hundred more useful tanks like the Panther or Panzer IV. The Ratte would have meant an earlier end to hostilities in Europe and it would have provided a damn hot ticket at a museum in the United States or the Soviet Union.


Zack Parsons: Landkreuzer P 1000 'Ratte'

"Lenin"-priset

Nyligen delade Jan Myrdalsällskapet ut ett "kulturpris till olydiga samhällsdebattörer" på hela 100 000 kronor - avrundningssiffra i direktörsbonusar, men mycket för kulturarbetare - och det gick till en viss Mattias Gardell. Som tackade och tog emot.

Hurså? Tja; av någon anledning har priset fått namn efter Lenin, eller måhända efter det pris som delades ut i hans namn i Sovjetunionen när det begav sig. Mattias fick alltså ta emot Lenin-priset. Detta hade kanske gjort en och annan illa till mods, men Gardell lät sig inte bekomma.

Nyligen fick han även Pol Pot-priset, just instiftat av Peter Englund. Et cetera.

Bortsett från allt annat så har jag blivit uppmärksammad på en detalj i sällskapets beskrivning av sitt pris:

Genom sitt namn anknyter priset till Leninpriset, som från 1925 delades ut i Sovjetunionen och fungerade som motpol till olika borgerliga pris i väst. Att en svensk som Artur Lundkvist 1958 kunde tilldelas detta pris var ett uttryck för en bred humanistisk och socialistisk kultursyn, som i dagens svenska offentlighet är i det närmaste utraderad.
- Jan Myrdals stora pris - Leninpriset

Månne den hamnat i Gulag? - höll jag på att säga. Men poängen här är att man blandat ihop två priser. Leninpriset delades ut under perioderna 1925-34 och 1956-1990, till sovjetmedborgare inom vetenskap och kultur. Priset som Lundkvist fick instiftades 1949: "Internationella Stalin-priset för stärkande av freden mellan folken". Efter Stalins död 1953 inträdde av-staliniseringen, och 1956 bytte man ut honom mot Lenin i prisets namn.
[ Tack Bengt! Hoppas det blev rätt nu... ]

1956 var förresten samma år som Ungern försökte komma ur Warszawa-pakten. Det ville sig inte. Kanske de inte var ... olydiga nog.

Måhända Jan Myrdalsällskapet skulle kalla sitt "stora pris" för Stalin-priset istället?


Jan Myrdalsällskapet: Jan Myrdals stora pris - Leninpriset
Wikipedia (eng.): Lenin Peace Prize

Tack till Bengt Nilsson som tipsade.

Fler faktoider (2009)

Uppföljaren dyker redan upp i databaserna, en årstid innan den kommer att materialiseras i sinnevärlden:

Djurutrotning (S)

I naturen försvinner alltid successivt ett antal arter och nya kommer till. Det som nu händer är att takten i utdöendet av djur- och växtarter ökat mycket kraftigt på grund av människans påverkan. Hur många arter som försvinner är svårt att beräkna och siffrorna varierar väldigt. En siffra som nämnts är 50 arter per dag, att jämföra med en naturlig takt – innan människan – om en art var tredje till femte år.

- Ur skriften Rådslag om vår miljö (Socialdemokraterna 2008), sid 14 [PDF]

Källan som anges för uppgiften ovan är www.faktoider.nu, jag förmodar att det är artikeln om miljöpartiets valaffisch från 2006 som avses: Varje minut utrotas en djurart.

I denna gör jag en enkelt hållen sammanställning av några upphittade svar på frågan "i vilken takt försvinner växt- och djurarter?". Siffran 50/dag är en som förekommer, den verkar utgöra en sorts kvalificerat genomsnitt.

Den "naturliga takt" med vilken arter kunde förväntas försvinna om det inte vart för människan kommer från en dr Norman Myers, som jag citerar från en japansk sida som i skrivande stund verkar ha gått och lagt sig. [ Tack Werner för påpekandet... ]

Lördagsfråga: Det stora språnget

"Alla kommer för att jaga sparvar"

Kort: Från 1958 och några år framåt så inriktades Kina på att gå från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle. Fort skulle det gå, men det är naturligtvis inget problem när den rätta revolutionära glöden finns där. Projektet kallas Det stora språnget.

Det oftast nämnda exemplet är påbudet att inrätta små smältugnar på varje gård; sätter man upp någon miljon sådana (vilket också var vad som gjordes, om den officiella siffran är att lita på, vilket den inte är) så kommer ju stålproduktionen att närmast explodera! Folk engagerades, lade in stekpannor och krokiga spikar och annat överblivet skrot, för nationens utveckling. - Resultatet blev, naturligtvis, stål som var totalt oanvändbart för något annat bruk än som brevpressar, dörrstoppar, eller att uppfylla kolumner i tabeller över stålproduktion.

Ett tidigt exempel på sådan styrd samhällsutveckling med goda föresatser*, stora arbetsinsatser och värdelösa eller katastrofala resultat är det på affischen från 1958, eller strax före Språnget: Utrota de fyra plågorna (att ange antal på det sättet verkar vara en särskild grej i kinesisk kultur, inte bara i "tre små rätter" m.fl.). Flugor, mygg, sparvar (notera flickan som håller i bytet) och råttor, dessa plågoandar skulle bort. Miljoner kineser, särskilt barn, drog ut i fält, med allehanda mer eller mindre effektiva vapen. De biologiskt lagda kan redogöra för de djupare problemen med att utrota exempelvis råttor genom att rusa efter dem, liksom de ekologiska konsekvenserna. Mycket riktigt fick just sparvarna så småningom ändras till löss, då man fann att de sparvar man försökte rota ut var långt mycket effektivare utrotare av andra plågor än aldrig så många miljoner mobiliserade kineser.

Icke desto mindre lär liknande kampanjer mot ohyra ha förekommit lite då och då i Kina sedan dess, ibland med samma slagord.


chineseposters.net: Eliminate the Four Pests

* "The road to hell is paved with good intentions" - sades inte riktigt av Samuel Johnson. Det som hans krönikör och gode vän Boswell citerar vid ett tillfälle är att "Hell is paved with good intentions" - viss skillnad. Däremot har man funnit äldre belägg för "road"-versionen. Läs mer här.

New York Times och grundläggande fysik

Den 12 januari 1920 skrev New York Times om hur en professor Robert H. Goddard hade provat ut en ny sorts raket, som skulle kunna användas för utforskning av inte bara atmosfären på mycket hög höjd - utan kanske rentav kunna nå månen.

Artikeln i övrigt var matter of fact, och återgav i princip Goddards påståenden utan att ta ställning.


Nästa dag stod ovanstående i en osignerad ledare i samma tidning. "A severe strain of credulity" var det minsann; man ifrågasatte om det verkligen var en riktig professor på en riktig institution, och förklarade sig förvånade när man fann att så verkligen var fallet; och förklarar för läsarna att professorn uppenbarligen är inkompetent, enär han saknar de grundläggande insikter i fysik som får envar att inse att en raket inte kan färdas i vakuum eftersom den inte har någon luft att "ta sats" från: "To claim that it would be is to deny a fundamental law of dynamics, and only Dr. Einstein and his chosen dozen, so few and fit, are licensed to do that."


49 år senare publicerades ovanstående "correction", där man mycket riktigt konstaterar att raketer fungerar utmärkt även i vakuum p.g.a. den mekanik som redan Newton lade fram. Till nämnda "further investigations" torde även det faktum kunna räknas, att man sedan 12 år tillbaka skickat upp en rad sonder, djur och gubbar; eller att man dagen innan skickat iväg Apollo 11 till månen; med flera exempel. Att 1920 års redaktörer inte heller verkade ha mycket till övers för Einstein går man inte in på.

Som exempel på dålig vetenskap är ledaren från 1920 en klassiker - tyvärr. Den lama ursäkten från 1969 (Goddard dog 1945) är tyvärr inte särskilt mycket bättre.

Lördagsfråga: Slangbella

Vad pågår här?

Thet Kongeliga Likets Öpning

För en tid sedan, lagom till säsongen förresten, skrev jag om Adolf Fredrik och semlorna - där faktoiden gick ut på att det ingalunda var enbart hetväggen som tog död på monarken.

Nu hittade jag av en slump obduktionsprotokollet, inlagt bland de kongl. förordningarna som vore det vilket påbud som helst. Detta vill jag inte undanhålla mina läsare.

Så den som inte är alltför kräsmagad kan här gå in och läsa om Hans Maj:ts (liket tituleras givetvis) magsäck, hjärna, "småtarmarne" osv. Jag skulle gärna se någon som är slängd på medicin eller 1700-talssvenska, eller allra helst båda delarna, ta sig en titt på i synnerhet mina förklaringar av vissa latinska eller ålderdomliga glosor.

Det allra intressantaste vore givetvis ett medicinskt utlåtande av vad Hans Maj:t egentligen led av. Det var inte så lite, som den lilla journalen efter själva obduktionen vet att berätta, med sin fascinerande kombination av underdånig vördnad och medicinsk saklighet.

Berättelse om Högstsalige Kongl. Maj:ts Konung Adolph Friedrichs Sista Siukdom och Död, Samt Thet Kongeliga Likets Öpning och Balsamering (1771)

Sötebrödsdagar

Sötebrödsdagar hette påskdagarna, i vilka intet bröd var lovligt äta där surdeg uti var.

- Olaus Petri, Skrifter i urval (1529; Natur och Kultur 1968), sid 24

Jämför med 2 Mos 12:15, "I sju dagar skall ni äta osyrat bröd" osv.

Jag vet inte om osyrat, det vill säga ojäst, bröd brukar vara sött eller inte (lutar åt det senare), men på flera håll finns verkligen en koppling mellan just sött bröd och påsk: Italien och Ungern är två exempel.

Å andra sidan verkar kopplingen till just påsk ha glömts bort fullständigt i Sverige sedan 1500-talet.

Femettor och femfemmor

Femetta: Fullträff. Ursprungligen från skytte där femringad måltavla används. [ Uppdaterat: Eller kanske poängräkning i speedway? Eller måhända något helt annat..? ]

Femfemma: Idiot. Ursprungligen efter 1864 års strafflag, där 5 kap. 5 § kungör att sådana inte får straffas. Lagen avskaffades 1965, uttrycket har levt kvar lite längre än så.