Sötebrödsdagar hette påskdagarna, i vilka intet bröd var lovligt äta där surdeg uti var.
- Olaus Petri, Skrifter i urval (1529; Natur och Kultur 1968), sid 24
Jämför med 2 Mos 12:15, "I sju dagar skall ni äta osyrat bröd" osv.
Jag vet inte om osyrat, det vill säga ojäst, bröd brukar vara sött eller inte (lutar åt det senare), men på flera håll finns verkligen en koppling mellan just sött bröd och påsk: Italien och Ungern är två exempel.
Å andra sidan verkar kopplingen till just påsk ha glömts bort fullständigt i Sverige sedan 1500-talet.
Nu i påsktider kan man i vissa vanliga matbutiker hitta Matze-bröd. Det är som ett slags knäckekex, väldigt goda! Står på förpackningen att det är godkänt av någon rabbin någonstans ;) Jag tror att det är till för den judiska påsken, som jag antar infaller någon gång nu (eller så är det någon annan högtid på g...). Bortsett från de teologiska förklaringarna (som jag uppenbart inte har mycket aning om...) så är brödet förfärligt gott, och det är osyrat (och ojäst)--det är däremot inte alls sött!
SvaraRaderaJodå, Matze-bröd tillhör Pesach, den judiska påsken, som infaller 15:e Nissan i den judiska kalendern (dvs den 9 April i år).
SvaraRaderaEn förklaring till att Matze är ogäst är att man hade så bråttom att fly Egypten att man helt enkelt inte hade tid att gäsa det.
Oj, jag menar jäst och ojäst inte gäst. :-D
SvaraRaderaTeologisk förklaring: "Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden till kvällen den tjugoförsta dagen skall ni äta osyrat bröd. Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus, ty var och en som äter syrat bröd skall utstötas ur Israels menighet, vare sig han är invandrare eller infödd." - 2 Mos 12:18-19
SvaraRaderaDen förklaring jag sett någonstans (eller om den rentav står uttryckligt i biblen) är att det var så bråttom när Israels folk skulle ut ur Egypten att de inte hade tid att fippla med surdeg.
2 Mos 12:39:
SvaraRadera"Av degen som de hade med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. De hade inte hunnit syra degen, eftersom de drevs ut ur landet så hastigt att de inte kunde vänta, och inte heller hann de göra i ordning någon proviant."
Enligt judisk tradition får man enbart äta Matzo på Passover. Matzo är helt enkelt ett flatbröd bakat på mjöl och vatten. Endast fem sädeslag är tillåtna att göra matzo på, och alla andra är otillåtna. I flera traditioner får man inte ens äta något ojäst heller som inte är matzo.
Resultatet är matzo-pasta, matzo-desserter, matzo-bollar, matzo-burgare på McDonald's i Israel!
Undrar hur egentligen sedvänjan kommit fram, med tanke på att moseböckerna är osanna i sitt källvärde.
Jo, fast flykten i vers 39 kommer efter anvisningarna (för framtiden, kantänka) tidigare i kapitlet, "Herren sade till Mose och Aron i Egypten". Så det var planerat ("of course it's a good idea!"), inte spontant.
SvaraRaderaUrsprunget; tja, att man var nomader? Jag antar att syrad deg, eller jäst med surdeg, har ungefär samma krav som jäst-jäst deg. Funkar bättre i ordentliga borgerliga hem än på resande fot. Till exempel.
Att jäsa med surdeg är som att jäsa mest vanlig jäst (förutom att surdegsbröd blir godare och mer hållbart). Surdeg är den äldsta metoden som uppstod i Egypten (har dock dålig koll på exakt när) medan det var romarna som började jäsa bröd med vinjäst.
SvaraRaderaJag har fått lära mej, att det här med ”sötebröd” är en felöversättning. Martin Luther skulle ha missuppfattat det osyrade brödet, som motsatsen till surt, vilket i hans tankevärld tydligen blev sött. Jag vet faktiskt inte hur han tänkte. Kanske på ”söt” mjölk (= inte syrad), om det nu funkar på tyska.
SvaraRaderaVilka fem sädesslag får man baka matze på? Jag antar att det är vete, råg, havre och korn, men vilket är det femte? Ris, hirs eller durra? Dessutom kom det som en överraskning för mej, att romarna bakade bröd med jäst. Jag trodde det kom väldigt långt senare: någon gång under industrialismen. Fast det kanske inte blev vanligt förrän då?
Nu när jag hör det så är ju det där med flykten till Egypten så vansinnigt uppenbart (*tar på mig dumstruten*).
SvaraRaderaAng jästen så är det väl industrijästen, tror jag det kallas, som är ett senare påfund. Den jäst som romarna hade var väl av annan typ (har aldrig hört ordet vinjäst, som Anders D nämnde, men det låter ju som något annorlunda än den moderna jästen?).
Dinkel eller spelt kanske, för matze-bröden, utöver de 4 vanliga sädesslagen?
"Söt" som felöversättning av "o-sur": det låter intressant. Någonstans ifrån måste ju Olaus ha fått detta, om det var hos Luther så kan det rentav ha varit direkt, då han gick i skola hos reformatorn personligen.
SvaraRaderaÖversättningen: jag ser att "osyrat bröd" står som ett ord i hebreiskan, matstsah = "what is sweet, specially sweet, i.e. unfermented bread" enl. Sword's concordance (länk). Jag tillskriver inte gärna Luther enkla fel, han var bra mycket duktigare än undertecknad på texempel hebreiska, och var dessutom bekant med surdegs-proceduren; det framgår ju av sammanhanget att det inte var välsockrat bröd; men vet faktiskt inte.
Måhända uttrycket "sötebrödsdagar" bara finns på svenska? I vilket fall Olaus skulle kunna tillskrivas det.
Om romarna bakade bröd med jäst: Jag sitter just nu med ett brödrecept från Cato den äldre: "Gör knådat bröd så: tvätta händer och tråg väl. Häll mjölet i tråget, gjut därpå vattnet i efterhand, knåda sedan omsorgsfullt. När det är genomknådat, forma det då; och grädda det överhöljt." - Ingen jäst, ingen surdeg. Kanske Dahnielson kan ange en källa?
Cato den äldre har alltså skrivit ner ett recept, på det vi idag kallar ”urbröd”. Fast jag tycker det mera liknar pasta. Något som för övrigt fanns i Medelhavsområdet, redan under antiken.
SvaraRaderaJag vill påpeka att spelt och dinkel är samma art, som dessutom är en art av vete. Det vi kallar ”vete” är egentligen ett helt släkte, med omkring tjugo arter. Av dom odlas fem som sädesslag. Notera även att boveten inte är ett vete, lika lite som flodhästen är en häst. Det i stället en ört, vars frön kan användas som säd. Råg, vete och havre är egna släkten. Det är även ris, hirs och durra. Det är dom sädesslag som fanns i Gamla Världen, när dom fem Moseböckerna skrevs. Majs fanns enbart i Nya Världen, och nådde den Gamla först efter Columbus. I modern tid har man även skapat rågvete, som är en korsning mellan råg och vete. Det är dom sädesslag jag känner till.
Ang. Catos recept så behöver bristen på surdeg inte alls vara en garant för icke-jäsning. Innan producerad jäst tog över så var jäsning en väldigt spontan process. Ett baktråg i trä eller keramik som använts flera gånger och ej tvättats ur grundligt kan faktiskt agera som jäsningskatalysator. Det fanns även en mängd mikrobakterier i vatten och t.ex. fuktigt mjöl som kunde sätta igång saker.
SvaraRaderaOm jäst fanns var den odlad på platsen, spontant.
Ang. sötbrödet så kan det ha varit så att det endast fanns väldigt få sorters bröd på den här tiden i Sverige. Surdegsbröd, eller sötat högtidsbröd (räknar bort den nordliga pöbelfödan knäckebröd). Olaus kanske referar till denna tids brödbaksnormer helt enkelt! I många kulturer gör man halvsöta vetemjölsbröd till påsk. t.ex. Grekland.
Jo, spelt och dinkel är ju samma sak (och i a f spelt brukar väl ibland benämnas speltvete). Jag har fått för mig att de olika namnen är någon geografisk grej... att det hetat olika på olika platser (wiki-artikeln ger inte så mycket hjälp:
SvaraRaderahttp://sv.wikipedia.org/wiki/Speltvete)
Frågan är ju om de använde det i äldre tider, om de kände till att det 'bara' var en släkting till vete?
Enkorn var visst ett slags vete det också... annars hade det ju kunnat vara något kanske (som 5e sädesslag).
http://en.wikipedia.org/wiki/Einkorn_wheat
Engelska wiki ser ut att lista spelt som det femte sädesslaget (utöver de 4 'vanliga'), fast i omvänd mening, dessa 5 sädesslag skulle inte få användas annat än i just matze-bröd (kring påsktid):
http://en.wikipedia.org/wiki/Matzo
Där står också att spelt i biblisk mening bör kallas emmervete. Så jag antar att där finns någon skillnad, som man kanske först nu, med genteknik eller så, känner till.
Efter att ha kollat med SAOB: söt så tror jag att missuppfattningen snarare ligger i våra ögon än hos Olaus; "söt" användes om såväl faktiskt sött som "ätligt, passabelt, ej surt/salt/beskt". Som sötvatten, men även sött gräs, sött jord osv. Han visste att Israels folk inte åt vetelängder el.dyl. ute i öknen, men det var heller inte det han skrev, eftersom sött = osyrat.
SvaraRaderaVad knäckebrödet beträffar så har jag för mig att det inte var den simplaste sorten, vare sig på råg eller vete. Jämför recepten från 1896. Det fanns även spisbröd som jag inte vet om det var grövre än knäckebröd.
Det här är fem arterna av vete, som odlas som sädesslag:
SvaraRadera¤ Enkornsvete är det ursprunligaste vetet. Det är samma art som det vilda vetet.
¤ Emmervete kallas också tvåkornsvete. Det odlas inte så mycket idag. Det finns en bra anledning till det; bröd bakat på tvåkornsvete, har en otrolig förmåga att fastna i tänderna.
¤ Trekornsvete eller brödvete, är det vanligaste vetet idag. Det går att använda till det mesta, fast inte hemmagjord pasta. Jag känner en kvinna som försökte, och det blev absolut inte gott!
¤ Durumvete är den art, som oftast används till pasta. Jag tror att det är för att den är rikare på protein.
¤ Dinkel kallas också spelt. Det klarar sej med mindre gödning, än dom andra odlade vetena. Därför har det blivit populärt, inom ekologisk odling.
Det hebreiska ordet för ”emmervete”, kan ha felöversatts till ”spelt”. Hebréerna kan har räknat två arter av vete, som olika sädesslag. Arter existerar i viss mån, oberoende av människan. Släkten är däremot Carl von Linnés påhitt. Därmed kan dom betraktas, som en social konstruktion.
Carl H undrade om det osyrade brödets ursprung, alltså hur man fick idén att baka just sådant till en viss helg, givet att det inte har med Moseböckernas beskrivning att göra.
SvaraRaderaNu hittade jag en förklaring, i Notboken till Bibel 2000: osyrat bröd åts vid skördetidens början. Brödet på det första mjölet bakades enbart på detta, utan surdeg från förra säsongen. Denna böndernas högtid kombinerades omsider med herdarnas våroffer, då man åt lamm.
Dom här sädesslagen fanns i Gamla Världen, när Gamla Testamentet skrevs:
SvaraRadera§ Etiopisk havre (Avena abyssinica).
§ Melloanösternhavre (Avena bynzantina).
§ Nakenhavre (Avena nuda).
§ Vanlig havre (Avena sativa).
§ Brittisk havre (Avena strigosa).
§ Raishan (Digitaria compacta).
§ Fonio (Digitaria iburua).
§ Japansk hirs (Echinochloa esculenta).
§ Vithirs (Echinochloa frumentacea).
§ Burguhirs (Echinochloa stagnina).
§ Korakan (Eleusine coracana).
§ Teff (Eragrostis tef).
§ Korn (Hordeum vulgare).
§ Asiatiskt ris (Oryza graberrima).
§ Rött ris (Oryza sativa).
§ Vipphirs (Panicum miliaceum).
§ Minihirs (Panicum sumatrense).
§ Vasrukahirs (Paspalum scrobiculatum).
§ Pärlhirs (Pennisetum glaucum)
§ Råg (Secale cereale).
§ Kolvhirs (Setaria italica).
§ Durra (Sorghum bicolor).
§ Trekornsvete (Triticum aestivum).
§ Tvåkornsvete (Triticum dicoccum).
§ Durumvete (Triticum durum).
§ Enkornsvete (Triticum monococcum).
§ Dinkel (Triticum spelta).
Jag har tagit dom i bokstavsordning, efter vetenskapligt namn. Dom arter som tillhör samma släkte, hamnar då efter varandra. Nu undrar jag: vilka av dom här får användas, för att baka judarnas osyrade bröd? Alltså det dom äter till påsk.
Hello fellow Internet Citizens!
SvaraRaderaCitat från brödindustrins propagandaorgan Brödinstitutet:
Varför säger man sötebrödsdagar?
Ordet sötebrödsdagar har betydelsen leva gott och kommer ifrån den tid då det vita sötade brödet (kaffebröd bakat på vetemjöl) bara förekom vid högtider och inte till vardags. Det dagliga brödet för folket bestod av grovkakor och / eller spisbröd på rågmjöl och sötebrödet var ett "rikemansbröd".
Länk: http://www.brodinstitutet.se/index.asp?page=7&faq_catid=5
Om detta är sant eller icke vet jag ej, men det är defintivt så jag alltid har tänkt mig dess betydelse. Vore beklagansvärt om det faktiskt vore så att "Sötebrödsdagar" helt simpelt har med religiösa högtider att göra, detta skulle helt förta ordet dess charm.