I naturen försvinner alltid successivt ett antal arter och nya kommer till. Det som nu händer är att takten i utdöendet av djur- och växtarter ökat mycket kraftigt på grund av människans påverkan. Hur många arter som försvinner är svårt att beräkna och siffrorna varierar väldigt. En siffra som nämnts är 50 arter per dag, att jämföra med en naturlig takt – innan människan – om en art var tredje till femte år.
- Ur skriften Rådslag om vår miljö (Socialdemokraterna 2008), sid 14 [PDF]
Källan som anges för uppgiften ovan är www.faktoider.nu, jag förmodar att det är artikeln om miljöpartiets valaffisch från 2006 som avses: Varje minut utrotas en djurart.
I denna gör jag en enkelt hållen sammanställning av några upphittade svar på frågan "i vilken takt försvinner växt- och djurarter?". Siffran 50/dag är en som förekommer, den verkar utgöra en sorts kvalificerat genomsnitt.
Den "naturliga takt" med vilken arter kunde förväntas försvinna om det inte vart för människan kommer från en dr Norman Myers, som jag citerar från en japansk sida som i skrivande stund verkar ha gått och lagt sig. [ Tack Werner för påpekandet... ]
Från din faktoidsida, längst ner:
SvaraRadera"He also noted that the "natural" extinction rate before humans arrived was roughly one species every 3-5 years. Although his findings were severely criticized at first, most scientists have eventually come to accept them."
Kan det vara därifrån SAP:s naturliga takt kommer ifrån, månne?
Ursäkta mej, men vad är ”det ironiska i att påpeka felaktigheter i valkampanjer”?
SvaraRaderaWerner: Tack. Lena: Nej, säg inte att jag måste förklara *den* kommentaren?
SvaraRaderaSossarna går från klarhet till klarhet. Inget ont om faktoider.nu, men att använda den som källa i en politisk skrift känns lite... typiskt socialdemokratiskt: "Vi använder allt vi hittar om det gagnar vår sak och struntar i resten, ingen kollar källor i alla fall!"
SvaraRaderaHehe - så du menar att *inget* annat politiskt parti skulle kunna göra likadant..?
SvaraRaderaJo, tyvvär! Jag förstår det faktiskt inte. Om dutycker att det är pinsamt, kan du skicka ett e-brev till mej. Då slipper alla andra läsare se.
SvaraRaderaOm jag skulle skapa en avdelning på faktoider.nu med halvsanningar, osanningar och missuppfattningar i valkampanjer, så skulle den som en gökunge raskt växa sig betydligt större än resten. Det är ju nättopp det enda man ägnar sig åt i den branschen.
SvaraRaderaAha! Då förstår jag.
SvaraRaderaDet här skulle Sassersson gilla. :D
SvaraRaderaEtt relaterat påstående, är att ett område med regnskog stort som en fotbollsplan, skulle försvinna varannan sekund. (Påståendet kommer från serietecknaren Lise Myhre.) Fotbollsplaner varierar i storlek, mellan 6.400 och 8.250 kvadratmeter. Jag tog siffran mitt emellan dom, som stoleken på en ”genomsnittlig” fotbollsplan. Om en så stor yta försvinner varannan sekund, motsvarar det cirka 116.000 kvadratkilometer om året. En yta stor som Sveriges, skulle försvinna på mindre än fyra år. Någon som har belägg för det?
SvaraRaderaDet där med fotbollsplanen har jag hört i snart trettio år.
SvaraRaderaJag har svårt att tro, averkningstakten skulle vara konstant, under så lång tid. Jag skulle tro att den varierar lite upp och ner. Det beror på efterfrågan på regnskogsträ, och på lokal jordbruksmark. Inte för att före detta regnskog, skulle utgöra någon bra sådan; det gör den oftast inte. Tvärt om tenderar jorden i regnskogar, att vara mycket mager. Men är folk tillräckligt desperata, så kan dom ta till sådant.
SvaraRaderaFörresten finns det en missuppfattning om regnskog, som motbevisats först nyligen. Det är att regnskog som kalhuggits, skulle vara försvunnen för alltid. I verkligheten kan den växa upp igen, på 20 – 30 år. Det förutsätter att det finns intakt regnskog, inom flygavstånd för dom fåglar och fladdermöss, som sprider regnskogsträdens frön. Fast det innebär förstås inte, att det skulle vara fritt fram för kalhuggning. Rimligtvis borde den förlora lite i mångfald, varje gång den huggs ner. Dels har många regnskogsarter väldigt liten utbredning. Kalhugger man hela utbredningsområdet, dör en art naturligtvis ut. Dels har man ju tagit bort en hel del biomassa, i form av trädens stammar. Så vill man ha hållbart skogsbruk, blir man nog tvungen att gödsla. Helst med kompost av växtdelar, då.
SvaraRadera