[ Nu blir det en längre text. Håll till godo. ]Måndagen den 24 maj kl 13-16 hölls en föreläsning på Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Göteborgs universitet, för studenter vid sjuksköterskeutbildningen (termin 4). Föreläsaren hette David Rabinowitsch och den tvådelade rubriken löd "Holistic Nursing in the US/Healing Touch for Self care". Initiativet till föreläsningen hade tagits av Tony Falk, sjuksköterska på Högsbo sjukhus.
Rabinowitsch gav ett ytterst sympatiskt intryck. Han var en mycket duktig föreläsare som hela tiden höll en avspänd ton med glimten i ögat. Han presenterade sig som utbildad sjuksköterska som även hade en examen i den psykiatriska motsvarigheten (
psychiatric mental health nursing). Han hade arbetat på det stora cancer-centret Sloan Kettering, och så nämnde han en del meriter dessutom, som sammantaget visade att han är mycket väl insatt även i den traditionella "skolmedicinen".
Därefter började han prata om
Holistic Nursing.
Enkelt uttryckt riktar "holistiska sjuksköterskor" in sig på hela människan, snarare än en liten bit – en ständigt återkommande anklagelse mot skolmedicinen. Inom just denna skola beskrivs "hela människan" närmare bestämt som treenigheten
Body-Mind-Spirit. Det förstnämnda torde vara självklart (holistiska sköterskor verkar inte avfärda någon skolmedicin, åtminstone nämndes inget sådant), och att folk mår bra av att bli behandlade som människor behöver man inte plugga många holistiska poäng för att förstå. Då är den sista delen betydligt mer mystisk; hur de bär sig åt för att ta hand om någons
spirit framgick inte, liksom hur sköterskan skall förhålla sig till patientens relation med något "global community".
Det är som sagt inte någon esoterisk hemlighet att vård blir bättre med omtanke. Men Rabinowitsch menade, åberopandes en rad exempel, att detta inom skolmedicinen numer mest är en läpparnas bekännelse, och att verkligheten tvärtom präglas av okänslighet och byråkrati, inskränkthet och materialism: "vi (dvs. skolmedicinen) fokuserar bara på det medicinska". Holistic Nursing däremot är tydligen skyddad mot sådant förfall; där kommer läkemedel aldrig att bli viktigare än helheten.
Ungefär här började föreläsningen att bli något utöver det vanliga.
För strax därefter nämnde han att Healing Touch (som han skulle ägna föreläsningens andra halva åt) kunde skrivas ut och bekostas av försäkringsbolagen "eftersom den fungerade" rätt och slätt – men de vetenskapliga studier som gjorts har påvisat långt blygsammare effekter än de utlovade, och framför allt de antydda.
En del detaljer i denna del var mycket USA-specifika, som hur olika sorters sjukförsäkringar påverkar finansiering av vården, med mera; kanske de verkligt nyfikna fick några ledtrådar till sakernas ordning här. En poäng var att vården i landet vinner på att vara konsumentinriktad, "follow the money", och ge patienterna vad de vill ha – vare sig det är vad de behöver eller inte, kantänka.
Rabinowitsch poängterade ordentligt hur etablerat och accepterat Holistic Nursing är; "they're all over the country". Deras branschorganisation ANHA ingår i branschens stora paraplyorganisation ANA (American Nurses Association), de är accepterade hos försäkringsbolagen som sagt, det stora och mäktiga National Institute of Health har startat ett institut för komplementär och alternativ medicin (KAM på svenska) där bland annat Holistic Nursing studeras, med mycket mer. Uppenbarligen är KAM framtidens melodi – för tjugo år sedan var homeopati, akupunktur och yoga icke rumsrena, oförenliga med vetenskaplig vård, och hur har det inte gått med dem? (Dessa tre exempel är de han faktiskt nämnde.) Han hävdade även att all etablerad kurslitteratur för sjuksköterskeutbildningar nämner Holistic Nursing, det vore intressant att se i vilka ordalag dessa omnämningar görs. Långa listor med institutioner som tillämpar Holistic Nursing visades upp. Vi fick också tips om "oberoende healing-centra", som Omega Center, Canyon Ranch och New Age Health Spa. Dessa är inte sjukhus utan spa-anläggningar av bättre sort, med många behandlingar vars medicinska effekter varken verkar belagda eller efterfrågade. (Rabinowitsch nämnde i ett annat sammanhang folk på ett ashram i närheten där han bodde, även om han klargjorde att "I'm not with them".)
Efter en paus vidtog föreläsningens andra del:
Healing Touch. Till skillnad från den första delen förevisades ingen Powerpoint-presentation (den hade för övrigt skickats ut till studenterna i förväg). Nu visades några overhead-bilder, och vi fick ett utskick i form av Brugh Joys "Chakra Connection".
Ett av Rabinowitsch tips för den blivande holistiska sköterskan var att använda metoderna på chefen. För att citera en officiell hemsida: "Att få en behandling med Healing Touch kan ge mer förståelse för detta fenomen än alla studier i världen"*. Förvisso är det betydligt enklare att lura en enda strategisk person än att visa något i en väl utförd studie.
Ett annat tips gick ut på att bli sin egen första patient, och tillämpa övningar och behandlingar på sig själv. Den första övningen vi fick göra var en enkel demonstration: Efter att ha djupandats några gånger håller man händerna framför sig, handflatorna mot varandra. Sedan rör man dem fram och tillbaka, lite som om man applåderade långsamt, men utan att slå ihop händerna. Mycket riktigt kan man uppleva en speciell känsla, lite som om någon sorts magnetfält fanns mellan händerna. Detta var den berömda Energin i aktion, den esoteriska som lär omge allt levande men som ändå inte är tillräckligt fysisk för att kunna mätas som vanliga energier.
En annan möjlig förklaring är att man får en anspänning i armar och axlar, mer uttalad ju långsammare rörelsen utförs. Hjärnan flyttar denna känsla till händerna eftersom man fokuserar på dem, något som också instruktören hjälpt till med. Handövningen är hur som helst en klassisk demonstration när folk ska övertygas om det så kallade energifältets existens.**
Hildegard av Bingen (1098-1179). Illustration ur Scivias, del II (ca 1150).För energier och energifält är centrala begrepp inom Healing Touch och liknande läror; de återspeglar, avgör eller
är rentav vår hälsa – Rabinowitsch förklarade att våra fysiska kroppar inte bara omges av energifält, utan utgörs av dem. De är alltså nog så påtagliga på flera sätt, men ändå märkvärdigt svårfångade när det gäller att mäta och kvantifiera. Om man har svårt att få detta att gå ihop kan man, som Rabinowitsch gjorde, jämföra med att åka till medeltiden och försöka övertyga folk att kroppen är uppbyggd av mikroskopiska celler. Förvisso skulle ett sådant budskap till den publiken mötas med misstro! På samma sätt är kroppens energifält en realitet, som dock ännu inte erkänts av vetenskap eller förstockad skolmedicin. Det har beskrivits lite olika i olika kulturer, med beteckningar som energi, aura, chi, prana ... Rabinowitsch hade tidigare sagt att alla moderna läroböcker i
nursing beskriver Holistic Nursing. Nu visade han en illustration ur en modern skolmedicinsk lärobok där fälten återgavs, med de olika lagren angivna: det fysiska, känslomässiga, mentala och andliga. Vi fick även se illustrationen ovan, där den i new age-kretsar beundrade Hildegard av Bingen återger en av sina syner. Att en vision från ett medeltida helgon används som belägg på en föreläsning på en sjuksköterskeutbildning i Göteborg år 2010 var på sätt och vis en av höjdpunkterna. (Ett annat förslag går ut på att bilden visar ett synfenomen som kan uppträda i början av ett migränanfall. Sådana kan faktiskt kallas "auror" även inom skolmedicinen, men helt utan esoteriska kopplingar.)
Vad fysiken beträffar fick vi veta att kvantfysik är inblandad någonstans, oklart hur; vad "subatomic shifts" än är så har sådana betydelse för våra energier, och spännande nog kan vi kontrollera dem med vår andning. Vi fick även veta att kroppens energifält, som det illustreras i alla böcker, påminner om magnetfältet runt en magnet; så innehåller ju också hemoglobinet i vårt blod mycket järn, som är en magnetisk metall. Huruvida energifältet skall uppfattas som ett bokstavligt magnetfält (som vore enkelt att mäta), något kvantfysiskt, något mittemellan eller något helt annat fick vi inte veta.
Överhuvudtaget verkar inställningen till vetenskapen och dess metoder oklar. Vetenskapliga studier som sägs ha bekräftat Healing Touch lyfts fram som "high-quality evidence". Å andra sidan har vetenskapen enbart att hålla käft när folk upplever saker: "if it works it works", "we just know it works!". En person i publiken tog upp Emily Rosas klassiska experiment, där hon visade att folk som sade sig kunna känna av människors energifält inte alls gjorde det***. Detta var det första tillfället som Rabinowitsch för ett ögonblick blev irriterad; undersökningen hade varit behäftad med fel, framför allt på så sätt att den inte var holistisk utan bara undersökte en liten del av terapeutens förmåga – "jag ser till
hela människan" – och förresten blivit vederlagd av en annan undersökning.
Visst har Healing Touch-världen tagit fram metoder och teorier för att beskriva fysiken bakom, "to meet the empirical needs of Western minds" som en av dem beskriver det****. Eftersom frågan ställts fick vi västerländskt sinnade tips om sådant. Jag har senare försökt att ta reda på vad Institute of HeartMath i sin "Subtle Energy Research" gör med sina så kallade Squid-detektorer, som i princip verkar vara EKG/EEG på håll. Vad det än är så verkar de inte ha fått fram några särskilda resultat, i synnerhet inte de glasklara som Rabinowitsch utlovade. Däremot säljer de "kurser, coaching och hjälpmedel i stresshantering" där hörnstenen är att köpa EKG-utrustning och program som analyserar mätningarna, vilket på något sätt ska leda till ökat lugn, förstärkt immunförsvar, mer antiåldringshormoner, med mera. Rabinowitsch nämnde Kirlian-fotografering som en metod som gett och ger så goda belägg som önskas kan för energifältens existens. Han kände många som kunde se auror – själv kunde han det inte, men hade ingen anledning att betvivla deras vittnesmål. Och den som fortfarande tvivlade på att kroppen utgörs av energier kan beakta vanliga röntgenbilder, där man ju också mäter energier. (Det var ett faktiskt exempel som nämndes.)
Rabinowitsch beskrev historien bakom Healing Touch. Under 70- och 80-talet hade gammal vanlig handpåläggning utvecklats och begåvats med ett namn, Therapeutic Touch (inom parentes av en utbildad sjuksköterska och en teosofisk utövare). Denna lära bygger dock, fick vi veta, på ett västerländskt energisystem, vilket måhända gör den nästan lika inbilsk och högmodig som den västerländska medicin vars inställning Rabinowitsch sammanfattade med "we think we know everything". Därför konsulterade man folk med djupare insikter, bland aboriginer, amerikanska indianstammar med mera. Resultatet blev Healing Touch: en ny och förbättrad metod, men naturligtvis med urgamla rötter.
Här och var skymtade mycket inlindad men dock kritik av andra läror fram. Therapeutic Touch var som sagt för västerländsk. Reiki var för oreglerat, där hade man inget riktigt system för vad som kan göras eller hur det ska gå till; det fanns till och med hemsidor där man kunde få Reiki-metoder utövade på sig digitalt! Rabinowitsch log och skakade på huvudet. Tänk vad folk går på.
Hur öppet sinne man skall ha verkar variera. I ett samtal i pausen beskrev Rabinowitsch en metod som han även nämnde under föreläsningens andra halva: En shaman/medicinman/klok gumma samlar medelst handrörelser onda andar från patienten i ett ägg. När detta har gjorts slängs ägget i elden, varefter patienten är tänkt att bli frisk. Detta togs upp som ett gott exempel på att terapins utformning inte alls är lika viktig som dess innehåll; det som den ene kallar "onda andar" motsvarar ju det som andra kallar exempelvis "dåliga energier". Och fungerar det så fungerar det.
Att en sådan kur togs upp på fullt allvar på en föreläsning på Göteborgs universitet, inte inom antropologi eller historia utan medicin, var ännu en sorts höjdpunkt.
Nu var det dags igen för en praktisk övning: chakra-balansering. Vi skulle balansera våra chakran med en metod som tagits fram av Brugh Joy (ett relativt känt namn inom new age). Vi började med ena benet. Först lade man en hand på fotsulan en stund – därefter på knät en stund – därefter andra handen på knät, första handen på höften. Det hela tog någon minut. Sedan fick vi ställa oss upp och rapportera om vi kände något speciellt i det "balanserade" benet. En i publiken nämnde att det kändes lite annorlunda i det andra benet – "ja, det händer också ibland!" svarade Rabinowitsch nöjt.
De praktiska övningarna hade flera moment som tog lite tid. Rabinowitsch fyllde ut dessa pauser med avspänt småprat, om stort och smått, ofta med humoristiska poänger. En direkt fråga om detta kanske fyllde en djupare funktion fick ett jakande svar; det är inte bara småprat för att få tiden att gå, utan har även en terapeutisk funktion. En tråkmåns kan aldrig bli riktigt bra på Healing Touch, kantänka.
Sedan var det dags för en komplett chakra-balansering. Man håller en hand mot ett chakra en stund, därefter sätter man andra handen mot samma chakra och den första handen mot nästa chakra, och så vidare. I den sista positionen håller man ena handen mot kronchakrat högst upp på huvudet och den andra med handflatan uppåt, riktad mot universums energier. Dessa övningar hade sjukgymnaster tagit till sig och rekommenderat, berättade Rabinowitsch. En del patienter hade även kompletterat med egna "chakran", vilket tydligen fungerade för dem.
Liksom Rabinowitsch tidigare berättat om framgångarna för Holistic Nursing, så visste han även att berätta om framgångarna för Healing Touch. Det fanns nästan ingen gräns på hur många åhörare han drog (de summa fjorton åhörarna i Göteborg måtte ha varit ett sällsynt undantag) eller hur nöjda de varit, eller alla som kom fram till honom och viskade att de använde metoderna trots att de egentligen inte fick, eller vågade berätta för kollegerna ...
Sedan var det dags för föreläsningens höjdpunkt: publiken skulle själv pröva på Healing Touch. Vi delades upp i par och fick såväl ta emot som utföra ett mycket komprimerat program, det som annars tog en halvtimme fick vi utföra på några minuter.
"Patienten" satt på en stol. "Utövaren" började med
grounding, vad det kan heta på svenska, att rensa sitt sinne och samla sig inför uppgiften. Man skulle tänka sig att fötterna skickar ner rötter i jorden; därefter en energi som gick från himlen rakt ner genom kroppen, en stråle av ljus; och så var man klar att sätta igång. Att hälsa på patienten och se denne i ögonen kunde också utgöra en sorts "grounding". Därefter skulle utövaren känna av patientens energifält. Händerna förs fram och tillbaka på någon decimeters avstånd från patienten, från huvudet till fötterna, på framsidan och baksidan. Utövaren skall särskilt känna efter om där fanns några särskilda obalanser att koncentrera sig på. Sedan fick patienten själv säga till om onda axlar eller dylikt (varpå utövaren måhända förväntas säga "ja, det var just det jag kände"). Därefter lade utövaren händerna mot patientens ena axel, en hand på var sida, och höll dem där någon minut ... Och så nästa axel. Man kunde även utöva handpåläggning på fötter, eller vad som nu krånglade hos patienten. Enbart sett till sin mysighets-faktor var det inte sämre än någon annan metod, helt oavsett den obefintliga teoretiska grunden. Sedan den faktiska "healingen" utövats skall terapin rundas av med en teknik kallad "Hands in Motion": utövaren rör händerna framför patienten som om han ritade en julgran, uppifrån och ned. Och så lägger man händerna mot axlarna ett ögonblick, och så är behandligen klar.
En liten men viktig detalj nämnde Rabinowitsch bara i förbigående: Det han håller på med är
caring, inte
curing; "jag är ingen läkare". Sådana förbehåll görs här och var även i deras texter, men lyckas på något sätt illa med att motverka helhetsintrycket av en lära som verkligen kan leda till medicinsk, fysisk förbättring – varför skulle det annars heta healing? Men har man inget lovat, kan man inte anklagas om resultatet uteblir.
Publiken utgjordes av sammanlagt fjorton personer, varav fyra nyfikna från VoF (Vetenskap och Folkbildning). Samtliga skeptiska frågor ställdes av de sistnämnda. Det fanns ingen tid särskilt reserverad för frågor. När resonemangen blev lite längre tyckte Rabinowitsch att diskussionerna kunde hållas efter föreläsningens slut. Och så fick det bli.
* "Scientific evidence does exist that supports the premise that energy healing is effective. However, an experience is worth a thousand words, so the receiving of a Healing Touch treatment can do more to understand this phenomena than all the writings in the world." – www.healingtouchprogram.com/about-healing-touch-program/what-is-healing-touch
** Korrespondens med Henrik Fexeus 25 maj 2010; han har inte studerat den vanligt förekommande "demonstrationen" närmare men föreslog nämnda förklaring som ett tänkbart alternativ till mystiska energifält.
*** Emily Rosa var vid tillfället 9 år. 1998 publicerades studien, som utförts med utövare av Therapeutic Touch, i Journal of the American Medical Association, inte som en kuriositet utan för sin egen skull. Hon är den hittills yngsta som fått en undersökning publicerad i en medicinsk journal med peer-review.
**** Ett av hans tips verkar, såvitt jag kunnat finna, utgöras av Victoria E. Slaters artikel "Toward an Understanding of the Scientific Bases of Healing Touch", kapitel 4 i Dorothea Hover-Kramer, Healing Touch – A Guidebook for Practitioners (Delmar Thomson 2002), s 43-60. Den går inte in på mycket mer teorier än vad vi fick höra. Ett av Slaters förslag beträffande fysiken ifråga är att när "healing intention is added to the feeling of love" så kan det medföra starkare vätebindningar, minskad ytspänning hos vatten, försvagande av supraledande kretsar (?) och högre kapacitans i kroppens chakran.
