Lördagsfråga 669

Varför idrottarna biter i medaljerna

- Ben Morse: Why olympians bite their medals and what they do with them, CNN 29 juli 2021

Rubriken lovar mer än artikeln håller. Den försöker inte ens att ta reda på varifrån bitandet kommer.

David Wallechinsky, Executive Committee Member of the International Society of Olympic Historians, told CNN in 2012 that it's probably an attempt to satisfy the media.

- Ibid.

Att bita i mynt är ett gammalt knep. Syftet är att avgöra om myntet är äkta eller inte. Jag är inte helt säker på vad bettet tänks avslöja: om ett guldmynt är tillräckligt mjukt för att lämna bitmärken eller silvermynt innehåller för mycket mjukare bly? Hur som helst så är det den gesten som återuppstått, på skoj såklart, i olympiska sammanhang.

Hur väl det fungerar är givetvis en helt annan fråga.

Så här kunde det se ut (även om hundar ytterst sällan fick den äran):

- Buster låter hunden Tige pröva ett förfalskat mynt; från The Comic Section of The Topeka State Journal, 30 oktober 1915

Ett svensk exempel, på en påhittad person som utförde den kända ritualen, hittas i en modern klassiker:

Jag kände en gång en fotograf som var så snål så att han bet i varenda femöring [gjord av koppar] för att se om den var äkta, och en dag så bet han av en guldtand och fick en inflammation och sen så … [nämns inte fotografen med ett ord mer]

- Max Lundgren, Pojken med guldbyxorna (1967)

Kuriosa: De olympiska guldmedaljerna utgörs av över ett halvt kilo silver — man kan slå ihjäl folk med dem — överdragna med minst sex gram rent guld.

Ytterligare kuriosa: De olympiska bronsmedaljerna utgörs inte av brons utan av mässing (koppar och zink).

Prädd (och Coffee-Mate)

- Ur storannons för kedjan Kipplers, SvD 16 juni 1966

Sommaren 1966 lanserades gräddersättningen Prädd. Årstiden var ingen slump. Av argumenten i annonsen var det främsta att Prädd inte surnade. I pulvret fanns det heller ingen grädde eller mjölk i någon som helst form; det var en rent kemisk-teknisk produkt, framställd på fabrik.

I material från den tiden kan jag inte se att gräddersättningen diskuterades alls. Idag är Prädd ihågkommet för en (1) enda sak.

"Här får vi en fin blandning …"

- Björn Gillberg i Han kan bara inte hålla käften! (i färg!), TV 2, 12 oktober 1971 (ur ett klipp på Youtube: Björn Gillberg historia)

"Ärftlighetsforskaren", eller mikrobiologen som han nog skulle tituleras idag (fil. lic. i mikrobiologisk genetik), hade läst innehållsförteckningar och konstaterade — sade han — påfallande likheter mellan gräddersättningarna och tvättmedel. Skulle man kunna..? Två "gräddpulver" inhandlades. Gillberg ställde sig vid handfatet, löste upp pulvren i varmvatten, och tvättade en skjorta i det hela. Resultatet sägs ha blivit utmärkt.

Och därmed var Prädds saga all … Sägs det.

På 70-talet togs den konstgjorda kaffegrädde bort – efter att miljödebattören Björn Gillberg satt i gång en tittarstorm i tv när han tvättade skjortor i gräddersättning.

- Tvättmedel i automatkaffe, Aftonbladet 21 juli 2008

Aktionen var mycket effektiv – produkten dog genast på marknaden.

- Edward Blom, Prädd — lika bra i kaffet som i tvättmaskinen, BizStories 3 februari 2020

- Annons i DN 26 juni 1976

Effektiv eller inte, Prädd slutade åtminstone inte omedelbart att säljas. Ännu ett par år senare kan man se katastrofhanteringen av tillverkaren AB Sunco (som för övrigt ägdes av Astra). Som i denna rejäla annons, vari Prädds fördelar upprepas. Den intresserade kan dessutom ta del av en detaljerad innehållsförteckning där varje ingrediens beskrivs: Glykos, kokosfett, natriumkaseinat, kaliumfosfat, lecitin, natriumkiselaluminat, aromämnen, färg och en skvätt vatten.

- Ur annons för ICA Stockholm, SvD 7 juli 1977

Jag vet inte när Prädd försvann. Men man annonserade för det ännu nästan sex år senare. Uppdaterat: Jag har senare fått pålitliga uppgifter om att Prädd fanns på marknaden sommaren 1983.

En detalj som fullkomligt försvunnit ur det allmänna medvetandet är att Gillberg som sagt använde två gräddersättningar i svensk tv-historias mest berömda skjort-tvätt: Prädd och Coffee-Mate (i tv-bilden ovan skymtar burkarna nedtill i bild, Prädd t v om kranarna, Coffee-Mate t h). Den senare gräddersättningen tillverkades av Nestlé, och tillverkas än idag.

NESTLÉ Coffee-mate är en whitener [branschens beteckning för mjölkpulver och surrogat; se även bloggposten Vitt i kaffet] som har en härligt krämig och mild smak och ger kaffet en fyllig karaktär. Produkten består enbart av vegetabiliska ingredienser.

- Nestlé Professional: Nestlé Coffee-Mate

Hur kommer det sig att Prädd fått precis all negativ uppmärksamhet?

Punschens och ciderläskens land

"Mellanmjölkens land" finns det fåkunniga som säger, syftande på Sverige — som om mellanmjölk bara skulle finnas här! Den som tror något sådant kan inte ha varit utrikes särskilt mycket, för visst finns mjölk med en fetthalt på 1–2 % lite varstans (inventerat i bloggposten Mellanmjölkens länder). Om detta skulle kunna betyda något, och i så fall vad, är naturligtvis en helt annan fråga.

Ännu en helt annan fråga är om det finns några drycker som verkligen bara finns i Sverige?

Här är ett förslag:

- "Tradition sedan 1911" syftar inte på äppelläsken utan på Herrljunga Saftfabriks- & försäljnings-AB

Cider är sedan långt tillbaka jäst must av äpplen och/eller päron. Länge fick sådan inte tillverkas i Sverige, åtminstone inte med nämnvärd alkoholstyrka. Först 1969 lanserades "svensk" cider; eller varför inte svensk "cider". För den läsk med äppel- och/eller päronsmak som vi då fick lära oss kalla cider har bara den grundläggande smakråvaran gemensam med faktisk cider. Jag vet inte om det är snabbköpsciderns fel att riktig cider (ännu) inte riktigt slagit i Sverige, även om utbudet idag förvisso är helt annorlunda än 1969.

- SvD 22 maj 1969

Här är ett annat förslag, utan bismak:

- "Militärer som dricker punsch" är en hyfsat rik genre i de historiska bildarkiven. Här är det löjtnanterna Giesecke och Sparre som sitter och myser ca 1904. Notera även cigarrerna som väntar i förgrunden. Grejer.

Punsch har druckits i Sverige och Finland sedan strax före mitten av 1700-talet. Det var då våra första ostindiefarare kom tillbaka med spännande arrak i lasten, en haltig dryck som tillsammans med socker, citronsaft, te och vatten blir punsch. Då dracks drycken mest över hela Europa. De första hundra åren uteslutande varm, en sed som lever kvar på sina håll. Sedan började den även avnjutas kall och i betydligt större mängder, inte minst av studenter. Idag torde den mesta punschen konsumeras i kretsar där historisk läggning kombineras med studentikost eller militärt intresse.

Men bara i Sverige och Finland. Någonstans på vägen verkar resten av Europa ha tappat intresset. Idag tillverkas förresten klassiska märken som Flaggpunsch och Caloric (vars högintressanta namn jag tog upp i bloggposten Caloric) i Finland minsann. Men det finns även ett antal helsvenska märken — fattas bara.

Hjorthornssalt (inte hjortron)

Detta måtte vara det vanligaste stavfelet i dagens kök. För det heter hjorthornssalt och inget annat. Även om det inte längre tillverkas av hjorthorn. Hjortronsalt finns det, så vitt jag vet, inget som heter.

Hjorthornssalt framställdes förr genom torrdestillation av horn, därav namnet. Eftersom det vid upphettning sönderdelas i de gasformiga ämnena ammoniak, koldioxid och vattenånga används det som bakpulver.

- NE: hjorthornssalt

Så var det med den saken.

Det finns även hjorthornsolja, som än idag tillverkas utifrån animaliska råvaror. Det användes förr i diverse undermedel; det moderna användningsområde jag hittat är för att skydda träd från att bli uppätna av harar o dyl. Den har nog sällan förväxlats med något annat ö h t.

Lördagsfråga 668: OS

1. Maria Margaretha van Os (1779–1862). Det finns gott om konstnärliga van Os men de flesta jag hittade hade snöat in på stilleben. Inget fel på stilleben men otacksamt sökmaterial är det.
2. Lagaoset, nämligen området där Lagan rinner ut i Laholmsbukten.
3. CP/M, det tidiga (vad smådatorer beträffar) OS som MS-DOS ändå var så märkvärdigt likt.
4. Ferdinand Magellan, eller Fernão de Magalhães som det var i original. Här är ledtråden broschen: Santiagoorden, Orden de Santiago, förkortad OS. Anor från 1100-talet minsann, bärs fortfarande av några synnerligen utvalda.

Den aktuella satte PI.

Antivax 1915

Det förefaller nästan, som om vaccinationsmotståndarna icke trodde på riktigheten av sin egen ståndpunkt, utan ansåge sig behöva taga till utöver vad som kan vara sant. Ett sådant tillvägagående skapar misstro till påståenden som man icke kan kontrollera, när man märker, hur galet det framställts, som man kunnat kontrollera.

- Henning Biörklund (1849–1937), konservativ ledamot i riksdagens första kammare, i debatt den 19 maj 1915 om Lagförslag mot skyddskoppympning

Här är två käpphästar jag framfört ett antal gånger, och som jag kommer att fortsätta att tjata om:

1. Det irrationella vaccinmotståndet är inget större problem i Sverige. De allra, allra flesta vaccinerar sig och sina barn. Vår flockimmunitet mot vaccinerbara sjukdomar är, i stort sett, god.
2. Det irrationella vaccinmotståndet är inte nytt. Folk har tvivlat och protesterat från första början (rentav längre än så, om man räknar in den s k variolisation man körde med innan Jenner lanserade det första moderna vaccinet). Se t ex bloggposten 200 år av vaccinmotstånd.

Man behöver inte leta länge för att se samma sorts argument och motargument dyka upp, gång på gång på gång. Jämför t ex dessa tre citat, ur ett enda inlägg av en enda av de vaccinmotståndare Biörklund debatterade mot våren 1915:

Hur många teorier ha icke läkarne redan fått uppgiva, som under tidernas lopp proklamerats som bestämda fakta, som axiom, som icke kunna ryggas. 

När en far eller mor äro levande övertygade om att de skulle skada sitt barn genom att låta vaccinera det, då bör det icke förundra herrarna, att de också reagera emot ett tvång, sådant som detta. 

Det är just detta förhållande, isoleringen av de sjuka och de sanitära åtgärder man vidtagit, som måste sägas vara den verkliga anledningen till att epidemierna där [London] gått ned.

- Karl August Nilsson (1864–1922), liberal

Justera stavning och ordval, och ingenting skiljer påståendena från de som cirkulerar idag.

Förslaget som debatterades blev så småningom lag:

I Sverige är vaccinationen f. n. reglerad genom lagen om skyddskoppympning af 2 juni 1916, hvilken lag trädde i kraft 1 jan. 1917. Barn skall undergå skyddskoppympning senast under det kalenderår, då det fyller 6 år.

- Nordisk Familjebok: Vaccination (1921)

Men antivaxarnas arbete blev inte spårlöst:

Enär af motståndare till vaccinationen anförts, att barn tagit skada däraf, har i 1916 års lag stadgats att, om den, som är ansvarig för barns befordran till ympning, hyser farhåga för, att ympningen skall för barnet medföra ohälsa, som ej är blott tillfällig, och det med hänsyn till förebragta omständigheter kan antas, att sådan farhåga har sin grund i vederbörandes personliga erfarenhet af något fall af dylik ohälsa i samband med ympning af barn, må barnet undantas från ympning, hvarvid skriftlig ansökan därom skall inges till Medicinalstyrelsen senast under det kalenderår, då barnet fyller 5 år.

- Ibid.

Antivaxare har alltså påverkat svensk lagstiftning, och det för över hundra år sedan.

Här ska det sägas att historien, faktiskt, gett rätt, inte åt det irrationella vaccinmotståndet men mot tvånget. Folk gillar inte tvång; det gäller förvisso inte bara vaccinationer. Dagens svenska vaccinprogram bygger på frivillighet. Det är inte att böja sig för antivaxarna; det är det som funkar bäst eftersom det är så folk funkar.

Lördagsfråga 668

Gjorde man porslin av folk?

Men de allra flesta pestoffren [gissar att det gäller 1712 års pest, som slog hårt mot staden] begravdes på pestkyrkogården strax söder om korsningen Amiralsgatan–Föreningsgatan.

Innan området bebyggdes i slutet av 1800-talet grävdes benrester och skelett upp. De maldes ner till benmjöl som användes vid tillverkningen av fint benporslin vid Sveriges porslinsfabriker.

- Informationstext på Malmö museer (foto @AgnesJagrelius)

En rad källor anges, som synes. Jag har inte tillgång till dem. Men jag skulle vilja kontrollera uppgiften om att människoskelett blivit porslin. Eftersom det låter som något som bör kontrolleras. (Utom uppgiften att man använder benaska när man tillverkar benporslin för det är ett faktum.)

Jag säger inte att det är osant. Men nog låter det … speciellt.

Skulle en fabrik i slutet av 1800-talet ta emot mänskliga kvarlevor som råvara? Från folk som dött i pest? Vad sade kvalitetskontrollen, arbetarna, kunderna? Var det brist på djurben från slakterierna?

22 juli tio år

Från internationella mediajättar till twittrande semesterfirare har man förväxlat gissningar, antaganden och rykten med fakta. Det är, för att koka ihop det till ett enda konstaterande, så folk fungerar.

- Norska faktoider, Faktoider 23 juli 2011

För prick tio år sedan hängde jag på Twitter och samlade på mig uppgifter: rykten, antydningar, tvärsäkra påståenden … Allt möjligt, högt och långt, om händelserna i Norge. Det var tydligen rätt ställe att hänga på.

När jag går igenom analysen tio år senare är det påfallande mycket som jag glömt bort. Som när ett tweet från X retweetades av Y, och någon, av okunnighet eller slarv, tolkade det som ett tweet från Y. Idag är det knappt värt en fotnot, men hade man varit någon av X eller Y eller haft band till någon av dem måtte det ha känts bisarrt att en person som inte satt sin fot på ön sades vara en överlevare. Skulle något sådant kunna hända idag? — Självklart.

Det är svårare att glömma bort de otaliga som var mycket snabba med att beteckna bombdådet som ett verk av muslimska terrorister. Och de många i media som snabbt och gärna förmedlade ut påståendena.  Det ska heller inte glömmas bort — folk som ofta och gärna berättar för oss hur viktigt det är med källkritik har inte sådär jättesvårt att falla i samma fällor själva när det bränner till. Eftersom det är så folk fungerar.

Flen — en kommun?

- flen.se den 22 januari 2013, Wayback Machine på archive.org

När lustiga, fåniga eller direkt bisarra kommunslogans ska koras nämns ofta Flen — en kommun. Samtidigt hävdar företrädare för kommunen att de inte använt denna slogan:

En vanlig missuppfattning är att Flen haft det kanske något torra 'Flen – en kommun' som slogan. – Det var en del av vår logotyp, inte en slogan. Vi har tagit bort den nu, det står bara 'Flens kommun', säger Rose-Marie Fältskog.

- Ekuriren 7 september 2020

NE definierar "slogan" som "kort sentens som används som paroll i propaganda- eller reklamsyfte". Det stämmer på pricken in på Flens "en kommun". Att försöka omdefiniera det som något annat än en slogan känns som ett försök att distansera sig från ett mindre lyckat PR-grepp.

Å andra sidan får jag vid förfrågan ett klart, entydigt och ärligt svar:

Flen har tidigare haft "En kommun" som kommunslogan, nu är det "Sörmlands hjärta".

- Sanna Öhlin, Flens kommun, i mailväxling 19 juli 2021

Prinsesstårtor

Här ovan hade jag kunnat lägga in en bild på en prinesstårta. Men det behövs ju inte; alla vet precis hur en prinsesstårta ser ut. Inte sant?

prinsesstårta, marsipanöverdragen tårta med sockerkaksbottnar varvade med vaniljkräm och vispgrädde.

- NE: prinsesstårta

När jag prövar att bildgoogla får jag scrolla lite för att först hitta en vit prinsesstårta, därefter en rosa — hade nog tippat på det omvända. Men annars vet vi ju vilken färg som gäller. Trots att den inte nämns av NE.

När man gräver efter faktoider hittar man då och då faktoider som ingen tror på eller åtminstone berättar om idag, men som kan ha varit mer eller mindre spridda en gång i tiden. När jag letar efter prinsesstårtor hittar jag lite äldre uppgifter där folk associerat dem med den ena prinsessan efter den andra. Som att tårtan skulle ha komponerats när Gustaf (senare V) och Viktoria förlovade sig 1881, eller när Oscar (senare II) och Sofia förlovade sig 1856. Eller fanns det kanske rentav någon koppling ända tillbaka till Kristina..? Att sådana uppgifter inte längre cirkulerar skulle kunna bero på att bättre data cirkulerat såpass mycket att felaktigheterna skavts bort.

Åtminstone i insatta kretsar är det hyfsat känt att prinsesstårta ursprungligen kallades "grön tårta" (vilket på något sätt låter mindre aptitligt). Det stämmer. Man "vet" också att namnet kom från titeln på kokboken ifråga, Prinsessornas kokbok. Det stämmer bara delvis. För tårtan fanns inte i den kokboken.

Tårtan förknippas ofta med ”Prinsessornas kokbok” (1929) av Jenny Åkerström, men den återfinns inte i någon upplaga av denna bok; dock förekommer en version under namnet grön tårta i samma författares ”Mera god mat” (1939). Originalreceptet har inget hallonsyltlager i fyllningen, vilket i dag är vanligt.

- Ibid.

Denna bild, ej tagen av mig, ska alltså visa ett uppslag ur Mera god mat och ingenting annat.

För övrigt drev Jenny Åkerström-Söderström en känd och ansedd hushållsskola. Tre av eleverna hette Margaretha, Märtha och Astrid, och var döttrar till prins Carl och Ingeborg. Kokbokens säljande namn var alltså inte så gripet ur luften som man skulle kunna tro. Jag förutsätter att Jenny inhämtat nådigt tillstånd för att få använda det.

Ytterligare kuriosa: Det lär finnas prinsesstårtepuritaner som än idag följer originalreceptet utan hallonsylt, och som kräver att tårtor med bärderivat kallas operatårtor.

NE (som redan i denna enda artikel betalar sig; deras betaltjänst rekommenderas varmt) levererar dessutom ytterligare två intressanta uppgifter:

Namnet prinsesstårta förekom på ett flertal olika bakverk i början av 1900-talet. Varianten med marsipanöverdrag är känd sedan åtminstone 1930-talet.

- Ibid.

Jomen: Även långt före såväl 1929 som 1939 vimlar det av prinsesstårtor. Här ett recept från 1924 (klicka fram för läslig version).

- SvD 5 april 1924

Varken smak eller utseende stämmer med våra prinsesstårtor: Garneringsbeskrivningen ger spritsad grädde med hackade söt- och pistaschmandlar.

I en föredömligt tydlig Konsum-annons från DN 24 januari 1936 framgår det att prinsesstårtan motsvarar vår — trots att den är flera år före Mera god mat. Går det ändå att få ihop på något sätt?

*

Dagens prinsesstårta hette alltså ursprungligen "grön tårta". Samtidigt fanns det flera icke-gröna prinsesstårtor på marknaden. När inträffade det steg i tårtevolutionen då "grön tårta" blev ensam prinsesstårta? Det är en lurigare fråga som jag ännu inte hittat svaret på.

Lördagsfråga 667: Muppar

1. Kermit Roosevelt, son till president Teddy.
2. Ur filmen Piggy (2012). Paul Anderson (t h) i titelrollen.
3. Tore Wretman såklart, den svenske kocken par excellence. Här på Teatergrillen, som han öppnade strax efter kriget.
4. Hunter S. Thompson. Fotot togs i Las Vegas, som jag förstått det samtidigt som han skrev vad som skulle bli hans överlägset mest kända bok: Fear and loathing in Las Vegas (1971). I boken förekommer en viss Gonzo som gett namn åt så kallad gonzo journalism.

Kermit, Piggy, svenske kocken och Gonzo. Den satte Tomas. "Veteranerna på balkongen" han nämnde syftade på The Muppet Shows pålitliga häcklare Statler och Waldorf. Deras namn syftar f ö på två New York-hotell: Statler Hilton och Waldorf-Astoria. Och — jag var tvungen att kolla — mupp-Waldorfs namn är, på intrikata vägar, samma Waldorf som i Waldorfpedagogik.

Nästa jordskred vid Göta älv

Surte 1950. En (1) person omkom, vilket verkar mirakulöst lindrigt när man ser skadorna.

Göta 1957. Tre personer omkom. Detta ras var även volymmässigt betydligt större än Surteraset men har alltid fått mindre uppmärksamhet. Kanske berodde det på att Surteraset drabbade ett samhälle, Götaraset ett industriområde.

Tuve 1977. Nio omkom vilket är den högsta dödssiffran i sammanhanget, åtminstone under modern tid. Älvdalen skymtar t v.

Jordfallet, mest känt för Jordfallsbron. Nu hoppar vi lite i tiden — men varför inte? Förvisso har det förekommit fler jordskred (som kunde kallas "jordfall" förr) utmed Göta älv i mellantiden. Men inget av dem har varit större än det 1150, och få av dem syns så här tydligt än idag. För den utbuktning där man placerat ett industriområde, så passande mellan väg/järnväg och älv, skapades under några högintensiva sekunder för mindre än tusen år sedan.

Dagens Göta älvdal är en skugga av vad den varit. För bara några dussin generationer sedan var dalen en havsvik, bred och framför allt lång (se även bloggposten Hising Island). Då behövde man inte trängas för att ta sig upp till exempelvis Lödöse eller fallen vid Trollhättan! — Sedan dess har landet stigit, havet dragit sig tillbaka och viken ersatts av en älv. Ett marint minne utgörs av den så kallade kvickleran. Likt kvicksand kan den, under vissa omständigheter, gå från tämligen fast form till flytande. Det är därför Göta älvdalen är Sveriges skredkänsligaste område. Det har inträffat många fler skred än de här uppräknade (även för betydligt längre sedan), och vi vet att det kommer att komma fler. På så sätt är "rasrisk" fel ord; "risken" för att ras inträffar här är 100 %. Det är som en pandemi: Frågan är inte om ett mindre, större eller jättestort jordskred kommer att inträffa här, utan när. Och inte minst var …

Ingen faktoid idag, men ett påminnande om en naturkatastrof som kommer att inträffa.

Lördagsfråga 667

Jag är mer nöjd med den övre halvans ledtrådar, men men.

Bondbrudar

Klar låg himlen över viken,
solen stekte hett,
och vid Haga ringde Hagas
gälla vällingklocka ett.
Brunnskogs kyrka stod och lyste
som en bondbrud, grann och ny.

- Ursula Andress i Agent 007 med rätt att döda (1962) samt Gustaf Fröding, "Vackert väder", ur Gitarr och dragharmonika (1891)

Frödings bondbrud är något odelat positiv, "grann och ny".

I den 1847 utgivna Ordbok öfver svenska språket är det mer blandat. Almqvist (Carl Jonas Love, just han) nämner dels en neutral betydelse, dels ett ordspråks "bondbrud" som syftar på någon som klär och smyckar sig med mer intensitet än smak.

Sedan 1960-talet stavas Bondbrudar med stort B och syftar på Bondfilmerna. Jag har ingen aning om hur många som känner till den äldre betydelsen idag — jag gjorde det inte fram tills nyss — men antar att kunskapen var större när betydelsen skiftade. Om moderna "Bondbrud" lanserades som en medveten ordvits har den medvetenheten dock försvunnit sedan länge.

Etymologi för OK

Ett helt annat OK … Från 1969, då man började använda det typiska typsnittet.

OK är ett märkligt ord. Det förstås över hela världen. Här och var används det väldigt ofta, för att vara ett inlån. Det kan användas på en mängd olika sätt; redan på engelska kan det användas som verb, substantiv eller adjektiv, med mera. Och så har det en oklar etymologi. Eller, inte bara en ...

Korta ord är populärare att försöka bygga folketymologier åt än långa ord. Populära ord är populärare att försöka bygga folketymologier åt än ovanliga ord. Tar man då ett av världens kortaste populäraste ord så är det inte konstigt att folketymologerna ansamlas. Det underlättar att ordet från början varit slangbetonat eller mer, och därmed inte dokumenterats så ordentligt som etymologer skulle kunna önska. Att de två fonemen kan tolkas som bokstäverna O K underlättar ännu mer. Vem som helst som kan komma på eller hitta ett uttryck som kan förkortas till O K kan leverera en folketymologisk förklaring av OK. Och många har tagit det tillfället.

Wikipedia-sidan List of proposed etymologies of OK listar 39 förslag. Förvisso av kraftigt varierande tyngd, och flera är dubletter där samma etymologi tagit lite olika vägar. Men det känns som om man lika gärna hade kunnat lista 139 alternativ. Några som kan nämnas särskilt:

• Förkortning av "0 killed", "noll dödade" — en lovande detalj i militära rapporter m m.
• Förkortning av Old Kinderhook, smeknamn på president Martin Van Buren (som kom från Kinderhook, N. Y.) och särskilt använt under dennes (misslyckade) återvalskampanj 1840.
• Förkortning av tyska Ohne Korrektur, "utan förändringar". Det skulle ha varit en tryckeriterm som sattes på felfria gjutplåtar.
• Förkortning av grekiska όλα καλά ola kala, "allt väl".

Sidan OK listar tre etymologier som fått egna rubriker. Motiveringen ska visst vara att de fått "mainstream recognition" — men det ska inte förväxlas med trovärdighet, eller någon uppmärksamhet som är värd mer än uppmärksamheten i sig. Här är de:

• Västafrikanskt kay, använt en slav i North Carolina 1784: "Kay, massa, you just leave me ..." — föreslogs på 1960-talet
• Choctaw (talades i sydöstra delen av dagens USA) okeh, med betydelsen "så är det". Denna tolkning var länge mycket vanlig och förekom i etymologiska verk.

Choctaw-tolkningen populariserades av en sång av folksångaren Peter Seeger — jag kan inte komma på någon annan etymologi som fått liknande reklam.

The Choctaw gave us the word okay

Vamose is a word from Mexico way

And all of this is a hint I suspect

Of what comes next

Jag kan heller inte komma på någon annan sång som framför lika många faktoider; det kan bli ämne för en annan bloggpost.

Men den etymologi av OK som efter mycket grubblande vunnit erkännande kan sammanfattas som följer:

• Åren 1838–39 förekom en "förkortningstrend" i New York och Boston. Det blev inne att förkorta uttryck, gärna felaktigt stavade. T ex kunde no go bli NG. Det kunde också bli KG, som om man förkortat know go. Enough said, "nog sagt", kunde bli nuff ced — det händer ju än idag — vilket blev NC. Och så vidare … Och så kunde all correct förvrängas till oll korrekt vilket förkortades till OK.

Detta är, så vitt man vet, den korrekta etymologin för OK.

En återkoppling till en etymologi nämnd ovan: Det kan mycket väl tänkas att Van Burens kampanj 1840 förstärkte användandet av OK, och räddade det ur den glömska som dagsländor som KG, NC osv föll i.

Den som grävde fram oll korrekt-etymologin hette Allen Walker Read (1906–2002), som därigenom gjorde sig odödlig inom fältet (en hel del annat uträttat ej att förglömma). "Oll korrekt" är också den förklaring som finns på etymonline.com, som sällan ger utrymme åt halvbra kanske-förklaringar, oavsett hur spännande de är.

Etymonline: OK (interj.)

Harun Yahyas kreationistiska sekt

Här har vi Adnan Oktar. I skrivande stund har han suttit ett halvår i fängelse, vilket innebär att han bara har 1 075 år kvar. Värt att fira?

Oktar (f. 1956) är mer känd som Harun Yahya m fl pseudonymer (förnamnet Harun efter Moses bror Aron, efternamnet är lika med Johannes, här syftandes på J. döparen). Han drev länge en organisation med hörnstenar som islam, kreationism och diverse konspirationsteorier — jämför boken som han skrivit, eller som åtminstone getts ut i hans namn (2001). Verksamhet förekom även i Sverige.

- The Atlas of Creation

Han blev internationellt känd 2007. Då gav hans organisation ut The Atlas of Creation, här första delen av fyra. Det var mycket stora, tunga (5,5 kg), mycket påkostade böcker, helt tryckta i fyrfärg på glansigt papper — bildmaterialet var bitvis fantastiskt, på riktigt — som förkunnade kreationism och försökte motbevisa evolutionen så gott de kunde. Att de blev kända berodde dock främst på distributionen: Över hela USA och Europa fick folk som jobbade på universitet och motsvarande bokklunsarna adresserade direkt till sig. Ett tag fanns de överallt; fikabord och soprum översvämmades av de stora, tunga osv böckerna. Behöver det sägas att de var genomsyrade av fel? Liksom slarv, bilder de inte hade lov att använda, gamla myter och nya felgrepp, etc.

I am at a loss to reconcile the expensive and glossy production values of this book with the breathtaking inanity of the content. Is it really inanity, or is it just plain laziness — or perhaps cynical awareness of the ignorance and stupidity of the target audience — mostly Muslim creationists. And where does the money come from?

- Richard Dawkins sammanfattar sina intryck av TAoC — hans sajt blev sedan bannad i Turkiet

Av Oktars/Yahyas verksamhet är det denna kreationistiska del jag stött på. Det var tydligt att det var där man lade krutet: Det finns evighetslånga listor med böcker, filmer och annat material som getts ut i Yahyas namn (se Wikipedia: Adnan Oktar bibliography) där det kreationistiska dominerar helt. Och det som inte är kreationism är konspirationsteorier, idéer om vad darwinister, kommunister m fl egentligen ägnar sig åt.

Adnan Oktars sekt hade två delar: BAV, efter Bilim Araştırma Vakfı = Stiftelsen för vetenskaplig forskning (ett av de tröttaste namnen jag stött på i branschen) och Milli Değerleri Koruma Vakfı, Stiftelsen för bevarande av nationella värderingar. BAV, som verkar vara viktigast, bildades 1990 men grunden hade lagts på 1980-talet. Då predikade Oktar på universitetet i Istanbul, närmare bestämt för bättre folks barn, en specialisering som nog fick god effekt. Inriktningen var sunni-muslimsk. Budskapet som kännetecknade BAV var kreationistiskt och — vilket delvis följer av den hårdföra kreationismen — konspirationsteoretiskt. Darwin och det tänkande han gav upphov till låg bakom Hitler och Stalin, världskrig och förintelser. Det är där djävulen håller till nu för tiden; det är där han anser sig göra störst nytta.

Varifrån Oktar fick pengarna? Det var lätt att gissa, svårare att ta reda på. Förmöget folk som vill sprida islam finns det ju lite varstans. Exakt vem eller vilka som kan ha figurerat här, ja det var frågan det. Om man nu var såpass intresserad.

Oktar har gjort vissa stickspår. Han har kopplat ihop judendomen med frimureriet, han uppmärksammades en tid för att ha förnekat förintelsen (vilket inte hade varit det minsta förvånande) men förnekade senare förnekandet … Men i huvudsak har han uppehållit sig vid evolution och kreationism. Vilket är nog så märkvärdigt: Jag känner inte till någon annan sekt som gjort biologin till sin huvudfråga.

För en sekt är det. Eller var ... Här en sammanfattning från Wikipedia:

On 11 July 2018, Oktar and over 160 of his associates were detained and later arrested on charges including forming a criminal enterprise, financial fraud and sexual abuse. On 19 July 2019, his indictment was approved, with the first hearing scheduled for 17 September. On 11 January 2021, he [och 13 medåtalade] was sentenced to 9,803 years and 6 months in prison [varav AO fick 1075 år].

- Wikipedia: Adnan Oktar

När Oktar och över 160 kolleger hösten 2018 syddes in åtalades de inte för att ha missförstått ögats utveckling eller för att ha förfalskat återgivningar av Eohippus. De åtalades för organiserad brottslighet, bedrägeri och sexuellt utnyttjande. Pengatvättande, spioneri, kidnappningar och tortyr ingick. Det var inte första gången Oktar åtalades, men den här gången ser det betydligt allvarligare ut än tidigare.

En kommentar i förbigående om något som är viktigt men som jag inte begriper mig på: Det måste vara speciellt att ägna sig åt predikande i just Turkiet, ett land vars moderna historia präglas av balanserande mellan islam och världslighet. Jag har ingen aning om hur Oktar fixade den biten, men förutsätter att han hade tumme med Erdogan.

I övrigt verkar Oktar ha spelat rollen som sektledare väl. Han hyllades av anhängare, hade en egen tv-kanal och omgav sig med ja-sägare och "kattungar".

- Underhållning på kanal A9: Oktar spelar kastanjetter för sina kattungar. Hela härligheten finns här: Adnan Oktar'ın Sohbet Programı 14 Eylül 2016

His TV programs have received considerable attention from both Turkish and international media for its 'weirdness', and in particular for featuring what is referred to as his 'kittens', his female devotees. They wear heavy make-up and tight Versace T-shirts, undergo plastic surgery, and are usually wealthy socialites [jfr inriktningen på studenter från överklassen]. They and Adnan Oktar have discussions about Islam, fossils that supposedly discredit evolution, and Oktar himself.

- Ibid.

"Weirdness" var ett väl valt ord.

- Oktar t. h.

Det finns mycket mer att säga om Adnan Oktar och hans sekt, men för tillfället sätter jag punkt här.

Ärkebiskopastigast

- Ärkebiskopliga vapen för Canterbury och York, resp.

En ärkebiskop är en sorts chef över biskoparna i ett område och kyrka. Mot vilket man kan invända att biskoparna är på samma nivå men en del av dem primus inter pares, ”främst bland jämlikar” … Men det går åtminstone inte att ha två ärkebiskopar för samma region. Mer än i England.

För England har två ärkebiskopar: En i Canterbury och en i York. Vem som är överordnad vem har det grälats om i sekler, kan ni tro. Båda sätena är ålderdomliga och höljda i traditioner som man försvarat med näbbar och klor. Bara en sådan sak som att ärkebiskopen av York undertecknar papper med ”Ebor”. Det står för Eboracum, som var vad York hette på den romerska tiden. Även om församlingen varit förödd i omgångar kan man förstå om en sådan inrättning inte viker sig för en nykläckt biskopsstol som Canterburys, som är belagd sedan ca 600 e Kr.

From time to time during the reign of Henry II and succeeding kings the quarrel broke out again, leading often to scandalous scenes of dissension ...

- Catholic Encyclopedia: Ancient See of York

Jag vet inte om man kan säga att man löst problemet. Men sedan 1300-talet finns en liten men viktig skillnad mellan ärkebiskoparna: Ärkebiskopen av York är primas (som det heter) över England, medan ärkebiskopen av Canterbury är primas över hela England: Primate of England resp. Primate of All England.

Lördagsfråga 666: Den lede

1. Alfred Dreyfus i fångenskap på Djävulsön. Som Le Petit Journal illustrerar det verkar det snarare långtråkigt än plågsamt. Jag har ingen aning om hur väl eller illa bilden återger de verkliga förhållandena.
2. Lucifer förtjänar sitt namn i Askungen (1950); det är en riktigt elak katt.
3. Den gyllene tulpanen fick filmen heta på svenska, Fanfan la tulipe (1952). Här med huvudrollsinnehavarna, Gérard Philipe och den världsberömda Gina Lollobrigida (tillhör allmänbildningen). Nyinspelad 2003.
4. Lagkaptenen Miroslav Šatan höjer bucklan efter slovakiens VM-guld 2002, som för övrigt var landets första. Šatan vann även turneringens skytteliga, knappt före en svensk. Hur många som gjort sig lustiga över hans namn? — Jävligt många.

Sällan har det funnits så mycket inspiration som när lördagsfråga 666 skulle få sin självklara utformning. Pazuzu satte den allra först.

Kinesisk propaganda

- Bild: Matt Knight, @MattCKnight

… Public educational partnerships between colleges and universities in China and colleges and universities in other countries; the partnerships are funded and arranged in part by Hanban [Office of Chinese Language Council International, sedan 2020 Center for Language Education and Cooperation] which is itself affiliated with the Chinese government.

- Wikipedia: Confucius Institute

Confucius Institutes och Konfucius-klassrum (motsvarande företeelse i lite mindre skala) finns över hela världen. 2019 fanns det över 500, och antalet steg snabbt — tills annat kom emellan.

Det var inte bara viruset som ställde till det. Fler och fler har insett att det är ett problem att släppa in utomstående, tämligen självständiga organisationer på universitet, högskolor och gymnasieskolor. Det blev ännu tydligare när ledande ämbetsmän i Kina då och då nämnt det som ändå varit solklart: Att Konfuciusinstituten är en del av Kinas propaganda.

Därför är det genant att svenska lärosäten alls hållit sig med Konfuciusinstitut och -klassrum. Men man har åtminstone kommit på bättre tankar. När Falkenbergs gymnasieskola 2020 stängde sitt Konfuciusklassrum var det den sista delen av det propagandamaskineriet i detta landet.

Men i andra länder finns många, många kvar. De nöjer sig heller inte med att propagera innanför de väggar som är dem givna. Bilden ovan togs på Skottlands nationalmuseum. De har tydligen sponsrats av Kina, via en eller flera bulvaner, och som tack fått utforma en vepa om sitt land. På dess karta är Taiwan som synes en del av Kina. Det är en liten men helt typisk detalj. Att Taiwan "egentligen" är Kina är en av hörnstenarna i landets politik. Ingen kinesisk kanal släpper fram en karta med ett självständigt Taiwan om de har det allra minsta att säga till om.

Inte för att de gör någon affär av det. Gissningvis insåg inte folk på nationalmuseet att de gav utrymme åt kinesisk propaganda. Få se hur de reagerar när de blir upplysta.

Lördagsfråga 666

1988 års Amiga

Amigan var 1980-talets häftigaste dator. Helt utan konkurrens.

Den första lanserades 1985 och var som hämtad från framtiden. Specarna var närmast absurda för att gälla en hemdator, snarare än någon superproffsig oåtkomlig arbetsstation. Man hade ju läst om ryktena; när sedan drömdatorn materialiserades och fanns att köpa — ja, det var grejer det. Den känslan var det ett tag sen man hade, kan jag säga.

Att framtidsmaskinen sen inte sålde som tusan torde ha en (1) förklaring: Priset. 14 495 plus moms 25 % ger arton papp. Tack, men ... Nej tack. Även en himmelsk superdator kunde kosta för mycket, om det var man själv som fick betala. Och särskilt om "man" var en tonårsgrabb som helt enkelt inte förfogade över sådana summor. (Priser ur en annons från 1986.)

1987 kom två nya modeller, en lite billigare och en lite dyrare. Då slog Amigan igenom. 10 000:- inkl skärm, futtiga 6000:- om man kunde klara sig med en TV — det var fortfarande saftigt för vad som i nio fall av tio skulle bli en speldator, men låg inom möjligheternas gräns på ett annat sätt än 18 000:-.

Nu spreds Amigorna över Sveriges pojkrum (och ett och annat flickrum); de gamla C64:orna hade fått sin överman. Det krävdes en ny Commodore för att bräda den gamla.

För båda Sveriges populäraste hemdatorer med råge kom från samma företag. Men även om den genomsnittliga kunskapen om maskinerna var låg hos användarna, så var den ännu lägre i företagets ledning. För dem var produkterna poster i redovisningar och bilder i kataloger. De kunde framför allt inte föreställa sig dem som kultmaskiner som formade en generation. Folk älskade verkligen deras datorer (en del gör det än); för en person som VD:n Irving Gould var sådant lika främmande och omöjligt att ta in som någon som älskade en fax. (Det kan nämnas att Commodore inte utvecklade Amigan själva — så mycket entusiasm, framförhållning och ingenjörsssnille fanns inte i bolaget — utan köpte den i färdigt skick från en liten firma, liten men energisk och fylld av vansinnigt begåvade personer.)

Amigans styrka var dess s k chipset, tre chip som var specialiserade på var sitt område, som inte bara avlastade CPU:n utan gjorde ett bättre jobb än den hade kunnat. De hade namn: Agnus hanterade grafik (blitter), Paula ljud och Denise också grafik. Det var tack vare dem man fick superdatorprestanda till hemdatorpris. De var tätt integrerade för att maximera prestanda. Men det som 1985 var en fördel skulle så småningom visa sig vara en nackdel.

När PC omsider fick ljud och grafik värt att tala om så var det modulärt uppbyggt; man kunde byta grafik- och ljudkort som man behagade. På en Amiga var det hopbyggt. Fördelen var den prestanda som 1985 låg i superdatorklass. Nackdelen var att det inte var enkelt att uppgradera; ville man ändra något fick man bygga om alltihop. För det krävdes pengar och framförhållning, av vilka Commodore ännu på den tiden hade det ena men absolut inte det andra. När åren gick och andra datormärken, framför allt de helt otippade PC-klonerna, närmade sig i prestanda och rentav gick om, kunde Amigan inte svara. Det hjälpte inte att Commodores ledning bara sakta begrep att Amigan behövde uppgraderas — man döpte projektet till AAA — och då lade alldeles för lite resurser på det hela.

Sadly, though, no plan at Commodore could long survive contact with management’s fundamental cluelessness. By this point, the research-and-development budget had been slashed to barely half what it had been when the company’s only products were simple 8-bit computers like the Commodore 64. Often only one engineer at a time was assigned to each of the three core AAA chips, and said engineer was more often than not young and inexperienced, because who else would work 80-hour weeks at the salaries Commodore paid? Throw in a complete lack of day-to-day oversight or management coordination, and you had a recipe for endless wheel-spinning. AAA fell behind schedule, then fell further behind, then fell behind some more.

- Jimmy Maher: The 68000 Wars, Part 6: The Unraveling, The Digital Antiquarian 6 mars 2020

- "Der neue Commodore Amiga 2000!"

Det var i det läget som en användargrupp i San Diego höll ett möte, i april 1988. De fick ett oannonserat besök av några ingenjörer från Commodore som hade lite tid att slå ihjäl i väntan på planet till Europa. Då kunde de passa på att visa upp godsakerna de tagit fram: En Amiga 3000! Med en ny och kraftfullare CPU som dessutom gick betydligt snabbare än den gamla, och nya specialchips som levererade fantastisk grafik med högre upplösning än någonsin. De bootade upp och visade snabbt några applikationer; folk kände igen det, men oj oj vad mycket snyggare och snabbare allt var. Sen samlade ingenjörerna ihop sina grejor och drog till flygplatsen.

Det var som att röra runt i en myrstack. Ryktena nådde kokpunkten. Commodore överöstes med förfrågningar om den nya maskinen. Där visste ingen något om det hela. Var det ett topphemligt projekt som läckts?

Svaret låg i månaden. Det hela var ett aprilskämt. Ledaren för gruppen hade fått några invigda att ta innanmätet ur en Macintosh II — den första av det märket som hanterade färg — och pressa in det i en gammal Amiga 2000. En etikett "Amiga 3000" togs fram och ersatte den riktiga. Det "AmigaOS 2.0" som visades upp, dess nya häftiga Workbench och valda applikationer, var renderade. Demot hade varit tillräckligt snabbt och ytligt för att inte avslöja bluffen.

Att bluffen tog så hårt berodde på att det man sett var precis det man eftertraktade så hett: En ny Amiga som kunde ta världen med storm på samma sätt som den första. Kanske även den stora datavärlden, utanför entusiatsernas hacker- och spelvärld, den som äntligen kunde få folk i stort att se ljuset och lämna sina tråkiga kontorsmaskiner? Det var salt i såren att skämtarna använt en Macintosh — dittills känd som en användarvänlig kontorsdator med noll hacker-känsla, lika pålitlig som trist (om än inte fullt lika aptrist som MS-DOS) och inte minst jättedyr — för att genomföra det hela. Och även om den kostade fanns Mac II att köpa, till skillnad från den hägring de drömt om och nu lurats på.

Amiga 3000 lanserades på riktigt 1990. Den överträffade en del av specarna på maskinen från 1988, underträffade andra. Och så kostade den. Amiga 3000 lyckades inte vända marknaden. I USA hade man redan börjat ta till sig de tidigare så trista PC-klonerna. I Europa skulle det ta ett tag till.

- Amiga 3000

Aprilskämtet och mycket mer hämtat från Jimmy Maher: The 68000 Wars, Part 5: The Age of Multimedia, The Digital Antiquarian 13 oktober 2017. Obligatorisk läsning för alla med minsta intresse för perioden, eller som var med.

Hillebarderna från Minnesota

Halberd ax heads, like the Lake Darling and Frog Point halberds in the lower right of the display case, were a northern European favorite because they were one of the cheapest weapons to produce and were very flexible on the battlefield. Placed on the end of a pole, the halberd was usually used against mounted troops. Halberds like the designs here, however, were only used for a short time in the 1200-1300s as the halberd later developed a sharp point on the end, eventually becoming the pike.

- Rune Stone Museum: Ax Heads

Notera att man på bilden inte får någon uppfattning om hur stora hillebarderna är. Notera även hur platt eggen är, och dess lutning jämfört med skaftet.

"Runstensmuseet" ligger i Alexandria, Minnesota. Namnet är taget efter den främsta pjäsen i utställningen: Kensingtonstenen! En alldeles äkta runsten från 1800-talet.

Kenstingtonstenen daterar sig själv till 1362. Att den tidens skandinaver inte varit vikingar på mycket, mycket länge glöms på något sätt alltid bort i marknadsföringen. Här är den vinghjälmade "Big Ole" utanför museet. Sköldens "Birthplace of America" speglar en aspekt som tenderar att glömmas bort när vi svenskar studerar fenomenet. Det är svårt att sätta sig in i sådant, men jag kan tänka mig att den "troende" lokalbefolkningen är mäkta stolta över att, som de tror, ha det äldsta belägget bortom L'Anse aux Meadows för kontakt mellan gamla och nya världen. Hur det skulle göra Kensington till "Amerikas födelseplats" … Ja, vi har ju inte med rationellt tänkande att göra.

Hillebarderna antyds komma från 1362 års tänkta expedition, eller kanske någon annan vid samma tid. Poängen är givetvis att den kom från Europa till Nordamerika långt före Columbus.

Här är förresten reklam för tobaken "Battle Ax". Plug indikerar att cigarrettrökare icke gör sig besvär. Tobaksbladen läggs i buntar som pressas till något som närmast liknar mjukt trä. Tanken är att man skär sig lagoma bitar att tugga på. Kanske kan man även skära sig spånor att lägga i pipan.

Att skära "Battle Ax" görs lämpligtvis med en stridsyxa. Eller snarare hillebard — men terminologin är ju inte så noga i sammanhanget. Jag antar att man kunde få en sån här fin och annorlunda tobacco cutter om man köpte tillräckligt mycket av tobaken. Goda exemplar lär gå för några tusenlappar på auktioner.

HAL och Daisy

IBM:s 704 från 1954 var ett framsteg i datavärlden: Den första masstillverkade datorn med flyttal. Dittills hade det varit heltal som gällde. Men nu kunde man räkna med bråk, decimaler och grejer, utan att behöva ta till egna konstruktioner. Det var också den datorn som man utvecklade språket LISP för (mycket länge en favorit inom AI) liksom i synnerhet FORTRAN, dataspråkens gammelfarfar som fortfarande används på många håll. IBM 704 var, kort sagt, avancerad datateknik, vetenskap och framtid.

Det var också den första datorn som 1961 framställde syntetiskt tal. John Larry Kelly Jr. och Carol Lockbaum tog fram en demonstration som man inte glömmer i första taget: En dator som sjöng.

Sången de valde heter Daisy Bell (Bicycle built for two) och lanserades 1892.

Daisy, Daisy,
Give me your answer, do!
I'm half crazy,
All for the love of you!
It won't be a stylish marriage,
I can't afford a carriage,
But you'll look sweet, upon the seat,
Of a bicycle built for two!

Det var den sången som en viss Mr Langley (som heter Dr Chandra i Arthur C. Clarkes bok) lärde HAL när HAL var en liten datamaskin, okunnig om omvärlden. När astronatuten David "Dave" Bowman metodiskt demonterar minneskretsarna går HAL så att säga i barndom, och då är det det minnet som dyker upp. Det är därför HAL sjunger schlagern från 1892.

En till — det här vet väl de flesta, men uppgiften brukar alltid förvåna någon: Efter H i alfabetet kommer I. Efter A i alfabetet kommer B. Och efter L i alfabetet kommer M.

Uppdaterat: HAL/IBM är fin tolkning men gjord i efterhand. Arthur C. Clarke gav datorn namnet Heuristically programmed ALgorithmic computer, vilket verkar mycket sannolikt som det är så tråkigt (jag har inga högre tankar om ACC:s begåvning på den punkten). Såväl han som Kubrick har förnekat att namnet HAL tagits fram med tanke på IBM. Clarke var i själva verket generad över tolkningen:

IBM had given us a good deal of help, so we were quite embarrassed by this, and would have changed the name had we spotted the coincidence.

- Wikipedia: HAL 9000#Origin of name

När barn drack kaffe

- Bild från Gränna, ca 1957

Barn och kaffe är två saker som inte hör ihop, det tycker väl de flesta människor. Barnen blir heller inte tilldelade några kaffekort [kaffe var ransonerat långt efter kriget] förrän det år de fyller 12 år.

- SvD 13 februari 1950

- Thor Modéen tyckte att barn och kaffe hörde ihop; DN 26 maj 1944

Tommy och Annika tyckte, att kaffe aldrig hade smakat så bra förr. De fick inte dricka kaffe i vardagslag, bara när de var bortbjudna. Och nu var de ju bortbjudna.

- Astrid Lindgren, Pippi Långstrump (Rabén & Sjögren 1959) s 72 – åtminstone Pippis ålder anges till nio år i bokens inledning

När drack barn kaffe?

Jag är förtjust i tidsmarkörer: Detaljer som först kan se irrelevanta ut, om man alls märker dem, men som klart och tydligt visar att detta hände sig under den här eller den här perioden i historien. Särskilt fina är de som "huvudpersonerna" ifråga aldrig tänkte på. Vem hade kunnat drömma om att rökning skulle bli en tydlig indikation av att vi befinner oss på 1900-talet? Eller att hattbärande utomhus någonsin skulle bli ute? Eller att barn inte längre skulle dricka kaffe?

- På Svenska flaggans dag bjödos samtliga barn på kaffe och förfriskningar — DN 7 juni 1926

Idag dricker barn inte kaffe. Det har de inte gjort på decennier. Men en gång i tiden drack barn kaffe. Ibland var det så självklart att det knappt nämns. Andra gånger ojas det, vilket ser besynnerligt ut intill kortfattade konstateranden om kaffedrickande barn.

- "Barn få kaffe som första mål" — DN 23 november 1937

Rubriken syftar på en rapport från medicinalstyrelsen. Där nämns särskilt barn som fick kaffe som första mål på dagen. Sammanhanget är inte glasklart, men jag antar att det främsta problemet var att frukosten enbart utgjordes av kaffe.

Sådana frukostar förekom förvisso.

"Ä du dum du! Bara kaffe och inget bröd begriper du väl på vardagsmåron!" [...] Det fyller inte mycket i magen precis, två koppar kaffe utan bröd ...

- Ester Blenda Nordström, En piga bland pigor (1914)

Nordström nämner även den yngsta kaffedrickaren jag sett belägg för:

Detta förhoppningsfulla barn är åtta månader och undfår nu sin frukost bestående av kaffe och skorpor, som först omsorgsfullt tuggas av modern och sedan serveras i en tesked av bleck.

- Broschyr från Mjölkpropagandan (1926)

Även i skolböcker kunde kaffe pekas ut som det sämre alternativet, särskilt som ensam dryck, och i synnerhet ställd intill det goda alternativet: mjölk.

Jag vet inte om idén om mjölkens nyttighet varit en folklig uppfattning på sina håll (länge dracks inte mjölk annat än i särskilda undantag). Men framför allt var det resultatet av aktivt reklamarbete från föreningen Mjölkpropagandan (så hette den). Deras budskap hittade rentav in i skolböckerna. Ännu långt senare kunde näringsrik mjölk framhållas som den självklara drycken för barn, även när undernäring inte längre var ett problem och ingen, ung som gammal, längre behövde köra med kaffe som enda frukost — ifall man inte ville.