Från internationella mediajättar till twittrande semesterfirare har man förväxlat gissningar, antaganden och rykten med fakta. Det är, för att koka ihop det till ett enda konstaterande, så folk fungerar.
- Norska faktoider, Faktoider 23 juli 2011
För prick tio år sedan hängde jag på Twitter och samlade på mig uppgifter: rykten, antydningar, tvärsäkra påståenden … Allt möjligt, högt och långt, om händelserna i Norge. Det var tydligen rätt ställe att hänga på.
När jag går igenom analysen tio år senare är det påfallande mycket som jag glömt bort. Som när ett tweet från X retweetades av Y, och någon, av okunnighet eller slarv, tolkade det som ett tweet från Y. Idag är det knappt värt en fotnot, men hade man varit någon av X eller Y eller haft band till någon av dem måtte det ha känts bisarrt att en person som inte satt sin fot på ön sades vara en överlevare. Skulle något sådant kunna hända idag? — Självklart.
Det är svårare att glömma bort de otaliga som var mycket snabba med att beteckna bombdådet som ett verk av muslimska terrorister. Och de många i media som snabbt och gärna förmedlade ut påståendena. Det ska heller inte glömmas bort — folk som ofta och gärna berättar för oss hur viktigt det är med källkritik har inte sådär jättesvårt att falla i samma fällor själva när det bränner till. Eftersom det är så folk fungerar.
Hade någon annan frågat hade jag skickat personen till akut psykisk vård.
SvaraRaderaFinns det någon enkel sammanställning på hur han mördade offren? Sköt han dem i huvudet, i kroppen eller lite hursomhelst?
MVH
Hans