Nästa jordskred vid Göta älv

Surte 1950. En (1) person omkom, vilket verkar mirakulöst lindrigt när man ser skadorna.

Göta 1957. Tre personer omkom. Detta ras var även volymmässigt betydligt större än Surteraset men har alltid fått mindre uppmärksamhet. Kanske berodde det på att Surteraset drabbade ett samhälle, Götaraset ett industriområde.

Tuve 1977. Nio omkom vilket är den högsta dödssiffran i sammanhanget, åtminstone under modern tid. Älvdalen skymtar t v.

Jordfallet, mest känt för Jordfallsbron. Nu hoppar vi lite i tiden — men varför inte? Förvisso har det förekommit fler jordskred (som kunde kallas "jordfall" förr) utmed Göta älv i mellantiden. Men inget av dem har varit större än det 1150, och få av dem syns så här tydligt än idag. För den utbuktning där man placerat ett industriområde, så passande mellan väg/järnväg och älv, skapades under några högintensiva sekunder för mindre än tusen år sedan.

Dagens Göta älvdal är en skugga av vad den varit. För bara några dussin generationer sedan var dalen en havsvik, bred och framför allt lång (se även bloggposten Hising Island). Då behövde man inte trängas för att ta sig upp till exempelvis Lödöse eller fallen vid Trollhättan! — Sedan dess har landet stigit, havet dragit sig tillbaka och viken ersatts av en älv. Ett marint minne utgörs av den så kallade kvickleran. Likt kvicksand kan den, under vissa omständigheter, gå från tämligen fast form till flytande. Det är därför Göta älvdalen är Sveriges skredkänsligaste område. Det har inträffat många fler skred än de här uppräknade (även för betydligt längre sedan), och vi vet att det kommer att komma fler. På så sätt är "rasrisk" fel ord; "risken" för att ras inträffar här är 100 %. Det är som en pandemi: Frågan är inte om ett mindre, större eller jättestort jordskred kommer att inträffa här, utan när. Och inte minst var …

Ingen faktoid idag, men ett påminnande om en naturkatastrof som kommer att inträffa.