Schweizergardets nya kläder

Katolska kyrkan och Vatikanen är mättade med anakronismer, kvarlevor och konstigheter av alla de slag. När gränsen mellan det rimliga och orimliga löses upp blir jordmånen gynnsam för myter och missuppfattningar. Till exempel vore det ju inte det minsta konstigt om påvens livvakts lustiga uniformer hade ritats av självaste Michelangelo, och heller inte förändrats sedan 1500-talet kantänka.

Men sant är det inte. Den gulrödblåa "galauniformen" är gjord för att se renässansmässig ut. Men den lanserades så sent som 1914.

It is mainly thanks to Commandant Jules Repond (1910-1921), who was gifted with an exceptionally fine taste for colours and shapes, that the Swiss Guards wear such fine dress today. [...] It is commonly thought that the uniform was designed by Michelangelo, but it would seem rather that he had nothing to do with it.

- Vatikanens hemsida: The Uniform of the Swiss Guards

Samma sida (som har betydligt mer att säga om schweizergardets uniformer än schweizergardets officiella hemsida www.guardiasvizzera.ch) avfärdar en vanligt förekommande idé i detta tämligen smala forskningsområde: Att en grupp beväpnade män som sitter i hörnet på en av Rafaels väggmålningar i Palazzi Pontifici skulle vara schweizergardister från tidigt 1500-tal.

... A group of people in splendid costumes, who are not Swiss Guards but "chair carriers" kneeling down. One is misled by the fact that they wear swords. But at that time most men carried a sword, even priests and members of their family.

En annan stanza vinner däremot deras gillande vad schweizergardet beträffar:

In another painting, "The Flight of Elidor", also in the Vatican, Raffaello shows a group of soldiers of the Swiss Guard around Julius II. They are dressed in wide knee-length breeches and a hiplength doublet, the typical dress in Rome of those days and indeed all over Italy.

Att Michelangelo skulle haft det minsta med uniformen att göra skulle kunna vara ett utslag av den faktoida attraktionslagen: Faktoider förknippas med så kända faktiska företeelser som möjligt. Kanske det är den anings aningen mindre berömde Rafael som transmuterat till Michelangelo?

Intressant nog har idén funnits med ända sedan 1914:

Die neuen Uniformen der Gardisten sind wieder genau den ursprünglichen Kostümenwürfen Michelangelos nachgebildet worden ...
Gardisternas nya uniformer har återskapats helt enligt Michelangelos avbilder av de ursprungliga dräkter ...

- Reichspost (Wien), 9 maj 1914

Lördagsfråga 570

Varför öl kallas export

Beteckningen har visserligen använts länge, men inte så långt tillbaka som 1848 ... Men varför beteckna starköl som "export"?

-ÖL. benämning på ett alkoholstarkt, urspr. för export avsett öl. TT 1876

- SAOB: EXPORT

Sverige hade länge en ölkultur som kunde mäta sig med dagens, om inte i kvalité och variation så definitivt i antal sorter och lokal förankring. Och även om det mesta som dracks var åt det svagare hållet så fanns det nog så gott om starkare varor, från lagerdricka (motsvarar dagens snabbköps-folkisar) till lageröl (drygt 5 %) och pilsneröl (ca 6 %). För att bara nämna några exempel.

Från 1866 och framåt blev bestämmelserna kring öl och dess olika styrkor allt hårdare och mer detaljerade. Till slut kom ödesåret 1922 då försäljning av öl klass III "starköl" förbjöds, eller snarare receptbelades som vore det knark.

Dessa regler för den svenska marknaden gällde naturligtvis inte för den som bryggde för utlandet. Det var då och därför som märkningen EXPORT blev vanlig på starkare svenska öl.

En annan bakgrund som nämns, och som inte behöver stå i strid med den ovan, har med ölstaden Dortmund att göra. Där började man på 1870-talet att skriva Export på etiketterna. Det hade varken med juridik eller tariffer att göra utan med hållbarhet: Lite starkare öl höll bättre vilket gjorde det mer lämpat för lite längre transporter. När svenska bryggerier började kalla sina öl "Export" anknöt de till dortmunderölet, först av praktiska skäl och längre fram av ekonomiska.

High on Kai

High on Kai: When you get your new graphics package, don't insist on putting every effect on your Web pages.

- Rees, White och White: Designing Web Interfaces (2001)

Samtliga rekommendationer (även de jag inte citerat) ger flashbacks till webbens barn- och ungdom, då det inte var något konstigt att lägga snurrande @ och blinkande* text på en mönstrad bakgrundstapet av eldsflammor eller tegelvägg. Men den design fault jag markerat sticker ut. "High on Kai" – vad eller vem är Kai, och hur blir man "hög" på det?

Kai Krause föddes i Tyskland 1957. När han var 19 flyttade han till Kalifornien för att jobba med (elektronisk) musik, och i den miljön blommade han upp. Så småningom upptäckte han hemdatorer, datorgrafik och Photoshop, och bekantade sig grundligt med dessa fascinerande företeelser. Under det tidiga 1990-talet skrev han ett antal tips och handledningar steg-för-steg som fick samlingsnamnet Kai's Power Tips & Tricks for Adobe Photoshop.

I recommend a 24 bit card as one of the first things to upgrade to.

- Kai Krause

För ett knappt kvartssekel sedan var jag en av dem som lusläste tipsen. Jag skrev även ut dem, och band ihop dem till en lathund deluxe. För de gjorde det inte bara möjligt att enkelt skapa sällsamt professionella och hypermoderna effekter, utan gav även djupare förståelse för datorgrafik i allmänhet och Photoshop i synnerhet.

Då hade Kai redan skapat en grafisk verktygslåda som fick heta Kai's Power Tools, KPT. Det var inte ett fristående program utan filter/plugins för exempelvis Photoshop. Med dessa verktyg kunde man lättare, snabbare och snitsigare än någonsin skapa allehanda reliefer, blänk och tredimensionella effekter, där man i realtid kunde ställa in alla möjliga parametrar (blankhet, skuggor, psykedelika etc). Jag vågar påstå att alla som varit ute på webben över huvud taget har sett grafik som skapats i KPT; och ju längre du varit med, desto mer sådant har du sett.

Som skärmdumpen ovan visar var det inte bara resultaten som skiljde sig från mängden, utan även verktyget och dess gränssnitt. Nog var detta framtiden! – Nej, skulle det visa sig. Men när det begav sig så kändes det som framtiden. Det var också en sorts high on Kai.

Ett exempel i mängden är page curl. Tidigare hade sådant krävt sin photoshoppare ... Med KPT fanns det som ett färdigt filter: Ställ in parametrarna i realtid för en snygg tredimensionell effekt. Omöjligt att tröttna på!

Den nya sortens gränssnitt återkom i flera program från Kai Krauses MetaTools. Som här "landskapsgeneratorn" Bryce, där vem som helst kan leka fram naturtrogna landskap med berg och sjöar, molniga himlar och solnedgångar.

Så småningom gick MetaTools ihop med en bunt andra företag till MetaCreations. KPT-vågen höll i sig ett tag men inte mer. Sedan tidigt 00-tal är det flat design som gäller, ett rent och platt formspråk. Jag ser det som en reaktion mot överdrivet bruk av KPT: Alla skuggor, reliefer och grejer som såg så fantastiska ut de första 10, 100 och 1000 gångerna, men som så småningom tappade nyhetens behag.

Kai Krause förefallet att ha lagt programmerandet bakom sig. 1990-talets framgångar gjorde det möjligt för honom att skaffa sig slottet Rheineck utanför Bad Breisig i västra Tyskland. Där bor han än idag.

* Om ordet "blinkande" blinkar hos dig, så har du en verklig årgångsbrowser. Blink-taggen lanserades för världen i Netscape Navigator och hölls vid liv ett par versioner framåt. Av de andra märkena valde några att implementera taggen, andra inte. Den kanske onödigaste taggen hittills självdog så småningom, saknad av ingen.

Sweden, the Winter Wonderland

In Sweden, winter sports isn’t just a hobby, it’s a way of life. With stunning alpine conditions, it’s not unusual to ski or skate to work or school, and Swedes really treasure the winter conditions. In fact, they have over 50 words for snow! The best part about getting chilly is warming yourself by the cosy fire afterwards, and Sweden has no end of romantic log cabins and saunas to warm up – preferably with a glass of ‘glögg’ or a craft Swedish beer.

- One of 7 reasons why Sweden should host the 2026 Olympic and Paralympic Winter Games, Stockholm-Åre 2026, 17 juni 2019

Since we didn't get the 2026 Winter Olympics I feel free to be absolutely honest about this actual, official and error-ridden description ...

• In Sweden, winter sports isn’t just a hobby, it’s a way of life – For nearly everyone it's a hobby at most.
• With stunning alpine conditions – If "alpine conditions" means mountains with snow, they are reliable in about 20% of the country, with less than 5% of the population.
• It’s not unusual to ski or skate to work or school – This is indeed highly unusual.
• Swedes really treasure the winter conditions – Most of us wonder why our ancestors decided to stick to this dark, cold place.
• In fact, they have over 50 words for snow! – Unlike the Sami with 5 000? And the Eskimo with, what, 50 000? This is a new version of an old linguistic myth. The Swedish language has several lexemes for snow, but not nearly 50. The compounds are theoretically infinite but 1) this doesn't matter and 2) most of them aren't positive anyway.
• The best part about getting chilly is warming yourself by the cosy fire – Like all other unpleasant things in life, it's best when it stops.
• Sweden has no end of romantic log cabins and saunas to warm up – This sounds more like the classic desinfomercial Svezia, Inferno e Paradiso from 1968 than anything resembling reality.
• Preferably with a glass of ‘glögg’ or a craft Swedish beer – Glögg (Gluhwein, spiced red wine served hot) is a Christmas drink, drunk in December only. Nobody drinks glögg in the sauna. There are plenty of nice Swedish craft beers but in the sauna a plain simple lager would be better.

Magsjuk i Majorna

Att GP illustrerade med områdets stora plaskdamm kan ha berott på att den också förekom i diskussionerna, på sätt och vis.

Att folk hetsar upp varandra till att se spöken mitt på ljusa dagen (bildligt eller för den delen bokstavligt) är naturligtvis ingenting nytt. Internet och sociala medier har gjort ryktesspridning snabbare och effektivare än någonsin. Ibland kompenseras det av att faktakontroller också blivit snabbare och effektivare än någonsin, ibland inte.

Häromveckan startades under några dagars tid flera trådar i Facebook-gruppen Vad händer i Majorna (stadsdel i Göteborg, lokalt mest känd för go' stämning och hipsters). Var det inte påfallande många som var magsjuka? – tyckte trådstartaren. Kanske det berodde på vattnet? Fanns det fler i trakten, säger Majorna med angränsande stadsdelar, som var dåliga i magen?

Om man skulle kontrollera den saken hos ca 6000 svenskar (antalet medlemmar i den synnerligen aktiva gruppen) skulle man vid vilket tillfälle som helst få ett antal positiva svar. Ställs frågan rätt upp och ner så aktiverar man dessutom lätt hypokondrikern hos oss alla: Är jag inte lite risig i kistan, om jag känner efter? När en misstänkt orsak började ta form – det kommunala vattnet – så ökade illamåendet ännu ett snäpp. Och eftersom sociala medier fungerar som de gör så ser alla varandras respons, och ju fler bekräftelser som dyker upp, desto starkare blir känslan av att någonting är på tok.

Det var därför inte det minsta underligt att "uppropet" gav gensvar. Det är snarare märkligt att stadens miljöförvaltning inte fick in fler än ett fyrtiotal anmälningar totalt.

Vad gör en stad när det börjar ramla in anmälningar från samma område om misstänkt otjänligt vatten? Går ut med en kokrekommendation och skickar in vattenprover för analys. Så klart.

Kretslopp och vatten i Göteborg uppmanar invånarna i fyra stadsdelar i Göteborg att börja koka sitt vatten. Detta sedan ett tjugotal personer i området drabbats av magsjuka.

- Utbrott av magsjuka – uppmanas koka vattnet, GP 18 juni 2019

Det tar något dygn eller två att kolla sådana vattenprover. När svaren kom visade de att vattnet var tjänligt utan anmärkning (det kan nämnas att kraven för kommunalt vatten är betydligt hårdare än för eget brunnsvatten, sådant som bra många av oss nyttjat hela livet utan men). De som varit dåliga i magen hade inte varit det på grund av vattnet. Och då hade redan ryktet spårats tillbaka till en viss Facebook-grupp (inte så svårt), och några lösa frågor om det inte var påfallande många som var magsjuka i området.

Se där, en sedelärande liten historia om hur man i en tillräckligt digitaliserad tidsålder ibland knappt behöver en fjäder för att skapa höna. Ryktet om en hönslort duger också fint.

- Kajsa Bergström Feiff: Den påstådda pestens tid, GP 20 juni 2019

Sånt här är som sagt ingenting nytt. Det har hänt otaliga gånger förr och kommer att hända otaliga gånger igen.

Lördagsfråga 569: Större SI-prefix

1. En ryggsäck spelar en roll i en dramatisk scen i filmen Two Kilo Bravo.
2. Megara, kallad Meg, har en nyckelroll i Disneys Hercules.
3. Denna fina Giganotosaurus står i naturhistoriska i Helsinfors.
4. Segas Mega Drive var en tid världens mest spridda tv-spel som inte hette Nintendo. Ett udda försök att bryta ny mark var att klossa ihop en Mega Drive och en PC-klon i samma låda. Den fick heta TeraDrive och floppade hårt.

Kilo, mega, giga och tera satte Tricky utan vidare.

VCR

På engelska är en vcr en video. Varför?

Ibland passar fina idéer man får bara nästan in på verkligheten. Online Etymology Dictionary anger första belägg för förkortningen VCR till 1971. Det var strax innan Philips lanserade sin videostandard med samma namn. Men även om Philips valde en förkortning som redan var i bruk så misstänker jag ändå att deras relativt spridda system, den första videon som användes i hem över huvud taget, bidrog till att etablera beteckningen VCR för videobandspelare.

"Relativt" ... 1970-talets videovärld går inte att jämföra med när Betamax och framför allt VHS dök upp överallt. Bara en sådan sak som att Philips första VCR-modell, N1500, inte hade några integrerade kretsar, utan varenda diod och transistor var en liten hanterlig metallklump på ett kretskort. Det gjorde dem stora, komplicerade, felbenägna och dyra. I England kostade en sådan pjäs £1200 vilket man kunde få två nya hundkojor för – alltså bilmärket Mini.

För samma summa kunde man få 33 entimmesband. En hyfsat exklusiv hobby, med andra ord. Men ändå överkomlig för några entusiaster på ett sätt som tidigare och ännu dyrare videospelare inte varit.

Lördagsfråga 569

Faktisk midsommar

Det finns en rad olika midsommar(aftnar) man kan hålla reda på, om man vill: Johannes döparens dag, "gamla" midsommarafton 23 juni (t o m 1952), den nuvarande (fr o m 1953) rörliga, och den astronomiska.

I år sammanfaller de två sistnämnda. Astronomisk midsommar eller sommarsolståndet är ingen dag utan det ögonblick då jordaxeln lutar som mest mot solen. I år inträffar detta ögonblick kl 17:54 (svensk tid) den 21 juni.

Ett annat datum man skulle kunna fira om ca två veckor är jordens aphelium, det ögonblick då vi befinner vi oss som längst från solen. Eftersom jordbanan är ganska så rund är skillnaden inte så stor: Då befinner vi oss drygt 3 % längre bort än vid samma tid om sex månader.

Varför Georgien heter Georgien

På det egna språket heter landet Sakartvelo. På europeiska språk heter det ofta något som påminner om personnamnet Georg. Redan på 1200-talet förklarade en biskop (i en viktig historik över de korståg som han själv bevittnade) att invånarna var så förtjusta i helgonet Sankt Georg/Giorgio/Göran/... att de uppkallat sitt land efter honom. Och denna oriktiga förklaring kan man se än idag, åttahundra år senare.

För den är inte bara enkel och lätt att komma ihåg utan även oriktig. Och som så ofta är den etymologiska forskningen osäkrare och krångligare, även när expertisen är relativt överens.

According to several modern scholars, "Georgia" seems to have been borrowed in the 11th or 12th centuries from the Syriac gurz-an/gurz-iyan and Arabic jurjan/jurzan, derived from the New Persian gurg/gurgan, itself stemming from the Middle Persian warucan of unclear origin, but resembling the eastern trans-Caspian toponym Gorgan, which comes from the Old Persian varkâna-, "land of the wolves".

- Wikipedia: Name of Georgia (country)

Varför man ska vara försiktig med automatiska nyheter

En gång i tiden var manuella pressklipp en tjänst som många fann det värt att hålla sig med. På byråer för sådant satt folk och läste igenom tidningar i mängd. Så fort något nyckelord dök upp – namnet på ett företag eller en produkt, eller vad kunderna nu beställt – så tog man fram saxen, klippte ut artikeln, och lade pressklippet i kundens mapp. Dessa laddningar med nyhetsbevakning levererades sedan regelbundet.

Numer sköts sådant naturligtvis digitalt (riktig mediebevakning är betydligt mer sofistikerad än vanliga googlingar). Inte heller behöver man vänta på att få klippen levererade. Och en del har tagit det hela ännu ett steg: Så fort företagets namn nämns någonstans, så genereras automatiskt en nyhet om detta på hemsidan. Vad skulle kunna gå fel?

Här är en artikel på nordfront.se, hemsida för Nordiska Motståndsrörelsen, publicerad den 7 januari 2019. Man hänvisar till en undersökning från ett känt opinionsinstitut.

Eftersom namnet nämndes så dök artikeln upp bland företagets digitala pressklipp. Och eftersom funktionen pressklipp-direkt-till-nyhet var påslagen, och relevansfiltren uppenbarligen trasiga, så fick opinionsinstitutet en nyhet på sin hemsida med en nazistisk hemsida som källa, namngiven och länkad till.

Filtret är numer justerat. Huruvida funktionen pressklipp-direkt-till-nyhet slagits av känner jag inte till. Men det vore en god idé, det med.

Paddan, Linnés påstådda tjuvnyp

Linné sägs ha namngett släktet Bufo efter den franske naturhistorikern Georges-Louis Leclerc de Buffon som var en av Linnés främsta kritiker (källa: Lectio Praecursoria, A. Nuopponen, 1994).

- Sveriges Herptiler: Vanlig padda m.fl.

Buffon och Linné var verkligen osams om olika saker. Till exempel tyckte Buffon att det var poänglöst att försöka klassificera organismer innan man kartlagt dem fullständigt. Å andra sidan gjorde Buffon flera observationer som ses som en första trevande början på en evolutionsteori.

Att Linné skulle uppkallat paddsläktet efter Buffon är dock osant, och det är dessutom lätt att demonstrera. Dels var det Josephus Nicolaus Laurenti som 1768 beskrev och namngav släktet. Dels hette paddan redan bufo på latin.

Detta är en djurisk motsvarighet till de påstådda tjuvnyp han skulle ha gett via växtriket, något jag tagit upp på faktoider.nu: Linnés tjuvnyp

Inte för att den äldre historien för ordet bufo varken är okomplicerad eller glasklar. Vergilius verkar vara den ende av de klassiska författarna som använt det, och det har föreslagits att han avsåg mus eller sork snarare än padda (jfr J. N. Adams, The Regional Diversification of Latin 200 BC - AD 600, s 437). Men det är överkurs i sammanhanget.

Lördagsfråga 568: Pokémon

1. Kyoto, 1889: Ett nystartat företag vars engelska namn lyder Marufuku Nintendo Card Co. Under lång tid ägnade de sig enbart åt att tillverka spelkort.
2. Valfångaren Niantic gjorde sin sista tur till San Francisco med guldsökare. Den blev kvar i den kraftigt växande staden, ett stycke värdefull byggnad som flyttat in, och användes som bl a affär och hotell. Rester av den lär fortfarande ligga kvar i marken intill landmärket Transamerica Pyramid (som f ö ligger en god bit från vattnet). På senare år tog ett företag namn efter fartyget.
3. Mendel Palace (1989) är det första spelet som utformades av Satoshi Tajiri. Det verkar inte ha lämnat några bestående minnen. Annat blev det några år senare, då Tajiri släppte skapelsen Pokémon.
4. Kejsaren ståndsmässigt avporträtterad av Jean-Auguste-Dominique Ingres.

Nintendo och Niantic, Pokémon och Ingres – #4 syftar på Ingress, Niantics stora hit innan de lanserade, vad hette det nu igen, Pokémon Go. Det blev en hård kamp om svaret där magnus lyckades bäst.

Dopad med stryknin

"Strychnine is the best tonic in the world" – där har ni det, svart på vitt! "There have been such things known as taking an overdose" är inte grav galghumor utan syftar på huruvida Mrs Stanford, må hon vila i frid, nyttjade stryknin till vardags och överdoserade, eller om hon fick i sig den dödliga dosen på annat sätt. Hawaiian Gazette, 10 mars 1905.

För ja, stryknin har använts som annat än gift.

Den 23-årige långdistanslöparen Felix Kirwa, som sprungit in över en miljon kronor under karriären, har testat positivt för råttgiftet stryknin. [...] Expressen kontaktade Åke Andrén-Sandberg, läkare och ordförande i Riksidrottsförbundets dopingkommission:
– Jag har inte hört om det på många, många år. Och jag måste säga att det är extremt idiotiskt att använda det. Stryknin är jättegiftigt.
– Hur hjälper det en löpare att prestera bättre?
– Det är ett centralstimulerande medel. Jag vet att han som vann OS i maraton 1904, Thomas Hicks, använde stryknin. Ger man det i små doser kan det säkert vara stimulerande, men ger man det i stora doser så kan det vara dödligt.

- Stjärnan har åkt fast – dopad med råttgift, Expressen 13 juni 2019

Numera må råttorna vara det främsta målet. En gång i tiden användes stryknin framför allt som rävgift (därav det gamla namnet rävkaka). Giftet går på nerverna, framkallar kraftiga kramper och förhindrar till slut andningen, vilket snabbt och effektivt gör slut på alltihop. I doser som är för små för att döda så kan man fortfarande känna en viss retning. Denna togs tidigt för en faktisk prestationshöjande effekt. Då började folk att ta stryknin som stärkande tonic, det blandades i diverse preparat, och det användes av åtminstone en olympisk guldmedaljör: Thomas Hicks vann marathonloppet i Saint Louis 1904 med hjälp (?) av en omgång äggvita, stryknin och konjak. Det skedde helt öppet, eftersom inget av ämnena var förbjudet på den tiden.

Men när stryknin så småningom dopingklassades så berodde det mer, såvitt jag förstått, på att det fortfarande fanns folk som trodde att det höjde prestationen än att det verkligen gjorde det. Utöver dopingkommissionens läkares förmodan (som må vara honom förlåten, stryknin är inget dopingmedel ens experterna behöver ha koll på) har jag inte hittat någon källa som anger att det har en faktisk positiv effekt.

Low doses of strychnine are thought to have performance-enhancing qualities.

- Otter & D'Orazio, Strychnine Toxicity 

Så när Izzat Artykov 2016 blev den förste som förlorade en olympisk medalj på grund av stryknin hade han inte haft så god hjälp av substansen som han trott.

Lördagsfråga 568

Kungar och drottningar i Sverige

Nu blir det kanske lite tjatigt men här är ännu ett bokprojekt jag är engagerad i just nu. Kings and Queens of Sweden kommer ut på engelska vilken dag som helst. I augusti ges den ut på svenska.

Jag har bidragit med en kortfattad svensk historia samt beskrivningar över regenterna från Gustav Vasa till Gustaf VI Adolf. Resten står Adrienne Bönnelyche och Mattias Henrikson för.

Symbolisk uppslagsbok, uppdaterad

Jan-Öjvind Swahn gav 2006 ut Klassiska symboler – en uppslagsbok. I höst, lagom till bokmässan, kommer den ut igen, med uppdateringar och lite tillägg av undertecknad.

Alexanders krigslist

Ungefär så här kan historien framställas: Vid ett tillfälle fann sig Alexander den store i behov av att retirera och omgruppera. För att den besvärande överlägsna fienden inte skulle hänga honom i hälarna tog han till en krigslist: Han lät tillverka rustningsdelar i påfallande överdimensionerat skick som lämnades kvar. När fienden kom till platsen trodde han att Alexanders armé utgjordes av jättar.

Episoden återfinns i två källor, Quintus Curtius Rufus och Plutarchos. Hos båda har den en annan poäng: Det är inte en krigslist för att lura fienden utan propaganda för att ge intryck hos eftervärlden.

Efter flera år och otaliga hårda strider har härtåget nått Indien. Trupperna har troget vandrat så långt, men vid floden Beas sätter de stopp: Nu får det vara nog. Alexander inser till slut att han inte kan övertala dem längre. Men han vill markera den plats där han tvingades vända så att eftervärlden aldrig skulle glömma bort världens störste krigsherre:

[...] resorting to many deceitful and fallacious devices for the enhancement of his fame. For instance, he had armour prepared that was larger than usual, and mangers for horses that were higher, and bits that were heavier than those in common use, and left them scattered up and down. Moreover, he erected altars for the gods, which down to the present time are revered by the kings of the Praesii when they cross the river, and on them they offer sacrifices in the Hellenic manner.

- Plutarchos, The Life of Alexander (VII 62)

Man kan tänka sig att den överdimensionerade rekvisitan var tänkt att avskräcka indiska trupper från att leta sig västerut. Men så beskrivs inte det hela i källorna. Och framför allt letar man förgäves i källorna efter den episod som förekommer idag.

Oavrättade nordkoreaner

Den nordkoreanska regimen har många verktyg för att hålla medborgarna i schack. En beprövad metod är avrättningar. De delas ut frikostigt även för struntsaker, är ofta offentliga, och flera fall visar att de mäktiga och berömda inte ska känna sig säkra.

Flera fall visar även att vi inte ska känna oss säkra på vad vi får höra. Information från Nordkorea är nära nog en motsägelse. Nästan allt är propaganda, rykten eller lösa påståenden, omöjligt att direkt bekräfta eller dementera, och sällan rekommendabelt att konsumera ofiltrerat. Och ibland går även experterna på nitar.

Hyon Song-wol är en uppburen sångerska som  dödförklarades 2013. En makaber detalj som gav nyheten extra spridning var att hon skulle ha avrättats med kulspruta medan bandmedlemmarna tvingades se på. Icke desto mindre dök hon upp vid OS 2018.

Ma Wong-chun är en hög militär som 2015 rapporterades ha avrättats, eller åtminstone ha dött; i en version sades han ha dött av skräck sedan Kim kallat till möte. Men några månader senare dök han upp, med en stjärna mindre på axelklaffarna men vid full vigör.

Ri Yong-gil är en hög militär som 2016 rapporterades ha avrättats. Några månader senare dök han upp vid en stor partikongress, livs levande och därtill befordrad. Källan som rapporterat om hans död konstaterade i en minnesvärd formulering att "we came to believe that he was not executed".

Uppgifter om höga nordkoreaner som avrättats kan förvisso stämma men behöver inte göra det. Osäkerhet är det normala. Detaljer om exakt hur folk bragts om livet (kulsprutor, hundar, pirayor? etc) bidrar till att påståendena sprids och sätter sig i huvudet, men även där är det som regel omöjligt att veta.

Lördagsfråga 567: Moby Dick

1. Hagar med lille Ismael fördrivs. Fin tidstypisk framställning från 1520-talet av Jan Mostaert.
2. Dana Scully rastar lille Queequeg.
3. Israels kung Achav/Ahab dör en symbolladdad död efter ett komplicerat liv.
4. På 1630-talet krigade nybyggare mot pequot-stammen med allierade. En avgörande händelse som knäckte de senare var "Mystic massacre"; namnet syftar inte på något mysterium utan att pequot-byn som förintades låg vid Mystic River.

De fyra ledtrådarna ledde till den vita valen. Den var Plastfantomen först med.

Förbud mot pingstbrudar

Församlingens samtliga ledamöter fattade beslutet att inga så kallade blomsterbrudar och ty åtföljande dansnöjen få hädanefter klädas och utövas vid två riksdaler bankos böter för den, som i sitt hus eller gård dem tillåter eller ock dem bevistar, och tillsade rotmästarna att var i sin rote noga tillse, att detta församlingens ledamöters fattade beslut noga efterleves.

- Sockenstämma i Vikingstad 1811

De blomster-, pingst- eller Mariabrudar som förbjöds i bl a Vikingstad var illa sedda av kyrkan mest överallt. De hade naturligtvis inget med bröllop att göra utan var en av otaliga varianter på ett vanligt tema: Traktens ungdomar tar sig en förevändning för att klä ut sig, träffas och driva runt. En annan likhet med påskkärringar och Halloween var att det var förknippat med socialt accepterat tiggande. Men framför allt oroade sig de som oroar sig för sådant för det med brudtågen förknippade festandet, och måhända även ett mått lössläppthet. Man kan förstå att präster och sockenstämmor surnade till över dagens ungdom.

Lördagsfråga 567

Metric madness

"Stop metric madness!" tyckte John Michell

Den vanliga D-dagen kan ni. En annan D-dag inträffade den 15 februari 1971. Decimal Day innebar att Storbritannien lade ner det gamla myntsystemet, Fram tills dess hade 1 pund delades upp i 20 shilling, som var och en delats upp i 12 pence. Nu blev det betydligt enklare – kan man tycka – när pundet delades upp i 100 new pence, punkt.

Naturligtvis höll inte alla med. En som tog striden var den radikal-traditionalistiske new age-profeten John Michell. Hans argumentation påminner inte så lite om när Charlesarna Piazzi Smyth och S. Knight argumenterade för den heliga pyramid-pinten (se bloggposten The holy pint). Istället för att härleda heligheten från pyramidbyggare och Jehova valde den genombrittiske Michell att tolka £ds-systemet (pund skilling pence) och andra förment ur-brittiska enheter som en ättling av den megalitiska yarden. Det var ett lika påhittat mått som någonsin Piazzi Smyths pyramidtum.

D-dagens magnitud

Över 150 000 amerikanska, brittiska och kanadensiska soldater och sjömän deltog i vad som betraktas som den största militära operationen i historien.

- Göteborgs-Posten, 6 juni 2019

Denna uppfattning har jag sett antydd här och var. På sätt och vis är det enklare att hantera den när den skrivs ut bokstavligen. Den största militära operationen någonsin är Barbarossa, när Tyskland 1941 angrep Sovjetunionen med sisådär tre miljoner soldater. Landstigningen (som f.ö. kallades operation Neptune; det mer kända kodnamnet Overlord avsåg hela slaget om Normandie) var den största i sitt slag, den största amfibiska operationen någonsin, och så vidare. Men den största militära operationen i historien var den inte.

Jämlik halshuggning med svärd?

Det måtte finnas bättre någorlunda samtida illustrationer men innan jag hittat dem så får den här duga: En icke-adlig biskop avrättas med svärd i Stockholm 1520. Återgivet några år senare.

Om man blev dömd till dödsstraff var en snabb halshuggning avgjort att föredra framför hängning eller än värre metoder. Och att bli halshuggen med svärd var finare än att bli halshuggen med en simpel bila (bredbladig yxa) som en annan tuppkyckling.

Det nämns ofta att en dödsdömd som tillhörde adeln kunde kräva att bli halshuggen med svärd. Man kan också läsa att halshuggning med svärd var ett adligt privilegium, att bödeln drog svärd endast när en adlig nacke skulle huggas.

Det förra påståendet förefaller välbelagt, och förekommer i insatta källor på ett sätt som inte går att misstolka. Det senare påståendet är jag mer misstänksam mot.

Ämnet är inte lättforskat, och över huvud taget inte lämpat för den kondenserade forskning som jag brukar tillämpa för dessa bloggposter. Men även snabba slagningar ger flera indikationer på att åtminstone privilegiet ovan är en myt. Som att bilan började användas först på 1600-talet, att framställningar från medeltiden alltid visar en bödel svingande svärdet mot såväl adel som präster, borgare, bönder och övriga, eller de som grävt sig igenom Stockholms stads tänkeböcker (ytterst intressanta volymer f ö) och kommit fram till att det adliga dödliga svärdsprivilegiet är en myt.

Himmelska fridens torg, 1989

Idag blir det en repris (från 2012). På grund av dagen.

Det finns ett filmklipp (ej inbäddningsbart) med scenen på Youtube: Tank man (now with more raw footage). Bilden på tank man är ikonisk, men det framgår sällan att den är kraftigt beskuren.

Vad som hände honom är i princip okänt, men i praktiken alltför lätt att räkna ut.

Lördagsfråga 566: Röda rosor

1. Snövit (ingen koppling till den mer kända kollegan) och Rosenröd förekommer i en saga nedtecknad av bröderna Grimm. Statyn med dem står i Berlin.
2. Här tillverkas Avro Lancaster, ett av andra världskrigets mesta bombplan.
3. Lag Röda rosen drattar i ån i Mästerdetektiven Blomkvist (1947).
4. Alphaville: Red rose (1987).

Eftersom det väl är allmänkunskap att huset Lancaster för en röd ros (och att det därmed är "samma" ros, på sätt och vis, i bild #2 och #3) så är svaret givet. Det satte Tricky, med ett riktigt fint och klurigt svar.

Pompejis näst sista dagar

Man kan få intryck av att invånarna i Pompeji hade noll koll på sin hotfulla granne. Men även om Vesuvius utbrott kom som en överraskning år 79 e.Kr. så var seismisk aktivitet inget nytt för dem. Tvärtom hade staden fått stora skador i en jordbävning bara sjutton år tidigare.

Detta skalv inträffade den 5 februari, när Regulus och Verginius var konsuler, och det ställde till med stor förödelse i Campanien [provinsen] ... Får dog och statyer krossades. Några förlorade förståndet och gick omkring som tokiga.

- Seneca om jordbävningen 62 e.Kr.

På bilden ovan är den vänstra delen av väggen gjord efter jordbävningen. Ett nog så kraftfullt vittnesbörd i all sin stillhet. Men inget går upp mot de reliefer man hittat i "hustemplet" hemma hos Lucius Caecilius Iucundus på Stabiaegatan:

Man har rentav identifierat några av byggnaderna som skakas om: Jupiters tempel, ett "vattenverk" och Vesuviusporten förekommer i bildsviten. Det är sällan man ser så enkla bilder förmedla så mycket dramatik.

Lördagsfråga 566