Utgångna nödraketer

Nödraketer har ett bäst-före-datum. Vad gör man när de gått ut?

Det finns tydligen ett rykte, även bland folk som borde veta mycket bättre, om att nyår är ett bra tillfälle att göra sig av med raketerna. Det är en myt.

Utgångna raketer tas emot av återförsäljare -- det är de tvungna att göra -- liksom av polisen. Att skjuta upp nödraketer i onödan är lika olagligt och onödigt vid nyår som resten av året.

Lördagsfråga 293: --14

1. Ur Kids auto races at Venice, California (1914): Det som ser ut som en journalfilm med en lådbilstävling får ett oväntat störningsmoment i form av en luffare, nere t.h. på bild. Det är Chaplin som gör den rollen för första gången, vilket märks -- det är en påstruknare tramp än vanligt.
2. 1844 skulle unionsflaggorna förses med den välkända så kallade sillsalaten, men de första decennierna av den svensk-norska unionen som ju inleddes 1814 hade flaggorna detta Andreaskors i övre kvarteringen närmast stången.
3. Harrisons kronometer H5. Hans fantastiska klockor fick longitud-priset, utlyst 1714, för att ha löst den delen av positionsbestämningsproblemet.
4. "Fettmilch-upploppet" 1614, uppkallat efter sin ledare, var riktat mot judar i Frankfurt.

OB satte temat, pazuzu flest ledtrådar. Unionsflaggan var tydligen lurigast.

På jakt efter "noduler"

On 6 August the vessel Glomar Explorer slipped out of Philadelphia to mine nodules from the ocean floor using techniques more advanced than other companies have ever planned. The ship is operated by Summa Inc., an umbrella company for the elusive millionaire Howard Hughes, and was built behind guarded barricades in Philadelphia, according to a report in International Herald Tribune (7 August).

Hughes has spent $250 million on a new deep sea mining system that observers expect to be able to suck up 5000 ton/day of manganese, nickel and copper from depths of at least 5000 meters. The feature of the system which, according to Deepsea Ventures makes it "more advanced that any we have planned", is that the mineral processing equipment will work underwater.

- New Scientist, 16 augusti 1973

Från 1960-talet var "undervatten" inne. Costeau hade visat hur fantastiskt det kunde se ut. Bostäder på havsbotten var en given ingrediens i framtidsvisioner. Varför man skulle dit? – Överbefolkning och gruvdrift.

Den så kallade befolkningsexplosionen är ett annat kapitel. Gruvdrift på havet var tidvis en stor grej, åtminstone på planeringsstadiet. Det man skulle utvinna var så kallade noduler, centimeterstora klumpar som är rika på värdefulla mineraler. Sådana finns det miljontals ton av på sina ställen, liggandes på botten, klara att plocka upp. Förhoppningarna var tidvis mycket stora, ett antal miljoner satsades på det hela och tidvis förekom verkligen gruvdrift på havsbotten. Snart märkte man att "havsmetallerna" när allt räknats in var dyrare att utvinna än motsvarande i landgruvor, och idén föll i glömska ... För ett tag?

En som nog inte räknade med att bli ännu förmögnare på noduler var Howard Hughes. Det berodde på att Glomar Explorer inte alls byggdes för att plocka upp noduler för hans räkning. Den byggdes av CIA för att plocka upp en sjunken sovjetisk ubåt, och den excentriske Hughes utgjorde en perfekt täckmantel.


Resultatet blev blandat, osäkert, delvis föremål för hemlighetsmakeri och, så klart, konspirationsteorier. I den del som man efter mycket besvär till slut fick upp fanns det åtminstone några sovjetiska sjömän. De begravdes till sjöss under vederbörande hedersbetygelser.

Wikipedia: Project Azorian

Lördagsfråga 293

Ett avancerat skämt

Filippo Brunelleschi (1377-1446) är mest känd som arkitekten bakom den väldiga kupolen på katedralen i Florens. Ett mindre känt mästerverk i en helt annan genre är det avancerade practical joke som tillskrivs honom.

Året är 1409 eller däromkring, platsen Florens. Möbelsnickaren Manetto har lyckats irritera Brunelleschi. Denne beslutar sig för att hämnas, på ett sällsynt raffinerat sätt. Han pratar sig samman med några vänner. En kväll beger sig Brunelleschi till Manettos hus, dyrkar upp låsen, tar sig in och låser om sig. En stund senare hör han hur Manetto försöker att komma in. Brunelleschi hindrar honom från att öppna dörren och skäller ut honom som vore han en inbrottstjuv, imiterande Manettos egen röst: "Ge dig iväg! Försvinn sa jag!"

Den förvirrade snickaren går runt en stund, osäker på vad han ska ta sig till. På Piazza di San Giovanni får han syn på vännen Donatello, skulptören -- som också är invigd i Brunelleschis hyss. Donatello hejar, och tilltalar honom som Matteo..? (Denne Matteo är för övrigt en verklig person.) Strax därefter kommer en fogde (också invigd) som säger att nu Matteo, nu är du anhållen för den där gamla skulden du minns! Den ytterst förvirrade Manetto leds till arresten. Hans namn skrivs ner som Matteo i liggaren, medfångarna (som blivit invigda för en billig peng) tilltalar honom som Matteo.

På morgonen väcks han av sina bröder -- det vill säga den riktige Matteos bröder. De har kommit för att lösa ut sin stackars bror. De ger honom en åthutning och tar med honom hem; alltså till Matteos hem, nära kyrkan Santa Felicita. Under hela dagen tilltalas han som Matteo. Hur länge kan man befinna sig i en sådan situation innan man börjar tvivla på sig själv? Vem var han egentligen, Manetto eller Matteo..?

På kvällen ser man medelst ett preparat i vinet till att Manetto faller i extra djup sömn. När han somnat bär man honom till hans riktiga hem. Man lägger honom med fötterna på kudden. Sedan flyttar man om alla verktygen han har hemma och beger sig iväg.

När Manetto vaknar får han ytterligare en rejäl tankeställare. Vad är det som hänt? Sedan får han besök. Det är Matteos bröder, och de har en märklig historia att berätta: Under hela dagen igår så envisades deras bror Matteo med att påstå att han var Manetto. Har han hört på maken? Till sist kommer Matteo själv och berättar hur han verkligen trodde att han var möbelsnickaren. I sin dröm -- för naturligtvis var det en dröm -- hade han även noterat att han inte kunde hitta bland sina verktyg, och därför flyttat runt dem. Manettos blick vandrar ut över verktygen och ser dem i en helt annan ordning än den vanliga...


Berättelsen om den tjocke möbelsnickaren, novella del grasso legnaiuolo, finns belagd från 1480-talet. Det är lite senare än man hade velat; å andra sidan är det en förträfflig historia i sig.

Har du olika långa ben?

Är dina ben märkbart olika långa? Känner du någon som har eller har haft olika långa ben? -- Om svaret är ja, så är sannolikheten hög att du vistas inom eller i utkanten av någon frikyrka.


"Detta videoklipp kommer att utmana din syn på att tänka i Jesu namn" -- utmaningen antagen! Efteråt fick "helaren" Pete Carbrera Jr många frågor om hur det egentligen gick till. Var det Jesus som gjorde benet längre? Var det inte ett uppenbart fuskande? "Pretty negative stuff like that" -- här svarar han på några frågor.

I korthet: Olika långa ben är ett verkligt om än sällsynt medicinskt problem. Däremot är det lätt att skapa en illusion av att ett ben växer ut. Detta trick, kanske det enklaste "helandet" av rejäl Jesus-karaktär, har blivit mycket vanligt i svenska frikyrkliga sammanhang. Läs till exempel om hur Jesus låter sju ben växa ut på New Age-mässa i Solna!

Läs sedan denna kritiska och insatta granskning:

Samuel Varg Thunberg: Ulv i fårakläder II - Benhelarillusionen...

Knutpiska

Knutpiskan är en sorts svensk folketymologi. Det kommer av det ryska ordet кнут knut som helt enkelt betyder "piska". Oavsett vad tsarerna beordrade, och oavsett om deras påbud följdes, så levde "knuten" länge kvar som symbol för det feodala Ryssland och dess medeltida tänkesätt beträffande såväl bestraffningar som mycket annat.

Som straffredskap förekom knutpiskan i Ryssland först under den tatariska perioden; den nyttjades ända in i midten af 1700-talet för afstraffning af alla slags förbrytare i synnerhet politiska. Från Katarina II :s tid inskränktes dess användning till simpla förbrytares (mördares, kyrkoröfvares och mordbrännares) afstraffning. Under Nikolaus I afskaffades knutpiskan och ersattes af den tresnärtiga pletj, som i sin ordning afskaffades af Alexander II. Den till knut dömde förbrytaren bands stående vid ett par pålar, och slagen föllo på hans blottade rygg; stundom dogo de piskade under exekutionen. I politiskt agitationsspråk har ordet "knut" ofta användts som symbol för själfhärskardömets inre styrelse.

- Nordisk Familjebok (1911): Knut

Fattigstugan

Nu blir det en längre text! En hel novell. Läs och se om ni känner igen er.

Jag ser mig själv som en liten tolvåring pulsa landsvägen framåt genom drivorna. Jättefurornas kronor gunga vita av yrsnö, mina kläder äro vita och vita moln av snö virvla upp vid varje steg. Jag bär på en korg, som skall till fattigstugan, och i den finns ett dussin ljus, ett dussin julkusar, underligt formade bröd med hedniska linjemotiv, några korvar och ett stycke färskt fläsk. Ty i morgon är det julafton.

Vid Domberget stannar jag och stampar i marken, ty här är vägen ihålig och härunder bo troll, som ha varit farliga förr i världen, men nu kunna skrämmas med stampningen av en barnfot. Jag tänker mig deras håla med röda sandväggar och tallrötter i taket, hopsnodda som ynglet i ett snokbo. När jag stampar, faller sand i ögonen på mordfolket och de slicka ögongloberna rena på varandra och åja sig. Det låter som när vesslor gnissla i ett stenrös.

Litet längre fram passerar jag Klädstenen, som ligger några steg inne i skogen. Den är ett rullstensblock, och sedan generationer vika gummorna av vägen där och ordna sin klädsel, innan de fortsätta till kyrkan. De knyta de stora vita huvuddukarna ovanpå de svarta och fälla ner de vita stärkta underkjolarna som för dammets eller snöns skull burits uppfästa. Och en efter annan gå de bakom stenen och huka sig ned några ögonblick. Ty kroppen är den helige andes tempel och man skall gå in i herrans hus utan jordiska tankar eller behov.

Nu glesnar skogen. Till vänster skymtar genom yrvädret Möcklaflons vita yta och till höger sorlar en brun bäck, där smågäddor gå upp om vårarna och där jag gått med mässingssnara. Men nu har snön slagit bro över den här och där. Vid åbron stannar jag och tittar ned på den varmbrungula bottnen. Vissen starr står och darrar i strömdraget. Om man hoppar upp och ned på strandtuvorna, komma feta gröna kräftor baklänges ut ur gyttjemoln och gå på sned en stund tills de besluta sig för att krypa in i något mystiskt hål under motsatta strandens tuvor. Men nu måste jag gå till fattigstugan!

Genom yrsnön ser jag redan kyrkan, sockenstugan och fattigstugan, tröstlösa, fula och fattiga alla tre. Mitt för kyrkogårdsgrindarna ligger en väldig driva och från dess krön kan jag se in över gravarna, där jag lekt med mina skolkamrater. Där finns bara två familjegravar. Inom ett järnstaket ligger kammarjunkare Spaldencreutz, som sades vara Gustav IV Adolfs bror, fast Gustav den tredje kanske inte var hans far. Underliga äro herrans vägar! Och under en mossig sten ligger Maja Skragge, änkan efter kaparkaptenen, som kom hem från Medelhavet med en järnkista full med spanska dubloner och holländska bågskyttar och köpte fyra hemman i socknen och reste ut igen och försvann. Men änkan fortsatte hans regemente och piskade upp drängarna högst egenhändigt och körde sitt fyrspann själv när hon åkte till kyrkan.

Men utanför sydvästra hörnet av kyrkogården är självspillningarnas plats, och där växer intet gräs, ty marken är förbannad.

I sockenstugans övre våning bodde klockaren, som var fritänkare och spelade gammal musik på ett gammalt piano med gula tangenter och spinetton.

Bredvid sockenstugan låg fattigstugan, rutten, sned och vind, två rum nere, ett på vinden.

Jag stampade av mig snön i den svarta förstugan. Från köket, det största rummet, hördes ilskna röster, gamla, vresiga, knarrande gubbstämmor och gumfalsetter. Vid mina stampningar förtonade grälet därinne som en döende morrning, dörren öppnades och jag kände igen Regentas röst, som frågade: - Ocken ä dä? Regenta var stående namn på fattighusets värdinnor.

- D'ä bara Albert, jag skulle lämna en korg hemifrån.

- Kors i alla tier, ä Albet ute å går i tocket vär! Ja, si den frua, den frua, ho tänker då förjämnan på di fattie. Stig in å värm sej, de yr ju så d'ä rent okrestlit - åj åj åj, å så tånger korgen ä! Ja, den frua, den frua, en har la allri sitt maken!

Jag klev över den alnshöga tröskeln och såg mig omkring. Det var inget obekant folk, jag kände varje fattighjon.

Nu sutto de där i sina fållbänkar, män och kvinnor om varandra och sågo i den tilltagande skymningen ut som trasbylten. Elden smällde och pep i några sura tallpinnar på härden och det sparsamma skenet fladdrade som på måfå runt vägarna, kastade en ljusfläck här och en där, glänste till i ett par brillor, kom en flintskalle att blänka.

Där satt gubben Sjöstedt, nittiåringen, rak i ryggen som en soldat, oböjd av ödet, hård som flinta, hemsk ännu att skåda, när sinnet rann på honom. Han hade varit socknens rikaste bonde men processat bort gård och grund, processat bort sitt sista öre. Nu satt han här längst upp vid fönstret och stirrade framför sig med små tickande ögon. Han delade säng med Gremsingen, en åttiåring som också varit bonde. Han led av andtäppa och vi pojkar kunde härma hans pip och hostning på ett sätt som närmade sig fulländning.

Dessa båda bildade fattighusets aristokratiska element.

Där satt Grejsen, före detta soldat, omstrålad av ett slags krigisk gloria, ty han hade legat på kommendering i Skåne när Carl XV skulle hjälpa dansken mot tysken. Han ljög så att små blå lågor flammade kring hans enda framtand. Han hade vita mustascher, vit rättarkrans och spännhalsduk, blå outslitliga kommissbyxor med skinn på knän och bak och träskostövlar. Bredvid honom satt Håka, före detta mordbrännare, numera kvastmakare. I fattighuset bodde han bara om vintrarna. Somrarna drog han omkring i bygden, ty han hade vandrareblod. Han var känd i varenda socken mellan Eksjö och Västervik. Man skulle aldrig lämna honom ensam i köken. I hans korg hade jag en gång släppt in en levande ekorre.

I nästa fållbänk sutto Kitta På Sne och Falka-Stava. Kitta hade tjänat piga i bättre hus, men en sergeant hade gjort henne olycklig. Sonen som blev sjöman hade skickat hem pengar i många år, men så småningom upphörde sändningarna. Han var väl drunknad. Falka-Stava hade varit regementshetär vid Smålands husarer. Nu var hon stendöv och använde sina hoptiggda slantar till snus. Hon hade inte ett grått hårstrå, ögonen voro svarta som kol, örnnäsa hade hon, som alltid var brun av snus, rynkig var hon som ett gammalt äpple, och kring for hon som ett torrt skinn.

I sängen mittemot satt Muffa-Lotta, som inte kunde tala rent. Hon kardade ull åt bondhustrurna och sprang med skvaller. Hon var krokryggig så att huvudet tycktes sitta mitt på bröstet och gnodde i ur och skur utefter vägarna med sin ullkorg, fick en kaffeskvätt här och en där. Det var en sport bland oss pojkar att kunna tala som Muffa-Lotta.

Bredvid Muffa-Lotta satt Lama Johanna. Benen voro förtvinade och hon måste ha hjälp med både det ena och det andra. Men sticka strumpor kunde hon. Hennes fingrar rörde stickorna blixtsnabbt och ögonen hade hon med sig. Hon hade en fix idé - att ett kärleksförhållande existerade mellan Falka-Stava och Håka. Det tjänade ingenting till att försöka ta henne ur den tron. Hon kunde ligga vaken natt efter natt och stirra och lyssna i mörkret, och när hon jagat upp sin fantasi tillräckligt väckte hon sin sängkamrat och bad henne dra eld på en svavelsticka, ty det stod aldrig rätt till. Och Muffa-Lotta for upp ur sömnen och bad på sitt kinesiska språk Johanna dra ända in i Hälsingland. Och då vaknade kanske de andra. Grejsen svor så taket kunde lyfta sig och Kitta På Sne skällde och gnällde om nattfred och försäkrade att Falka-Stava låg som död under samma fäll som hon - det var bara svartsjuka - hon skulle skämmas och veta hut gamla lama människan - tänk om Johanna vore frisk och hade samma sinnelag - marskattorna voro som läsbarn emot henne, och en skulle vända ut och in på henne och titta på själen - håll dej still och sov ditt skrälle!

Och då teg Johanna. Hon våndades en stund och suckade och vred på så mycket av kroppen hon kunde tills hon somnade av trötthet vid att lyssna och stirra. Och snart hördes bara de sovande stångande, Gremsingens pip i bröstet och en och annan snarkning.

I den återstående sängen låg stortjuven Stolpe. Han sov mest nu på sina lagrar. Han var över 70 år och 40 av dem hade han varit i fängelse. Det var han som stal kyrksilvret i Håskulla kyrka med prästen Ekborns hjälp. Prästen stod själv i sakristian och langade dyrgriparna ut genom fönstret till Stolpe. Ekborn hängde sig i rannsakningshäktet, men Stolpe ville leva och vittja flera kyrkor. Det lyckades också, men han blev alltid fast, ty kyrkstöld hade ingen välsignelse med sig. Han var far till en massa barn som alla hade samma tjuvsena och voro fruktade i många kyrksocknar, ty de drogo sig ej för att ta till kniven om det gällde.

Man må inte tro, att Gubben Stolpe var orkeslös, fast han sov för det mesta. Han var bara lat.

Hans sängkamrat var Blinningen, Johan Petter, blindfödd och f. d. elev vid blind- och dövstuminstitutet. Han representerade bildningen inom fattigstugan, ty han var den ende som kunde läsa. På vinterkvällarna, så hjonen trötta efter dagens strövtåg med tiggarpåsen sutto och dåsade i mörkret - ty ljus användes icke - tog Johan Petter fram den enda bok han ägde och läste med oändligt långsam sövande röst igenom den från pärm till pärm. Han kunde den sedan många år utantill, men han satt ändå och fingrade på de upphöjda typerna alldeles som på institutet, ty det hörde till, han var lärd så. Boken var Den Blindes tidsförsonare, Stockholm, tryckt hos L. JAG. Hjerta 1842. Johan Petter var litet larvig, litet fjollig, eller hur man skall säga. Han var en fyrtiårs man, yngst av hjonen. Lama Johanna påstod alldeles säkert att Regenta och han hade sitt ihop, men hur det var med det vet inte jag. Säkert är emellertid att Johan Petter var favoriten. Regenta var en frodig femtioårs människa med tjocka läppar, små talgiga ögon och lätt grånat hår. Hon var despot och styrde med järnspira. Hon hade många år bott tillsammans med skinnskräddare Parath i Uddestorp, och när han dog - han frös ihjäl efter en vintermarknad i Ingatorp ute på Bruzaholmsskogen - sökte hon och fick den just lediga och framstående befattningen som Regenta i fattigstugan.

När hon var på dåligt humör och skulle liva upp sig med en kaffeskvätt och gick fram för att elda i spisen, där vart hjon hade sin egen kaffekokare stående, kunde den onde flyga i henne så att hon slängde alla de andras kokare utåt golvet så att sumpen yrde och skrek: - Ja har ju sagt att spisen ä min!

"Spisen är min, sa Regenta," var ett ordspråk i socknen.

Vid sådana tillfällen blev det liv i luckan. Grejsen svor och gubben Stolpe lovade att skära av morlösa (matstrupen) på Regenta. Muffa-Lotta skällde på kinesiska och Falka-Stavas ögon lyste som onda stjärnor. Hon ville bitas och rivas, men Regenta var stark och satte henne i sängen så lumporna yrde.

Regenta bodde i vindskammaren. Det var liksom förnämligare. Så när hade jag glömt berätta att det andra rummet på nedre botten upptogs av gubben Geiz, f. d. husar och tokig, fast hans galenskap som oftast var av det mildare slaget. Han låg i sin säng höljd i trasor av de mest vidunderliga slag och kulörer och lallade som ett barn, måste matas som ett barn. Men när han fick sina anfall måste han bindas. Då sköt han fradga ur den tandlösa käften och vrålade så och då fram rysliga svordomar, minnen från korpralstiden och rekrytexercisen vid Ingelsta skvadron. Ja, nu sutto de där i sina fållbänkar allesammans. Ur de svarta munnarna stod andedräkten vit, ty det var kallt i rummet. Blåsten ven i ett par trånga rutor. Den sura veden fräste och smällde.

- Ja, ja få la tömma kôrgen då, Albet lelle, sade Regenta, för han sa la ha en tebakers mä sej, när han går.

Hon började plocka opp innehållet på fällbordet.

- Åck åck åck, ja, den frua, den frua! Si va brö, va brö, å vörtbrö te på köpet! å va kôrv å va fläsk - ja, åck åck åck! - å va ljus - ho tar sej rent å för när.

- I kan la tänna på ett ljus då, när en har lyse, sade gubben Sjöstedt.

- Ja vesst, vesst, Sjöstedt lelle, dä sa ja vesst dä. Ja sa bara gå opp på kammarn ätter svagelstecker. Ja, si nu slipper den fattige å setta i mörker. Si en törs inte lämna nåra stecker här nere, för si gubba ä så ovålia så.

- Hut, käring, brummade Stolpe. Men vindstrappan knarrade redan under Regentas lispund.

Stolpe reste sig knarrande ur sängen.

- Ja, en sa la glo på gusslånet, då, etter som dä likar sej te kalas.

- Steck inte dit klorna förrän dä bler ljus, för då får du mek å leka mä, varnade Grejsen. Nää du, Stolpafaen, Regenta sa räkna, innan du ger dej opp i maten. Sett logn, sa ja!

Regenta klev in.

- Si ja feck lôven å ta rätt på ljusastaken också, si! Va ä I oppe ätter, Stolpe? I har la inte vatt framme ve bordet? Si nu ble dä ljust - å o'ocke ljus, köpeljus ä dä, ja, en har då allri sitt maken, den frua, den frua, ja säjer då dä! Hr I vet å tacka nu, era stackare? Ja, ja får la tacka då för mej å di andra. Gu ska löna hasskapet på den yttersta dagen i evihet amen, skulle inte sånt hasskap få sitta på nådatronen i hans rike, så kômmer la ingen in i saliheta, d'ä ljug dä!

- Ja tack, söta snälla! Hälsa å tacka så möe! Ja tack, då! ljödo några röster i korus.

Men Blinningen tillade: - Vell inte Albet ha ett guss ord mä säj på vägen?

Regenta for ut: - äsch, tösst mä dej, Johan Petter! Han vell läsa, stackarn - - Men Albet får la gå nu, innan dä blev nermörkt.

- Å, jag ä inte mörkrädd! Läs du, Johan Petter!

Jag visste att Blinningen blev ledsen, om han inte fick läsa för varje främmande som hade något ärende i fattigstugan.

- Sir I dä, Regenta, atte han vell! triumferade Blinningen och grävde fram sin bok bakom huvuddynan. Han började fingra på första sidan och stavade i klagande tonfall:

Den blindes Tidsförsonare. Stockholm, tryckt hos L. J. Hjerta, 1842. Stormäktigsta Allranådigsta Drottning! Detta första i Swerige werkställda försök att medelst tryckta upphöjda bokstäfver berede Blinda tillfälle att sjelfwa lära sig känna och läsa sitt modersmål, nedlägges i underdånighet inför de Blindes och Döfstummes höga Beskyddarinna. Det nådiga hägn och Moderliga beskydd, hwarmed Eders Kongl. Majestät alltid täckts omfatta dessa wanlottade med-christna, inger mig den ljufwa förhoppning, att denna lilla samling af tänkespråk m. m., utgifwen till ljus och tröst på den Blindes töckenhöljda bana, skall med nådigt wälbehag af Eders Kongl. Majestät upptagas. Med djupaste undersåtlig wördnad, trohet och nit framhärdar Allernådigsta Drottning, Eders Kongl. Majestäts Allerunderdånigste och tropligtigste tjenare och undersåte O. E. Borg. Allm. Institutet för Blinda och Döfstumma den 8 Now. 1842. ABCDEFGHIJK - dä hörs bjällrer i Ekeberga li, sade Blinningen plötsligt och lyssnade.

Jag lyssnade också, men hörde ingenting.

- LMNOPQ - di kommer närmre, dä la nôen, sum sa te tôjet - RSTUW -

- Va sa du setta å läsa upp alfabeten för? Dä vet la du, atte Albet är lärder på förut, sade Regenta.

- Dä kan va, dä, invände Johan Petter, men när alfabeten står här, så sa en la läsa opp'et. å seffrera å skiljeteckna mä. Men nu så komme dä redia guss ord: Tröste- och tänkespråk. Tålamod besegrar allt. Flit bräcker mödans skal. Blott werksamhet är liv, och arbete är njutning.

Nu hördes bjällrorna närma sig i rask takt.

- Daglig öfning gifwer färdighet. Gör rätt, det är din plikt, gör godt, det är din ära, fortsatte Johan Petter i sorglig näston. Där tro och kärlek styrka gifwa, försakelse blir lätt för menskan.

- Di kommer hit, åkarna, sade Blinde Petter. Nu tar di å ve grinna.

- D'ä la nôen, som sa te klockarn, gissade Regenta och försökte se ut genom fönstret, som nu stod svart i kvällningen. Nä, jesses, di kör rakt på vårat, va kan dä va för främmat?

Släden stannade utanför fattigstutrappan, tunga stövlar klampade på bron och i förstugan, dörren rycktes upp och in kommer Johan i Havvik, fjärdingskarlen. Han kom tydligen "i dragande kall å ämbetets vägnar", ty han såg bister ut, en förkroppsligad bild av den hämnande rättvisan. Gubbar och gummor stirrade oroligt på den mäktige.

- Go kväll, sulle ja la sä, men dä egentelien mä Stolpen och Regenta ja vell tala. Säj nu, Stolpe, har du son din, Kalle, den lömmelen, gömder här nôenstans. Ljuj nu inte utan erkänn, för här sa i alla fall ble unnersökning och rumsterning. Finns han här, så säj ifrå du mä Regenta, å förvarra inte detta straff!

- Nää, fjärsman lelle, ja har inte sett te nån Kalle. ä dä nôen aen sum har sett te Kalle Stolpe? Nää, di dä! å faren sulle la va den närmasta.

- Inte har ja sitt pôjken, sade Stolpe och spottade framför fjärdningskarlen. Han ä la gammal nock nu för te inte hänga far sin i rockaskörta. Va har han gjort för nôe nu då?

- Jo han kum ut ifrå cellera i Jönseping som i förrgår, å han va inte väl utkummen förrän han geck på kroa å skar en bromsare ve bana, å när di sulle ta'an så skar han en två'l'tri te å smatt ut å kum unna. Å i natt så har di brötet sej in hos handlingsman i Höreda å di tror att dä ä pôjken din, för dä va nôen sum hadde sitt'an bortåt Hunnersta te.

Gubben Stolpes ögon glindrade.

- Ja ta'an den som kan, ho ho, men här finns han inte.

- Men han brukar ju allti bo här när han ä ute på illt å jävelskap. Säj nu opprecktit, um I har'an här! Jasså, I vell inte. Ja, då får vi la bönna på å söka.

- Han öppnade dörren. - Agust, binn marra ve broa å kum in, för här ska ble rumstering. Lås farstedöra å ta u nöckelen!

- Nej, låt mej komma ut först, Johan, bad jag.

- Köss, ä Albet här? Å ja sum inte så'an. Ja, dä bäst atte han går. Ajöss, ajöss, å halsa så gôtt!

Jag tog min korg och gick. Yrvädret hade tilltagit, stormen ven i kyrkogårdens kala aspar. Jag tänkte på min vän Kalle Stolpe, som varit så hygglig mot mig, då vi voro skolkamrater. Han var ju äldre än jag, men han var litet sen i skolan. Han låg inte åt vetenskapen. Vid det här laget var han väl aderton år. Hur många tallbössor hade han inte gjort åt mig, hur många enbågar hade han inte skurit för min räkning och hur mycket rackartyg hade han inte lärt mig. Hur m - -

- Va ä du för en?

Ur dunklet bakom syrenhäcken vid kyrkogårdsmuren steg en lång figur fram. Mitt hjärta stannade. Jag kände igen silhuetten genom snöyran. Det var Kalle Stolpe.

- Jasså, ä dä du, Albet! Ja så la, atte du kum ifrå fattistôva. Va ä dä för en släe, sum står där?

- D'ä fjärdingsman.

- Jävlarrr - då bler dä å ta på luffen igen - jösses va ja ä trötter, ja har gått i ett gångane sen i går môra. Å i kväll hade ja tänkt å smita mej in, när Regenta hade gått opp på kammarn, å lagt mej på golvet eller krôpet ôpp i spisen, men nu går dä inte förstås, för kärngera kan inte hålla tjåken - va sae fjärdingskarn?

- Han sa att du hade skurit en bromsare - -

- Jojo du, di va på mej som fluger på sirap, men ja tappade u dom lite krösamos mä svallingen blank - -

- Å så trodde di att dä ä du som har brutit dej in hos handlaren i Höreda -

- Hongri förstår du, gôsse, så dä rev å slet i buken, men ja skar bara å ett schok amerikanskt fläsk -

- Di söker efter dej på vind -

- Ha ha, låt dom snoka - å så har ja mä mej julklapp te gubbafasen, en kagge matsnus! Å den ligger här i snön bakom syrenera - du ä en bra pôjk Albet å du skvallrar inte, men säj åt gubben att han har snus här i snödriva, när du går i julotta i övermôra. Men nu får ja ge mej i väg. Ligger sjön?

- Ja, nog har di gått'en, men inte ä han säker -

- Ja måste över sjön innan dä bler svart i kväll, för annars hittar ja inte dit ja vell. Håll tjåken, Albet, annars så vet du - -! Ajöss mä dej! Ja tar över åkern här å ner te sjön. Glöm inte kaggen!

Och Kalle Stolpe försvann i natten och snöstormen.

Sedan har ingen hört av honom.

- Albert Engström, Fattigstugan, ur Kryss och landkänning (1912)

Lät det bekant? Det borde det ha gjort.

Besöket med julkorgen i fattigstugan återanvändes av Astrid Lindgren i historien om "Stora Tabberaset i Katthult". Det är mindre lån än hyllning; den får en egen utformning och sätts framför allt i ett eget sammanhang. Man kan även begrunda det faktum att Albert Engström föddes i Lönneberga församling 1869, liksom Astrids jämförelse mellan Emil och hennes far (f. 1875): "När Emil sprang omkring på sina barfotaben i Lönneberga, var Samuel August en ungefär likadan liten Smålandspojk i en socken strax intill, fastän han sannolikt inte gjorde fullt så många hyss."

Lördagsfråga 292: Blodiga veckan

Blodiga måndagen: Czestochowa, Polen. Här utförde tyskarna en massaker den 4 september 1939 på judar och andra.
Blodiga tisdagen: Spårvagnsstrejker som den i San Francisco 1907 har vi inte längre. Den krävde 31 dödsoffer och över 1100 skadade.
Blodiga onsdagen: På bilden ordningspolisen i Olkusz. Sedan en tysk polis skjutits ihjäl 1940 hämnades man mångdubbelt. I samma bild finns en rabbin som trakasseras.
Blodiga torsdagen: Pärleporten, eller Pärlerondellen då, i Bahrain. Centrum för protesterna 2011. När de slogs ner förstördes också pärl-grejen.
Blodiga fredagen: En del av det som på Irland kallas The Troubles -- inom loppet av 80 minuter sprängde IRA tjugosex bomber i Belfast 1972.
Blodiga lördagen: Från ett av japanerna utbombat Shanghai 1937.
Blodiga söndagen: Den överlägset populäraste veckodagen att bloda ner representeras här av omslaget till U2:s War. Låten Sunday Bloody Sunday syftar också på The Troubles.

B-film

The Terror of Tiny Town -- dvärg-western och garanterat B.

Varför heter det B-film?

En gång i tiden fick biograferna filmerna i paket. Ville man visa en storfilm med populära namn som man visste skulle dra folk? Inga problem! -- Och på köpet fick man dessutom en del annat. (Som när man skaffar kabel-TV nuförtiden.) Filmen man ville ha var A-filmen, filmen man fick dessutom var B-filmen.

De där "extrafilmerna" var en gång en del av det helkvällskoncept biovisningar utgjorde. Före den ordinarie filmen kunde man visa en tecknad film, en rolig kortfilm à la Helan och Halvan, och naturligtvis nyheterna. Och så visade man B-filmen, och först därefter A-filmen.

Eftersom B-filmerna köptes osynade behövde de inte vara särskilt märkvärdiga. Och när kvalité kvittar så sjunker den.

Lördagsfråga 292

Hobbit och andra fula datorer

I början av 1980-talet blev det inne med hemdatorer. En mängd elektroniktillverkare hakade på. Marknaden översköljdes av en flodvåg med märken. Nästan alla är idag helt bortglömda, utom i de allra nördigaste kretsarna. Det var egentligen bara två som lyckades ordentligt: Commodore 64 (klar vinnare) och Sinclair ZX Spectrum (klar tvåa).

Bakom järnridån var läget ett annat. Så att säga. Att importera högteknologi, till vilket även den (idag) enklaste svartvita 8-bitarsdatorn tydligen räknades, gick inte alls. Inhemska märken fanns men var behäftade med fler problem än de svindlande priserna.

Istället uppstod en marknad för kloner. Enstaka exemplar och tekniska specar smugglades in och kopierades. Och när den ene lyckats kopiera, serietillverka och sälja maskiner som förmodligen betingade dyra priser med öst-mått mätt, så var den andre snart framme... Överlägset populärast blev ZX Spectrum, antagligen en kombination av dess framgångar i väst och dess enkla konstruktion (att klona en C64 med VIC- och SID-chip var betydligt krångligare).

När de var som hetast verkar kopiorna ha framställts lite varstans. Därför finns det en osannolik mängd Spectrum-kloner från östeuropa. Även några från andra länder, men kommunistdatorerna har något särskilt; omständigheterna kring deras tillkomst, och inte minst deras design. Eller vad man ska kalla det.

Som Хоббит, "Hobbit". Tolkiens bok var populär även i Sovjet, jämför bloggposten The Hobbit (1966) för en märklig filmupplevelse. Datorn lanserades 1990, alltså samtidigt som 8-bitarsdatorerna i väst konkurrerades ut av nya maskiner. Den hade också flera förbättringar -- eller vad man nu ska kalla ett CP/M-läge. Läs mer på Vassilij Khatjaturovs fan-sida, som får en näve guldstjärnor bara för typsnittet.

Hobbitens utformning får dock klart godkänt jämfört med en del andra pärlor... Uppgifterna om många av dem är, av förklarliga skäl, knapphändiga, om ens det. Många av dem verkar inte ens heta något särskilt.

Som denna noname-kopia. Huruvida tangentbordet verkligen är bättre än Spectrumens berömda gummitangenter eller bara ser bättre ut är en öppen fråga. Att lägga in massor med funktioner på varje tangent var för övrigt en Sinclair-specialare som är trogen originalet.

Spektr 48 hade latinska och kyrilliska bokstäver på sina membran-tangenter à la ZX81. Jo, gummitangenterna från 1982 var verkligen en förbättring...

Datorn med det förtroendeingivande namnet Byte (ej att förväxla med den vanligare modellen Bajt) är röd. Det lär även ha funnits en version med rosa tangenter.

Denna läckra metallicdröm heter tydligen Personal Computer, Composite.

Hur kan man stå emot en dator i guld? "Russian Spectrum".

Det enda någon verkar veta om Sages home computer var att den kommer från Rumänien. Ljudutgång och dubbla joystickportar var som synes standard.

Rumänsk är också Electronica Jet. Finns även i blått.

Ytterligare en höjdardesign från Rumänien! ICE Felix HC gjordes i en rad varianter. 85:an är min favorit. Pluspoäng för vad det än är som klossats in i expansionsporten.

Men slår något Spectrum-klonen Kvant? Hemdatorn som väl hade platsat 1959 är en av de sista klonerna, från 1993.

Till sist: Originalet. Så ska det se ut.


HCM: East-European Home-Computer/USSR m.fl. länder
ZX Spectrum 48 kb: Versions and clones from around the world
Wikipedia: List of ZX Spectrum clones

For sale: Baby shoes, never worn

- Peter Miller, Get Published! Get Produced!: A Literary Agent’s Tips on How to Sell Your Writing (PMA 1991) sid 27

Detta är det första kända belägget för historien bakom världens förmodligen mest kända superkorta novell, åtminstone tillskriven Hemingway (1899-1961). "Regeln" som nämns är att förse sin berättelse med tydlig början, mitt och slut.

Episoden ska ha delgetts Miller omkring 1974. Vem den kände "syndikalisten" (vad det nu heter på svenska) var verkar okänt. Bloggen Quote Investigator har hittat åtskilliga exempel på hur liknande formuleringar använts på liknande sätt, om än inte som just superkort novell (företeelsen "Terse Tales" nämns, det var närmast en motsvarighet till Facebook-uppdateringar i tryck). Att koppla företeelsen till Papa skulle kunna vara ännu ett exempel på den faktoida mekanism jag kallat "citatmagnet" -- jämför Martin Luther King, citatmagnet och Coco Chanel, citatmagnet.

Quote Investigator: For Sale, Baby Shoes, Never Worn
Wikipedia: For sale: baby shoes, never worn

En förrädare erkänner

Denna långa text finns på den officiella nyhetsbyrån. Jag lägger ändå ut den i sin helhet. KCNA är kanske inget man kollar så ofta, hemsidan är lite besvärlig att använda och länka till, och sist men inte minst vet man aldrig hur länge sådana här saker får ligga ute. Vad som är sant? Ja, det är ju inte så lätt att veta i nuläget. Om någonsin.

Pyongyang, December 13 (KCNA) -- Upon hearing the report on the enlarged meeting of the Political Bureau of the Central Committee of the Workers' Party of Korea, the service personnel and people throughout the country broke into angry shouts that a stern judgment of the revolution should be meted out to the anti-party, counter-revolutionary factional elements. Against the backdrop of these shouts rocking the country, a special military tribunal of the DPRK Ministry of State Security was held on December 12 against traitor for all ages Jang Song Thaek.

The accused Jang brought together undesirable forces and formed a faction as the boss of a modern day factional group for a long time and thus committed such hideous crime as attempting to overthrow the state by all sorts of intrigues and despicable methods with a wild ambition to grab the supreme power of our party and state.

The tribunal examined Jang's crimes.

All the crimes committed by the accused were proved in the course of hearing and were admitted by him.

A decision of the special military tribunal of the Ministry of State Security of the DPRK was read out at the trial.

Every sentence of the decision served as sledge-hammer blow brought down by our angry service personnel and people on the head of Jang, an anti-party, counter-revolutionary factional element and despicable political careerist and trickster.

The accused is a traitor to the nation for all ages who perpetrated anti-party, counter-revolutionary factional acts in a bid to overthrow the leadership of our party and state and the socialist system.

Jang was appointed to responsible posts of the party and state thanks to the deep political trust of President Kim Il Sung and leader Kim Jong Il and received benevolence from them more than any others from long ago.

He held higher posts than before and received deeper trust from supreme leader Kim Jong Un, in particular.

The political trust and benevolence shown by the peerlessly great men of Mt. Paektu were something he hardly deserved.

It is an elementary obligation of a human being to repay trust with sense of obligation and benevolence with loyalty.

However, despicable human scum Jang, who was worse than a dog, perpetrated thrice-cursed acts of treachery in betrayal of such profound trust and warmest paternal love shown by the party and the leader for him.

From long ago, Jang had a dirty political ambition. He dared not raise his head when Kim Il Sung and Kim Jong Il were alive. But, reading their faces, Jang had an axe to grind and involved himself in double-dealing. He began revealing his true colors in the period of historic turn when the generation of the revolution was replaced, thinking that it was just the time for him to realize his wild ambition.

Jang committed such an unpardonable thrice-cursed treason as overtly and covertly standing in the way of settling the issue of succession to the leadership with an axe to grind when a very important issue was under discussion to hold respected Kim Jong Un in high esteem as the only successor to Kim Jong Il in reflection of the unanimous desire and will of the entire party and army and all people.

When his cunning move proved futile and the decision that Kim Jong Un was elected vice-chairman of the Central Military Commission of the Workers' Party of Korea in reflection of the unanimous will of all party members, service personnel and people was proclaimed at the historic Third Conference of the WPK, making all participants break into enthusiastic cheers that shook the conference hall, he behaved so arrogantly and insolently as unwillingly standing up from his seat and half-heartedly clapping, touching off towering resentment of our service personnel and people.

Jang confessed that he behaved so at that time as a knee-jerk reaction as he thought that if Kim Jong Un's base and system for leading the army were consolidated, this would lay a stumbling block in his way of grabbing the power of the party and state.

When Kim Jong Il passed away so suddenly and untimely to our sorrow, Jang began working in real earnest to realize his long-cherished greed for power.

Abusing the honor of often accompanying Kim Jong Un during his field guidance, Jang tried hard to create illusion about him by projecting himself internally and externally as a special being on a par with the headquarters of the revolution.

In a bid to rally a group of reactionaries to be used by him for toppling the leadership of the party and state, he let the undesirable and alien elements including those who had been dismissed and relieved of their posts after being severely punished for disobeying the instructions of Kim Jong Il and kowtowing to Jang work in a department of the Central Committee of the WPK and organs under it in a crafty manner.

Jang did serious harm to the youth movement in our country, being part of the group of renegades and betrayers in the field of youth work bribed by enemies. Even after they were disclosed and purged by the resolute measure of the party, he patronized those cat's paws and let them hold important posts of the party and state.

He let Ri Ryong Ha, flatterer, work with him since the 1980s whenever he was transferred to other posts and systematically promoted Ri up to the post of first vice department director of the Party Central Committee though he had been purged for his factional act of denying the unitary leadership of the party. Jang thus made Ri his trusted stooge.

Jang let his confidants and flatterers who had been fired for causing an important case of denying the unitary leadership of the party work in his department and organs under it in a crafty manner in a few years. He systematically rallied ex-convicts, those problematic in their past careers and discontented elements around him and ruled over them as sacred and inviolable being.

He worked hard to put all affairs of the country under his control, massively increasing the staff of his department and organs under it, and stretch his tentacles to ministries and national institutions. He converted his department into a "little kingdom" which no one dares touch.

He was so impudent as to prevent the Taedonggang Tile Factory from erecting a mosaic depicting Kim Il Sung and Kim Jong Il and a monument to field guidance given by them. Moreover, Jang turned down the unanimous request of the service personnel of a unit of the Korean People's Internal Security Forces to have the autograph letter sent by Kim Jong Un to the unit carved on a natural granite and erected with good care in front of the building of its command. He was so reckless as to instruct the unit to erect it in a shaded corner.

He committed such anti-party acts as systematically denying the party's line and policies, its organizational will, in the past period. These acts were a revelation of deliberate and sinister attempt to create extreme illusion and idolization of him by making him appear as a special being who can overrule either issues decided by the party or its line.

He went so rude as to take in the middle even those things associated with intense loyalty and sincerity of our army and people towards the party and the leader and distribute them among his confidants in an effort to take credit to himself for doing so. This behavior was to create illusion about him.

Due to his persistent moves to create illusion and idolization of him his flatterers and followers in his department and organs under it praised him as "comrade No. 1." They went the lengths of denying even the party's instructions to please him at any cost.

Jang established such a heterogeneous work system in his department and the relevant organs as considering what he said as more important than the party's policies. Consequently, his trusted henchmen and followers made no scruple of perpetrating such counter-revolutionary act as disobeying the order of the Supreme Commander of the Korean People's Army.

The revolutionary army will never pardon all those who disobey the order of the Supreme Commander and there will be no place for them to be buried even after their death.

Dreaming a fantastic dream to become premier at an initial stage to grab the supreme power of the party and state, Jang made his department put major economic fields of the country under its control in a bid to disable the Cabinet. In this way he schemed to drive the economy of the country and people's living into an uncontrollable catastrophe.

He put inspection and supervision organs belonging to the Cabinet under his control in defiance of the new state machinery established by Kim Jong Il at the First Session of the Tenth Supreme People's Assembly. Jang put all issues related to all structural works handled by the Cabinet under his control and had the final say on them, making it impossible for the Cabinet to properly perform its function and role as the economic command. They included the issues of setting up and disorganizing committees, ministries and national institutions and provincial, city and county-level organs, organizing units for foreign trade and for earning foreign money and structures overseas and fixing living allowances.

When he attempted to make a false report to the party without having agreement with the Cabinet and the relevant ministry on the issue related to the state construction supervision organization, officials concerned expressed just opinion that his behavior was contrary to the construction law worked out by Kim Il Sung and Kim Jong Il. Hearing this, he made the reckless remark that "the rewriting of the construction law would solve the problem."

Abusing his authority, he undermined the work system related to the construction of the capital city established by Kim Il Sung and Kim Jong Il, reducing the construction and building-materials bases to such bad shape little short of debris in a few years. He weakened the ranks of technicians and skilled workers at the units for the construction of the capital city in a crafty manner and transferred major construction units to his confidants so that they might make money. In this way he deliberately disturbed the construction in Pyongyang.

He instructed his confidants to sell coal and other precious underground resources at random. Consequently, they were saddled with huge debts, deceived by brokers. Jang made no scruple of committing such act of treachery in May last as selling off the land of the Rason economic and trade zone to a foreign country for a period of five decades under the pretext of paying those debts.

It was none other than Jang who wirepulled behind scene Pak Nam Gi, traitor for all ages, to recklessly issue hundreds of billions of won in 2009, sparking off serious economic chaos and disturbing the people's mind-set.

Jang encouraged money-making under various pretexts to secure funds necessary for gratifying his political greed and was engrossed in irregularities and corruption. He thus took the lead in spreading indolent, careless and undisciplined virus in our society.

After collecting precious metals since the construction of Kwangbok Street in the 1980s, he set up a secret organ under his control and took a fabulous amount of funds from a bank and purchased precious metals in disregard of the state law. He thus committed such anti-state criminal acts as creating a great confusion in financial management system of the state.

He let the decadent capitalist lifestyle find its way to our society by distributing all sorts of pornographic pictures among his confidants since 2009. He led a dissolute and depraved life, squandering money wherever he went.

He took at least 4.6 million Euro from his secret coffers and squandered it in 2009 alone and enjoyed himself in casino in a foreign country. These facts alone clearly show how corrupt and degenerate he was.

Jang was so reckless with his greed for power that he persistently worked to stretch his tentacles even to the People's Army with a foolish calculation that he would succeed in staging a coup if he mobilized the army.

He fully revealed his despicable true colors as a traitor for all ages in the course of questioning by uttering as follows: "I attempted to trigger off discontent among service personnel and people that the present regime does not take any measure despite the fact that the economy of the country and people's living are driven into catastrophe. Comrade supreme leader is the target of the coup."

As regards the means and methods for staging the coup, Jang said: "I was going to stage the coup by using high-ranking army officers who had close ties with me or by mobilizing armed forces under the control of my confidants. I don't know well about recently appointed high-ranking army officers but have some acquaintances with those appointed in the past period. I thought the army might join in the coup if the living of the people and service personnel further deteriorate in the future. And I calculated that my confidants in my department including Ri Ryong Ha and Jang Su Gil would surely follow me and had a plan to use the one in charge of the people's security organ as my confidant. It was my calculation that I might use several others beside them."

Asked about the timing of the coup and his plan to do after staging the coup, Jang answered: "I didn't fix the definite time for the coup. But it was my intention to concentrate my department and all economic organs on the Cabinet and become premier when the economy goes totally bankrupt and the state is on the verge of collapse in a certain period. I thought that if I solve the problem of people's living to a certain measure by spending an enormous amount of funds I have accumulated under various names after becoming premier, the people and service personnel will shout "hurrah" for me and I will succeed in the coup in a smooth way."

Jang dreamed such a foolish dream that once he seizes power by a base method, his despicable true colors as "reformist" known to the outside world would help his "new government" get "recognized" by foreign countries in a short span of time.

All facts go to clearly prove that Jang is a thrice-cursed traitor without an equal in the world as he had desperately worked for years to destabilize and bring down the DPRK and grab the supreme power of the party and state by employing all the most cunning and sinister means and methods, pursuant to the "strategic patience" policy and "waiting strategy" of the U.S. and the south Korean puppet group of traitors.

The hateful and despicable nature of the anti-party, anti-state and unpopular crimes committed by Jang was fully disclosed in the course of the trial conducted at the special military tribunal of the DPRK Ministry of State Security.

The era and history will eternally record and never forget the shuddering crimes committed by Jang Song Thaek, the enemy of the party, revolution and people and heinous traitor to the nation.

No matter how much water flows under the bridge and no matter how frequently a generation is replaced by new one, the lineage of Paektu will remain unchanged and irreplaceable.

Our party, state, army and people do not know anyone except Kim Il Sung, Kim Jong Il and Kim Jong Un.

Our service personnel and people will never pardon all those who dare disobey the unitary leadership of Kim Jong Un, challenge his absolute authority and oppose the lineage of Mt. Paektu to an individual but bring them to the stern court of history without fail and mercilessly punish them on behalf of the party and revolution, the country and its people, no matter where they are in hiding.

The special military tribunal of the Ministry of State Security of the DPRK confirmed that the state subversion attempted by the accused Jang with an aim to overthrow the people's power of the DPRK by ideologically aligning himself with enemies is a crime punishable by Article 60 of the DPRK Criminal Code, vehemently condemned him as a wicked political careerist, trickster and traitor for all ages in the name of the revolution and the people and ruled that he would be sentenced to death according to it.

The decision was immediately executed. -0-

- KCNA, Nordkoreas officiella -- enda -- nyhetsbyrå.

Relaterat på bloggen: De röda kejsarna, vari bl.a. poängen med berget Paekdu/Baekdu förklaras. Och naturligtvis klassikern Kim Jong Il spelar golf.

Ping 30 år

Det enklaste och kanske mest kända nätverktyget av dem alla fyller 30 år i dagarna. Exakt vilken dag framgår inte av skaparens läsvärda beskrivning. Se t.ex. han som hittade ett glapp med hjälp av ping och en stereo.

I named it after the sound that a sonar makes, inspired by the whole principle of echo-location. In college I'd done a lot of modeling of sonar and radar systems, so the "Cyberspace" analogy seemed very apt.

- Mike Muuss, The Story of the PING Program

Uppgiften att det skulle vara en förkortning, hur vanlig den nu är, tillbakavisas.

Lördagsfråga 291: Grundsmaker

1. Kangaamiut på Grönland kallades tidigare Gammel Sukkertoppen. Gissningsvis på grund av berget i bakgrunden.
2. Veruca Salt i Wonkas chokladfabrik (1971).
3. Syre, eller Sauerstoff som det heter på tyska, efter sin förmåga att skapa syror.
4. Ett urval så kallade bitters.

Sött, salt, surt och beskt ger de fyra klassiska grundsmakerna. O.B.

Uddevallare

Redan Bellman kunde be om ”en duktig kallsup uddevalla” (Fredmans epistel nr 54). Ett halvt sekel senare nämner Axel Emanuel Holmberg, tidens meste beskrivare av Bohuslän, att bohusläningens favoritdryck är just uddevallaren, uppkallad efter sin födelseort. Idag är namnet mindre nyttjat än det rikssvenska kaffekask. Den store etymologen Elof Hellquist rapporterar redan 1922 att även om drycken även då var mycket populär bland allmoge och fiskare i landskapet så kallas den där som regel kaffehalva: ”benämningen uddevallare har förf. icke hört användas inom dessa samhällsklasser”.

Hur var det då med födelseorten? Detta har ännu inte bevisats övertygande. Det vore också en krävande eller kanske omöjlig uppgift: kaffe med brännvin eller möjligen konjak är ju inte särskilt avancerad kokkonst. Då vore det nog mer givande att söka efter uppkomsten av de recept som gjort blandningen känd.

Här en typisk variant: Lägg ett mynt i botten på kaffekoppen. Häll på kaffe tills myntet inte längre syns. Fyll sedan på brännvin tills myntet åter syns. — En förutsättning för att myntet åter ska dyka upp är att man utför blandandet i en kaffekopp som är smalare i bottnen; i en cylindrisk mugg kan man hälla på brännvin ända till brädden. Om man nu ser det som ett problem.

En annan förklaring av namnet går ut på att man ska akta sig för att träffa någon från uddevalla innan man fått en sup, något som snabbast och enklast ordnas med en ”uddevallare”. Detta orsakssamband torde vara kalkerat på kaffegöken och var måhända inte helt allvarligt menat, åtminstone inte till att börja med.

Den populära blandningen har naturligtvis haft många andra beteckningar genom åren, med varierande spridning: Ljungstrandare (vet inte vad det syftar på men Piraten fann att det användes i väst- och sydsverige), Hisingshalva, Inlandshalva (syftande på södra Bohuslän, från Uddevalla till Kungälv) ...

Lördagsfråga 291

"Kinesisk" tortyr

Kineserna verkar ha varit makalösa på att hitta på läskiga tortyrmetoder... Åtminstone om man ska tro alla faktoider i ämnet.

OK, de äkta varorna går inte av för hackor. Lingchi, eller death by a thousand cuts, är såväl kinesiskt som ej rekommenderat för den känslige. Vare sig att läsa eller så mycket som tänka på.

Det sistnämnda kan visst vara riskablare än man kan tro. Ett exempel kommer från självaste Freud. En av hans patienter beskriver han med pseudonymen "råttmannen". Hans besvär hade börjat med en kinesisk tortyrmetod som involverade råttor. Den var så otroligt ohygglig att han inte kunde få den ur huvudet -- som en klämmig melodi fast långt värre. Han fick fantasier om personer i hans närhet som utsattes för den. Och så höll det på.

En i sammanhanget betydelselös detalj är att tortyrmetoden inte var det minsta kinesisk. Den kom från Mirbeaus sadistiska roman Lidandets lustgård (1899, tillägnad "domare, präster, soldater, människornas ledare och fostrare"). Där beskrivs en mängd ruskigheter i kinesisk miljö. Någon etnologisk beskrivning av faktiska bruk är det inte.

Mest känd är kanske den kinesiska vattentortyren. Den låter inte så farlig: Man låter vatten droppa ner på offrets panna. Hur skulle det kunna mäta sig med exempelvis Familjeliv.se, Samsung whistle eller Guillous sexskildringar? Den första beskrivningen, och måhända även uppfinnandet, av metoden kommer från renässansens Italien. Om den fungerar? Idén skulle vara att en droppe urholkar en sten. Så fungerar inte mänsklig vävnad... Men att metoden ändå är högst obehaglig, med eller utan vatten, bekräftade Mythbusters 2005.

Hur det gick för råttmannen? Han tillfrisknade för att sedan stupa i det stora kriget.

Earl Grey?

Namnet kommer från Charles Grey (1764-1845), som var den andre earl Grey och Storbritanniens premiärminister

- Wikipedia (sv.)

Namnet må komma från densamme. Men vad har teet för koppling till mannen?

Legend has it, that my ancestor, the second Earl Grey, was presented with this exquisite recipe by an envoy on his return from China.

- Twinings USA: Earl Grey

Det finns roligare versioner. Som den där earlen är i Kina och en man i sällskapet räddar en kinesisk pojke från att drunkna. Den tacksamme fadern, som förresten är mandarin, skänker ett recept på ett riktigt fint te. Ett problem med historien är att Grey aldrig besökte Kina. Det löses i Twining d.y.:s version som ovan, men den löser inte problemet med att bergamott eller liknande bittra citrusfrukter inte använts i Kina för smaksättning av teer.

I think that stories of the tea being blended with bitter oranges from China and later substituted with bergamot are fanciful explanations for the origin of Earl Grey Tea.

- Ian Bersten, Tea: How tradition stood in the way of a perfect cup (Vivid publishing 2009), s 114

Det äldsta belägget för "Earl Grey Tea" är från 1880-talet, det äldsta belägget för te smaksatt med bergamott från 1837. I Storbritannien har tefirmorna Jacksons of Piccadilly och Twinings grälat om vilken som var först med Earl Grey (sedan 1960-talet ägs den förra av den senare). Grey var f.ö. premiärminister 1830-34, vilket skulle kunna förklara kopplingen till 1830 som ofta ses.

The story goes that Earl Grey, the Georgian prime minister, was given cases of this tea by a Chinese Mandarin. He liked it so much he brought it home and asked Twinings to recreate it for him.

- Twinings UK: Earl Grey Tea

Twinings Earl Grey är originalet, blandat till Earl Grey den 2:e som var premiärminister i Storbritannien 1830.

- Twinings: Earl Grey

Beskrivningarna på samtliga Twinings-sidor, oavsett hur utspädda, innehåller fortfarande flera uppgifter vars riktighet återstår att bekräfta. Så att säga.

Wikipedia: Earl Grey tea

Kära örebroare

Med reurelse ser jag eider, feur andra gongen, samlade omkring ers konnungs throun ...

Så inledde kronprins Karl Johan sitt tal till 1812 års riksdag i Örebro. I den bevarade texten, som han skrev själv, är stavningen sådan som fransmannen fann naturlig. Jag är inte säker på alla bokstäverna och därmed orden. Inledningens "dannemen" betyder ungefär "förträffliga medborgare".

Frihetskål

Have You Bought Your Liberty Cabbage Yet? 
Don't lay yourself open to the charge of pro-Germanism hereafter by calling it "sauerkraut". Refer to it as "Liberty cabbage".
The pickle dealers add to this admonition the earnest plea that people buy it, whatever they call it. For enough sauer – beg pardon – Liberty cabbage is in storehouses here to feed the whole German army for several days.
Just because the food has a German name true patriots are avoiding it. Before the war it was selling at from $45 to $50 a barrel. It is down to $14 or less now, with no buyers.
The pickle dealers sent a delegation to the Federal Food Board yesterday to ask its coöperation in getting rid of the supply of sauerkraut. They offered to change its name to anything the board might suggest, and "Liberty cabbage" was at last selected. Food conservationists are urged to adopt this slogan:
BUY, BUY LIBERTY CABBAGE! AND BYE-BYE SAUERKRAUT!

- New York Tribune, 25 april 1918

Freedom fries var ju vad åtminstone några matserveringar – en handfull eller väldigt många? – i staterna började kalla sina pommar när åtminstone några tyckte att det franska motståndet mot en invasion av Irak 2003 gjorde den vedertagna beteckningen french fries besvärlig.

Motsvarande hände med den läckra surkålen. På engelska kallas den inte något annat än det uppenbara direktlånet sauerkraut. Och när USA gick med i kriget 1918 så vägrade tillräckligt många patrioter att köpa varan med den tyska kopplingen, trots att den ju bara var till namnet, för att priserna skulle dumpas.

Det är lite svårt att bedöma sånt här på håll, men såväl den onekligen iögonenfallande prisdumpningen som förslaget att döpa om surkål till Liberty cabbage förefaller att verkligen ha inträffat.

The effort to substitute liberty-cabbage for sauerkraut, made by professional patriots in 1918, was a complete failure.

Citat från H. L. Mencken, som måtte räknas som en trovärdig källa. Visserligen kom initiativet inte från patrioter utan från bekymrade köpmän.

En till: Kraut har tyskar kallats av amerikaner sedan åtminstone 1858.


Etymonline: sauerkraut

Lördagsfråga 290: Fyrfärg (igen)

1. Nemi. Utanför bild: Polaren Cyan.
2. Italienska frihetskriget, slaget vid Magenta 1859, detalj ur målning av. En av de mer oväntade följderna var att en nyligen uppfunnen syntetisk färg, med en kulör som dittills kallats fuchsia efter blomman, fick namn efter staden. (Vad nu färgen kallades innan blomman kallades fuchsia.)
3. Tyskar i Paris var resultatet av Fall Gelb, "fall gul".
4. Sagan (mestadels) om Gustav Vasas äventyr i Dalarna skrevs av Peder Swart.

Ger CMYK = fyrfärg. "Igen"? För att det inte var länge sedan temat var uppe, om än med andra färger: Lördagsfråga 258: Fyrfärg.

Och igen... Ja. Vem annars.

Adlibris och Sions vise

Häromdagen uppmärksammades att Adlibris saluför Sions vises protokoll. Den torde inte vara okänd för många läsare av denna blogg. Innehållet i korthet: På en kongress i Basel 1897 (som verkligen ägde rum) samlas "Sions vise", de hemliga ledarna för världsjudendomen, och planerar hur de ska ta över världen. De har gott om tid, i princip obegränsade resurser och är fullkomligt hämningsbefriade.

Den ökända antisemitiska texten är inte bara en förfalskning utan även ett plagiat: Stora delar av texten kommer från andra sammanhang. Den gavs ut i Ryssland 1903, förmodligen var den hemliga polisen, "Ochrana", inblandad. Boken gavs ut på svenska 1934, översatt från originalets ryska. Det har alltså varit förenat med svårigheter att läsa den på svenska. En svensk version finns på Radio Islams hemsida (googla själva), där verkar det inte anges varifrån texten är hämtad.

Men 2008 gavs den ut igen. Enmansförlaget heter Ulwencreutz Media. Dess övriga utgivning bär syn för sägen: Esoterika, konspirationsteorier, Illuminati ... Av redaktör Ulwencreutz skriverier framstår att han sympatiserar med och tror på det mesta han ger ut.

Få dokument har haft lika stort inflytande på vår historia som "Sions vises protokoll", och väldigt få har läst själva dokumentet. Ändå hänvisas det till dokumentet i så gott som samtliga historieböcker som berör 1900-talets historia. Detta eftersom dokumentet påstår sig visa på en enorm sionistisk konspiration att ta över världen, och som sådant sporrade det till kraftiga antisemitiska rörelser i Europa och som sedan kulminerade under andra världskriget.

Redan från början när dokumentet dök upp, hävdade många att det rörde sig om ett falsarium som var tänkt i propagandasyfte. Efter kriget blev detta den etablerade och aldrig ifrågasatta sanningen. Men rör det sig verkligen om ett falsarium? Det finns olika uppfattningar om det idag.

Själv skrev jag en artikel om Illuminati-orden för några år sedan, och när man läser protokollet så slås man av likheterna däremellan. Därför återfinns även min artikel ”Den stora världskonspirationen” i slutet av denna bok.

- Ur förlagets förord

Ska seriösa bokhandlare befatta sig med en sådan bok? Ja, det ska de. Det avslutande kapitlet gör det lite lurigare, liksom den kackiga katalogtexten på hemsidan -- men SVP i stort är verkligen ett historiskt dokument, som är obligatorisk läsning om man ska studera antisemitismens historia under 1900-talet. Man skulle kunna hoppas på en kommenterad utgåva där plagiat och fel anges och kommenteras. Varför ger inget förlag ut en sådan?

I skrivande stund är boken borttagen ur Adlibris sortiment: "Sions vises protokoll" tas bort, SvD 6 december 2013. Det är inte alls bra att ta bort den enbart på grund av att det är en antisemitisk bok. Möjligen på grund av dess extra kapitel, men inget annat.

Eller så här: "Man måste känna till nazismen för att kunna bekämpa den" -- ur katalogtexten till Mein Kampf, som säljs i en rad utgåvor på Adlibris.


Wikisource: The Protocols of the Learned Elders of Zion; The truth about "The Protocols" (Times 1921)
Wikipedia: The Protocols of the Elders of Zion

Lördagsfråga 290

Ganska unik

Omkring 1600, "enkel, ensam", från franska unique, från latin unicus, "enkel, enda", från unus, "en". Betydelsen "den enda i sitt slag" finns belagd från 1610-talet; den felaktiga betydelsen "anmärkningsvärd, ovanlig" finns belagd från mitten av 1800-talet.

- Online Etymology Dictionary: unique (adj.) fast på svenska dårå

Hur länge kan hur många säga hur fel innan det blir rätt? Språk är ju inte naturlagar eller ens huggna i sten, till skillnad från vad en del verkar ha fått för sig, utan sociala kontrakt.

Hemliga armén - originalet

Här är originalet. Är parodin mer känd?

Secret Army gjordes i 42 avsnitt i tre säsonger, de visades i svensk TV 1981-83. 'Allo gjordes i 85 avsnitt i nio säsonger. Parodin har väl sina kvalitéer men är inte i närheten av originalets klass (även om det egentligen inte går att jämföra genrer på det sättet).

Lego vs Minecraft

För den som inte känner till Minecraft: Det är Lego på nätet. Man bygger hus och världar, smått eller stort, enkelt eller anspråkslöst, och går runt i kreationerna. För att ta det jättesnabbt. (Det är också en framgångssaga som råkar vara svensk varför den allmänna kännedomen om åtminstone namnet torde vara relativt god.)

En intressant aspekt är just att Lego inte står bakom. Hur kommer det sig? Minecraft lanserades 2009, av en amatör utan namn, resurser eller kontakter. Borde inte Lego ha kommit med idén fem eller tio år tidigare? Och låtit utveckla något sofistikerat och snyggt för några dussin miljoner dollar? Det är ju deras grej, liksom. På pricken.


Visst har Lego gjort försök; efter förmåga, eller hur man ska formulera det. Så här såg Lego Universe ut. Det lanserades 2010 -- jag är högst osäker på hur stort Minecraft var vid den tiden men utvecklingen måtte ha påbörjats innan Markus Persson lade ut sin första alfaversion. Som synes är det något helt annat än Minecraft. Bortsett från att det är långt mer polerat så ligger fokus på spelandet: Man går runt i färdiga världar och utför uppdrag etc. Byggande förekommer men verkar mest vara en bonus, ett sidospår. Det är i stort sett som World of Warcraft med Lego-gubbar. Lego Universe lades ner i januari 2012 sedan det inte infriat förväntningarna.

Tågförseningar

Alla till Stockholms central i måndags inkomna tåg voro flera timmar försenade. Chefen för trafikbyrån medger, att snön och kylan icke ensamma äro orsaken till dessa förseningar och icke heller någon afsevärdt ökad passageraretrafik. Äfven särskilda missförhållanden inom järnvägarna själfva äro delvis vållande till oredan. Inom järnvägsstyrelsen pågår en noggrann undersökning af dessa förhållanden. En mängd julgods ligger ännu kvar på stationerna.

- Notis från tidningen Dalpilen, 31 december 1915

Lördagsfråga 289: Skojmusik

1. Hee Bee Gee Bees. Se dem framföra Meaningless Songs in Very High Voices på Börsen 1982.
2. Spınal Tap - egentligen ska det vara hårdrocksprickar över n:et men det blev för klurigt.
3. Electric Amish spelar låtar som Barnyard blitz, A hard days work, Barn to be wild ... Ja, ni fattar.
4. Hélène Ségara i videon till Il y a trop gens qui t'aime, "för många älskar dig", men med ny text: T'as trop de pets qui fouettent - vad blir det? Det var franska skojduon Paral & Piped som gjorde ett antal sådana parodier, flera riktigt bra.

Så kallade fakta

Häromdagen handlade TV 4:s Kalla Fakta om vin. Gift i glaset var den balanserade rubriken; redan på hemsidan lanseras påståenden som att "illamåendet kan komma från olika tillsatser och bekämpningsmedel", de fokuserar på lådviner till skillnad från fina "naturliga" viner på butelj (mer om dem längre ner), att tillsatser är liktydigt med gift är så självklart att det inte behöver sägas, men ifall någon ändå missat kopplingen så försökte man lansera taggen #giftvin på Twitter.

Vad är det för fånerier? Är det Mats-Eric Nilsson? Konceptet är snarlikt hans beprövade: En del motiverad harm över fuskande och trixande blandas ut med tio-tjugo delar FUD -- fear, uncertainty och doubt -- där man blandar ihop korten, antyder farligheter utan grund, förmedlar missförstånd på ett sätt som verkar antingen avsiktligt missvisande (ifall man tolkar det hela som reklam för vissa "naturliga" vinmärken) eller naivt. Löpsedelsjournalistik av sämsta sort, på gränsen till pseudovetenskap.

Vilket påminner om deras ännu värre reportage i våras: När de gjorde sig till talrör för vår tids farligaste pseudovetenskap och spred missförstånd, myter och lögner om vacciner. I jämförelse med det är trams om "giftvin" småpotatis.

Men hur som helst. Per Köhler har bemött "Gift i glaset" på ett utmärkt sätt i bloggposterna Ljumna Fakta och Kalla Fakta svarar.

Här tar en vinskribent upp frågan. Inte från ett vetenskapligt skeptiskt perspektiv, utan från vinexpertens. Det är väl så tänkvärt.

Kalla Faktas reportage i förra veckan om bekämpningsmedel i boxvin må sila mygg och svälja kameler -- snacka om att alkoholen är ett farligare gift än pesticiderna, och snacka om att vad du än sätter i dig som är billigast tänkbara i varje genre så får du en tvivelaktig produkt -- men inslaget borde få det goda med sig att vi får en snabbare väg mot tydligare innehållsdeklaration i vin.

I dag hittar du inga uppgifter om annat än svavel och alkoholhalt om du vill veta vad förpackningen innehåller, vilket känns otidsenligt, jämfört med vad resten av livsmedelsindustrin måste deklarera på burkar och påsar. Sucken blir djup varje gång en vinproducent hävdar att "överinformation" på en vinkartong förvirrar konsumenterna istället för att upplysa dem. Det är sannerligen att underskatta människors förmåga att tänka, att välja och framför allt att välja bort.

- Thomaz Grehn, vinspalten i GP:s Två dagar, 30 november 2013

Om ett inslag ska få effekt så ska det verka trovärdigt. Kalla Fakta ger inget trovärdigt intryck. Huruvida innehållsförteckningar är meningsfulla när det gäller ämnen som antingen finns naturligt (som vinsyra) eller inte finns tillsatta i meningsfulla mängder (spårämnen) är en fråga för sig. Men den får besvaras av andra än de som exempelvis tycker att det är relevant att jämföra gränsvärden för dricksvatten med gränsvärden för vin; vin innehåller till att börja med betydligt mycket mer alkohol än vad som är lämpligt i dricksvatten.

Nu blir det reklam: Rudolf Silléns Expert Products Sweden AB marknadsför vad de kallar "naturviner" till skillnad från "tekniska viner". Ena sorten innehåller "hälsovådliga tillsatser", de andra "doftar och smakar äkta eftersom de inte är manipulerade med tillsatser", med mera. Biodynamiska viner saluförs naturligtvis. Hälsoeffekterna får ett eget kapitel. Och så vidare. Detta är pseudovetenskap i sin prydno.