Redan Bellman kunde be om ”en duktig kallsup uddevalla” (Fredmans epistel nr 54). Ett halvt sekel senare nämner Axel Emanuel Holmberg, tidens meste beskrivare av Bohuslän, att bohusläningens favoritdryck är just uddevallaren, uppkallad efter sin födelseort. Idag är namnet mindre nyttjat än det rikssvenska kaffekask. Den store etymologen Elof Hellquist rapporterar redan 1922 att även om drycken även då var mycket populär bland allmoge och fiskare i landskapet så kallas den där som regel kaffehalva: ”benämningen uddevallare har förf. icke hört användas inom dessa samhällsklasser”.
Hur var det då med födelseorten? Detta har ännu inte bevisats övertygande. Det vore också en krävande eller kanske omöjlig uppgift: kaffe med brännvin eller möjligen konjak är ju inte särskilt avancerad kokkonst. Då vore det nog mer givande att söka efter uppkomsten av de recept som gjort blandningen känd.
Här en typisk variant: Lägg ett mynt i botten på kaffekoppen. Häll på kaffe tills myntet inte längre syns. Fyll sedan på brännvin tills myntet åter syns. — En förutsättning för att myntet åter ska dyka upp är att man utför blandandet i en kaffekopp som är smalare i bottnen; i en cylindrisk mugg kan man hälla på brännvin ända till brädden. Om man nu ser det som ett problem.
En annan förklaring av namnet går ut på att man ska akta sig för att träffa någon från uddevalla innan man fått en sup, något som snabbast och enklast ordnas med en ”uddevallare”. Detta orsakssamband torde vara kalkerat på kaffegöken och var måhända inte helt allvarligt menat, åtminstone inte till att börja med.
Den populära blandningen har naturligtvis haft många andra beteckningar genom åren, med varierande spridning: Ljungstrandare (vet inte vad det syftar på men Piraten fann att det användes i väst- och sydsverige), Hisingshalva, Inlandshalva (syftande på södra Bohuslän, från Uddevalla till Kungälv) ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.