Lördagsfråga 289

Schrödingers komet

Bilder från Robert Cummings blogg på Populär Astronomi: Komet ISON överraskar efter mötet med solen.

Astronomiska händelser som man inte behöver superteleskop eller ens kikare för att ta del av, det är vi inte bortskämda med. Solförmörkelser är ett kapitel för sig, annars är det kometerna som har bäst förutsättningar att fånga uppmärksamheten. De är inte så ovanliga som supernovor eller rejäla meteorier. De är oberäkneliga på så sätt att även de som kartlagts kan utgöra ståtliga himlaspektakel eller bli ännu en sudd någonstans, ingen vet på förhand hur det kommer att bli.

Det gäller i högsta grad ISON. (Det officiella namn som få använder är C/2012 S1. ISON står för International Scientific Optical Network, ett internationellt nätverk på ca 30 teleskop som tagit på sig att spåra efter rörliga föremål som exempelvis kometer.) Efter sedvanlig upphaussning - jämför Halley 1986 eller Kohoutek 1973 i De stora kometerna - så har den fått ett mer spännande öde än någon annan komet jag kan komma på efter Shoemaker-Levy. Det är inte ofta man ser nyhetsbevakning av det slaget i vanliga media. Kanske det blir en rejäl komet ändå?

Vilket verkligen är på tiden. Har vi inte haft en komet värd namnet sedan 1910?

Den välkända från det året är ju Halleys komet, som på bilden. Mindre känt är att en okänd kollega dök upp strax innan och stal en god del av uppmärksamheten: Den ännu större kometen.

Apoteket börjar sälja julprodukter

Den här annonsen dök upp i morgontidningen häromdagen. Lloyds Apotek ska nu bredda sitt utbud och ge sig in på saffrans- och senapsförsäljning. En märklig breddning och ett kliv från apotekspositionen. Eller vad är nästa steg, ska de börja sälja julmust och tomteluvor också? Det hela känns som ett klassiskt exempel på när kortsiktiga vinster går i klinch med långsiktigt varumärkesarbete.

Bloggposten dök upp i förrgår på en av tidningen Resumés bloggar. Den har nu tagits bort. Texten ovan är framgrävd och hoplappad.

Skribenten är en viss Fredrik Hillerborg som alltså demonstrerar att han inte vet att saffran och senap är klassiska apoteksvaror, särskilt till jul. En reklam-människa utan koll på verkligheten? Nej men.

Uppdaterat: Nu har han tagit sig till ett apotek för att se vad som faktiskt saluförs där; Apotek börjar sälja julprodukter - igen [borttagen]. Att apoteken kränger en hel del som inte borde höra hemma där är helt riktigt, även om det finns större problem än julklappspapper. Jfr bloggposten Farmaceuten som skämdes.

Uppdaterat igen: Nu har Hillerborg tagit bort även den bloggposten och ersatt den med Så hamnade jag på SVD:s ledarsida (Sanna Rayman, På senapsspaning i apoteken) där han försöker att få sin första text att ha varit ett smart drag för att få uppmärksamhet. "Med vetskapen att apoteken sålt saffran i årtionden drog jag till med ett uttalande som jag trodde skulle få uppmärksamhet"; att det strax därefter plockades bort var också meningen, flash post kallar han det: "Det går ut på att publicera ett inlägg på bloggen under en kort begränsad tid och sedan ta bort det. Tillräckligt lång tid för att journalister ska hinna få upp intresset."

Fredrik Hillerborg är alltså inte bara okunnig utan tror även att folk går på vad som helst.

Sahara som hav

 Tidigare har jag skrivit om Sörgels Atlantropa: Tysken som tänkte torrlägga Medelhavet. Vad är då mer logiskt än att fransmän föreslår att göra hav av Sahara?

Idén lanserades tidigare men de som gjort mest av den var herrarna Roudaire och de Lesseps; den senare känd från Suez, ökänd från Panama. Den bygger på att stora områden i Nordafrika är lägre än havsytan. När man kom på att man överskattat deras storlek lades projektet ner.

Post[h]umt

Ett verk utgivet postumt är utgivet efter författarens död. Begreppet används idag mest om böcker, hyllningar eller liknande, mer sällan om barn; annars är ett postumt sådant fött efter faderns död. Ordet kommer från latinets post, "efter", böjt till postumus, "sist".

Man kan även se stavningen "posthum". Jag får intryck av att den är ovanligare än "postum" när det inte gäller namn eller anglicismer. På engelska är däremot postumous betydligt ovanligare än posthumous. Det är ironiskt eftersom den förra varianten är den historiskt korrekta. H:et smög sig in i senlatinet för att man tänkte sig en koppling till humare, "begrava". En så kallad folketymologi helt enkelt, men med anor; den senlatinska perioden inträffade från tredje till åttonde seklet, på ett ungefär.

Online Etymology Dictionary: posthumous (adj.)

Lördagsfråga 288: † 1963-11-22

1. JFK på PT-109, motortorpedbåten vars öde gav den blivande presidenten ett ovanligt välförtjänt (även om det var högst ofrivilligt) mått av ära och berömmelse.
2. Ripipip från Narnia.
3. Brave New World (1998).
4. J. D. Tippit, polis som dödades av Lee Harvey Oswald i Dallas den 22 november 1963. Oswald greps för detta mord strax innan man kom på att han nog gjort sig skyldig till ännu ett samma dag.

Även C. S. Lewis och Aldous Huxley dog den 22 november 1963. Ännu en O. B.

Upptagen

Om bloggandet etc är lite halvhjärtat för tillfället så beror det på att jag håller på med nästa bok. Det enda jag kan berätta om den är att den ska ges ut nästa år. Och när mängden återstående text divideras med antal dagar till inlämning så blir resultatet en tydlig fingervisning om vad tiden ska ägnas åt.

Lördagsfråga 288

Han som sköt presidenten

Conspiracy cinema, konspirationsteorier förmedlade som film, fick ett så starkt uppsving tack vare internet och Youtube att det är lätt att missa genrens tidigare historia. Denna kortfilm från 1937 var kanske allra först.

Här är den etablerade historien om John Wilkes Booths död: Sedan han mördat Lincoln lyckades han hålla sig undan i flera dagar. När man hittade honom gömde han sig i ett tobaksmagasin, tobacco barn. Han vägrade ge upp och man satte eld på byggnaden. Ett skott avlossades, han sårades allvarligt, bars ut och dog strax därpå.

I The man in the barn lägger Carey Wilson fram en alternativ historia: I själva verket lyckades Booth fly. Han flyttade runt i staterna och bytte identitet då och då. Till slut tog han livet av sig 1903 i Enid, Oklahoma. "Don't doubt it. It's true!"

Filmen är inte lång men välproducerad; den är faktiskt ofantligt mycket bättre än all annan conspiracy cinema jag lidit mig igenom****. Carey Wilson var också ett etablerat namn i Hollywood. Han var inblandad i storfilmer som Ben-Hur och Myteriet på Bounty med många fler. Han har än idag en stjärna på Hollywood Walk of Fame. Det beror knappast på The man in the barn; den nämns inte ens i hans artikel på Wikipedia.

Sylvia Browne planerar

In March of next year I will be hosting a fun-filled Caribbean cruise aboard Holland America. I love cruising with my fans as the time we spend together is even more intimate and exclusive than my theatre lectures, so please join me to get in touch with your inner peace through the power of spiritual insights, positive thinking and healing. The first 10 people that book their cruise by August 9th will each receive a 5 minute private reading, so please make your reservation online or call (714) 619-8859 x. 1258 or email snorth@worldviewtravel.com.

- Sylvia Browne: Appearances, Lectures, and Events, sylviabrowne.com

Sylvia Browne, som påstod sig kunna tala med de döda och förutse framtiden m.m., tipsar om en "mystisk kryssning" i Karibien. Hyttpriserna går från ca $1300 för snikvarianterna till $3200 för lyx (dubbelrum). Hur intimt och exklusivt det ska bli är en öppen fråga.

Bilden är för övrigt från specialsajten events.lifejourneys.net. Sidan med Sylvias kryssning har dock plockats ner. Kanske på grund av någon oförutsedd anledning?

Larry King: Do you know when you're going to die?
Sylvia Browne: Yes. When I'm 88.

- CNN Larry King Live, 16 maj 2003

Facit? 77.

Mjölk i te eller te i mjölk?

Dricker du te med mjölk? I så fall, i vilken ordning häller du i dem?

I Sverige har det väl aldrig utvecklats någon etikett på området. I England verkar det i medvetna kretsar (det är oerhört svårt att ens bilda sig en ungefärlig bild av hur starka sådana här uppfattningar är) vara mjölk först som gäller.

Varför? Nu blir det intressant, ur faktoid synvinkel. För som vanligt när man kan göra något på två sätt men ska göra det på det ena, så har man funderat ut ett antal motiveringar. Och som vanligt så förefaller de avgjort flesta vara efterhandskonstruktioner, om inte sägner.

The Guardian sammanställde svar man fått från läsarna. Några smakprov:

• Om man var osäker på mjölkens kvalitet så hällde man i mjölken först, så att man "skållade" bakterierna med teet
• Ömtåligt porslin kunde lättare spricka av det heta teet
• Teblad sjunker till botten om man häller i mjölken först
• En historia om medelklassens tepåsar som jag inte riktigt hänger med i ...
• Vid svag belysning är det lättare att se när koppen börjar bli full om man häller i mjölken först
•  Det smakar lite bättre

- What is the difference, if any, between cups of tea prepared by putting in the tea or the milk first? The Guardian

Vad beträffar den sista punkten: Är den sann? Finns det någon skillnad? Hur många känner någon skillnad, vare sig den finns eller inte? Har frågan prövats vetenskapligt? Jajamen!

Okay so it might seem like we’ve gone a bit overboard on the tea front but we promise that we haven’t had one cup too many. There is method to our madness, scientific method that is. We’ve been looking at the public’s beliefs about how tea should be made, and their actual abilities to distinguish different brews.

As scientists, we know that the most effective way to get reliable information is to design a method of systematic measurement. When systematic measurements are combined with interesting comparisons we have a scientific experiment.

There is an art to designing good experiments. We hope that the tea taste test has tested your beliefs and abilities whilst illustrating some essential principles of experimental design which are used by all scientists.

- University of Sheffield: Tea Taste Test

Vad man kom fram till? Det är, som så ofta, inte i närheten lika intressant som hur man kom fram till det.

Vilket kanske var den främsta poängen med undersökningen. Eller kanske inte ... Det är ju ändå i England.

Svenskamerikanska

Vid förra sekelskiftet var svenska texter ingen ovanlig syn i denna tidning. Ovanstående exempel från den 5 oktober 1898 kommer från signaturen "Ola Vermlänning" som regelbundet skickade in sina "filosofiska funderingar". Bidragen var inte markerade på något sätt. Liknande tilltag idag skulle nog väcka uppmärksamhet då Willmar Tribune gavs ut i Willmar, Minnesota. I övrigt var tidningen, så vitt jag kunnat se, helt på engelska.

Joel Mossberg: Fotograferingen

Det gavs även ut fonografcylindrar och skivor med svenskt innehåll. Här kan vi lyssna på en "Baritone in Swedish", inspelad i New York 1906.

Lyssna även när Charles G. Widdén lägger ut texten om "baseball" -- äktsvensk humor over there 1923.

Lördagsfråga 287: Gilbert & Sullivan

1. Maria Branwell, mor till Emily, Anne, Charlotte och Branwell. Denna litteraturens supermoder kom från staden Penzance i Cornwall.
2. Jag vet inte vad Madicken-förkläden kallades innan hon blev känd men på engelska kallas modellen pinafore.
3. Plockepinn med färgmarkeringar för olika poäng kallas Mikado, efter den japanska kejsaren.
4. Gondoljärer.

Där den givna associationen är Pirates of Penzance, HMS Pinafore, The Mikado och The Gondoliers, samtliga verk av operettgiganterna Gilbert and Sullivan. Det satte givetvis lördagsfrågegiganten Ole Bull.

Audiofili: Vidskepliga rika män

Om man går på storseans, reiki-kurs, healing eller någon annan utövad vidskeplighet så kommer man, enligt all erfarenhet, att stöta på en kraftig majoritet kvinnor. Varför? Vet inte. Innebär det att karlar är mindre vidskepliga? Det tror jag inte ett ögonblick. Men manlig vidskepelse kan ta sig andra uttryck. Utöver sjöfart, jakt och krig, områden med kraftig vidskeplig belastning som man av olika anledningar idag kommer i kontakt med långt mindre än för säg hundra år sedan, så kan man studera sport (jämför bloggposterna Certifierat kvack eller Snabbkurs i homeopati), vissa konspirationsteorier eller tekniska manicker som förbättrar prestanda av olika slag. Och då kommer vi in på vidskepligt ljud; jag skulle kalla det Vi-Fi om inte den förkortningen var upptagen. Eller varför inte Woo-Fi?

Audiofilin är en av vår tids mest respekterade vidskepligheter. Det påstådda målet är att få så ren ljudåtergivning som möjligt -- rakt och enkelt. Säkert stannar också många där; man skaffar en anläggning, spelar sina skivor, och gillar läget.

Men så diskuterar man prylar med likasinnade. Man lyssnar på deras anläggningar, går runt i affärer och på mässor. Och så kommer man på att hmm, blev det inte en viss skillnad när man bytte ut kabeln? Eller avmagnetiserade skivan, eller spelade hundratals timmar vitt brus genom hörlurarna? Trots att alla kablar som är tillräckligt bra är omöjliga att skilja från varandra i blindprovningar, att avmagnetisering av CD- eller vinylskivor inte har ett skvatt med ljudkvalitén att göra, liksom att varken hörlurar, högtalare [uppdaterat: artikeln fokuserar huvudsakligen på små hörlurar; högtalare är ett annat kapitel] eller mikrofoner blir bättre av breaking in.

Bilden ovan är på avmagnetiserar-grunkan Furutech DeMag. I artikeln finns även en pseudovetenskaplig förklaring till hur den är tänkt att fungera, inklusive en försäkran att en CD-skiva som avmagnetiserades innan den brändes lät bättre efteråt. Min favorit är ändå när de avmagnetiserar kablar och påstår sig höra skillanden:

Just like with treated CDs, a veil or haze was lifted and more and finer details were able to make it through to the listener. After this positive result, all other ferrous cables in residence had their time on the grey platter. Results varied but remained noticeable.

- Recension av Furutech DeMag, 6moons.com

Av någon anledning är skillnaderna alltid subtila men definitiva. Man försöker sällan att mäta dem. Blindtester verkar aldrig förekomma.

Furutech DeMag säljs av Svalander Audio för 20 625:-. Svalander verkar vara stora inom vidskepligt ljud. Här är en "kantskärare" som de säljer för 6 900:-.

CDSI fasar med hög precision CD:ns kant i 36 graders vinkel. Detta gör att ströljuset i CD:n reflekteras bort från CD-spelarens läshuvud och försvinner ut. Resultatet blir bättre ljudkvalitet i alla CD-spelare. Vanligen upplever man  tystare bakgrund, högre dynamik och fler detaljer.

Dessa grejor fungerar på exakt samma sätt som kristaller, distanshealing, frekvensmedicin, Atlaskotejusterande och så vidare.

Här en fin sammanfattning om företeelsen audiofili. Jämförelsen med religion (Pascals spelteoretiska argument för att det är smartast att tro på Gud) är synnerligen god:

Indeed, what keeps this debate going is really the lack of quantifiable evidence debunking the advantages of burn-in. Well, no one has disproven it, say audiophiles. Who are we to say what’s going on between between people’s ears, say manufacturers. It’s kind of a Pascal’s Wager for audiophiles: It costs them nothing, it does no harm to the headphones, and you potentially have more to lose not believing in burn-in than you do believing in it.

- Bryan Gardiner: Please stop 'burning in' your earphones, Wired 16 november 2013

Och hela branschen hakar på, särskilt som, förmodar jag, många av dem själva är troende... Och då kan man se proffs kläcka ur sig sådana här galenskaper på fullt allvar:

Många har upplevt hur stor skillnad det kan göra på ljudet att bara vända på stickproppen i vägguttaget.

- Svalander Audio: Faskontroll

Lördagsfråga 287

Egypten på egyptiska

Vem bestämmer vad ett land heter? Är det invånarnas eget namn som gäller eller grannarnas?

Jag är osäker på hur folk uppfattar frågan men gissar att de flesta tycker att det första alternativet är givet. Historiskt sett är det inte alls självklart. Genom årtusendena har folk oftare talat om andra än sig själva, enkelt uttryckt. Exemplen är otaliga. För att bara ta två: "Japan" kommer från kinesiska men "Kina" nog från sanskrit. (För ännu ett exempel, oväntat intressant dessutom, se bloggposten Tyska namn.)

Namnet Egypten kommer från grekiska Aigyptos. Det kommer i sin tur från det senegyptiska ordet Hikuptah, "Hemmet för Ptahs själ", som inte alls avsåg hela landet utan ett tempel i Memfis. Egyptiernas eget ord för sitt land skrivs km.t, uttalas oftast "kemet" men uttalades nog "komat" när det begav sig. Ordet km betyder svart och avsåg kanske Nildalens bördiga jord. Den kan ses till vänster om ugglan. Halvcirkeln uppe till höger är t, rundeln med spetsarna stad. Ugglans innebörd vet jag inte.

Bilden ovan, med exemplet på Egypten på egyptiska, är från Paris och Place de la Concorde. Det är ju där Luxorobelisken står, från Ramses II:s tid.

Ångbils-FUD 1910

- Annons från The Daily Ardmoreite*, 1 januari 1920

Idag ger väl "ångbil" inget vidare intryck; något stort, tungt och trögt, kantänka. (Eller möjligen en steampunk-dröm i patinerad mässing.) Men när det begav sig satte de hastighetsrekord, kördes av presidenter och var fullt jämbördiga med sina petroleumdrivna bröder.

Under 1910-talet började konkurrenterna att dra ifrån. En av aktörerna på marknaden svarade med annonser som den ovan, som inte bara framhäver ångbilens perfektion utan även antyder, ganska subtilt, att förbränningsmotorerna inte är att lita på. "Fear, uncertainty and doubt" som det kallas -- ett av de äldsta greppen i en av de äldsta branscherna.


Wikipedia:Stanley Motor Carriage Company

* Ardmoreites kommer från Ardmore, Oklahoma.

Varför hårddisken heter C

Varför heter hårddisken C? Därför att en gång i tiden var minimum en diskettstation, kallad A, eller A: då. En del lyxlirare skaffade en diskettstation till som fick heta B:; det var tydligen tillräckligt vanligt för att det skulle bli standard.

En tredje diskettstation var det nog få som hade användning för. Men det var annorlunda med hårddiskar, eller "Winchester" som de av någon anledning också kunde kallas. Den kom på tredje plats och fick därför heta C:.

The Sound[s] of Silence

I oktober 1964 gav Simon & Garfunkel ut sitt första album, Wednesday morning 3 A.M. Det gick inget vidare. En tid senare splittrades duon.

Sommaren därpå gav producenten på eget bevåg åter ut låten som singel (bilden ovan), i en ny mix med bland annat trummor pålagda. Den klättrade på listorna och fick de nu välkända Simon och Garfunkel att åter bilda Simon & Garfunkel.

Den version som spelats mest är den från 1965. Här är originalet.



Vad titeln beträffar verkar det osäkert när plural blev singular.


Wikipedia: The Sound of Silence

Lördagsfråga 286: Sator-rotas

1. Kent Norberg i Sator.
2. Jed Simon i bandet Tenet m.fl.
3. Från operan Lohengrin som just nu går i en sorts version på Kulturhuset i Stockholm.
4. En av den skicklige Kalle Anka-tecknaren Marco Rotas rutor.

Arepo var svårast, därför fick ni Sator, Tenet, Opera och Rotas (den sistnämnda fick bli något av en nödlösning). Efter den berömda bokstavskvadraten. Helt rätt, Ole.

För övrigt kan bokstäverna i kvadraten läggas om till följande intressanta struktur:

Är Sator-Arepo en smygkristen grej? Det verkar inte finnas några hårdare belägg än just detta. Att det tidigaste belägget är från Pompeji kanske inte talar för hypotesen. Om man hade hittat ett förkristet Sator-Arepo däremot...

Det japansk-montenegrinska kriget 1904-2006?

Nikola, dåvarande furste av Montenegro, och kejsar Meiji.

På faktoider.nu har jag tagit upp klassikern Kriget Sverige-San Marino, liksom flera liknande historier med varierande sanningshalter. Av någon anledning gillar vi historien om det lilla landet som teoretiskt sett legat i krig med ett mycket större under lång tid, enbart på grund av någon teknisk detalj som att det glömts bort i fredsförhandlingarna.

Här har vi ännu en sådan. När det bröt ut krig mellan Ryssland och Japan 1904 så bestämde sig lilla Montenegro för att ställa upp för sina slaviska bröder, som tack för den hjälp de nyligen fått mot det osmanska riket. Eftersom Japan låg på andra sidan jorden och Montenegro inte hade någon flotta så var det inte glasklart hur det skulle gå till rent praktiskt, det lär ha blivit några frivilliga som fick plats bland de ryska soldaterna. Och i fredsförhandlingarna glömdes det lilla furstendömet på Balkan bort... För att åter kommas ihåg 2006, samtidigt som Japan erkände republiken Montenegro.

Om det är sant? Vet inte. Källan är länken nedan, som hänvisar till en artikel på History News Network, som länkar till en artikel på bloggen "World Peace Herald" som inte finns kvar. I synnerhet den sistnämnda länken verkar väl klen.


A hundred years of war between Montenegro and Japan, Daily Onigiri, 6 maj 2011

Lördagsfråga 286

När Nigeriabreven kom från Spanien

En dag får du ett brev från Spanien. Det är en fånge på ett fängelse i Barcelona som skriver till dig -- ni känner visserligen inte varann men är avlägset släkt, och nu behöver han hjälp från någon han kan lita på.

Fången berättar att han har en förmögenhet insatt på ett konto i en bank i USA. För att komma åt kontot behövs handlingar som finns hos domstolen i Cartagena. De tog hand om dem när de fällde honom och kommer att hålla dem som pant tills rättegången betalts.

Han berättar vidare att han är döende och har en dotter som snart kommer att stå föräldralös. Det enda han kan tänka på är den stackars flickan. Han har inga vänner eller släktingar i Spanien som kan ta hand om henne. Då kom han att tänka på en avlägsen släkting vars namn han sett vid något tillfälle -- det är du det. När han skrivit klart brevet, skriver han, ska han be fängelsets präst att smuggla ut det, leta reda på din adress och posta det.

Nu kommer han till själva frågan: Skulle du kunna tänka dig att ta över vårdnaden av flickan och hennes arv? I gengäld kommer han att testamentera en fjärdedel av arvet till dig. Du behöver bara betala domstolen i Cartagena, kvittera ut handlingarna, och prästen kommer att ordna resten. Ja, och betalningen ska skickas till fängelsets präst. Det är det enda du behöver göra för att ge den stackars flickan en framtid och säkra din egen tillvaro.

Några dagar efter brevet kommer ett andra brev, där fången berättar att hans hälsa försämras snabbt och uppmanar dig att skynda. Därefter kommer ett tredje brev där prästen på hackig engelska skriver att mannen avlidit. Flickan är för tillfället i hans vård, hon och förmögenheten kommer att överlåtas till dig så fort han fått ordnat det där mellanhavandet med domstolen. Jo förresten, domstolen vet inte vad papperen de har är värda; om de förstod det skulle de lätt kunna "försvinna". Så kontakta inte dem, eller någon annan som skulle kunna tipsa dem. Som polisen.

It is a simple scheme, but presented in such a plausible way that almost any unsuspecting "distant relative" of European extraction would be more or less deceived by the glad prospect of falling heir to the agreeable custody of a darling daughter with a big fortune, and a one-fourth interest therein as an additional recompense.

Före Nigerigabreven fanns "den spanske fången". Det fanns naturligtvis en mängd varianter, utöver huvudpoängerna -- 1) skicka pengar och 2) säg inget till någon  -- lägger man på diverse lockmedel; tårdrypande, patriotiskt, pengar, romantik eller vad man nu tror passar.

I artikeln nämns att just detta bedrägeri pågått i nästan 20 år. Det riktades mot någorlunda välbärgade medborgare i USA, och det var landsmän som letade reda på deras adresser, rötter (så att den med italienskt påbrå får brevet från en italienare osv.) och vad andra detaljer som de kunde ha bruk för. Sedan skickades informationen till Spanien, där medhjälparna författade och skickade breven, för att sedan vänta på betalningar.

Enligt uppgifter som cirkulerar ska "den spanske fången" kunna spåras tillbaka ända till 1600-talet. Om det finns belägg för detta så har jag inte sett dem.

Artikeln jag hämtat beskrivningen från nämner en variant med en politisk fånge från Ryssland, och kommenterar som följer:

- "Government Takes Hand in the Spanish Swindle", Bismarck Daily Tribune, 1 januari 1910


Wikipedia: Spanish Prisoner

Google och scientologerna

The CoS [Church of Scientology] law company, Moxon & Kobrin, started to file complaints with Google in 2002 who first removed all links to Operation Clambake from their index (list of links in complaint).

- xenu.net: Why are some pages on xenu.net not indexed on Google?

Ända sedan scientologernas dittills hemliga material i mitten av 1990-talet började spridas på nätet har CoS försökt att åtminstone försvåra för folk att hitta det. En given metod är att skicka sina advokater till världens mesta sökmotor. Därav ovanstående förklaring på scientologi-avslöjarsajten xenu.net, med namn efter världens näst mest berömde rymdkejsare Xenu/Xemu.

Men när jag prövar att googla xenu.net så får jag inte upp DMCA-disclaimern. Inte heller andra lösa sökningar på scientologiska och anti-scientologiska termer verkar vara spärrade. Kan det stämma tro?


Läs mer om Den oscannolika scientologin.

Chupacabra: En utredd modern sägen

Den store H. R. Giger intill ett av sina många verk: Monstret Sil från filmen Species (1995) på filmmuseet i Frankfurt.

Men låt oss börja med ett mystiskt kreatur: chupacabran, "getsugaren" efter dess förmodade vampyriska get-diet. Beskrivningarna har varierat åtskilligt men ganska gemensamma nämnare har varit en tvåbent varelse i björn-storlek med taggar utmed ryggen. De första observationerna rapporterades från Puerto Rico 1995. Sedan dess har den/det/de setts i stora delar av såväl syd- som nordamerika, liksom några högst eventuella overseas. Man har även funderat på vilka tidigare observationer som skulle ha kunnat vara chupacabran.

De som återger sådana här observationer på ett seriöst sätt, säger utan att köpa dem rätt upp och ner, försöker att ge dem "enkla" förklaringar, i det här fallet sådana som inte kräver oupptäckta stora och åtminstone ganska intelligenta arter. Men om man försöker att gräva djupare och verkligen ta reda på vad det rör sig om?

Mannen som avslöjade chupacabran heter Benjamin Radford, som bland annat skriver för den skeptiska journalen Skeptical Enquirer. Han började nysta från allra första början. För att göra en lång och fascinerande (även om man egentligen inte intresserar sig för kryptozoologi) historia kort: Det första ögonvittnet hade sett filmen Species, och det hon beskrev var monstret Sil.

Hur många av de "olösta mysterier" som cirkulerar skulle kunna förklaras på samma eleganta sätt? Om källäget gör det möjligt, och någon med tillräckligt mycket geist tar sig an fallen?

Man behöver, som sagt, inte vara särskilt intresserad av ämnet i sig för att fascineras av sådana avslöjanden. Framför allt detta: Det räcker att en person inbillar sig, eller säger sig ha sett, någonting, för att andra ska börja göra liknande observationer. Vare sig det gäller chupacabror, "Bigfeet", Loch Ness-monster, spöken, flygande tefat, symptom på elöverkänslighet, eller hundra andra företeelser.


Wikipedia: Chupacabra; Tracking the Chupacabra; Benjamin Radford

Skeptisk TV

Skojaren Sai Baba fick rena statsbegravningen 2011. Bland de många lysande gästerna fanns premiärministern Manoman Singh och partiledaren Sonia Gandhi.

Varför kan barn vara häxor i Kongo, styrs Indien av horoskop och vilka är myterna som avgör din ekonomi här i västerlandet? Korrespondenterna undersöker vidskepelse och myter i världen i dag.

- Hur mycket styrs vi av myter och vidskepelse? Korrespondenterna, SVT 2, 5 november kl 20.00

Kongolesisk häxjakt på barn händer inte bara där utan även här; i Borås har man nyligen haft två uppmärksammade fall av "exorcism" där barn misshandlats svårt av föräldrar och pastorer. Att vidskepelse är stort i Indien är kanske vad man kan förvänta sig, men att guruer och bluffmakare av olika slag har så stor politisk makt som de har i ett av världens folkrikaste länder torde få känna till. Ekonomiska myter är ett intressant och på flera sätt svårt ämne där diskussionerna ofta övergår i politik, vilket också påpekas. Det ska bli intressant att se hur Korrespondenterna tar sig an ämnet, som ska dela halvtimme med de två andra.

Redan där ser jag ett problem: De här frågorna är för viktiga för att snuttifieras.

"Det är klart att det är sant! Jag jobbar ju på TV!"

Är allt som sägs och skrivs sant? Och hur vet man om man kan lita på en källa? Reportern Jenny går på en nit när hon missar källkritiken och Andreas Widholm förklarar skillnaden mellan en primärkälla och en sekundärkälla. Och så får vi lära oss frågorna man ska ställa för att få fram sanningen.

- Är det sant? Barnkanalen, 5 november kl 19.20

Ett barnprogram klassat som "Källkritik"! Det händer inte ofta -- det närmaste jag kommer på är det konsumentorienterade (ett ord de naturligtvis inte använde) REA. Ta en titt på hur de presenterar ett av de viktigaste ämnen som finns för barn. Andreas Widholm är fil. dr. i medie- och kommunikationsvetenskap och forskar om nyhetsjournalistik.

Lördagsfråga 285: 1-4

1. David Tennants Hamlet levererar monologen.
2. Ett diplom från en diploma mill, nämligen "West Clayton university". Vet inte vad den kostar men det blir ändå billigare men lika bra om man meckar ihop ett eget diplom.
3. Steve Roberts, mannen med fantastiska konstruktioner som Winnebiko och Behemoth, byggde även en datoriserad kajak/"trimaran": Microship. microship.com
4. Ruben Rausing, herr Tetrapak.

Mono, di, tri och tetra, ergo 1-4. Ole Bull, igen.

Ness i press

"Ness-monstret med rombisk fena", på grekiska Nessiteras rhombopteryx, föreslogs som vetenskapligt namn av zoologen sir Peter Scott. Poängen var att artnamnet behövdes för att 
kunna fridlysa det eventuella monstret.

- Peter Olausson, "80 år med Nessie", Folkvett 3-2013

Ibland blir det underligt att leva med pressläggningstider ... I juni började jag på en artikel för att fira Nessies 80 år, den blev klar i juli, och häromdagen damp den ner i brevlådan. Under tiden har artikeln till nästa nummer av VoF:s journal skrivits färdigt, när den nu dyker upp.

Bland alla dessa intressanta sidohistorier som man inte kan gå in på i en artikel som handlar om något annat skulle jag välja en: Sir Peter Scott. Han hade ett program i BBC under 25 år och var en gång lika känd i Storbritannien som David Attenborough, han var med och grundade Världsnaturfonden och utformade dess panda-logga, han körde stridsångbåt under andra världskriget, hans gudfar var författaren till Peter Pan och hans far var Robert Scott, som dog vid sydpolen när sonen var två år.

En bara någorlunda relevant utvikning som jag ändå inte tog med i artikeln: Kort efter att den hypotetiska Nessie fått sitt vetenskapliga namn kom någon på att det är ett anagram för Monster hoax by Sir Peter S. Varpå Robert Rines, som lett fotoexpeditionen, kontrade med att det även är ett anagram för Yes, both pix are monsters - R.

De tog alltså två bilder som de ansåg visade monstret, vilket de tyvärr bara gjorde efter grovt manipulerande. Men det hade Sir Peter inget med att göra.

Ytterligare en pikant detalj om Rines expedition är att kamerornas placeringar bestämdes av en Heather Cary medelst slagruta.


Relaterat: 2011 års bloggpost 78 år i Loch Ness samt Nessies kusiner.

Lördagsfråga 285

Historielösa sociala medier

När man forskar i sådant som händer just nu, eller igår eller häromåret, så bedrivs den forskningen i huvudsak på nätet. Som om det behövde sägas... Men under senare år har det blivit allt svårare att studera nutida händelseförlopp.

I och med genombrottet för sociala medier så har diskussionerna flyttat från bloggar och forum till Facebook och Twitter. Samma personer bedriver i stort sett samma diskussioner (med reservation för exempelvis Twitters tekniska begränsningar), men i andra kanaler.

Problemet är att åtminstone Facebook och Twitter inte har några vettiga sökfunktioner. Data finns och går i teorin att gräva fram. Men företagen har hittills struntat i att ta fram sökmotorer värda namnet. Inte heller lirar dessa kanaler riktigt med Google et al. Att gräva i diskussioner i sociala medier är omständligt och otacksamt.

Skillnaden blir tydligast när man på sina upptäcktsfärder bakåt i tiden kommer till tiden före de sociala mediernas genombrott, då diskussionerna ännu fördes på bloggar och i forum. Dessa fungerar mycket bättre med de vanliga sökmotorerna, och inbyggda sökmotorer kan bidra med ytterligare funktioner. Det innebär att det kan vara långt enklare och mer givande att utforska något som hände 2002 än något som hände 2012.

Å andra sidan är det inget som försvunnit. När (snarare än om) sociala medier utrustas med ordentliga sökmotorer så blir det i ett slag möjligt att studera mytspridningar, språkförändringar, debatter om högt och lågt och vad man nu är intresserad av, även under tiden efter 2009-2010 eller så.