Världens vanligaste ”ord”, ett av

Vilket är världens vanligaste ord? Här är ett förslag: OK. Om det finns något bättre förslag, så tror jag inte att jag sett det. [ Uppdaterat: Nu har jag det! – i kommentarerna. ]

För det där lilla ordet används ju inte bara i engelskan utan mest överallt; om inte i alla världens någorlunda levande språk så är det nog inte långt ifrån. Och där det används används det ofta, särskilt, men inte enbart, i talspråk. (Här är det även läge att länka till bloggposten Etymologi för OK).

Vad skriftspråk beträffar så har mängden text i världen exploderat de senaste decennierna. Särskilt om man räknar med sådan text som inte är avsedd för människor. Jag tänker då inte bara på dataprogram och licensavtal, utan även de koder som är många datorers främsta metod för att meddela sig med varandra. Och här någonstans, tänker jag mig, skulle en liten förkortning kunna hamna någorlunda högt upp på listan över världens vanligaste ”ord”: http(s), förkortningen för ”hypertext transfer protocol (secure)”. (Liksom ”OK”, som även ingår i många av de nämnda datakoderna.)

Och då är jag framme vid denna bloggposts poäng: ”Hypertext” är inget gammalt ord utan så nytt att dess upphovsman fortfarande lever. Han kan peka på ”ht” i http och säga ”det där är mitt!” – om än med blandade känslor.

Ted Nelson myntade orden hypertext och hypermedia 1963, tre år efter bilden ovan. Han hade då uppnått den mogna åldern av 26 år. Han lever än idag, och har ägnat mellantiden åt att inspirera och propagera för vettigare, tillgängligare och användbarare datorer och dataprogram. Och om man ibland kan tycka att dagens prylar lämnar en del att önska, så skulle man varit med på 1960-talet … Eller på 1970-talet, som berörs i bloggposten 1970-talets webb. Den handlar om Teds allra största projekt: Xanadu. Det tröttnar Ted aldrig på att prata om. Han tröttnar i synnerhet inte på att poängtera hur mycket bättre Xanadu är än den däringa världsvida webben.

Eller snarare, var tänkt att bli. Därav de blandade känslorna. För Xanadu, som Ted började grubbla på 1960, har än idag aldrig visats upp i en riktigt färdig 1.0-version.

(Det är ingen högoddsare att Xanadu aldrig kommer att bli klart. Man skulle också kunna diskutera hur världen skulle ta emot ett färdigt Xanadu, om något sådant kan tänkas. Tänker vi som Ted? För ännu djupare tankar, hur skulle världen ha tagit emot Xanadu om det lanserats i fullt användbart skick, säg, år 2000? Eller 1990? 1985..? Har vi någonsin velat ha de ”visuella länkar” som Ted verkar se som omistliga? Skulle sidor som är ”medvetna” om alla sidor som länkar till dem fungera i verkligheten? Etc.)

Nelson's life is so full of unfinished projects that it might fairly be said to be built from them, much as lace is built from holes …

- Gary Wolf, The Curse of Xanadu, Wired 1 juni 1995

För att försöka få till en relevant avrundning: Ted har även efter 1963 uppvisat en förtjusning i att skapa nya ord och begrepp. Som micropayment och virtuality, som också slog, även om de aldrig hamnat på några hitlistor. Eller för den delen cybercrud, dildonics (NSFW), docuverse, intertwingularity, sworph (swoop + morph) och transclusion, för att bara nämna några som inte slagit alls. Och Xanadus utvecklingshistoria är späckad med termer, som Nelson – så vitt jag vet – oftast haft att göra med, som abraham, bert, crum, dybbuk, ernie, flock, shepherd, transcopyright, xanadoc, xanalink, xanalogical osv osv …