Krigets förbjudna Sverige

Hur och var får man resa i Sverige i år?

Det där är rubriken på en artikel i Svenska Dagbladet den 16 juni 1940. Jag tyckte den var värd att återge i sin helhet och gör därför så. Ännu en aspekt av krigets Sverige som jag inte hade en aning om! Inte för att den är förvånande, tvärtom.

Undvik gränstrakter och kustvägar på semesterresan.

Vart skola vi resa i sommar, hur skall det bli med semestern i år? Den frågan har säkert redan tusentals svenskar ställt sig under bläddrande i uppslagsböcker och broschyrer. För att man vid förverkligande av planerna inte skall bli alltför besviken, bör man emellertid känna till, att det är förbjudet att resa genom vissa områden av vårt land liksom att det finns andra, där löjaliteten fordrar att man endast i nödfall färdas.

För att ge allmänheten vägledning i dessa saker har Svenska turistföreningen i samråd med de militära myndigheterna utarbetat anvisningar speciellt avsedda för sommarens rörliga semesterliv. I dessa framhålles, att turister i år bör undvika gränstrakterna. Inom en del områden vid norska gränsen råder det sålunda vistelseförbud för andra än fast boende. Inte heller är det tillåtet att färdas runt Frykensjöarna eller uppför Klarälven längre än till Ekshärad. I Dalarna böra turisterna helst vända i Älvdalen och Sälen, i Härjedalen är det förbjudet att resa längre än till Funäsdalen, i Jämtland äro alla gränsorter stängda och detsamma gäller även Storuman–Tärnavägen.

De inbitna fjällvandrarna få i Jämtland reda sig med den ostligare fjällvärlden och längst i norr äro Abisko-Riksgränsfjällen stängda, därigenom att civila resenärer inte utan särskilt tillstånd få komma väster om Kiruna. Vad Kebnekaise och Luleälvsområdena beträffar lägger ju i år även bristen på kommunikationer hinder i vägen för turismen. Till Kvikkjokk kan man däremot komma.

Vill man cykla i Sverige bör man av lätt förståeliga skäl undvika att välja kustvägarna i västra och södra delarna av landet, d. v. s. från Bohuslän till Blekinge.

Däremot möter det intet hinder i år att resa till badorterna på västkusten eller Gotland och ligga stilla där under semestern. Badstränderna äro så gott som överallt tillgängliga, och där de äro avspärrade, ha anordningar vidtagits för att badgästerna skola få tillträde till stranden.

Till sist skadar det kanske inte att erinra om, att det är nödvändigt att rätta sig efter de anvisningar och föreskrifter, som givas av militär post eller patrull. Flera exempel ha redan kraftigt understrukit detta.

Det sistnämnda verkar syfta på något som var mer eller mindre allmänt känt. Jag vet inte exakt vilka händelser som avses, om det nu spelar någon roll. Men ingen blir väl förvånad av att det även i krigstid finns folk som ignorerar vaktposts uppmaning.