Mot den historielösa skepticismen

Bland alla förvillelser folk tror och trott på har jag en viss svaghet för de senare: sådant som många har trott på, men som få eller inga tror på idag.

Det har flera anledningar. En är spänningen i att upptäcka "nya" saker, sådant som inte är allmänt känt (eller åtminstone allmänt känt bland de som studerar sådant). En annan är att det är lättare att vara kyligt rationell inför förvillelser på håll. Men den viktigaste är att ge skepticismen en historisk dimension som den annars lätt förlorar.

För de som har trott på en viss pseudovetenskap eller förvillelse, men inte längre gör det, har ju inget intresse av att hålla minnet av den vid liv, tvärtom. De som kritiserar och motarbetar villoläror har mestadels fullt upp med tokerierna för dagen. Det innebär att tokerier som tappat sina anhängare snabbt glöms bort. Det innebär i sin tur att den som enbart fokuserar på levande pseudovetenskap lätt kan få intryck av att förvillelser är en modern företeelse. Och då blir det snabbt konstigt.

För om förvillelser är en modern företeelse, innebär det att fördumningen ökar. Man kanske hade problem med sådant förr men inte som idag, och ju längre fram vi kommer desto större blir problemen. Konspirationsteorier, vaccinmotstånd, plattjordingar och så vidare; sådant var det ingen som höll på med för 20–30 år sedan. Och om det var det, så märktes det inte. Och i vilket fall som helst så känner jag inte till det, vilket ju är detsamma som att det inte fanns.

Och moderna problem måste ju ha moderna orsaker. Var det inte internet och sociala medier som inledde nedgången och fördumningen? För innan dess så begrep sig folk på källkritik, till gagnet om inte till namnet. När man lyssnade på experter och ignorerade tokstollar, när politiker aldrig ljög och solen alltid sken ...

Okej, okej. Det är lätt att bli raljant när man försöker sätta sig in i den historielösa skepticismen (det är roligt också). Men det kan inte bli annat än tokigt när man saknar det historiska perspektivet. Det är ingen bonus vid sidan om utan nödvändigt.

Naturligtvis behöver man inte grotta ner sig i detaljer i alla galenskaper folk ägnat sig åt. Men om man inte ens vet att man ägnat sig åt tokigheter blir det konstigt. Som om man tror att ingen någonsin kritiserat vacciner förrän de senaste 20 åren; i själva verket är vaccinmotståndet minst lika gammalt som vaccinerna själva (vilket jag då och då tjatat om här på bloggen). Övertygelsen om en platt jord går tillbaka till 1800-talet men inte mer; här resulterar historielösheten i att man utgår ifrån att det var sämre och dummare ju längre tillbaka man går. Konspirationsteorier är visserligen inget nytt — såväl Tredje riket som Sovjet drevs till stor del på sådant bränsle — men dagens utövande är mer spritt, mångskiftande och intensivt än någonsin, vilket definitivt har med internet och sociala medier att göra. Men den slutsatsen drar jag inte slentrianmässigt, enbart på grund av vad jag själv haft framför näsan, utan efter att ha studerat ämnets historia. Fattas bara.