Lördagsfråga 597

Wikipedia och brinnande krinoliner

Wikipedia har ett konto på Twitter. Då och då delar de med sig av blandade uppgifter. Som här om krinolinen, med uppgifter om sex meter i diameter och att nästan 40 000 dödades av krinoliner som fattat eld. Den första uppgiften är uppenbarligen fel (ska vara omkrets), men hur är det med den andra?


En skeptisk användare ställer frågan: Hur vet vi detta?


Så småningom dyker svaret upp. Det var inte självklart; uppgiften hänvisade till en bok på engelska som hänvisade till en bulgarisk tidning som i sin tur hänvisade till en fransk källa. Men ett av leden innebar att ytterligare källgranskning var irrelevant.

Slaveykov reported in 1864 that over the last 14 years, at least 39,927 women worldwide had died in crinoline-related fires

- Borttagen uppgift från Wikipedia: Crinoline


Och så blev Wikipedia ännu lite bättre, tack vare uppmärksamma läsare och flitiga och kunniga redaktörer.

Så här fungerar det när det fungerar som bäst. Men det är en väsentlig skillnad på att skriva i ett aktuellt twitterflöde med en halv miljon följare, och att exempelvis ställa en fråga på en diskussionssida som få läser och färre bryr sig om.

Vad betyder RIP?

RIP står för requiescat in pace, "vila i frid". Förkortningen är särskilt tacksam på engelska eftersom den blir likadan: rest in peace. Men det går utmärkt att skriva RIP i svenska sammanhang, om man nu har lättare för att mixa svenska och latin än svenska och engelska.

Wikipedia (eng.): Rest in peace

Vinland som myt

På 1960-talet hittades arkeologiska spår av en vikingatida bosättning i L'Anse aux Meadows. (Meadows är inte engelska utan lätt förvrängd méduses, "maneter"; Manetviken, helt enkelt.) Sedan dess vet vi att nordbor bodde just här, och att berättelserna om Leif Eriksson m.fl. byggde på sanning.

Men hur var det innan dess?

Det man främst diskuterade var placeringen av Vinland. Helluland och Markland är två andra namngivna områden i trakten, som är mycket mindre kända och mycket mindre omtvistade (Baffin Island och Labrador eller Labrador och Newfoundland). Vad jag funnit var den allmänna uppfattningen om just Vinland den följande:

F. n. synes man få stanna vid, att V. motsvarar någon del af Canadas sydöstra kustland; att berättelsen om dess upptäckt i hufvudsak är sanningsenlig, kan däremot ej betviflas. 

- Nordisk familjebok: Vinland (1921)

Fast jag skulle ju inte skrivit denna bloggpost om jag inte hittat följande text. Det är ett referat från en dragning där ingen mindre än Nansen förklarade att Vinland bara var saga och myt. Det vill säga "alldeles motsatt" den gängse uppfattningen. Men det är inte ointressanta invändningar han kommer med.

I Vetenskapssällskapet framlade professor Fridtjof Nansen i afton en rad nya upptäckter angående Vinlandsforskningen, hvarigenom han kommit till ett till den gängse uppfattningen om våra sagors förhållande till Vinland alldeles motsatt resultat. Han påvisade, att Islandssagornas berättelser om Vinland väsentligen voro myter, samlade från åtskilliga sagokällor. Sålunda förekommo motsvarande berättelser i isländarnas sagolitteratur och långt tillbaka i den klassiska litteraturen, bl. a. i Odysseen. Eirik-sagans skildring af Vinlandet visar sålunda att detta är identiskt med grekernas "De saliga öarna" [sagoöar i Atlanten där de saligas andar höll till] och medeltidens "De lyckligas öar", [där lyckan råder och tiden stilla står] som också spela en framträdande roll i de isländska sägnerna. Vidare påvisades sammanhanget mellan Vinland och det norska "huldrelandene" eller "alvelandene". 

Professorn slutade med att karaktärisera sagan om Vinlandet som mosaik af lånade drag från den klassiska litteraturen och isländska och andra sägner, men där funnos dock påtagliga meddelanden som tyder på verkliga upplefvelser såsom t. ex. i de gamla kvädena, som tala om ett folk, som kom till ett land, där det dracks vin istället för vatten.

- "Vinlandsforskningen: Professor Nansen om de nya upptäckterna", Svenska Dagbladet 8 oktober 1910

Snyltande kvackare

Två goa gubbar: René-Claudius Schümperli och Alfredo Lerro. Den förstnämnde tänkte på 1990-talet ut en lära som grundar sig på atlaskotan, vår översta halskota. I korthet går den ut på att de flesta symptom beror på att vår atlaskota behöver balanseras, en tjänst som Schümperli och hans anhängare händelsevis erbjuder. Han kallade för övrigt sitt verk för AtlasPROfilax, med krångliga versaler och allt.

En av Schümperlis lärjungar var Alfred Lerro. Efter att ha gått en kurs i Atlasprofilax lanserade han en egen lära. Eller, egen och egen ... I praktiken var det Atlasprofilax med bortfilade serienummer. Han kallade den ATLANTOtec, med krångliga versaler och allt.

Det finns några svenskar som ägnar sig åt sånt här. De erbjuder sig att kontrollera din atlaskota och, om den visar sig vara i behov av balansering – lustigt nog är den alltid i behov av balansering – att ordna även den biten. I praktiken får du lite nackmassage för några tusen. Ännu ett bondfångeri, helt enkelt.

En detalj, som jag på något sätt finner underhållande, är att de flesta svenska utövare håller sig till snyltaren Lerros Atlantotec, bara enstaka till originalet Atlasprofilax. Utan för att ett ögonblick tycka synd om Schümperli; han är en precis lika samvetslös kvackare som Lerro och vet naturligtvis om det.

Lördagsfråga 596: Jetplan

1. 21, som synes.
2. Tunnor istället för bomber? Inget skämt utan ett faktiskt exempel på öltransport under andra världskriget.
3. Shogi, den japanska motsvarigheten till schack, har en pjäs som ibland kallas lans. Den ser ut så här. (Kuriosa: När man erövrat en pjäs är den inte ute ur spelet utan byter sida.)
4. Bolibompa-draken som den först såg ut.
5. Viggar. (Namnet är etymologiskt samma ord som åskviggar och syftar kanske på hanens tofs i nacken.)
6. Södermanlands grip-försedda landskapsvapen.

Saab 21R var Sveriges allra första jetplan (eller "reaplan" som det hette då, och som R:et minner om). Det var ett ombyggt propellerplan som mest var till för att pröva den nya tekniken och lämnade inget större avtryck i massornas medvetande. Det kan man inte säga om modellerna som följde: Tunnan, Lansen, Draken, Viggen och senast Gripen är allmänkunskap som även komplett flygointresserade ska ha åtminstone ett hum om.

Pölsa Dum satte flygfrågan.

Är en tygpåse 20000 ggr sämre än en plastpåsar?

[Det är] häpnadsväckande hur en siffra ryckt helt ur sin kontext plötsligt blir ett bevis för att plastpåseskatten gör mer skada än nytta

- Lovisa Berglund: Inte sant att tygpåsen är 20 000 gånger sämre, ETC 4 februari 2020

Utgångspunkten är en studie publicerad av den danska miljöstyrelsen. Den fick en hel del uppmärksamhet. Inte minst för det stora tal som folk av någon anledning lade på minnet.

Störst miljöpåverkan hade tygkassen av ekologisk bomull som behövde användas minst 149 gånger för att bli kvitt dess påverkan på klimatet och minst 20 000 gånger sett till samtliga miljöindikatorer.

- Vanliga plastpåsar har lägst miljöpåverkan, Aktuell Hållbarhet 21 mars 2018

Är det sant? Det beror, som Berglund visar, på hur man räknar. Notera t ex hur 20000 plötsligt kan bli 5000 bara genom att justera referens-påsen en smula. Enkelt är det inte. Vilket, som så ofta, framgår i originalrapporten, men, som vanligt, inte i rapporteringen om densamma.

Lördagsfråga 596

Lyckobrev

"Hildur [Huss] köper lyckobref 1908 [i Nyköping]"

- Södermanlands museum, SLM P2014-834

Lycko- och Framtidsblad. 

Karaktärsbeskrivning och Framtida Öde. 

Du är uppriktig och rättfram och blir därför uppskattad av alla som du umgås med. Du är idérik och företagsam och detta kommer att hjälpa dig till stor framgång i dina förehavanden. Du får ett långväga besök av en vän som står dig mycket nära och du får del av mycket goda nyheter som helt kommer att omgestalta ditt liv. Du kommer att få med mycket folk att göra och du får framgång i nästan allt du företager dig. 

En ljus framtid ligger utstakad för dig och du kommer att leva ett lyckligt familjeliv och dina barn kommer du att få mycken gläjde utav.

- Ur ett lyckobrev, gissar på mitten av 1900-talet

Lyckobrev var länge ett stående inslag på marknader och nöjesfält. Positivhalare, som han på bilden, kunde ha en bunt lyckobrev att dryga ut kassan med. För att göra köpet ännu mer spännande kunde valet göras av en dresserad fågel eller apa.

Vad innehållet beträffar så är lyckobreven en uppenbar föregångare till de veckotidningshoroskop som började florera från 1920-talet (astrologin är förvisso mycket äldre, men den solteckensastrologi som de flesta tänker på idag är knappt sekelgammal).

When Prophecy Fails

• December 20. The group expects a visitor from outer space to call upon them at midnight and to escort them to a waiting spacecraft. As instructed, the group goes to great lengths to remove all metallic items from their persons. As midnight approaches, zippers, bra straps, and other objects are discarded. The group waits.
• 12:05 am, December 21. No visitor. Someone in the group notices that another clock in the room shows 11:55. The group agrees that it is not yet midnight.
• 12:10 am. The second clock strikes midnight. Still no visitor. The group sits in stunned silence. The cataclysm itself is no more than seven hours away.
• 4:00 am. The group has been sitting in stunned silence. A few attempts at finding explanations have failed. Keech begins to cry.

- Wikipedia: When Prophecy Fails

Gårdagens bloggpost, Misslyckad undergång 1967, byggde på vittnesmål från Hans Weltzer. Han hade inte gått med i den danska undergångs-gruppen för att han trodde på Knud/Orthon utan för att han var nyfiken på hur gruppen skulle reagera när atomkriget inte bröt ut annandag jul 1967. Han hade nämligen läst boken When Prophecy Fails (1956)

I boken beskriver Leon Felsinger, Henry Riecken och Stanley Shachter en "UFO-religion", där frälsningen skulle komma i flygande tefat (företeelsen har förekommit även i Sverige och var en tid riktigt synlig). De hade blivit nyfikna på hur de troende skulle reagera när det de trodde på inte inträffade. Liksom i det danska fallet utgjordes kontakten av en vanlig människa, Dorothy Martin (kallad Marian Keech i boken), vars egenskap som talrör inte satt i tungan utan i handen: Texter hon skrev i "inspirerat" skick utgjorde budskapen. Och budskapen gjorde klart att de skulle hämtas vid midnatt den 20-21 december 1956, innan världen skulle drabbas av en global översvämning senare den 21 december.

Man kan förstå om den som läst om den profetian blev nyfiken när en dansk taxichaffis förkunnade vad som praktiskt taget var samma profetia, med atomkrig istället för översvämning och nästan på dagen elva år senare.

When Prophecy Fails var en av de första fallstudierna av ett ämne som torde vara mycket välbekant, till namnet för de som läser denna blogg och i praktiken för varje tänkande människa: Kognitiv dissonans, när du tror saker som utesluter varandra. Som att A) jorden ska gå under den 21 december, och B) den inte gjorde det. Vad gör man då? Man justerar A och/eller B tills man tycker att det inte längre finns någon konflikt.

I fallet med budskapen som Martin tog emot från planeten Clarion (sic) så fick fru talrör kl 4:45 ett klargörande: Jordens Gud hade imponerats av den lilla gruppen och bestämt sig för att skjuta upp jordens förintande.

Noterar även att When Prophecy Fails publicerades året innan Martin Gardners In the Name of Science (1952) fick en ny och, som det skulle visa sig, betydligt bättre säljande titel: Fads & Fallacies in the Name of Science. 1950-talet verkar ha varit en god mylla för klarsynta skeptiker att gräva i.

Misslyckad undergång 1967

Den 26 december 1967 skulle jorden gå under i ett atomkrig. Det visste en utomjordisk civilisation som hade koll på oss. Men eftersom de även hade ett gott öga till mänskligheten så skulle de rädda den bästa tredjedelen av oss (genom att mäta våra auror), exakt vid midnatt den 25-26 december. Och detta berättade de genom att landa hundra rymdfarkoster i större städer och basunera ut budskapet, kapa radio- och tv-utsändningar, rita text på himlen ... Nej, jag skojar; naturligtvis tog de inte kontakt på det sättet. De tog kontakt genom att använda en dansk taxichaufför som talrör.

Taxichauffören hette Knud Weiking (eller heter, ifall han fortfarande är med oss). Han hade kontaktats av utomjordingen Orthon under en rökpaus en februarinatt 1967. Det förklarar varför det första dokumenterade budskapet till mänskligheten från en utomjordisk civilisation var det annars något otippade "Släck cigarretten, jag vill tala med dig!". Knud fick folk att lyssna – det var ju 1967, även om man inte hade sociala medier – och rörelsen växte. Enligt en uppgift i september skulle den då omfatta 2000 danskar. Men kärnan utgjordes, typiskt nog, bara av 30 personer. Bland dessa återfanns mystiker, vegetarianer, astrologer, talmagiker och en konstruktör av magnetiska armband. En gemensam faktor var att de var skeptiska till naturvetenskap, liksom måhända även logik.

Typiskt är att rörelsen lockat många religiösa sökare som inte funnit vad de hoppats på inom den danska folkkyrkans ram eller hos olika samfund, såsom spiritister. Den har också lockat personer som av en eller annan anledning anser sig ha misslyckats i sitt borgerliga liv, och åtminstone i något fall har sekten kunnat ge möjlighet till revansch och självförverkligande. Icke oväntat finns det några mindre ädla, lätt rasistiska drag i förkunnelsen. Ett sådant är att Nordens folk har speciella förutsättningar att rädda sig från katastrofen. Men bland de utvalda ska alla vara varandras likar.

- DN, 14 augusti 1968

Den lilla kärnan trodde å andra sidan desto mer på budskapet, såpass mycket att de satsade alla pengar och all tid de hade på rörelsen och bunkern. Jo, för även om man kan förutsätta att de förutsatte att just de skulle förtjäna att räddas så lät de bygga en atomsäker bunker utanför Borup på Själland. Bara taket utgjordes av 25 ton bly.

Den sista julen närmade sig. De sista timmarna gick ... Och så kom tolvslaget – och gick. Inga rymdvarelser eller räddande farkoster hade materialiserats. Vad gör de nu? När även annandagen gick utan något världskrig var besvikelsen fullständig. I Köpenhamn funderade Weiking febrilt. Vad hade hänt? En rapport om ett UFO vann ingen större tilltro, kanske delvis för att personen sade sig ha sett det inne i sitt hus. Men så fann Weiking lösningen: De hade missuppfattat Orthons budskap, inte om atomkrig eller räddning men just beträffande tidpunkten. Den utvalda tredjedelen kunde fortfarande se emot dessa händelser, men någon specifik tidpunkt angavs inte längre.

På femte mötet efter julnatten började [Weiking] gala igen, dvs Orthon talade åter genom hans mun medan de andra lyssnade och antecknade.

- DN

Men rörelsen hade skjutits i sank. Så småningom blev medlemmarna oense om saker och ting, den redan lilla gruppen delades upp i ännu mindre, som efterhand tynade bort och dog. Fast kanske det fortfarande sitter folk i Danmark och väntar, på världskrig och rymdfarkoster.

Att vi vet såpass mycket om hur stämningen växlade drastiskt vid midnatt julen 1967 beror på medlemmen Hans Weltzer. Han hade inte anslutit sig för att han trodde på spådomen, tvärtom: Han trodde inte ett ögonblick på den, men var nyfiken på hur sekten skulle reagera när det de trodde på inte alls inträffade.

Fotografiet ovan togs av George Adamski 1952. Om det nu föreställer ett äkta rymdskepp eller en lampa. Att jag tagit med det här beror på att Adamski själv, som alltid hävdade att det var ett rymdskepp, även sade sig ha träffat piloten: Orthon.


Den här artikeln hittade jag lite senare. Vid bordet Knud Weiking, på väggen Orthon.


Countdown to Doomsday: Bunkerbygge i Borup. Den har plats för 70 havande kvinnor som ska ta skydd innan utomjordingarna hinner fram. Materialister gnällde på att bunkern saknade bygglov. Intervjuade förklarar att de på Orthons planet ska få undervisning i "fulländade kunskaper", som de sedan får användning av när de återvänder till jordens ruiner för att uppföra ett paradis.

Stereotypa klichéer

1 bild el. text som överförts på tryckform
2 sliten fras

- SAOL: kliché

Idag skulle man kunna låta betydelserna byta plats. För "kliché" hör till de ord som sällan eller aldrig används i sin ursprungliga betydelse, desto oftare i överförd.

En kliché är en tryckform för en bild, eller en text, eller bild och text. Om man till exempel har en annons som ska föras in många gånger kan man först sätta texten med vanliga typer. Sedan gjuter man av typerna i ett sammanhängande stycke. Det som visas på bilden ovan är det första steget i en sådan avgjutning. Sedan häller man smält metall i den vita formen, och så är klichén klar.

En kliché är samma sak som en stereotyp (efter grekiska stereo, solid och franska type, typ).

Lördagsfråga 595: Regnbågen

1. Erik Röde i ett senare tiders försök till illustration.
2. Den så kallade orangea revolutionen i Ukraina 2004-2005.
3. Tyska soldater i Paris var ett resultat av ett lyckat Fall Gelb, "fall gul", dvs angreppet mot Frankrike. (För att inte tala om Fall Rot, invasionens andra fas.)
4. Graham Greene häller upp en tuting på ett omständligt sätt.
5. I färg blir det tydligare att det är en russian blue (som heter så även på svenska).
6. Premiärminister Clement Attlee med hustru Violet.

Regnbågens färger satte Joakim E.

Psykoterapi med Ernst

Det här är Émile Coué. För sisådär hundra år sedan var han känd världen över för sin psykoterapeutiska metod för förbättrande av såväl själ som kropp (när läran skildras idag fokuserar man på den psykiska delen, och glömmer att Coué, beroende på vem man frågar, även betecknades som helare eller kvacksalvare). En av couéismens delar utgjordes av ett mantra som man skulle upprepa för sig själv flera gånger om dagen: Tous les jours à tous points de vue je vais de mieux en mieux, varje dag och på alla sätt blir jag bättre och bättre.


- SvD 9 april 1922

Ibland gick det mindre bra. Som när Coué besökte ett sjukhus med krigsveteraner, och ett allmänt hysteriskt anfall bröt ut.

- "Jag blir bättre och bättre varje dag på alla sätt", SvD 10 april 1922

Dagen efter publicerades denna uppföljning. En som säkert läste om händelsen var textförfattaren Mark Strong. Han kan ha inspirerats av den, eller av couéismen i allmänhet, när han skrev sången I'm getting better every day.

Nu för tiden var person håller på med suggestion
Och själv man avgör nu sitt väl och ve.
När den stora skrällen kom köpte jag en bok därom,
Hatten av för gamle herr Coué.
Jag lärt att hur åt Hälsingland den hela än må gå
Så ska man bara hålla huvet upp och säga så:

Jag vet inte hur den togs emot i England. Men den gjorde stor lycka i Sverige, när den översattes av Anita Halldén och Karl-Ewert Christenson och sjöngs in av Ernst Rolf.

Bättre och bättre dag för dag,
Bättre och bättre dag för dag.
Bara glädje hjärtat rymmer,
Strunt i sorgerna och alla bekymmer!
Om än ställningen är svag, så sjung med välbehag:
Ah-ah-ah-ah-ah-ah-ah!
Det går bättre och bättre dag för dag.

Lördagsfråga 595

Alla hjärtans dagar

Mattias Axelsson, som skrivit Tacos, tvättstuga & tack för senast (LYS 2019) och driver Twitter-kontot @hogtider_vanor Svenska högtider och vanor – båda alldeles förträffliga och rekommenderas varmt – grävde fram det första tillfälle då alla hjärtans dag användes i marknadsföring (DN 1956). Men som synes är det inte Valentins dag utan skottdagen, när den fortfarande låg på den 24 februari istället för den 29 (hur man räknade där får jag ta reda på någon gång). Enligt en engelsk tradition från 1800-talet var det på denna besynnerliga dag tillåtet för kvinnor att fria. Jag vet inte hur levande den traditionen varit i Sverige men det var åtminstone anledningen till att man kallade 24 februari "Alla hjärtans dag".

Hartwigs källa

Ändå talar numera ingen människa om Hartwigsquelle, som under sin glanstid producerade 60.000 flaskor om dagen och skulle göra Berlin till kurort, dit man skulle vallfärda från fjärran och när.

- "Trons makt i en vattenledning", DN 24 juli 1932

Efter första världskriget bosatte sig journalisten Karl Hartwig utanför Berlin (idag ligger tomten vid sjön Krampe i sydöstra Berlin). Så småningom började han, av någon anledning, att misstänka att det fanns en källa på tomten. Rutgängare tillkallades, en plats utpekades, det grävdes, och så småningom flödade vattnet fram.

Nu var det visserligen ingen källa man hittat utan grundvatten, sådant man brukar stöta på när man gräver. Det är inte minst fallet i sanka marker, som de som präglar Berlin med omnejd. Det sägs att Hartwig bättrade på "källan" genom att på sluttande mark placera en bräda med hål, som tillfälligt tvingade vattnet uppåt.

Vad gör man med en källa? Tappar vattnet på flaska och säljer, såklart. Kryddar man med lite kolsyra och inte minst påståenden om förbättrad hälsa så gör det susen. Så småningom kunde Hartwig lägga till intyg från kunder som prisade vattnet från Hartwigsquelle och dess hälsobringande effekter. Och det inte bara från anonyma Müller och Schmidt utan läkare och professorer. Vattnet rekommenderades mot gikt, leversjukdomar, åderförkalkning och problem med ämnesomsättningen, med mera.

Från 1926 annonserade Hartwig för fullt. Vattnets slogan Auf alle Fälle – Hartwig-Quelle! (ungefär "för alla tillfällen" men snärtigare) fanns i tidningar, på plakat och skanderades av talkörer vid idrottstävlingar. Mensch sei helle, trink Hartwigs Quelle! "Var smart och drick HQ."

Bakslaget kom 1929. Mineralvattenfabrikanternas organisation, vars medlemmar irriterat sig storligen på det klena vattnet från Hartwig som ändå sålde så bra, hade åtalat fabrikanten. Domstolen lät analysera vattnet, och förkunnade att det var vanligt grundvatten plus lite kolsyra, varken mer eller mindre. Därmed fick Hartwig sluta att kalla det mineralvatten eller annonsera att det var "lämpat för vattenkurer". Sådant behöver visserligen inte innebära någon större skada, exemplen är otaliga, men av någon anledning innebar det slutet för Hartwigs källa.

Kor på isar och annat rumphugget

Det är ingen ko på isen så länge rumpan är i land.

Ingen vet var haren har sin gång, sa käringen, satte snaran i skorsten.

Det är ingen fara på taket så länge skorstenen står.

Det var en annan femma, sa bonden, skrev en sjua.

Uttryck och ordstäv var längre förr. Det märks på de många långa, lite bökiga och svåranvända exempel man kan stöta på. Som "det smakar karl, sa pigan som kysste tuppen" – när hörde man det senast? Påfallande många har en slutkläm à la "sa gumman [gjorde nånting]". Påfallande ofta har dessa, i uttryck som fortfarande används, utelämnats och till slut vittrat bort.

Det är inte konstigt att slutledets bortfall ibland påverkar betydelsen. Haren har sin gång-uttrycket är ett sådant, även om jag nu inser att jag inte riktigt vet hur vare sig den längre eller kortare varianten egentligen ska tolkas. "Välkommen i det gröna" tog jag inte med ovan eftersom uttrycket inte verkar användas längre; i sin äldre form lät det "välkommen i det gröna, sa fan, satte mor sin i nässlorna" – vad det nu ska betyda. Men nog är det skönt att få en förklaring av den annars obegripliga "det var en annan femma"?

Vårdens gradbeteckningar

Hur många, som inte själva arbetar i vården, har noterat detta? Läkare har röda skyltar, sjuksköterskor blå, undersköterskor gröna. Med reservation för lokala skillnader (som borde motarbetas).

Inom vården har det tjafsats åtskilligt om detta (också). Som vanlig patient tycker jag att det är självklart. När det nu finns en hierarki som berör mig så ska den naturligtvis synas.

Lördagsfråga 594: Karma Chameleon

1. Karma GT, exklusiv sportbil (här renderad).
2. Karma Thinley Rinpoche, tibetansk lama som 1959 tvingades lämna landet pga Kina och begav sig till Kanada.
3. Kong Karma, musikinstrument.
4. Karma Nightclub & Cabaret i Lincoln, Nebraska brinner ner 2015.
5. Situation i Al-Karmah. Tidvis en av de besvärligaste städerna för de amerikanska trupperna.
6. "Coleco" Chameleon – obs renderad. Tv-spelet skulle kunna köra en massa gamla spel. Så småningom fann man att de ansvariga inte verkade pigga på att lansera en faktisk produkt. Företaget Coleco drog sig tillbaka och kickstartern lade ner.

Den gamla slagdängan satte pazuzu.

En sorts favorit: Blindspår

Nog kan det vara hopplöst att välja en favorit bland sina böcker. Men av alla mina alster är Blindspår (Leopard 2012) den som känns mest personlig. Fokus ligger inte så mycket på pseudovetenskap och förvillelser som misslyckanden, hela eller delvis. Framför allt sådana som är mindre kända, eller som är välkända men som har någon okänd skruv.

Columbus hade fel är en gammal nyhet. Eller borde vara det. Det har heller inte ett skvatt med jordens form att göra. Alla visste att jorden var rund, och att den som seglade västerut så småningom skulle komma fram till Asien (eftersom man inte kände till Amerika). Problemet var att jorden var så stor – och folk vid den här tiden hade en mycket god uppfattning om jordens storlek – att man skulle ha törstat och svultit ihjäl långt innan man kom fram. Eftersom Columbus trodde att jorden var mycket mindre än den är så såg han en möjlighet. Han var en duktig navigatör men värdelös geograf, och hade tur som en tokig.

Polynia var det isfria arktiska hav som många länge tänkte sig. Jomen – isen var bara en kant. Väl förbi den skulle det vara öppet hav förbi nordpolen. Denna idé är inte i närheten lika anmärkningsvärd som fantasier om Atlantis, en ihålig eller platt jord etc, men just därför har den hamnat under radarn på något sätt. När jag först hittade den blev jag högst osäker på om det var ett skämt.

Mumie på apotek handlar om det länge spridda bruket att använda mumier som medicin. Invärtes. Precis: Man åt mumie. Under flera hundra år. Låter inte det som en grotesk saga?

Bröderna Wrights konkurrenter är en kartläggning av folk som påstås ha flugit innan bröderna Wright 1903, och som därför borde ha äran. Några är uppenbara bluffar men har en sorts värde som kuriositeter. Andra är betydligt intressantare, och tvingar en att fundera över vad "den första flygningen" egentligen innebär.


... Ja, det var några smakprov. Ifall det låter intressant finns den naturligtvis på Adlibris och andra ställen där böcker finns.

Lördagsfråga 594

Ett apelsin

Det vanligaste är att ett substantiv har ett visst genus. Men en del substantiv kan ha både n-genus och t-genus, exempelvis en/ett poäng och en/ett test. Det kallas ibland vacklande genus.

 - Språkrådet: Vacklande genus

Exemplen som tas upp är sådana där viss betydelseskillnad föreligger, som en öl (den som står framför dig på bordet) och ett öl (en ölsort), eller en borr (-maskin) och ett borr (själva borret). De tar även upp fackbetydelser och vetenskapliga beteckningar, fast sådana lever på sätt och vis sitt eget liv, obekymrade och opåverkade av det vanliga språket.

De intressantaste exemplen tycker jag är de dialektala. Att det finns folk mitt ibland oss som säger ett apelsin. Hur kan man dela språk, världsbild, kulturhistoria och annat, och göra så – tycker hela min språkkänsla – helfel i en detalj?

Lyckad ballongfärd till nordpolen

- Jean-Louis Etiennes avfärd med Generali Arctic Observer – Jean-Louis Etienne s'envole pour la première traversée du pôle Nord en ballon, Futura Planète, 5 april 2010

Om man letar efter nordpolsexpeditioner med ballong hittar man ideligen bilderna från 1897. Hur många visste att företaget så småningom genomfördes?

Frenchman Jean-Louis Etienne passed close over the North Pole at around 18h15 on April 7 in his rozière balloon, reported his home team.

- Jean-Louis Etienne balloon update, Explorers Web 8 april 2010

En rozière är en kombinations-ballong med både helium och varmluft. Den senare kunde Etienne fylla på vid behov. Det var ännu en fördel jämfört med Andrées Örnen, vars påfyllning med vätgas fick räcka hela vägen (eller inte). Färden från Svalbard till Sibirien tog ca fem dygn.

Vinterlöst

Den meteorologiska definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ska vara sjunkande och lägre än 10 plusgrader men högre än 0°.

- SMHI: Höst

Göteborg har fortfarande meteorologisk höst, bortsett från att temperaturen inte är sjunkande.

Den meteorologiska definitionen av vår är att dygnsmedeltemperaturen ska vara stigande och över 0° men under 10 plusgrader. 

Om dygnsmedeltemperaturen är över 0°C men under 10°C kallar vi detta för ett dygn med vårtemperatur. Om detta inträffar sju dygn i följd, säger vi att våren anlände det första av dessa dygn. [...] 

Det finns ytterligare ett villkor, nämligen att starten på våren inte får ske före den 15 februari.

- SMHI: Vår

Om dygnsmedeltemperaturen här håller sig ovanför nollan till den 22 februari så kommer det alltså att ha blivit meteorologisk vår. Utan någon meteorologisk vinter emellan.

Sådant har hänt förr i Sverige. Om det inträffat på min breddgrad vet jag inte.

Hjälper mask mot virus?

Alla händelser ska ha en bild. Bilden på utbrottet av coronaviruset är kineser med ansiktsmasker.

Hjälper de? Maskerna alltså.

Det finns flera svar på den frågan. Experterna är inte helt ense. Det beror också på vem man undersöker – om du är smittad är det bra om du bär mask (CDC (USA:s folkhälsomyndighet): Interim guidance for persons who may have...) när du är ute och rör på dig, men ännu bättre om du håller dig inne.

Men det man vill veta är ju om friska skyddas från att få sjukan, i högre eller lägre grad. Enligt en studie från 2008 (The First Randomized, Controlled Clinical Trial of Mask Use in Households to Prevent Respiratory Virus Transmission) reducerar masker smittrisken av influensa-liknande sjukdomar med 80 % (Wuhan-sjukan är inte influensa men nära släkt) när de bärs korrekt; men att färre än hälften av deltagarna bar masken korrekt.

Många påpekar att virus är så pyttesmå att vanliga munskydd, i stil med de på bilden ovan, inte hindrar dem mer än staket hindrar mygg. Men de flesta virusen finns i vätskedroppar, och de kan hindras av maskerna.

När man jämför med andra, eventuellt tråkigare, metoder är enigheten större om effektiviteten: Tvätta händerna, rör inte ögon, näsa eller mun, undvik sjuka personer och håll för munnen när du hostar eller nyser. Det vill säga grundläggande hygien. Fast de tipsen är tråkigare, och blir heller inte lika bra på bild.

Lördagsfråga 593: Öl

1. F-16 Fighting Falcon.
2. Flagga för republiken Stellaland. Den fanns 1882–1885 och låg i vad som idag är Sydafrika. För att vara ett litet och kortlivat land hade det en anmärkningsvärd sprängkraft såväl när det fanns (det spelade en roll i andra boerkrigets utbrott) som idag (det finns ett gäng som vill utropa det till en självständig republik, i gammal sydafrikansk stil, så att säga).
3. Corona är en stor grupp av virus, inkluderande såväl förkylningar som otäckingar som SARS och MERS. Därför är det olyckligt att utbrottet i Wuhan har fått det namnet. Det corona-viruset heter visserligen "egentligen" 2019-nCoV men det är ju oanvändbart i sammanhanget. Något klatschigare har ännu inte lanserats, och sannolikheten förefaller just nu hög att det kommer att få heta "Corona" i historieböckerna.
4. Holländaren Wim "ismannen" Hof har en oerhört ovanlig förmåga att klara extremt låga temperaturer. Han själv tillskriver den en metod han själv utvecklat. Andra tror mer på genetiska omständigheter.

Falcon, Stella, Corona och Hof – kan någon gissa vad det ska bli? Tricky, som kan sina ölsorter, satte den.

När man inte ska googla (eller bara lite)

– I början fanns ett hopp om att jag skulle kunna genomgå en transplantation. Det hoppet grusades när de hittade metastaser. Först blev jag rädd. Sedan googlade jag lite för mycket, som man ofta gör. Rätt snart slutade jag att läsa helt och landade i en tacksamhet över att ha levt ett gott liv.

- Joachim Elsander citeras i Han hjälpte andra i kris – nu är han själv döende, SvD 2 februari 2020

I ett annat skede av livet var jag på en informationsträff på barnavårdscentralen. Jag ställde en fråga till barnmorskorna: Ska man läsa om sånt här på familjeliv? Svaret var lika snabbt som tydligt: Nej. Familjeliv, liksom dess maskulinare motsvarighet Flashback – väsensskilda på vissa sätt, identiska på andra – är kraftigt virulenta smitthärdar för myter, skrönor, faktoider och dumheter av många slag, men har sina specialiteter. Allt som har med barnafödande och den första tiden i livet är en specialitet för den förra. Där kan man läsa om sådant i forskningssyfte, men inte på allvar. (Med reservation för att båda ställena har sina kvalitéer; vissa ämnen behandlas hur bra som helst. Men sannerligen inte alls.)

Jag vet inte exakt var Joachim Elsander försökte läsa mer om sin gallvägscancer, men har en ganska god idé om ungefär vad han fann. Det finns otaliga ställen där man kan ta del av underkurer, dagens patentmediciner som lovar vad som helst till vem som helst. Där kan man läsa i forskningssyfte – jag har gjort det och gör fortfarande – men inte på allvar. Några av de större heter saker som Natural News och kurera.se. Men mängden är oöverskådlig, variationen oändlig, och det finns alltid någon utformning som så att säga går rakt igenom just ditt källkritiska immunförsvar.

Det gäller inte bara medicin i allmänhet och cancer i synnerhet – liksom förlossningar och relaterat. Konspirationsteorier och vissa politiska frågor är andra träsk på nätet, där det är lätt att fastna. Ger man sig ut i sådana områden gäller det att man vet vad man gör, och har ett sinne som är mer kritiskt än öppet.

Lördagsfråga 593