Kor på isar och annat rumphugget

Det är ingen ko på isen så länge rumpan är i land.

Ingen vet var haren har sin gång, sa käringen, satte snaran i skorsten.

Det är ingen fara på taket så länge skorstenen står.

Det var en annan femma, sa bonden, skrev en sjua.

Uttryck och ordstäv var längre förr. Det märks på de många långa, lite bökiga och svåranvända exempel man kan stöta på. Som "det smakar karl, sa pigan som kysste tuppen" – när hörde man det senast? Påfallande många har en slutkläm à la "sa gumman [gjorde nånting]". Påfallande ofta har dessa, i uttryck som fortfarande används, utelämnats och till slut vittrat bort.

Det är inte konstigt att slutledets bortfall ibland påverkar betydelsen. Haren har sin gång-uttrycket är ett sådant, även om jag nu inser att jag inte riktigt vet hur vare sig den längre eller kortare varianten egentligen ska tolkas. "Välkommen i det gröna" tog jag inte med ovan eftersom uttrycket inte verkar användas längre; i sin äldre form lät det "välkommen i det gröna, sa fan, satte mor sin i nässlorna" – vad det nu ska betyda. Men nog är det skönt att få en förklaring av den annars obegripliga "det var en annan femma"?