Garbo och Lenin

Greta Garbo och Vladimir Lenin träffas av en slump på PUB:s varuhus. De har båda förlorat en dröm. Det blir en känsloladdad träff som varar hela dagen medan de vandrar genom 1910-talets Stockholm. En lekfull filmisk fantasi om ett historiskt möte som aldrig ägt rum - eller?

- Svensk Filmdatabas: Sammanfattning av handlingen i Jessica Lauréns Garbo och Lenin (2018)

Våren 1917 forslades Lenin från det tyska kejsarriket till det sammanfallande ryska. Från denna historiska, mycket omskrivna och betydelsefulla episod har några mycket små, men av lokalhistoriska och rent mänskliga skäl fascinerande, händelsesmulor fallit som rör hans korta (från förmiddag till tidig kväll) visit i Stockholm den 13 april. Bland annat sägs han, enligt en ständigt återkommande uppgift, ha inhandlat en kostym på ett känt varuhus (som f. ö. inte hade de förtryckta massorna som sin främsta målgrupp).

Dagens mest omskrivna episod blev dock, att Lenin lotsades till Paul U Bergströms varuhus, PUB, två kvarter bort. Där inköptes en mörk kostym. Legenden säger, att han sedan bar den praktiskt taget dagligen till sin död 1924.

- Staffan Heimerson: På spåret med Lenin, Fokus 7 april 2017

Detta motsägs av en annan källa, sällan åberopad på denna blogg. Deras tillförlitlighet i otaliga andra frågor må vara under all kritik, men i just denna mikrofråga finner jag den version de anför som den mer sannolika.

Lenin antydde under mötet att reskassan var knaper varpå en snabbinsamling bland svenskarna ordnades som inbringade några hundralappar samt ett förslag om att köpa Lenin en ny rock. Det är en utbredd myt att Lenin ska ha sprungit upp på varuhuset PUB och tjackat denna rock. Det hade Lenin inte tid med.

- Magnus Hedman: Lenins resa genom Sverige, Proletären den 13 april 2017

Hur var det då med Greta Lovisa Gustafsson, mer känd som Greta Garbo? Sommaren 1920 fick 14-åringen jobb på PUB. Hon var butiksbiträde, modellade, och fick även till sitt första framträdande på film.

- Ur reklamfilmen Herrskap i Stockholm ute på inköp (1920). Mannekängen framför spegeln är Greta G.

Hon var alltså på plats några år efter Lenins hypotetiska korta besök i varuhuset. Med tanke på att Garbo våren 1917 var elva år så vet jag inte hur, eller om, man ska tänka sig någon aldrig så hypotetisk romantik dem emellan.

Men sökandet efter verkliga eller inbillade Lenin/Garbo-kontakter gav utdelning av ett helt annat och oväntat slag: De var släkt! Avlägset, men ändå. Jag kan inte gå i god för utredningen på släktforskarbloggen men den förefaller 100 % seriös och genomarbetad.

Greta Garbos och Lenins gemensamma förfader Knut Larsson var bonde på det då mycket unga hemmanet Borghult strax utanför Vimmerby redan 1662 och fram till sin död 1704.

Greta Garbo härstammar från dennes son Knut Knutsson Sundberg som en tid bodde på föräldragården men avled i Fliseryds socken på 1760-talet efter att ha varit både soldat och bonde. [...]

Lenin härstammar från Knut Larssons dotter Karin, född 1675, vilken gifte sig i 20-årsåldern med Per Månsson med vilken hon bodde kvar i Borghult fram till dennes död.

- Greta Garbo var släkt med Lenin, Släktingar-bloggen 14 september 2018

Världens svåraste tankenötter

Du står inför tre gudar, betecknade A, B och C. Egentligen heter de Sann, Lögn och Slump: Sann som alltid talar sanning, Lögn som alltid ljuger och Slump vars sanningsenlighet är rent slumpmässig 50/50. Nu ska du avgöra vem av A, B och C som är vem.

Du får ställa tre ja/nej-frågor.

Du kan bara ställa en fråga till en gud i taget.

Du får ställa mer än en fråga till samma gud.

Gudarna kommer att svara på frågorna på sitt eget språk, där ja och nej heter da och ja; men du vet inte vilket ord som är vilket.

Istället för lördagens uteblivna lördagsfråga får ni här vad som kallats The Hardest Logic Puzzle Ever. Problemet konstruerades av Raymond Smullyan, som förresten var en synnerligen intressant person.

Och här är vad Randall "xkcd" Munroe kallar världens svåraste tankenöt:

A group of people with assorted eye colors live on an island ...

- Blue Eyes är inte lika kort och elegant som Smullyans ABC-gudar

Och här är min utmaning (inte för att jag har något facit): Vilket av de två problemen är det svåraste?

Välling ger inte diabetes!

Okej, det var lite hårddraget. Det korrekta hade varit att skriva "det saknas bevis för att välling orsakar diabetes".

Men korrekthet och nyanser bekymrade inte den redaktör på SvD som satte rubriken "Studie: Välling kan öka risken för diabetes". (Samma artikel har senare fått den kraftigt nedtonade och mindre intressanta rubriken "Forskare: Lagrat mjölkpulver kan ge inflammation i tarmen".)

Den usla vetenskapsjournalistiken har omsorgsfullt hackats sönder av andra. Som till exempel Mattias Öberg:

Studien handlar över huvud taget inte om diabetes! Istället för att granska vetenskapen kritiskt fyller SvD förstasidan och ett helt uppslag med slutsater om att föräldrar ska undvika att ge sina barn välling om de vill slippa diabetes.

- Falska nyheter om välling och diabetes, 25 januari 2018 (med en kort men för ändamålet tillräckligt detaljerad återgivning av hur undersökningen gick till)

Eller en barnläkare och professor i klinisk epidemiologi:

Forskarna har inte studerat barn. Forskarna har inte studerat diabetes. 

Det finns en rad olika ämnen som kan ge inflammation (till exempel virus, stress och viss mat) utan att ha koppling till typ 1-diabetes. Hur tidningsmakarna fått dessa fynd till att välling kan öka risken för diabetes är en gåta.

- Jonas F Ludvigsson: Bevis saknas för att välling orsakar typ 1-diabetes, DN 28 januari 2019

SvD:s fake news återgavs okritiskt, med samma vinkling, i SVT och TV 4. Redan Aftonbladet hade tonat ner budskapet rejält ("Mjölkpulver kan innehålla skadligt ämne").

Ett återkommande tema på denna blogg är när medier med hög svansföring visar sig vara generande lätta att dupera. För här rör det sig, som så ofta, inte rör sig om något avancerat trixande. Det hade räckt att läsa studien. Hur kan en tidning, som kallar sin hemsida för "Sveriges kvalitetssajt för nyheter", ha råd att hålla sig med minusförmågor som publicerar ogrundat hittepå i deras namn?

Svart eller vit Andromeda

Om man vill bli populär inom konsthistorien ska man 1) se till att vara omnämnd i historia, bibeln eller grekisk/romersk mytologi, 2) vara kvinna, samt 3) förekomma i något sammanhang där lätt eller obefintlig klädsel inte verkar helt toksökt. Här exempel från 1596, 1891, 1981 och 550 f.Kr.

Idag förknippas nog Andromeda främst med galaxen. Den har fått sitt namn efter stjärnbilden, som fått sitt namn efter prinsessan som skulle offras till ett havsmonster men räddades av Perseus (som dock inte, enligt källorna, nyttjade den bevingade Pegasos).

Scenen med Andromeda som väntar på monstret har återgetts många gånger. Och Andromeda har nästan uteslutande återgetts som en alabastervit kvinna ... Trots att hon var prinsessa av Etiopien. Bortsett från att de gamla grekernas Αἰθιοπία bara delvis har med dagens nation att göra, och att vi ändå pratar myter, så finns det ingen anledning att anta att hon var kritvit, tvärtom.

När man stöter på en sån här fråga infinner sig en skeptisk reflex. Det finns nämligen en pseudovetenskaplig lära som försöker att framställa alla möjliga historiska figurer, verkliga som overkliga, som afrikanska. Den moderne Rudbeck som står bakom heter Martin Bernal, hans Atlantica heter Black Athena och har sedan 1987 getts ut i tre volymer, en återstår.

Men det här fallet är enklare. Även om Andromeda av någon anledning är vit i de få avbildningar från klassisk tid som bevarats så finns det desto fler beskrivningar i text där hon framställs som mörk.

Alba decent fuscas: albis, Cephei, placebas

Vitt passar mörka; du såg bra ut, Andromeda, i vitt

- Ovidius, Ars Amatoria (bok 3)

Lördagsfrågan utgår

... Pga sjukdom. Det är inte ofta.

Den moderna faxen

En Murata M-1200 är en lämplig hemfax, utan särskilda finesser och för bara $900.

To date, fax machines have had their principle impact in the business world. But the arrival of basic models priced under $1000 is having a broader impact outside of the office. Mom and Dad might have bought a fax machine for business use, but Junior has discovered that his favorite rock'n'roll radio station is taking song requests by fax. Mom and Dad, meanwhile, have discovered that the local supermarket has a fax machine. All they have to do is fax their grocery list to the store and the goods will be waiting for them. No big deal. After all, they've been faxing their lunch requests to the delicatessen for quite a while.

- The Facts about Fax, Popular Mechanics mars 1989

Det fanns säkert folk som använde tekniken till vardags. Några år senare kom internetvågen, mail ersatte raskt de pipande faxarnas gryniga svartvita bilder, och vid millennieskiftet var användningen utanför kontoren synnerligen blygsam.

En intressant aspekt av sån här teknik är att det som för "bara" några decennier sedan var spännande, nytt och framtid idag ter sig mer antikverat än andra grejor som kanske är äldre i år räknat. En annan är hur gammal teknik kan leva kvar i olika system av olika anledningar. Exempelvis behöver du som jobbar i vården inte precis vara lastgammal för att minnas när du sist använde en fax – det var kanske alldeles nyss?

Förra året skrevs det ut 63 kilometer fax i landstinget, uppger P4 Blekinge. [...] Orsaken är det 20 år gamla journalsystemet som inte kan hantera digitala remisser.

- Landsting skrev ut sex mil fax på ett år, Dagens Medicin 23 mars 2018 (japp, 2018)

Det hör till att journalsystem är kolossala, komplicerade och på flera sätt känsliga ting som man inte uppdaterar eller byter ut i en handvändning.

En annan pålitlig stoppkloss är lagstiftning. Jag vet inte vilka djupt liggande rutiner som påverkas av förvaltningslagens olika paragrafer, men allt sådant är också ting som man heller inte uppdaterar bara sådär. Men förr eller senare brukar gammal teknik ändå att falla för åldersstrecket.

Sedan den 1 juli 2018 finns inte längre något krav i förvaltningslagen (2017:900) på att det ska vara möjligt att kontakta myndigheten via telefax.

- Stockholms tingsrätt slutar använda fax, Stockholms tingsrätt 22 oktober 2018

Anden i flaskan

Utöver folks döda släktingar etc så låtsas "medier" ofta ha en eller flera lite mer spännande andar som de återkommer till. I vårt land torde Sture Johanssons Ambres vara den mest kände. Trots att de troende beskriver dem som självständiga entiteter med fria viljor så håller de sig till sina utvalda medier. Ambres kommunicerar via Sture och ingen annan, och så vidare. Men så har det inte alltid varit.

En av 1800-talets andekändisar kallades John King. Han dök upp hos medium efter medium: Jonathan Koons (som var igång redan på 1850-talet), Mrs Marshall, Helena Blavatsky (en av de mest inflytelserika spiritisterna någonsin), Florence Cook, Eusapia Palladino (beskriven i bloggposten med den lätt tautologa rubriken Eusapia, ett fuskande medium), Mary Showers ... Han hade även en andedotter, Katie. Hon var också en kändis, talade också genom flera medier, och lät sig rentav fotograferas.

När andefotografier var i ropet brukade man få se dubbelexponeringar som nog skulle lura betydligt färre idag. På detta rätt upp-och-ner-fotografi ser vi Sir William Crookes t v, en föregiven Katie King t h. Crookes är intressant i sig. Han är ett av otaliga exempel på hur även högintelligenta högpresterande människor kan luras med enkla medel. Eller som historikern Sherrie Lynne Lyons formulerat det: "Here was a man with a flawless scientific reputation, who discovered a new element [tallium], but could not detect a real live maiden who was masquerading as a ghost."

Vad "John King" beträffar så var det inte hans riktiga namn. Hans "äkta" identitet var heller ingen hemlighet. Det sades, och han hävdade själv (för vad det är värt), att han var Henry Morgan (ca 1635-1688), kapare, pirat, guvernör och så småningom förebild för rommärket Captain Morgan.

Morgan hade för övrigt inga kända barn. Men det är väl det minsta problemet.

Rätta själva

"De öfrige mindre betydliga tryckfelen torde Läsaren benäget sjelf rätta."

Dagens pärla levereras av @FTersmeden. Källan är Antivandalskrift (1831) av den stridbare Johan Henrik Thomander, biskop, stol 18, etc. Hur bokstavligt uppmaningen ska tolkas framgår nog av sammanhanget.

Laga skifte i Midgård

Storskiftet, enskiftet och laga skiftet hade samma syfte: Att samla många små ägor till få stora. En annan konsekvens blev att många byar, som mycket väl kunde haft anor sedan medeltiden eller längre tillbaka, sprängdes. 

[...] 

Många reformer, förändringar och annat som inträffat i Sverige, som kristnande, krig, eller alla dessa nationalitetsbyten, har varit tämligen abstrakta; de kan ha haft stor effekt på lång sikt men liten på kort sikt, och legat fjärran från de flestas vardag. Skiftena var annorlunda. De påverkade inte bara jordbruksproduktionen utan hela samhället. Den gamla tidens täta byar präglades av nära samarbete och gemenskap, med alla de nackdelar och fördelar det innebar. Den nya tidens uppsplittrade byar innebar andra nackdelar och andra fördelar, men framför allt påverkade det många svenskar i deras vardag (vid den här tiden bodde fortfarande långt fler på landsbygden än i städer). Sverige efter skiftena var ett nytt Sverige.

- Peter Olausson: Sveriges historia (Ordalaget 2018), s 321-322

När man ska illustrera skiftena så brukar det vara med schematiska kartor, som de jag använt i min bok. Inte för att det saknas riktiga kartor, som kan vara nog så vackra och välritade dessutom, men för att det som ska illustreras – hur småbitar läggs ihop och byar splittras – blir mycket tydligare så här.

Om det finns något verkligt exempel som är lika tydligt så har jag inte hittat det. Som kompensation för de tråkiga hittepå-kartorna lade jag in en detalj som åtminstone roade mig. Även om jag ofta & gärna lägger in saker i mina böcker som inte omedelbart är helt uppenbara för precis varenda läsare, så smyger jag sällan in dolda grejor av den här sorten. Eller..?

J. R. R. Tolkiens egen karta över Anórien med Anduin (Stora floden), Nindalf eller Våtvången etc. Som synes gjorde jag mina kartor något smalare.

Lördagsfråga 548: Förlista ubåtar

1. En tröskmaskin av lite äldre modell, märke Munktell (som senare skulle bli M:et i klassiska Volvo BM).
2. Kejsarskorpionen Pandinus imperator är världens största skorpion. Icke desto mindre är den betydligt lugnare och inte i närheten lika giftig som mången mindre art, och går rentav att hålla som husdjur.
3. Den klämmiga affischen från 1933 gör reklam för ungdomens kommunistunion, Komsomol.
4. Ett av flera monument till minne av slaget vid Kursk 1943. I det stora monument-landet Sovjet var stora slag den främsta anledningen till stora monument, och slaget vid Kursk var ett av de största slagen någonsin.

USS Thresher (inte uppkallad efter ett tröskverk men väl en känd ubåt från andra världskriget, som i sin tur uppkallades efter en haj) förliste 1963. USS Scorpion förliste 1968; orsaken är fortfarande oklar, men förslag saknas inte. K-278 Komsomolets, som var en av relativt få sovjetiska ubåtar som fick ett "riktigt" namn, förliste 1989. Och K-141 Kursk förliste 2000. Det hade Tomas koll på.

Lik i garderoben

Garderobsskelett från 1792

Da traf et ord hist nedefra mit øre;
det traf mig der jeg lænet sad mod masten.
En sagde højt og, som det syntes, midt
imellem usund søvn og mareridt:
Jeg tror vi sejler med et lig i lasten!

- Henrik Ibsen i ett rimbrev till Georg Brandes (utgivet 1875)

Uttrycket lik i lasten går tillbaka på den vidskepliga föreställningen att ett fartyg med en död ombord kommer att råka illa ut (jämför bloggposten Mumiens förbannelse 1593). När Ibsens brev gavs ut lästes han flitigt i Sverige och uttrycket blev snabbt bevingat här.

Uttrycket skelett i garderoben började användas i nämnvärd omfattning på svenska framåt 1950-talet. Det var inlånat från engelskan där det använts sedan början av 1800-talet. Bilden ovan, där skelettet är ingen mindre än Mirabeau, är från 1792, vilket indikerar att begreppet är ännu äldre än så.

Två snarlika bilder om samma företeelse – det är inte konstigt att de blandades ihop. Även om korsningen saknar lik-i-lastens tacksamma allitteration.

Man kan inte regera tillsammans med ett så stort lik i garderoben.

- Lars Tobisson (M) citeras i SvD 8 oktober 1978 (ang samarbetet fp-m)

Man vet aldrig om det kan finnas några lik i garderoben.

- Anita Gradin (S) i riksdagen (1989)

Lördagsfråga 548

Trump skriker åt gräsklipparpojke

Utan att för ett ögonblick ägna sig åt falsk balans så finns det, naturligtvis, material om The Donald som ställer honom i en sämre dager än vad som faktiskt är fallet. Det är verkligen inte mycket men det finns.

Ett exempel är bilden ovan, här plockad från ett skojkonto som låtsas vara den Nordkoreanska nyhetsbyrån (att göra satir på sådant hör till den högre skolan men @DPRK_news lyckas ofta riktigt bra). Här är sammanhanget:

On September 15th, 2017, Frank "FX" Giacco received the opportunity to mow the White House lawn after writing to the President making the offer to do so. Several pictures were taken of the event, including one in particular where it appeared as though Trump was yelling at Giacco (shown below). This image became popularly used in memes satirizing the president.

- knowyourmeme.com: Trump Yelling at Lawn-mowing Boy

Det som ser ut som en utskällning är i själva verket Trump som berömmer Giacco, "Good job!" Eftersom den senare har öronskydd hör han inte, varför Trump talar högre och högre.

While he was mowing the lawn in the Rose Garden, he saw President Trump out of the corner of his eye. “I saw him walking down, so I thought, ‘Oh, he’s just going to the Oval Office,’” FX told FOX 5. But the president walked up towards the young boy and showered him with praise in front of the cameras, even saying that maybe FX will be president one day.

- 11-year-old Frank Giaccio mows White House lawn after writing President Trump, Fox 5, 15 september 2017

I klippet hos Fox (som inte publicerar Trump-negativt material i första taget, eller gjorde åtminstone inte hösten 2017) hör man klickandet från den samlade troppen fotografer. Flera av dem fick fina bilder. Sedan började de valsa runt.

Regina Lund spår

- Instagram: @sannanielsenofficial

Kring årsskiften brukar profetior om det kommande året dyka upp. De rör sig hela vägen från genomtänkta analyser av händelseutvecklingar till rent snömos. Den senare kategorin står våra så kallade medier för, de som säger sig ha kontakt med andevärlden, kunna tolka horoskop, tarotkort och allt vad det är.

Regina Lund är en av dem. Hon har länge kombinerat skådespeleriet med bondfångeri, vilket kommenterats i den här stilen:

I tidningen Hänt Extra svarar hon varje vecka på människors frågor om avlidna närstående. Det är stark läsning, särskilt om man tänker på att det sannolikt finns människor som tar det hon säger på allvar.

- Alex Schulman: Lunds texter måste upphöra att publiceras, Aftonbladet 25 januari 2015

Jag har framgångsrikt arbetat som clairvoyant, clairsentient, clairaudient, andlig vägledare, tarotläsare och healer/medium i snart över sju år utan att få ett enda klagomål från en enda av mina klienter.

- Regina Lunds genmäle publicerat i samma kolumn

Nu har hon fått ett klagomål från en "klient". Om än en ofrivillig sådan.

Hänt Extra prydde omslaget med en rubrik om Sanna Nielsens gravidlycka. Men artisten är inte gravid – och artikeln byggde på Regina Lunds spådom. 

Nu riktar Sanna Nielsen skarp kritik mot tidningen. "Det är rent påhitt", skriver hon i ett Instagraminlägg.

- Linn Elmervik: Sanna Nielsens ilska mot Hänt Extra – efter gravidrubriken, Aftonbladet 15 januari 2019

Även om skymningspressen kanske inte ska kasta den allra första stenen när det gäller publicering av hittepå så brukar deras övningar i genren inte vara fullt lika hämningslösa som "när jag tonar in mig på Sanna blir jag illamående som man blir när man blir gravid".

Sen är det lite lustigt att läsa om det mediala blajet i Medievärlden, den 16 januari 2019: Hänt Extra ber om ursäkt för fabulerat gravid-påstående.

En annan lustig detalj är att när jag nu försöker tona in mig på Regina Lund känner jag mig också illamående. Men det beror knappast på någon graviditet, verklig eller inbillad.

Feministisk astrologi

Vad tror du är viktigt att tänka på när man skriver feministiska horoskop?

– Först behöver vi vara medvetna om att det råder en vithetsnorm inom både västerländsk och österländsk astrologi. Läran är också väldigt hetero och könsnormativ. Jag utgår från individen och dess energi när jag tolkar stjärntecken och planeter – det är det viktigaste.

- Vår nya astrolog Anitha Cocktail ger 12 förslag till förändring, Bang 4/2017

Hur resonerar man på "Sveriges största feministiska och antirasistiska tidning" när man väljer att ta med astrologi? (En lika förutsägbar som irrelevant sorts kommentarer på den frågan jämför ovetenskapligheten hos astrologi med den man uppfattar hos genusvetenskap m m.) Vad spelar normer av ena eller andra slaget för roll när själva läran är trams?

RFSU:s tidning Ottar har skrivit om new age inom feminism m.m. Bang och dess husastrolog nämns särskilt. Men jag blir inte mycket klokare.

När konstnären Anna Zingmark verkar som astrologen Anitha Cocktail i tidskriften Bang kretsar förutsägelserna och insikterna inte kring politik, utan om personlighet och drivkrafter i allmänhet. Däremot genomsyrar en queer analys alla hennes läsningar. Anna Zingmark vill öppna upp för den kunskap hon menar att läran rymmer.

– För mig är det viktigt att det alltid finns ett kritiskt tänk kring arketyper och normer och strukturer. Att inte stanna upp i trötta tolkningar är en fråga om respekt för den här tusenåriga läran. Jag utgår från individen och dess energi när jag tolkar och väljer bort ofräscha vithetsnormer och heteronormer, säger Anna Zingmark.

- Jenny Damberg: Magi mot mörkrets makter, Ottar 21 maj 2018

Här finns en del intressant. Som om intresset för astrologi verkligen ökat nämnvärt på sista tiden.  Eller den vanliga bortförklaringen i stil med att "spådomarna" i själva verket är analytiska samtal, och horoskopen, korten eller kaffesumpen bara medel för att nå målet. Men det man ger med ena handen tar man tillbaka med den andra. Varför skulle man annars visa respekt för en gammal lära?

Men det är fortfarande en öppen fråga hur de feminister resonerar som tycker att astrologi och feminism hör ihop.

Ghanas Åsa Nisse-guru

"Stridsroboten" är bara ett av väldigt många spännande nummer ur Kantankas omfattande katalog. Så varför tjata om bilarna?

The first cars to carry a "made in Ghana" seal will be under a harsh spotlight as they prepare to enter the marketplace and take on the major international brands. [...] "The biggest challenge is people believing (and) having faith in the car," says Kwadwo Safo Jr, CEO of Kantanka Group -- the nation's first manufacturers. "People think the doors will come off or the tires will blow off or something."

- First ever 'Made in Ghana' cars are built to survive anything, CNN 28 januari 2016

The brains behind this is Apostle Dr Kwadwo Safo, owner of the Kantanka Group of Companies. He is naturally gifted. A genius. An inventor and a philanthropist. He has no formal or sophisticated technical background. He imagines, dreams and creates at will. He lives in his own world.

- Ghana's talented but ignored inventors, Al-Jazira 24 augusti 2014 (artikeln är f ö inte ironisk)

För när den märkliga företeelsen Kantanka beskrivs av media så är det alltid med fokus på bilarna. Dessa förefaller att utgöras av kinesiska delar som monteras i Ghana, varken mer eller mindre. Men med tanke på sammanhanget är det obegripligt hur exempelvis CNN kan missa något långt intressantare.

Kwadwo Safo (annan namnform Kofo Sarjo), ofta försedd med titeln aposteln, är svår att greppa. Han grundade Kristo Asafo Christ Reformed Church i Ghana 1971. Jag hittar inte mycket neutralt material om den – kanske det finns nån avhoppare nånstans som berättar hur det verkligen går till? – men den har alla tecken på att vara en sekt. Som när de beskriver sin ledare, "Afrikas stjärna" minsann:

Apostle Dr. Kwadwo Safo Kantanka is a mysterious but great man to have surfaced on the earth. He is a preacher, inventor, innovator, Physicist, Chemist, Biologist, agriculturalist, philanthropist and the Star of Africa. He is the world’s greatest multi-dimentional scientist and technologist of all times and has carried out the greatest philanthropic activity in Ghana. He funds all these exercises with revenue from his numerous investments.

- Africa Redemption Magazine: Apostle Safo

Hans obeskrivliga, klart övermänskliga och ibland övernaturliga förmågor understryks av den flod av mer eller mindre banbrytande prylar som alla, utan undantag, är hans konstruktioner. Eller vad sägs om

• Metall gjord på snäckskal och nötskal
• En motorcykel gjord av trä
• Kompletta datorsystem
• Gardiner som dras isär eller ihop när man klappar händerna
• Läkemedel "for the treatment of acute and chronic diseases", om vilka vi får veta att "They are of different types for different medical purposes"

Men om jag skulle välja vinner nog ändå hans "anti-gravity device": "anything placed above it hanged in the air without falling". Se hela (antar jag?) listan med smått och stort, vardagligt och underbart, på Africa Redemption Magazine: Inventions List.

"Kantanka jet". Ja, bilden har bildtexten "Kantanka jet".

KTK 02: "A defensive helicopter armed with missiles."

Ett gigantiskt "pansar"-fordon – även om jag misstänker att det inte finns många gram pansar på den – flankerat av folk iförda plåtuniformer. Eller förlåt, "exo-skelett".


Ett åtminstone till storleken rimligare fordon som avfyrar "missiler". Stort jubel.

Och alla dessa konstruktioner, som mest ser ut om om de hämtats från Chalmerskortegen, ges långt mer utrymme än krafs som att väcka döda till liv.

Apostle Dr. Kwadwo Safo Kantanka is a special Man of God. He preaches the gospel and performs miracles within and outside the congregation of his church. From healing the sick; raising the dead; commanding the ground to split open for water and Tilapia [fisk] to emerge and form a fish pond (at Adansie in Ashanti Region) and many other wonders beyond the scope of this text, he reminds people that “miracle is not my mission on earth”.

- Africa Redemption Magazine: Apostle Safo

Man får hoppas att aposteln och hans kyrka har tillräckligt att göra med att tillverka toalettstolar, radioapparater och pansarfordon i trä för att bedriva långt mer destruktiv sektverksamhet.

Lördagsfråga 547: Iriskt

1. När man sakta ser Sylvester växa fram på 64:an får man samtidigt (avancerat värre) lyssna till Rambo loader, komponerad av den pålitlige Martin Galway.
2. Museikryssaren HMS Belfast på plats vid Tower Bridge.
3. Tjuren Ferdinand under korkeken, illustrerad av Robert Lawson.
4. Osäker på året men dagen är den 16 juni, då Leopold Blooms göromål skildrades oerhört ingående i Ulysses. Varje årsdag samlas entusiaster och genomgår diverse episoder ur boken.

Galway, Belfast, Cork och Dublin ger Irland, vilket sattes av Christian Henriksson.

Fjortondag Knut

Länge var den 7 januari Knuts dag. Knut var närmare bestämt Knut Lavard, en dansk furste som enligt berättelsen mördades den 7 januari 1131. Datumet var ingen slump. Det var extra straff på brott under julhelgen, vars sista dag var trettondagen den 6 januari. Sedan kunde man leva ut de aggressioner man samlat på sig sedan julafton utan att behöva riskera hårdare straff än absolut nödvändigt. Och eftersom Knuts dag inföll efter trettondagen kom han att förknippas med julens slut.

I slutet av 1600-talet förlängdes den svenska julen med en vecka. Orsaken har diskuterats. Var det trettondagens så kallade oktav som började iakttas, alltså den katolska seden att låta en högtidsdag inleda en hel festvecka? Eller ville man sabotera för eventuella hedningar som försökte idka midvinterblot? Oavsett anledning (och de förslag jag hittat utöver de två nämnda har låtit ännu sämre) så började nu svenskarna att fira julen fram till tjugo dagar efter juldagen. Eftersom Knut var så hårt förknippad med julens avslutning flyttades hans dag till den 13 januari.

Källor:

• NE: tjugondag Knut
• Högtider och traditioner: Varför tar julen slut vid tjugondag Knut?
• Nordiska museet: Tjugondag Knut

Lördagsfråga 547

Journalister som fejkar med flit

We extended normal human trust to someone who basically lacked a conscience... We busy, friendly folks, were no match for such a willful deceiver...

- Redaktör Charles Lane om en kollega som visat sig vara en bedragare

I december 2018 erkände journalisten Claas-Hendrik Relotius att han fabricerat fakta, intervjuer, citat och annat i en lång rad artiklar, främst men inte enbart i den tyska tidningen Der Spiegel.

In recent years, DER SPIEGEL published just under 60 articles by reporter and editor Claas Relotius. He has now admitted that, in several instances, he either invented stories or distorted facts.

- The Relotius Case: Answers to the Most Important Questions, Spiegel Online

Relotius var inte någon marginell murvel utan en av de främsta i facket. Han hade en lång och lysande karriär med en mängd tyska och internationella priser i bokhyllan. Vidare har Der Spiegel, där Relotius haft en fast anställning sedan 2017, ett mycket högt anseende.

Vad som kan förbluffa är att Relotius kom undan med så mycket så länge. Tidningar med liten täckning och/eller dåligt anseende skulle kunna – eller vad säger jag, kan – komma undan med hittepå i stort och smått ganska länge. Men fejkade artiklar i Europas största tidningar? Varför reagerade ingen?

Jodå, visst reagerade folk. Men vad hjälpte det? Som när en av Relotius kolleger fick erfara att man inte ostraffat utmanar en stjärna:

In the dispute with and surrounding Relotius, [Juan] Moreno risked his own job, at times even desperately seeking to re-report his colleague's claims at his own expense. Moreno would go through three or four weeks of hell because his colleagues and senior editors in Hamburg didn't initially believe that Relotius could be nothing more than a liar.

- Ullrich Fichtner: Der Spiegel Reveals Internal Fraud, Spiegel Online 20 december 2018

Även i dessa dagar, då det talas mer om källkritik och faktagranskande än någonsin (ofta på ett sätt som ger intryck av att det är en ny spännande uppfinning), finns det ansedda publikationer som inte vill höra talas om att de skulle ha gjort något fel. Man granskar ofta, gärna och skickligt samhälle, politiker, företag och så vidare, men inte varandra. Att uppmärksamma fåniga skrönor som vanligt folk delar på Facebook är en sak, att ta svåra samtal med kolleger som slarvar eller rentav hittar på en helt annan.

Är det skråandan som trumfar källkritiken? Eller vill man inte erkänna att man blivit lurad?

Citatet som inledde denna bloggpost gäller inte Relotius. Charles Lane, erfaren redaktör på den ansedda The Washington Post, berättar om Stephen Glass, en stjärnjournalist vars fabriceringar gick ännu längre än de som hittills avslöjats hos Relotius. Av den sårade tonen, liksom Morenos gatlopp, framstår det som glasklart att fall som dessa kommer att fortsätta dyka upp lite då och då.

Hur mycket insekter äter du?

Ett knappt halvkilo torkade mjölbaggslarver. Räcker inte ens ett år.

Ett kilo per år. Ungefär så mycket insekter käkar du upp varje år – de flesta helt omedvetet.

- Så mycket insekter äter vi varje år, Expressen 9 augusti 2017

... För att bara nämna en tidning som nappade på nyheten i rötmånaden.

Ett kilo per år. Hur vet vi det? Varifrån kommer uppgiften? Hur har man räknat?

Vad jag kan finna har uppgiften fått spridning från en bloggpost hos Scientific American 2013. Efter att ha gått igenom USA:s livsmedelsverks gränsvärden för insekter i mat – ja, de har gränser på hur mycket insektsmaterial olika livsmedel får innehålla – så kommer den:

While these levels represent limits and the actual amount consumed is probably lower, on average an individual probably ingests about one to two pounds of flies, maggots and other bugs each year without even knowing it.

- Layla Eplett: Rub a Dub Dub, Is It Time to Eat Grubs? gästbloggen hos Scientific American gästblogg den 4 juni 2013

Epletts källa nämns inte. Men när frågan ställs vill hon minnas att den var ett s.k. extension fact sheet publicerat av Ohio State University. Jag har inte hittat den källan än – kanske den blivit indragen? Men att den åtminstone funnit bekräftas exempelvis här:

According to an Ohio State University Extension fact sheet, most Americans unintentionally swallow 1 to 2 pounds of insects and insect pieces each year.

- Mary Roach: Bug heads, rat hairs -- bon appitit [sic], Salon 14 januari 2000

Hur de räknade är alltså en öppen fråga. Men hur rimlig är uppskattningen? Av mjölbaggslarverna ovan går det ca 16 000 på 450 gram. För att ta ett annat exempel så väger en bananfluga sisådär 1 milligram (källa). Ett kilo blir en miljon Drosophila, eller 100 i timmen, dygnet runt. Flugägg och "insektsfragment" torde väga ännu mindre. Det förefaller som om de som aceepterat 0,5-1 kg insekter/år har underskattat hur lite insekter väger, hur stor mängd det faktiskt är frågan om.

Kort sagt: Jag har svårt att svälja uppgiften om ett kilo insekter per år innan tyngre mätdata visats upp. Och professorn i biologi Alf Ekblad, som citeras i Expressen och nättopp varenda tidning som 2017 skrev om kilona insekter, håller med.

Allt du behöver veta om detox

Så här efter jul och nyår är det många som intresserar sig för detox. Här är allt du behöver veta om detox:

Det fungerar inte.

Detox är alltså, för den som inte visste det, detoxification, avgiftning. Inte som begrepp inom vården, när man räddar livet på folk som fått i sig bort i tok för mycket alkohol, tungmetaller eller vad det nu gäller, utan vardagskurerna. Från dieter och kurer av olika slag, fastande, späkningar och slikt som mestadels förhoppningsvis gör dig mer gott än ont, ända till mer absurda bedrägerier som detoxplåster.

Men att kroppen medelst vilken sådan metod som helst, juicer, grönsaker, grötar eller vad det nu är, blir bättre på att göra sig av med gifter och slaggprodukter – det återstår att visa.

Det skulle faktiskt vara vackert så, om marknadsförarna kunde säga så mycket som vilka "gifter" och "slaggprodukter" det är frågan om. Hittills verkar ingen av dem ha vågat ge klart, begripligt och verifierbart besked ens i denna grundläggande fråga.

Denna bloggpost är en favorit i repris från 2012

Pepperoni och feferoni

Peperoni, feferoni, pepperoni ... En sak är säker och det är att peperoni från Kalabrien inte är korv, Dr Oetker.

På svenska pizzerior kan pep(p)eroni avse milda gröna inlagda chili-/paprikafrukter eller en sorts korv. Feferoni avser alltid, såvitt jag funnit, de milda gröna inlagda chili-/paprikafrukterna. (De finns även i andra färger.)

Hur kommer detta sig? Och vilket är rätt?

Pep(p)eroni: På italienska heter paprika peperone, i plural peperoni. Det är det ordet som i bland annat Sverige används om chilipaprikorna. I USA har det gett namn åt den peppriga salamiliknande korven pepperoni. Ser man en svensk korvpizza som heter Pepperoni – dubbel-p är avgjort vanligast men ingalunda obligatoriskt – stammar den därifrån. På italienska kan chilipaprikan friggitello även, åtminstone när den är inlagd, betecknas peperoncini, "liten paprika". Det ordet har lånats in i amerikansk engelska, liksom en del andra språk.

Feferoni: Detta är vad man på Balkan kallar chilifrukter. Som bosniska och kroatiska feferoni, slovenska feferónka, och så vidare. Jag har inte hittat rätt i etymologierna; kanske ordet fått sina f från tyskans Pfefferoni? Det hade varit fascinerande om ordet är ett sorts minne av Österrike-Ungern ... Men nu är jag ute på väldigt svag is. Hur som helst.

En burk mild feferoni, pastöriserad; feferoni blagi pasterizirani som det heter på kroatiska.

Det är dessa inlagda feferoni som letat sig in i åtminstone en nisch av svensk matkultur. Kanske var det jugoslaviska pizza- eller kebabbagare som tog med sig ordet hit? Där det fick konkurrera med italiensk peperoni, som redan måtte haft det besvärligt att dela menyerna med amerikansk pepperoni.

Vilket som är rätt? Det är en knepigare fråga. Samtliga ord-/betydelsekombinationer är ordentligt rotade bland åtminstone en del språkbrukare. På de hjälpsammaste pizzeriorna kan man hitta förtydligad "pepperonikorv". Kanske det finns geografiska, kronologiska eller andra skillnader? Kanske språkskillnaderna kan spåras till etablerandet av närmaste pizzeria?

När började orden användas i svenskan? Slagningar på tidningar.kb.se indikerar tidiga belägg för pep(p)eroni/feferoni, med båda betydelserna, i pressen i mitten av 1980-talet, då de fortfarande fordrade förklaringar. Kan man tänka sig att stammisar på rätt snabbmatställen hade koll några år tidigare? Svensk Ordbok nämner att peperoni använts sedan åtminstone 1990 vilket är bra sent. Intressant nog tar SAOL enbart upp chilipaprikan, men varken korven eller ordet feferoni. Hur nu akademien kan ha lyckats missa så självklara ord.

- Lite längre tillbaka var Pepperoni en dansk "pepparost". Den hann försvinna innan den ställde till med ytterligare oreda i språket. SvD 20 februari 1969.

Lördagsfråga 546: Thule

1. En val balena på Olaus Magnus praktkarta från 1500-talet. Ön "Tile" skymtar uppe till höger.
2. Thulesällskapets emblem från 1919. Svastikan var allmängods i kretsarna (se till exempel Faktoider: Hakkors utan nazister). Sällskapet hade idag varit totalt bortglömt om det inte varit för dess politiska gren, Tyska arbetarpartiet, som så småningom skulle byta namn till Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet och ställa till det något obeskrivlig.
3. Vi är i återstoden av Camp Century, en topphemlig amerikansk anläggning en bit från den stora Thulebasen. Att ha förläggningar och slikt i tunnlar borrade i isen skulle förenkla saker åtskilligt, tänkte man. Sedan man provat insåg man snart att isen rörde på sig mer än man tänkt och projektet lades ner. Här ser man en byggnad som sakta mosas under det nedsjunkande taket. (På lördagens svartvita bild försvann taket vilket gav ett ganska annorlunda intryck.)
4. Svenska Thulegruppen fick vara med, även om deras fästen för att sätta cyklar och kajaker på bilar är hopplöst tråkiga på bild. Namnet kommer från grundaren Erik Thulin. Jag vet inte om det finns någon koppling till flygplanen.

Den ultimata lördagsfrågan sattes av Löjliga familjen m fl. Givetvis syftar den på Ultima Thule, en av de minsta och den överlägset mest avlägsna himlakropp vi studerat på nära håll.

Tolkningar av Prästens lilla kråka

Jenny Nyström använde motivet flera gånger

Håkan tipsade om en liten text som alla kan utantill. Även om vi kan den i lite olika varianter.

Prästens lilla kråka
skulle ut och åka,
ingen hade hon som körde.
Än slank det dit,
än slank det hit,
än slank det ned i dike (dvs. diket).

- Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folklif (1886)

Källan ovan hittades i SAOB: dike (1912). Där nämns även att "prästens" kan ersättas med "mammas", "pappas" och så vidare. Den näst vanligaste varianten idag, som jag antar att "mormors" är, nämns inte.

Men så tas den här varianten upp, och då börjar det bli intressant:

Gossen (flickan) skulle åka,
spände för en kråka etc.

- Otto Hellgren*, Sånglekar från Nääs (1905)

- "Än slank hon ner i diket" – Jenny Nyström illustrerar Nordlander (1892)

Den förekommer också hos Johan Nordlander, i  Barnkammarens bok (1882) liksom i Svenska folksagor (1892) som Toss hittat:

Det var inte kråkan som skulle åka! Det var nån himla unge som satte fast en kråka vid sin vagn! Inte undra på att ekipaget slank hit och dit och slutligen ner i diket!

- Prästen och kråkan i nytt ljus!, Anna Toss 28 december 2015

Kan det vara "lösningen"? Toss tolkar texten som tidigare än standardvarianten. Det bekräftas inte av beläggen hittills, då Nordlander 1882 är praktiskt taget samtidigt med Nyare bidrag 1886. Vilket naturligtvis inte innebär att det är osant. Mer forskning krävs, som man säger. Då skulle man kanske även kunna få reda på varifrån prästen kommer, et cetera.

En tolkning av kråkan är att det inte rör sig om en kråkfågel Corvus utan en person. Som i SAOB: kråka 3) "nedsättande l. smeksam benämning på person (som uppträder dumt l. tafatt o. d.): dumbom; stackare". Eller finns det ett dialektalt kråka = flicka någonstans? Att kråkan kallas "hon" kan förstärka det intrycket. Men att kalla ting som inte är folk eller ens varelser för hon eller han är av gammalt i svenskan; fartyg, klockor och kråkor kan kallas "hon" utan att syfta på någon kvinnsvarelse (jämför Faktoider: Genusförvirring av fordom).

Flera exempel på kråkfåglar i sånger och ramsor hittades hos tant sQata: Kraxiga barnramsor och andra verser.

* I SAOB står "Hallgren". Jag tror att det är det första tryckfelet jag hittat i den ärevördiga ordboken.

Lördagsfråga 546

Månens "mörka sida"

Inte mörkare än så här. Bildbelägg från Chang'e 4.

En kinesisk rymdsond har landat på månens baksida uppger kinesiska medier nu på morgonen. Det är första gången som en rymdfarkost landar på månens så kallade "mörka sida".

- TV 4 Play, 3 januari 2019

Månens så kallade "mörka sida" är inte lika vanligt förekommande på svenska som dess "dark side" på engelska. När uttrycket dyker upp här verkar det oftast vara frågan om direktöversättningar. Som när man 1959 rapporterade om bilderna från Luna 3, som var absolut första gången som någon människa såg månens bortre sida (se bloggposten Sovjetbergen), eller nu i dagarna den kinesiska månsonden Chang'e 4 som landat på sidan ifråga.

Så här ligger det till: Dark side of the moon syftar inte på dålig belysning av månens yttre sida (bortsett från reflekterat jordsken är den på pricken lika upplyst som den hitre), utan på att den är okänd. Eller var.

The word "dark" here is used in the sense of "hidden" or "unseen", which is a common colloquial use, but, in use then became confused with the more common meaning of "unlit", leading generations of students to make the cognitive error of thinking that the farside of the Moon was "dark" in the sense of the Sun never shining on it. 

Much to the irritation of Astronomers.

- Steinn Sigurðsson: The Dark Side of the Moon: a Short History, ScienceBlogs 9 juni 2014

Bonus: En del av månens yttre, bortre, men inte särskilt mycket mörkare sida.

Horus öga för matematik

- Ur Alan Gardiners standarverk Egyptian Grammar (1927)

... Conjectures, originally put forward in a tentative fashion, lose their provisional character over time, even in the absence of any change in the quantity or quality of the evidence in their favour.

- Jim Ritter, Closing the Eye of Horus: The Rise and Fall of 'Horus-eye Fractions' (2003)

Ritters observation kan tillämpas på oerhört många faktoider. De kan börja som grundlösa hugskott eller intressanta men obekräftade hypoteser. Får de väl fäste kommer traderingar och tidens gång att slipa bort förbehållen. Och så småningom uppfattas de som absoluta fakta – utan att ett gram evidens tillkommit.

Exemplet här utgörs av uppfattningen att de fornegyptiska tecknen för olika bråkdelar, från 1/2 till 1/64, skulle ha utgjort beståndsdelarna av den berömda symbolen Horusögat. Idén lanserades 1911 av en tysk egyptolog som var medveten om dess hypotetiska status. Den gjorde sedan föga väsen av sig fram tills 1927, då den bifogades i bland annat Gardiners bok. Dess hypotetiska status hade nu tappats bort. Hädanefter nämndes den som ett faktum.

Att lansera en idé som folk tar för sann kan vara mycket svårt eller mycket lätt. Att visa att den är felaktig är oftare svårt än lätt. Ritter tog uppgiften på allvar. Hans Closing the Eye of Horus: The Rise and Fall of 'Horus-eye Fractions' (2003) reder ut hypotesens historia, tar upp en mängd egyptologisk forskning, studerar användandet av bråksymboler under olika perioder, med mera. Så småningom kommer han fram till att vad han kallar "den starka hypotesen", den som Gardiner gett stor spridning, är osann. Tecknen för bråkdelar utvecklades genom seklerna oc det är tydligt att de inte började som Horusögats detaljer. ("Den svaga hypotesen" är att egyptierna under senare perioder använde hieroglyfiska former som inspirerats av Horusmyten och anpassats efter hans öga. Ritter finner klara problem även här men inte tillräckliga för att avfärda den helt.)

Neil deGrasse Tyson gillar inte nyår

Belägg från 2018, 2017, 2015 och 2011, från Junkee-artikeln

Som skeptiker är det genant, besvärligt eller direkt jobbigt när likasinnade, vars vetenskapliga och skeptiska arbete man verkligen uppskattar, beter sig som dåliga karikatyrer av skeptiker. Som när Neil deGrasse Tyson gjort det till en nyårsritual att på Twitter nämna att nyårsdagen är godtyckligt vald, att den inte har med naturvetenskap att göra. Det hade kanske varit en meningsfull kampanj om någon hävdat motsatsen ... Men när det nu inte finns någon som hävdar något annat, blir det bara fånigt.

“Not that anybody’s asked,” he wrote today, “but New Years Day on the Gregorian Calendar is a cosmically arbitrary event, carrying no Astronomical significance at all.” He’s totally right — nobody asked.

- Sam Langford: Please Enjoy Neil DeGrasse Tyson’s Lonely, Determined Campaign Against The New Year, Junkee 2 januari 2018

Genomgången avrundas med fyra årliga händelser som vunnit Neils gillande då de bygger på astronomiska händelser: Kinesiskt nyår, fastan, den kristna påsken och den judiska påsken.

Till den listan skulle det vanliga, västerländska nyåret kunna läggas. För det fanns en poäng med att man ursprungligen, efter förvirringens år annus confusionis, påbörjade den nya fina julianska kalendern (som ju dagens gregorianska är en mycket lätt modifikation av) den dagen man gjorde:

... År 45 f. Kr. började den julianska kalendern löpa, byggd på solårsprincipen efter egyptiskt mönster. Nyårsdagen, 1 januari, förlades detta år till dagen för den första nymånen efter vintersolståndet ...

- Mai Fossenius, Majgren, Majträd, Majstång (1951), s 24

När nyårsdagen blev pizzadagen

Sedan några år har nyårsdagen börjat förknippas med pizza. Hur kommer det sig?

Kort svar: Att nyårsdagen kallas ”stora pizzadagen” beror troligen på en smart marknadsföringskampanj från företaget Onlinepizza med början 2008.

- Mattias Axelsson: Hur blev nyårsdagen ”stora pizzadagen”?, bloggen Högtider och traditioner 1 januari 2016

Bloggpostens utredning för den första tiden är särskilt intressant. Man får intrycket att Onlinepizza själva inte tänkt på genomslaget: Att redan påståendet att det äts mer pizza en given dag kan leda till att det faktiskt äts mer pizza på just den dagen. Men sedan delar av pressen gett "nyheten" den vinklingen (för detta hände sig vid årets nyhetstorraste tid) så tänkte man om. Frågan är om inte den kampanjen är en av de framgångsrikaste hitom millennieskiftet, mer än väl värd ett sånt där guldägg.

Sedan kan det vara en annan fråga huruvida nyårsdagen verkligen är den dag på året då det äts mest pizza, eller om det var det för tio år sedan.