Försanthållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar.
Pseudoscience, hoaxes, half-truths and other factoids – since 2007.
2016-12-31
2016-12-30
Glimtar från 2016
Några blandade bloggposter och trendspaningar från året som gått ...
Ryssland har vuxit fram som den obestridliga ledaren på fake news: Krim, Ukraina, Wikileaks, trollfabriker, en ständig ström av FUD (fear, uncertainty and doubt) från en rad mer eller mindre opålitliga källor, där Russia Today är den mest synliga men sannerligen inte enda. Två exempel på att man i det nya Ryssland inte har några hämningar när det gäller att fejka rapporteringar:
Prata inte med ryska journalister I - ett franskt exempel
Prata inte med ryska journalister II - ett svenskt exempel
Årets jobbigaste nyhet kom nu inte från öst utan från väst. Donald Trump har jag tidigare nämnt i förbigående ("massdiagnosen Trump" i Presidentkandidatens pyramider) men på valdagen den 8 november fick det bli dags igen. Det lär inte bli sista gången.
Tokar för Trump - Om Trumpens yviga svans; hur kommer det sig att så många tokar av olika sorter och slag hyllar The Donald?
En lite mer ambitiös grej utgjordes av bevakningen av knasklubben Cui Bono här i Göteborg. De har funnits i flera år, i december 2015 blev det dags att ta del av dem direkt på plats. Den upplevelsen följdes av ytterligare några, varpå det hela kröntes med ett reportage som publicerades i såväl Expo som VoF:s medlemstidning Folkvett.
Samlade Cui Bono-poster
Cui Bono: Nazister och foliehattar - sammanfattningen
Som vanligt blev det bokmässa med VoF. Ett nytt inslag var att den högerextrema tidningen Nya Tider (till slut) fick delta. Ett oväntat inslag var att de delade monter med den grava förvirrelse som är Cui Bono.
På bokmässa med blandat folk
Det är sällan som de gravaste förvillarna tas upp i media på det sätt de förtjänar. Men i augusti hände det: Boken Livet med kvantfysiska glasögon av Mikael Säflund och Titti Nordieng skrattades åt i tidningar, tv och radio. Och fick mängder av folk att ställa sig frågan hur någon kan tro på sådana dumheter etc.
Kvant ...
Wilhelm Reich och hans stora *host* upptäckt orgon är en klassiker i förvillarbranschen som inte fått nämnvärd uppmärksamhet på decennier. Men ibland så... I maj upptäcktes så kallade orgoniter som ställts ut lite varstans i syfte att skydda mot elektromagnetiska fält, eller åtminstone den påstådda skadliga inverkan som känsliga individer säger sig få av elektromagnetiska fält.
Wilhelm Reich och hans orgon
Den sista juni kom två goda nyheter som rörde antroposofernas magiska homeopatiska mediciner. Den ena var så försenad att det inte varit roligt på länge, men bättre sent än aldrig.
Motgångar för magisk medicin
En svensk hittepå-nyhet som folk "gillade" även utrikes handlade om det snörelaterade undantagstillståndet Stockholm fick i november, och att anledningen därtill skulle ha varit något annat än mycket snö på mycket kort tid:
Ingen genusplogning i Stockholm
Gender-equal snow clearing didn't fail in Stockholm (it wasn't applied)
Den 2 juni hade filmen Läkaren som vägrade ge upp premiär i Göteborg. Som den handlade nästan lika mycket om VoF som om stadens kvackare "dr" Erik Enby var vi naturligtvis några från VoF Göteborg på plats. Efteråt fann vi tillfället lägligt att utanför biografen ge vår syn på saken.
Kvackarfilm
En fortsatt stark trend i kvacksalveriets ständigt "förnyade" värld (där prisandet och förhoppningarna är desamma, blott målet skiftar) är kolloidalt silver. Ett speciellt skäl till att bevaka just detta kvack är att firma Ion Silver AB, som är klart störst i branschen, leds av de två suspekta, instabila och vrickade herrarna Anders Sultan och Michael Zazzio.
Storkvackarna Sultan och Zazzio
Kolloidala konspirationer - Anders Sultan är anhängare av diverse konspirationsteorier
Kolloidalt silver får nobben - Ion Silver köpte reklamplats i tidningen Allers; sedan denna fått reda på vad det rörde sig om slutade de att sälja reklamplats till skräpet. När Ion Silver fick reda på vem som informerat Allers blev det hotfullt.
En personlig insats på det historiska planet får jag sällan tillfälle att göra. Jag fick sommaren 2015 kontakt med Joachim Martin, som inte bara upplevt utan deltagit i slutstriden om Berlin 1945. Som jag även känner herrarna bakom den militärhistoriska podcasten Fronten ordnade jag med ett möte. Det resulterade i sex rejäla avsnitt, som härmed anbefalles - för alla med minsta intresse av epoken och de händelserna är de obligatoriska.
Fronten: Veteraner berättar - Slutstriden i Berlin 1945 del 1
Joachim hade en liten dagbok i vilken han kort skrev ner några av sina upplevelser under Tredje rikets sista och högst dramatiska dygn. Denna dagbok har jag sett, hållit i, och inte minst fått tolkad och översatt.
Krigsdagbok från slutstriden i Berlin
En uteslutande trevlig nyhet för min egen del är att jag numer även kan titulera mig medarbetare på GP. Inte ledarredaktionen, Gud förbjude! men väl den avslappnade sidan Världens Gång (motsvarar Namn & Nytt i DN) där jag ska skriva om pseudovetenskaper och relaterat lite då och då. Premiären handlade om ett modernt alternativ till astrologi, särskilt anpassat för Göteborg:
Göteborgsk spåralogi
Några andra bloggposter som hamnade bland de mest besökta:
Att googla på mjölk - När havremjölksfirman Oatly inte fick lov att dissa mjölk hur som helst så försökte de med en sällsam fuling: De uppmanade folk att googla på mjölk och i den osorterade röran av information och desinformation läsa innantill ...
Använd inte korsvimplar - Ja, själv kunde jag inte bry mig mindre. Men enligt landets vexillologiska expertis så är korsvimplar (svenska flaggan i vimpelformat) en horrör som bör undvikas.
Sjösjösjösjön - Blev tipsad om en fin historia som hade allt: Den var rolig, hade en intressant bakgrund och gav upphov till intressanta frågor. Även om den förmodligen är osann från början till slut.
Ryssland har vuxit fram som den obestridliga ledaren på fake news: Krim, Ukraina, Wikileaks, trollfabriker, en ständig ström av FUD (fear, uncertainty and doubt) från en rad mer eller mindre opålitliga källor, där Russia Today är den mest synliga men sannerligen inte enda. Två exempel på att man i det nya Ryssland inte har några hämningar när det gäller att fejka rapporteringar:
Prata inte med ryska journalister I - ett franskt exempel
Prata inte med ryska journalister II - ett svenskt exempel
Årets jobbigaste nyhet kom nu inte från öst utan från väst. Donald Trump har jag tidigare nämnt i förbigående ("massdiagnosen Trump" i Presidentkandidatens pyramider) men på valdagen den 8 november fick det bli dags igen. Det lär inte bli sista gången.
Tokar för Trump - Om Trumpens yviga svans; hur kommer det sig att så många tokar av olika sorter och slag hyllar The Donald?
En lite mer ambitiös grej utgjordes av bevakningen av knasklubben Cui Bono här i Göteborg. De har funnits i flera år, i december 2015 blev det dags att ta del av dem direkt på plats. Den upplevelsen följdes av ytterligare några, varpå det hela kröntes med ett reportage som publicerades i såväl Expo som VoF:s medlemstidning Folkvett.
Samlade Cui Bono-poster
Cui Bono: Nazister och foliehattar - sammanfattningen
Som vanligt blev det bokmässa med VoF. Ett nytt inslag var att den högerextrema tidningen Nya Tider (till slut) fick delta. Ett oväntat inslag var att de delade monter med den grava förvirrelse som är Cui Bono.
På bokmässa med blandat folk
Det är sällan som de gravaste förvillarna tas upp i media på det sätt de förtjänar. Men i augusti hände det: Boken Livet med kvantfysiska glasögon av Mikael Säflund och Titti Nordieng skrattades åt i tidningar, tv och radio. Och fick mängder av folk att ställa sig frågan hur någon kan tro på sådana dumheter etc.
Kvant ...
Wilhelm Reich och hans stora *host* upptäckt orgon är en klassiker i förvillarbranschen som inte fått nämnvärd uppmärksamhet på decennier. Men ibland så... I maj upptäcktes så kallade orgoniter som ställts ut lite varstans i syfte att skydda mot elektromagnetiska fält, eller åtminstone den påstådda skadliga inverkan som känsliga individer säger sig få av elektromagnetiska fält.
Wilhelm Reich och hans orgon
Den sista juni kom två goda nyheter som rörde antroposofernas magiska homeopatiska mediciner. Den ena var så försenad att det inte varit roligt på länge, men bättre sent än aldrig.
Motgångar för magisk medicin
En svensk hittepå-nyhet som folk "gillade" även utrikes handlade om det snörelaterade undantagstillståndet Stockholm fick i november, och att anledningen därtill skulle ha varit något annat än mycket snö på mycket kort tid:
Ingen genusplogning i Stockholm
Gender-equal snow clearing didn't fail in Stockholm (it wasn't applied)
Den 2 juni hade filmen Läkaren som vägrade ge upp premiär i Göteborg. Som den handlade nästan lika mycket om VoF som om stadens kvackare "dr" Erik Enby var vi naturligtvis några från VoF Göteborg på plats. Efteråt fann vi tillfället lägligt att utanför biografen ge vår syn på saken.
Kvackarfilm
En fortsatt stark trend i kvacksalveriets ständigt "förnyade" värld (där prisandet och förhoppningarna är desamma, blott målet skiftar) är kolloidalt silver. Ett speciellt skäl till att bevaka just detta kvack är att firma Ion Silver AB, som är klart störst i branschen, leds av de två suspekta, instabila och vrickade herrarna Anders Sultan och Michael Zazzio.
Storkvackarna Sultan och Zazzio
Kolloidala konspirationer - Anders Sultan är anhängare av diverse konspirationsteorier
Kolloidalt silver får nobben - Ion Silver köpte reklamplats i tidningen Allers; sedan denna fått reda på vad det rörde sig om slutade de att sälja reklamplats till skräpet. När Ion Silver fick reda på vem som informerat Allers blev det hotfullt.
En personlig insats på det historiska planet får jag sällan tillfälle att göra. Jag fick sommaren 2015 kontakt med Joachim Martin, som inte bara upplevt utan deltagit i slutstriden om Berlin 1945. Som jag även känner herrarna bakom den militärhistoriska podcasten Fronten ordnade jag med ett möte. Det resulterade i sex rejäla avsnitt, som härmed anbefalles - för alla med minsta intresse av epoken och de händelserna är de obligatoriska.
Fronten: Veteraner berättar - Slutstriden i Berlin 1945 del 1
Joachim hade en liten dagbok i vilken han kort skrev ner några av sina upplevelser under Tredje rikets sista och högst dramatiska dygn. Denna dagbok har jag sett, hållit i, och inte minst fått tolkad och översatt.
Krigsdagbok från slutstriden i Berlin
En uteslutande trevlig nyhet för min egen del är att jag numer även kan titulera mig medarbetare på GP. Inte ledarredaktionen, Gud förbjude! men väl den avslappnade sidan Världens Gång (motsvarar Namn & Nytt i DN) där jag ska skriva om pseudovetenskaper och relaterat lite då och då. Premiären handlade om ett modernt alternativ till astrologi, särskilt anpassat för Göteborg:
Göteborgsk spåralogi
Några andra bloggposter som hamnade bland de mest besökta:
Att googla på mjölk - När havremjölksfirman Oatly inte fick lov att dissa mjölk hur som helst så försökte de med en sällsam fuling: De uppmanade folk att googla på mjölk och i den osorterade röran av information och desinformation läsa innantill ...
Använd inte korsvimplar - Ja, själv kunde jag inte bry mig mindre. Men enligt landets vexillologiska expertis så är korsvimplar (svenska flaggan i vimpelformat) en horrör som bör undvikas.
Sjösjösjösjön - Blev tipsad om en fin historia som hade allt: Den var rolig, hade en intressant bakgrund och gav upphov till intressanta frågor. Även om den förmodligen är osann från början till slut.
2016-12-29
Ännu ett nytt år
1917: Ska jag gå i så blodiga fotspår?- Neuigkeits Weltblatt, 31 december 1916
Om 2016 inte var något vidare år så är det värt att erinra sig att det funnits betydligt värre.
2016-12-28
Invandrare förr och nu
Från vilken tid och plats rapporteras här?
Källa: Bengt af Klintberg, Råttan i pizzan (Pan 1990), sid 79
Enligt de rykten som gick hade de nyinflyttade bl.a. slagit upp hål i väggarna för att få fler passager mellan rummen. I början visste de inte att man skulle spola i toaletterna, utan när toalettstolen var full ringde de på portvakten och bad honom komma och tömma. Dom saltade julgrisen i badkaret och hängde upp sin tvätt på klädstreck inomhus. Dom skulle också ha borrat hål i golvet för julgranen.Utöver den klassiska klintbergaren där invandrare bryter upp parkettgolvet (parkettgolvet är obligatoriskt) för att odla i vardagsrummet så finns det en rad andra i genren. De senaste decennierna har de oftast handlat om invandrare som kommit från utlandet till Sverige. Så har inte alltid varit fallet. De ovan handlar om folk från norrländska glesbygden som flyttat in till Luleå. Historierna samlades där sommaren 1958 av en bekant till Bengt af Klintberg, som senare fick ta del av dem.
Källa: Bengt af Klintberg, Råttan i pizzan (Pan 1990), sid 79
2016-12-27
Hypokondri, den manliga hysterin
Ur Gray's Anatomy (boken, inte tv-serien) från 1920.
På bilden ser vi den moderna placeringen. I äldre medicin var hypochondriae det mjuka området mellan revbenen och naveln. Därtill var det den plats där man hade hypokondriasis. Idag är hypokondri lika med inbillningssjuka i vardagligt tal. Vilket är rätt och fel; även om man inte har de sjukdomar man oroar sig för, så är oron påtaglig. Tillståndet kan också klassas som en psykiatrisk diagnos.
Men lite längre tillbaka var hypokondriasis inte ett tillstånd utan många. (Det är heller inte det enda exemplet på ett medicinskt begrepp vars betydelse förändrats över tid och som därför kan ge upphov till luriga tolkningsfel.) En mängd psykiatriska problem kunde betecknas som hypokondri, melankoli, mjältsjuka (det var ju därifrån den svarta gallan mélaina chólos kom), med mera.
Bland de många begreppen är ett särskilt intressant: Hysterin, samlingsnamn (igen) för de mer eller mindre psykiska åkommor som på ett eller annat sätt hade med livmodern att göra (hystera är grekiska för latinets uterus). Män kunde ju inte drabbas av hysteri. Men tänk om hypokondrin var en sorts manlig hysteri? Det trodde åtminstone en av 1600-talets mest inflytelserika medicinska tänkare; han skriver också om "sjukdomen som kallas hysteri hos kvinnor, och hypokondri hos män".
Annons från 1882 för en boklåda i Vänersborg. Att även sådana inrättningar krängde kvack var inget ovanligt. Vad diamagnetismen beträffar så är det ett verkligt fysikaliskt begrepp, men något säger mig att det inte har ett skvatt med "giktringarna" att göra. Och nog är symptomlistans "o. s. v." på något sätt uppfriskande i sin ärlighet? Åtminstone på över ett sekels avstånd.
ὑποχόνδϱιος [ypochondrios], som är belägen under revbensbrosken, av ὑπό [ypo] (se HYPO- 1) o χόνδϱος [chondros], brosk (i sht revbenens brosk)- SAOB: HYPOKONDRIUM
På bilden ser vi den moderna placeringen. I äldre medicin var hypochondriae det mjuka området mellan revbenen och naveln. Därtill var det den plats där man hade hypokondriasis. Idag är hypokondri lika med inbillningssjuka i vardagligt tal. Vilket är rätt och fel; även om man inte har de sjukdomar man oroar sig för, så är oron påtaglig. Tillståndet kan också klassas som en psykiatrisk diagnos.
Men lite längre tillbaka var hypokondriasis inte ett tillstånd utan många. (Det är heller inte det enda exemplet på ett medicinskt begrepp vars betydelse förändrats över tid och som därför kan ge upphov till luriga tolkningsfel.) En mängd psykiatriska problem kunde betecknas som hypokondri, melankoli, mjältsjuka (det var ju därifrån den svarta gallan mélaina chólos kom), med mera.
Bland de många begreppen är ett särskilt intressant: Hysterin, samlingsnamn (igen) för de mer eller mindre psykiska åkommor som på ett eller annat sätt hade med livmodern att göra (hystera är grekiska för latinets uterus). Män kunde ju inte drabbas av hysteri. Men tänk om hypokondrin var en sorts manlig hysteri? Det trodde åtminstone en av 1600-talets mest inflytelserika medicinska tänkare; han skriver också om "sjukdomen som kallas hysteri hos kvinnor, och hypokondri hos män".
... antiquity may have laid the blame of hysteria upon the uterus, hypochondriasis (which we impute to some obstruction of the spleen or viscera) is as like it, as one egg is to another.- Thomas Sydenham
Annons från 1882 för en boklåda i Vänersborg. Att även sådana inrättningar krängde kvack var inget ovanligt. Vad diamagnetismen beträffar så är det ett verkligt fysikaliskt begrepp, men något säger mig att det inte har ett skvatt med "giktringarna" att göra. Och nog är symptomlistans "o. s. v." på något sätt uppfriskande i sin ärlighet? Åtminstone på över ett sekels avstånd.
2016-12-26
Lördagsfråga 444: Karl-Bertil Jonsson
- Bodens fästning utgjordes av en rad fortifikationer av olika storlek och slag. De största var fem så kallade fort, varav ett var Mjösjöfortet.
- Jean-Paul Sartre, författare till bl.a. den självbiografiska Orden/Les Mots (1964).
- Japanska servettringar; i teak, men ändå.
- "Vi träffade på ett folk med så primitiv kultur att dom inte ens kände till Aqua Vera". Det klassiska rakvattnet marknadsfördes rätt hårt, bland annat med skämtteckningar.
2016-12-25
Om kunskap och felkänslighet
Så här: Ju mer du kan om ett ämne, desto mer retar du dig på fel inom ämnet.
Under det myckna arbetet med Sagan om ringen (första delen släpptes 2001, eller jämnt femton år sedan häromdagen) möttes saga och verklighet mer än en gång. Som när designern och zoologen Ben Wootten och konstnären John Howe diskuterade en viss detalj hos Tolkiens bevingade fell beast. Meningsutbytet återges i form av en hopklippt "dialog":
Armbågsklorna i närbild. Såväl fladdermöss som flygödlor har/hade något liknande, där "klon" utgör ett finger (resten av "handen" utgör vingen), så jag är inte helt säker på hur Ben Wootten resonerade. Är klor som de på bilden för stora, eller tänker han på vingbestarna dem som ödlor?
Fast det intressantaste är Woottens avrundning. När det gällde alla dessa vapen, rustningar och dräkter som togs fram för filmerna så vimlade det av experter som hade uppfattningar om saker och ting. När det gällde zoologi så var den allmänna kunskapsnivån betydligt lägre, och därmed acceptansen betydligt större.
Det är en tendens så stark att jag menar att det är en lag: Ju mer du kan om ett ämne, desto mer retar du på dig på fel inom ämnet. Kanske är du såpass insatt inom ett område att du inte står ut med att exempelvis se spelfilmer som berör det på ett eller annat sätt, eftersom du bara sitter och retar dig på alla dessa fel som de okunniga klantskallarna till filmmakare gjort. Samtidigt kan du utan minsta problem se minst lika slarvigt gjorda produktioner av andra slag, där du inte stör dig på felen eftersom du inte ser dem.
Är detta ett problem? Inte alltid för experterna ifråga; många av dem bär sin förvärvade felkänslighet med stolthet och ser till att ständigt hålla den vältränad, redo att brista ut i skov vid minsta retning. Deras mindre kunniga och framför allt mindre känsliga omgivning kan ha en annan syn på saken. Hur lösa problemet? Ja, inte vet jag. Det hjälper åtminstone inte att påpeka att felen ofta är struntsaker, eftersom de naturligtvis inte är struntsaker för experten.
Bonus: John Howes bild togs fram som underlag för en "cliffhanger" till scen, lämplig att avsluta den första filmen med. Vid tillfället planerade man att göra Lord of the Rings i två filmer. När antalet så småningom utökades till tre så blev cliffhangern onödig, och bilden användes inte.
Under det myckna arbetet med Sagan om ringen (första delen släpptes 2001, eller jämnt femton år sedan häromdagen) möttes saga och verklighet mer än en gång. Som när designern och zoologen Ben Wootten och konstnären John Howe diskuterade en viss detalj hos Tolkiens bevingade fell beast. Meningsutbytet återges i form av en hopklippt "dialog":
Ben: John loves putting elbow spikes on his wings for his creatures. He loves them.
John: Yeah, Ben has a background in zoology. That's right.
Ben: Wrong. Cause they don't exist. Right?
John: Ben hassled me to no end about the elbow spines the Fell Beast have. He kept on going on about how that, that wouldn't work.
Ben: And the wings don't fold up properly and they don't fly properly and we'd have these, you know, "You can't do that", and he'd go. "Ah, it's just, it's just a wing, eh?"
John: I said, "Shut up, Ben. It looks cool!" I said, "Leave me alone. You know, this isn't, this isn't a zoo, this isn't, this isn't National Geographic. This is Lord of the Rings."
Ben: And he'd be in going, "Oh, those buckles will have to be in a different place on the armor" ... It's like so ... You know. There it is ... That's it in a nutshell really.- Ur extramaterialet till Sagan om de två tornen: Weta Workshop
Armbågsklorna i närbild. Såväl fladdermöss som flygödlor har/hade något liknande, där "klon" utgör ett finger (resten av "handen" utgör vingen), så jag är inte helt säker på hur Ben Wootten resonerade. Är klor som de på bilden för stora, eller tänker han på vingbestarna dem som ödlor?
Fast det intressantaste är Woottens avrundning. När det gällde alla dessa vapen, rustningar och dräkter som togs fram för filmerna så vimlade det av experter som hade uppfattningar om saker och ting. När det gällde zoologi så var den allmänna kunskapsnivån betydligt lägre, och därmed acceptansen betydligt större.
Det är en tendens så stark att jag menar att det är en lag: Ju mer du kan om ett ämne, desto mer retar du på dig på fel inom ämnet. Kanske är du såpass insatt inom ett område att du inte står ut med att exempelvis se spelfilmer som berör det på ett eller annat sätt, eftersom du bara sitter och retar dig på alla dessa fel som de okunniga klantskallarna till filmmakare gjort. Samtidigt kan du utan minsta problem se minst lika slarvigt gjorda produktioner av andra slag, där du inte stör dig på felen eftersom du inte ser dem.
Är detta ett problem? Inte alltid för experterna ifråga; många av dem bär sin förvärvade felkänslighet med stolthet och ser till att ständigt hålla den vältränad, redo att brista ut i skov vid minsta retning. Deras mindre kunniga och framför allt mindre känsliga omgivning kan ha en annan syn på saken. Hur lösa problemet? Ja, inte vet jag. Det hjälper åtminstone inte att påpeka att felen ofta är struntsaker, eftersom de naturligtvis inte är struntsaker för experten.
Bonus: John Howes bild togs fram som underlag för en "cliffhanger" till scen, lämplig att avsluta den första filmen med. Vid tillfället planerade man att göra Lord of the Rings i två filmer. När antalet så småningom utökades till tre så blev cliffhangern onödig, och bilden användes inte.
2016-12-24
2016-12-23
En skola för vanartiga barn
Visserligen kunna vi med glädje och stolthet tala om vår folkskolas utveckling, visserligen erkännes nu allmänt hennes välsignelse för vårt folk, men hon är ännu ej utan fel och lyten, och hon saknar ej heller sina vedersakare. Då och då höjas ännu röster mot densamma med tvifvel om kunskapens värde för arbetsklassen och hennes förädlande inflytande på de ungas sinnen. Man kan till och med få höra, att folkskolan rent af bar skulden till det moraliska förfall och den sedliga förvildning, som beklagligen mångenstädes i oroväckande grad framträder hos den uppväxande ungdomen.
[...]
Likasom man för samhällets bevarande i sanitärt hänseende bygger epidemisjukhus och i dessa afsöndrar af smittosam sjukdom angripna personer från de friska, så måste man ock skilja dessa moraliskt sjuka barn från beröring med de moraliskt helbrägda, på det att icke "det skabbiga fåret må smitta hela hjorden".- Svensk Läraretidning, 27 februari 1895
Långt innan begreppet "en skola för alla" infördes i och med 1980 års läroplan så hade man inte en skola för alla, men väl olika skolor för olika sorter. Barn som störde verksamheten i folkskolornas klasser, de "hvilkas uppförande är sådant, att deras vistelse i skolan menligt inverkar på de öfriga barnen och på arbetet i skolan" (för att citera Stockholms folkskollärareförening 1882) placerades inte i vanliga klasser eller ens obs-klasser, utan kunde sättas i särskilda skolor.
... Den s. k. Avsöndringsskolan eller Straffskolan vid Fjärde Långgatan. [Den] uppfördes 1872 och tillbyggdes 1903—04 och avser att fostra sådana vanartiga folkskolebarn, vilka på grund av sitt fördärvliga inflytande på andra måste isoleras. Lokalerna omfatta dels avsöndringsskola, dels ett internat, "Göteborgs folkskolors barnhem för gossar", där de internerade bo, förplägas och erhålla undervisning.- Carl Rudolf A:son Fredberg: Det gamla Göteborg, sid 457-458 (1919-1922)
"Avsöndring" låter inte som någonting alls (särskilt jämfört med "straffskola") men bestod i att man avsöndrade de "vanartiga". Just den beteckningen verkar endast ha använts i Göteborg, men motsvarande inrättningar fanns lite varstans. I artikeln från 1895 räknar man upp Stockholms väletablerade ("sedan öfver 40 år tillbaka"), Malmö, Gävle, Folåsa utanför Linköping (inrättat 1865 som "räddningshem för pojkar") och Mäshult en bit från Varberg, samt pågående arbeten i Karlskrona och Örebro. Man nämner även flera "räddningsinstitut" som det i Råby utanför Lund, Margretelund utanför Lidköping, ett på Hisingen, "kolonien Hall" (som idag evolverat till en sluten anstalt), med flera.
Tillbyggnaden på Fjärde Långgatan 1903—04 berodde på barnavårdslagen 1902:67 angående uppfostran åt varnartade och i sedligt afseende försummade barn. Den föreskrev barnhem för föräldralösa barn, skyddshem för vanartiga barn och uppfostringsanstalter för barn som begått brott. Då utökades Avsöndringsskolan med Göteborgs folkskolors barnhem. Där placerades barn, föräldralösa eller ej, på anvisning av folkskoleinspektören eller barnavårdsnämnden.
Allt ovan gällde, om det ens behöver sägas, sämre folks barn. Bättre folks barn hamnade givetvis inte på vanliga straffskolor med bråkiga arbetarungar utan på finare straffskolor med bråkiga överklassungar. De kallades heller inte straffskolor utan internatskolor. Lundsberg, som förresten grundades 1896, torde därmed vara landets äldsta straffskola som fortfarande är i drift, en merit som de veterligen hittills inte gjort mycket väsen av.
Se även Per Kassmans avhandling "Det skabbiga fåret må smitta hela hjorden": Synen på barns och ungdomars vanart i Svensk läraretidning 1893-1897 (Södertörns högskola 2007)
2016-12-22
Nysvenska Sverigedemokrater
Av SD:s ledarkvartett kommer två från Skåne, en från Blekinge och en från Småland. Sverigevännerna kommer inte från det ursprungliga Sverige. De är från Danmark och gränslandet mellan de medeltida rikena.- Martin Rundkvist
Här har vi sagda kvartett:
- Jimmie Åkesson, partiordförande, Sölvesborg. Blekinges äldsta nedtecknade historia är, närmast per definition, osäker, men området fanns inte med i någon tidig version av Sverige. År 1231 var Blekinge avgjort danskt territorium, och så förblev det fram till freden i Roskilde 1658.
- Richard Jomshof, partisekreterare, Helsingborg. Skånes västkust var en naturlig del av det egentliga Danmark från Harald Blåtands tid. Men området har sett fler och intensivare krig än någon annan del av dagens Sverige, och nationstillhörigheten var ofta varierande, gradvis eller irrelevant; lite som Aleppo idag. Det har varit svenskt på papperet sedan Roskilde 1658.
- Björn Söder, tidigare partisekreterare, m.m., Väsby utanför Höganäs. Skåne igen.
- Matthias Karlsson, gruppledare, Växjö: Småland utläses verkligen "de små länderna", som länge avhöll sig från större statsbildningar. Att området kännetecknas av skog, berg och kärr torde ha bidragit, då såväl krigiska som fredliga kontakter var besvärliga och föga lönande. När Sverige och Danmark bildades (typ) så utgjorde Småland ett gränsland där gränsdragningarna var osäkra och omtvistade, inte sällan med våld. Så pågick det fram till Roskilde 1658.
- Julia Kronlid, vice partiordförande,Vetlanda: Småland igen.
2016-12-21
Facebook minns fel
Facebook säger sig jobba mot fejkade nyheter. Här är en detalj de skulle kunna ta tag i:
Den övre rubriken kommer från dn.se och är korrekt. Larsmo skriver om Gunnar Unger (bilden), tidningsman och politiskt aktiv i konservativa sammanhang. Artikeln är ett svar på en text av Per Gudmundson.
Den nedre är samma artikel delad på Facebook. Där har Gudmundsons namn råkat hamna i rubriken. Ett rent fel, lätt fixat ... På DN:s hemsida. Och delar man artikeln från dn.se så får man den nya korrekta rubriken.
Men felet ligger kvar i cachar som inte uppdateras utan vidare. Så den som bara ser rubriken i flödet på sociala media (vilket ju är det sätt på vilket folk tar del av nyheter) får en helt felaktig uppfattning av artikeln. Och delar man artikeln med den felaktiga rubriken, så står felet kvar.
Just detta fel verkar inte ha fått några särskilda konsekvenser. Men man kan tänka sig vilken förvirring det skulle kunna bli. Bara för att man mellanlagrar lite för mycket.
Den övre rubriken kommer från dn.se och är korrekt. Larsmo skriver om Gunnar Unger (bilden), tidningsman och politiskt aktiv i konservativa sammanhang. Artikeln är ett svar på en text av Per Gudmundson.
Den nedre är samma artikel delad på Facebook. Där har Gudmundsons namn råkat hamna i rubriken. Ett rent fel, lätt fixat ... På DN:s hemsida. Och delar man artikeln från dn.se så får man den nya korrekta rubriken.
Men felet ligger kvar i cachar som inte uppdateras utan vidare. Så den som bara ser rubriken i flödet på sociala media (vilket ju är det sätt på vilket folk tar del av nyheter) får en helt felaktig uppfattning av artikeln. Och delar man artikeln med den felaktiga rubriken, så står felet kvar.
Just detta fel verkar inte ha fått några särskilda konsekvenser. Men man kan tänka sig vilken förvirring det skulle kunna bli. Bara för att man mellanlagrar lite för mycket.
2016-12-20
Prata inte med ryska journalister II
I februari 2016 fick länsstyrelsen på Gotland besök av Konstantin Panjushkin från den ryska tv-kanalen NTV. Han hade några frågor om naturreservat. En tjänsteman ställde upp, visade en karta med de många reservaten utmärkta och berättade. Inget konstigt så långt. (Mannen är borttagen på bilden eftersom han, förklarligt nog, inte vill ha något med den här historien att göra.)
Därefter åkte Panjushkin hem med materialet och gjorde sitt inslag. Det hette На пороге перемен: кто готовит мир к новой глобальной войне "På förändringarnas tröskel: Vem förbereder ett nytt världskrig" och hade inte ett dugg med naturreservat att göra. Det handlade om den militära upprustningen på Gotland, där smulor av sanning blandats ut med rejäla skopor påhitt.
När länsstyrelsens karta med naturreservat glimtar förbi så får vi veta att nålarna markerar militärbaser, så tätt liggande att de praktiskt taget bildar sammahängande band. Ett rent, oförfalskat påhitt.
I programmet visas filmsnuttar från Försvarsmakten (bakom programledaren) med logotypen uppe till vänster. I förgrunden en rejäl Nato-symbol.
Ett annat inslag hade med överstelöjtnant Hans Håkansson. Han berättar efteråt om när han fick besök av en rysk journalist och efter viss tvekan tog emot honom. Som officer i den situationen är man på sin vakt för att inte yppa några hemligheter. Men den här gången var det ingen större risk; den till synes påtagligt nervöse journalisten ställde märkliga frågor som just inte hade särskilt mycket med det gotländska försvaret att göra.
Journalisten var samme Panjushkin. Inte heller klippen med Håkansson återgav något som intervjuoffret faktiskt sagt. När de visades handlade de om en påstådd massiv utbyggnad av Natos närvaro på ön. Det illustrerades med bilder på stridsgrupp Gotland (vars uppbyggnad inte är någon hemlighet) och vanliga övningar med flottan i Visby hamn, som i sammanhanget bara kunde tolkas som bildbelägg för Nato-verksamhet på Gotland.
Det kan även nämnas att det dittills regim- och Putinkritiska tv-bolaget NTV sedan 2001 kontrolleras av gasbolaget Gazprom. Samma bolag är huvudägare i NordStream, vars aktualitet i området väl inte undgått någon.
En slutsats är att det verkligen finns "journalister" som inte nöjer sig med att förvränga, sovra och vinkla, utan som ogenerat hittar på.
En annan slutsats är att man inte ska prata med ryska "journalister".
Se även bloggposten Prata inte med ryska journalister I om det franska exempel som Oksanen nämner i sin artikel.
Därefter åkte Panjushkin hem med materialet och gjorde sitt inslag. Det hette На пороге перемен: кто готовит мир к новой глобальной войне "På förändringarnas tröskel: Vem förbereder ett nytt världskrig" och hade inte ett dugg med naturreservat att göra. Det handlade om den militära upprustningen på Gotland, där smulor av sanning blandats ut med rejäla skopor påhitt.
Inslaget som sändes i februari i NTV handlade om Stoltenbergs uttalande om att Ryssland övat atombombsanfall mot Sverige, men också att Nato hotar Ryssland genom övningar i Baltikum och att Gotland återmilitariseras i en kontext av att angripa Ryssland.- Patrik Oksanen: Naturreservaten blev krigiska när den Gazpromägda ryska TV-kanalen rapporterade om Gotland, Hela Hälsingland 19 juli 2016
När länsstyrelsens karta med naturreservat glimtar förbi så får vi veta att nålarna markerar militärbaser, så tätt liggande att de praktiskt taget bildar sammahängande band. Ett rent, oförfalskat påhitt.
I programmet visas filmsnuttar från Försvarsmakten (bakom programledaren) med logotypen uppe till vänster. I förgrunden en rejäl Nato-symbol.
Ett annat inslag hade med överstelöjtnant Hans Håkansson. Han berättar efteråt om när han fick besök av en rysk journalist och efter viss tvekan tog emot honom. Som officer i den situationen är man på sin vakt för att inte yppa några hemligheter. Men den här gången var det ingen större risk; den till synes påtagligt nervöse journalisten ställde märkliga frågor som just inte hade särskilt mycket med det gotländska försvaret att göra.
Journalisten var samme Panjushkin. Inte heller klippen med Håkansson återgav något som intervjuoffret faktiskt sagt. När de visades handlade de om en påstådd massiv utbyggnad av Natos närvaro på ön. Det illustrerades med bilder på stridsgrupp Gotland (vars uppbyggnad inte är någon hemlighet) och vanliga övningar med flottan i Visby hamn, som i sammanhanget bara kunde tolkas som bildbelägg för Nato-verksamhet på Gotland.
Det kan även nämnas att det dittills regim- och Putinkritiska tv-bolaget NTV sedan 2001 kontrolleras av gasbolaget Gazprom. Samma bolag är huvudägare i NordStream, vars aktualitet i området väl inte undgått någon.
En slutsats är att det verkligen finns "journalister" som inte nöjer sig med att förvränga, sovra och vinkla, utan som ogenerat hittar på.
En annan slutsats är att man inte ska prata med ryska "journalister".
Se även bloggposten Prata inte med ryska journalister I om det franska exempel som Oksanen nämner i sin artikel.
2016-12-19
Lördagsfråga 443: Delstatligt
- Washington Irving i en yngre upplaga än den man brukar se.
- Indiana Jones i en äldre upplaga än den man brukar se.
- Arizona Junior är vad bröderna Coens Raising Arizona (1987) fick heta i Sverige.
- Hos oss hittar man Harland Sanders konterfej på tvenne ställen (Karlstad och Malmö), men då i den äldre upplaga som utgör varumärket för Kentucky Fried Chicken. (Vad överste-titeln beträffar så hade "Kentucky Colonel" redan på hans tid varit en ren hederstitel sedan länge.)
2016-12-18
Prata inte med ryska journalister I
- Le Petit Journal Revealed Fakes of Russia's Biggest News Channel (textad)
I våras visade den stora, statsägda ryska tv-kanalen Rossija-24 ett inslag som handlade om franska "euro-skeptiker". Det inleddes med bilder från en våldsam demonstration i Frankrike. Därefter följde flera korta klipp där franska medborgare kritiserade EU, invandrare och invandringspolitiken. Som avrundning förklarade Bruno Le Maire, tidigare jordbruksminister, att landet borde samarbeta mer med Ryssland. Budskapet var glasklart: I Frankrike inser man att Europa och EU leder till invandring och annat fördärv, och att framtiden ligger hos Ryssland.
Det franska tv-programmet Le Petit Journal, som kombinerar humor med skärpa, lyckades leta reda på de intervjuade. Dessa fick se sina respektive inslag tillsammans med översättningar av de uttalanden de tillskrivits. Ingen av dem kände igen sig. En del uttalanden hade förvrängts, andra var rent hittepå.
Demonstrationen hade inte alls handlat om EU utan om en ny arbetsrättslag. Flera av de intervjuade hade fått frågor om samma lag. En av dem hade haft på sig en egen kamera, som dokumenterat vad som faktiskt sades.
När Le Maire förevisades sina "uttalanden" förklarade han att de klippts ihop från olika sammanhang.
En kvinna på nattvandring tillskrevs uttalanden där hon var mycket rädd för invandrarna på stadens gator. Vad hon egentligen sagt var raka motsatsen: Hon hade förklarat att hon kände sig trygg på stadens gator och att invandrarfrågan inte hade något med känslor av otrygghet att göra.
I ett inslag på några sekunder berättades om hur en skola i det invandrartäta 19e arrondissement tagit emot flyktingar, men att dessa sedan tagit över skolan. Facit: Skolan stängde 2011. Händelsen var helt påhittad.
En slutsats är att det verkligen finns "journalister" som inte nöjer sig med att förvränga, sovra och vinkla, utan som ogenerat hittar på.
En annan slutsats är att man inte ska prata med ryska "journalister". Om det inte är någon man är helt säker på.
Se även bloggposten Prata inte med ryska journalister II för ett exempel på hur ryska media desinformerar om Sverige.
I våras visade den stora, statsägda ryska tv-kanalen Rossija-24 ett inslag som handlade om franska "euro-skeptiker". Det inleddes med bilder från en våldsam demonstration i Frankrike. Därefter följde flera korta klipp där franska medborgare kritiserade EU, invandrare och invandringspolitiken. Som avrundning förklarade Bruno Le Maire, tidigare jordbruksminister, att landet borde samarbeta mer med Ryssland. Budskapet var glasklart: I Frankrike inser man att Europa och EU leder till invandring och annat fördärv, och att framtiden ligger hos Ryssland.
Det franska tv-programmet Le Petit Journal, som kombinerar humor med skärpa, lyckades leta reda på de intervjuade. Dessa fick se sina respektive inslag tillsammans med översättningar av de uttalanden de tillskrivits. Ingen av dem kände igen sig. En del uttalanden hade förvrängts, andra var rent hittepå.
Demonstrationen hade inte alls handlat om EU utan om en ny arbetsrättslag. Flera av de intervjuade hade fått frågor om samma lag. En av dem hade haft på sig en egen kamera, som dokumenterat vad som faktiskt sades.
När Le Maire förevisades sina "uttalanden" förklarade han att de klippts ihop från olika sammanhang.
En kvinna på nattvandring tillskrevs uttalanden där hon var mycket rädd för invandrarna på stadens gator. Vad hon egentligen sagt var raka motsatsen: Hon hade förklarat att hon kände sig trygg på stadens gator och att invandrarfrågan inte hade något med känslor av otrygghet att göra.
I ett inslag på några sekunder berättades om hur en skola i det invandrartäta 19e arrondissement tagit emot flyktingar, men att dessa sedan tagit över skolan. Facit: Skolan stängde 2011. Händelsen var helt påhittad.
En slutsats är att det verkligen finns "journalister" som inte nöjer sig med att förvränga, sovra och vinkla, utan som ogenerat hittar på.
En annan slutsats är att man inte ska prata med ryska "journalister". Om det inte är någon man är helt säker på.
Se även bloggposten Prata inte med ryska journalister II för ett exempel på hur ryska media desinformerar om Sverige.
2016-12-17
2016-12-16
Tuting
Ordet tuting är en klassiker i dryckessammanhang, betydligt äldre än många andra relaterade: Man har kunnat ta sig en tuting sedan åtminstone mitten av 1800-talet.
Flera förslag på ordets uppkomst har lanserats. Den store språkvetaren Adolf Noreen föreslog att ordet är en försvenskning av engelska toothing, "tandsprickning", vilket i sin tur skulle komma från toothful, "munful". En rent folketymologisk förklaring är den som tolkar det som "tu ting" = vatten och sprit. Å andra sidan är den inte långt från det ursprung som Elof Hellquist förespråkade, att det är en variant av ordet toddy. Det är ett faktum att man i tidiga belägg ofta skiljer på tutingar och andra supar.
I mer detaljerade sammanhang kan man dessutom få reda på att tutingen tillreds på samma sätt som toddy, nämligen med varmt vatten, socker och sprit. Som till exempel här, där det framgår särskilt tydligt att tuting och toddy är olika namn på samma sak:
Flera förslag på ordets uppkomst har lanserats. Den store språkvetaren Adolf Noreen föreslog att ordet är en försvenskning av engelska toothing, "tandsprickning", vilket i sin tur skulle komma från toothful, "munful". En rent folketymologisk förklaring är den som tolkar det som "tu ting" = vatten och sprit. Å andra sidan är den inte långt från det ursprung som Elof Hellquist förespråkade, att det är en variant av ordet toddy. Det är ett faktum att man i tidiga belägg ofta skiljer på tutingar och andra supar.
Får jag den äran se farbror på ett glas punsch eller kanske en liten tuting?- Blekingsposten (1877)
I mer detaljerade sammanhang kan man dessutom få reda på att tutingen tillreds på samma sätt som toddy, nämligen med varmt vatten, socker och sprit. Som till exempel här, där det framgår särskilt tydligt att tuting och toddy är olika namn på samma sak:
En afton var kapten A. bjuden i familj på en större supé med spelparti, och då han vid toddybrickans efterlängtade ankomst gjorde sig en fruktansvärd tuting enligt det gamla välkända receptet: intet vatten, lika mycket socker och resten konjak, ansåg värdinnan, vilken händelsevis passerade förbi, sig berättigad att med kännedom om kaptenens stora tankspriddhet vänligt påminna:
– Men skall det inte vara litet vatten också, kapten A.?
Kaptenen såg upp med frånvarande min:
– Vatten, nej, jag tackar ödmjukast, det rusar så långsamt.- Kalmar (1887)
2016-12-15
Raketer i Tibro
En del missuppfattningar är såväl snälla som enkelt utredda. Vilket naturligtvis inte hindrar att folk "fastnar" för dem och blir sura.
När det kungjordes att en om- och tillbyggd förskola i Tibro skulle öppna med festligheter som inkluderade raketer så vaknade folk. Det spreds varningar, skälldes på ansvariga, med mera.
Hur många funderade på det ovanliga i att en förskola firar med fyrverkeri? Eller på att fyrverkeriet skulle äga rum mitt på blanka förmiddagen? Utan att ha tagit del av debatten så gissar jag: Inte så många. När folk reagerar är de för upptagna för att tänka efter.
Det finns flera raketmodeller som involverar PET-flaskor. Den aktuella konstruktionen framgår av bilden från tillfället: När man trampar på flaskan så leds luften genom det böjda plaströret som skjuter iväg själva raketen. Denna är tillverkad av en rulle för hushållspapper.
När det kungjordes att en om- och tillbyggd förskola i Tibro skulle öppna med festligheter som inkluderade raketer så vaknade folk. Det spreds varningar, skälldes på ansvariga, med mera.
Hur många funderade på det ovanliga i att en förskola firar med fyrverkeri? Eller på att fyrverkeriet skulle äga rum mitt på blanka förmiddagen? Utan att ha tagit del av debatten så gissar jag: Inte så många. När folk reagerar är de för upptagna för att tänka efter.
Den utlovade raketuppskjutningen vid invigningen av förskolan Ängen i tisdags var av det snällare slaget. De läsare och hundägare som upprörts av förhandsinformationen och hunnit varna omgivningen, via Facebook, för smällar kunde alltså pusta ut.- Snälla barnraketer på Ängen, SLA 5 november 2016
Det finns flera raketmodeller som involverar PET-flaskor. Den aktuella konstruktionen framgår av bilden från tillfället: När man trampar på flaskan så leds luften genom det böjda plaströret som skjuter iväg själva raketen. Denna är tillverkad av en rulle för hushållspapper.
2016-12-14
Vatikanen om liv på Mars
En av de stora nyheterna vi fortfarande väntar på är oomtvistliga belägg för liv utanför jorden. Man har funderat på hur en sådan omvälvande nyhet skulle tas emot av folk och vilka psykologiska följder den skulle få för oss här på jorden. En aspekt som sysselsatt många är den religiösa: Hur skulle världsreligionerna och deras professionella uttolkare ta emot budskapet? Skulle de, som en del hoppas (och måhända en del fruktar) skakas i sina mystiska grundvalar av en sådan upptäckt? Bibeln beskriver ju enbart livet på jorden; skulle exempelvis den katolska kyrkan någonsin kunna acceptera intelligenta livsformer som inte stammar från Adam och Eva? Om de accepterade dem (vilket utan tvivel vore en stor lättnad för utomjordingarna), hur skulle de fogas in i systemet med arvssynd och frälsning? Med mera.
Alla funderingar i den vägen jag hittat är spekulativa, eftersom man tänker sig bevis för utomjordiskt liv som något som ligger i framtiden. Men folk har mer än en gång verkligen trott att de varit utomjordiskt liv på spåren. Den starkaste strömningen i den vägen ligger lite drygt hundra år bakåt i tiden, då de grävda jättekanalerna på Mars var någorlunda allmän "kunskap" och inte något som bara dåtidens foliehattar trodde på. Hur ställde sig Vatikanen till kanalernas marsianer?
På detta skulle jag svara, om jag hade något svar. Men jag har ännu inte hittat en enda teologisk kommentar av Mars antagna invånare från det hållet. Det är inte så lite irriterande eftersom jag är tämligen säker på att något sådant borde finnas någonstans. Bara en sådan sak, som att den förste som trodde sig se kanaler på Mars, före såväl Percival Lowell som Giovanni Schiaparelli, var Angelo Secchi (1818-1878), jesuit, präst och chef för Vatikanens astronomiska observatorium.
Alla funderingar i den vägen jag hittat är spekulativa, eftersom man tänker sig bevis för utomjordiskt liv som något som ligger i framtiden. Men folk har mer än en gång verkligen trott att de varit utomjordiskt liv på spåren. Den starkaste strömningen i den vägen ligger lite drygt hundra år bakåt i tiden, då de grävda jättekanalerna på Mars var någorlunda allmän "kunskap" och inte något som bara dåtidens foliehattar trodde på. Hur ställde sig Vatikanen till kanalernas marsianer?
På detta skulle jag svara, om jag hade något svar. Men jag har ännu inte hittat en enda teologisk kommentar av Mars antagna invånare från det hållet. Det är inte så lite irriterande eftersom jag är tämligen säker på att något sådant borde finnas någonstans. Bara en sådan sak, som att den förste som trodde sig se kanaler på Mars, före såväl Percival Lowell som Giovanni Schiaparelli, var Angelo Secchi (1818-1878), jesuit, präst och chef för Vatikanens astronomiska observatorium.
2016-12-13
Vanligt bråk i Göteborg
Först en sammanfattning: Ett större evenemang med information riktad till ungdomar avslutas med musik. Inträdet är gratis för att locka folk vilket lyckas lite för bra. Lokalen fylls snart, och alla kommer inte in. Mutter i kön övergår till stök och småbråk, polisen dyker upp, varpå ungdomarna börjar bråka med polisen istället för varandra. Ännu fler poliser dyker upp, evenemanget stängs ner och alla skickas hem.
Det var, av sansad rapportering att döma, vad som hände en lördag kväll i östra Göteborg. Ingenting som inte hänt oräkneliga gånger de senaste seklerna. Varför ta upp den på denna blogg?
Att jag tar upp händelsen här beror, som så ofta, på en liten sammanblandning som fanns med i den första rapporteringen.
Evenemanget gick ut på att informera om HPV-vaccinering. Det finns organiserade förvillade/förvillare som inte gillar vacciner av vilken sort som helst. Några sådana hade passat på att dela ut flygblad med antivaccin-desinformation och prata med folk. Varken mer eller mindre.
När det några timmar senare blev stökigt på platsen så var det någon någonstans som kopplade ihop de två företeelserna motdemonstranter och bråk. Vilket ju inte är orimligt i sig.
Våldsamma antivaxare har vi ännu inte sett i det här landet, och förhoppningsvis kommer vi heller inte att få se dem.
- Folk började knuffas och hålla på i kön, helt plötsligt sneade nån extra mycket och det uppstod bråk. Då kom polisen och då riktades missnöjet mot dem istället.- Polis attackerad med sten och smällare i Göteborg, Göteborgs-Posten 10 december 2016
Det var, av sansad rapportering att döma, vad som hände en lördag kväll i östra Göteborg. Ingenting som inte hänt oräkneliga gånger de senaste seklerna. Varför ta upp den på denna blogg?
Att jag tar upp händelsen här beror, som så ofta, på en liten sammanblandning som fanns med i den första rapporteringen.
Evenemanget gick ut på att informera om HPV-vaccinering. Det finns organiserade förvillade/förvillare som inte gillar vacciner av vilken sort som helst. Några sådana hade passat på att dela ut flygblad med antivaccin-desinformation och prata med folk. Varken mer eller mindre.
Under kvällen genomfördes en mindre demonstration mot eventet som gick lugnt till väga.- 2016-12-11 07:00, Sammanfattning kväll och natt, Västra Götaland, Polisen
När det några timmar senare blev stökigt på platsen så var det någon någonstans som kopplade ihop de två företeelserna motdemonstranter och bråk. Vilket ju inte är orimligt i sig.
Enligt polisens initiala uppgifter var motdemonstranter inblandade i oroligheterna, men när bilden klarnade under kvällen verkade konflikten snarare handla om ungdomar mot polis.Och vips så hade ett helgbråk i den något större skalan, varken mer eller mindre, blivit något helt annat.
Våldsamma antivaxare har vi ännu inte sett i det här landet, och förhoppningsvis kommer vi heller inte att få se dem.
2016-12-12
Lördagsfråga 442: Glenn
- "Galningens fönster" i området Glens of Antrim på Irland.
- Torbjörn Nilsson med UEFA-bucklan 1982. I det laget ingick inte mindre än fyra Glenn (Hysén, Strömberg, Schiller och Holm) vilket omsider gav upphov till den odödliga dängan "Alla heter Glenn i Göteborg".
- Skotsk vodka? Glen's Vodka är tydligen rätt stor i Storbritannien.
- I Sjung med oss, Mamma! (1893) publicerades för första gången Alice Tegnérs tonsättning av en dikt av Viktor Rydberg. Den hette där Bethlehems stjärna, men är bra mycket mer känd för sin första rad: Gläns över sjö och strand.
2016-12-11
Skåningar grisar ner i kyrka
An anti-Muslim web site posted an inaccurate report that Muslim migrants are doing "sick" things to a Swedish church that has taken them in.- Bethania Palma: Church Besmirch, Snopes.com 9 december 2016
Alla har fel ibland. Även Snopes.com, där man knäckt myter och granskat rykten sedan 1995, gör fel ibland. I detta fallet gäller mitt inklistrade FALSE inte bara nyheten (nej, kyrkan vandaliserades inte av muslimer utan av skåningar) utan även Snopes bedömning Unproven.
Vad själva nyheten beträffar så har en kyrka i Kristianstad under en tid haft problem med folk som grisat ner och betett sig. Detta rapporterades i lokaltidningen. Vilka det rörde sig om gick man inte närmare in på.
Vilka människor det är som stör vet [församlingens förvaltningschef] Bengt Alvland inte. Han säger att det inte är de gamla uteliggarna, som personalen känner, utan ett "nytt klientel".- Tvingas ha vakter vid dop, Kristianstadsbladet 7 december 2016
Ett "nytt klientel" ... En publikation som berömmer sig för att ha bättre koll på sanningen än de flesta fastnade för formuleringen. De lade den i rubriken när de återgav nyheten; för dem var poängen inte svineriet i sig utan vilka som utförde det.
Enligt kyrkan är det inte de gamla uteliggarna som härjar i kyrkan utan ett "nytt klientel" som står för förstörelsen.- "Nytt klientel" bajsar och onanerar i kyrkan, Fria Tider 7 december 2016
Fria Tider skrev inte hur de tolkade formuleringen. Det behövdes naturligtvis inte; alla deras läsare förstod vad som menas. Eller trodde sig förstå.
Nästa steg är Mad World News, "The Voice of Reason in an Insane World". De läste artikeln i Fria Tider, tolkade den som avsett, och återgav nyheten med de antagna förövarna angivna:
A leftist Christian church decided to show their community that they must open borders by taking in Muslim refugees and letting them live in the church building. However, as soon as they opened their doors, they were forced to call the police when they discovered the sickening thing asylum seekers left for them in the church pews.- Liberal Church Houses Muslim Refugees, Horrified By What They Find In Pews, Mad World News 7 december 2016
Det var denna artikel som Bethania Palma på Snopes.com utgick ifrån. Som motbild lyftes en artikel på SVT Skåne upp, som efter publiceringen kompletterats med ett uttalande från församlingens Facebook-sida:
Det som beskrivs som nya människor och nya grupper som kommit till kyrkan är svenska män i åldern 35 – 45 år med missbruksproblematik. De kommer från andra ställen i Skåne, bland annat Malmö och Helsingborg. Att de söker sig till Kristianstad beror enligt Polisen att det finns en privat mottagning för tunga missbrukare i centrum.- Svenska kyrkan i Kristianstad/Facebook
Varför Snopes.com trots detta tydliga klargörande ändå valde att återge nyheten utan ett rejält FALSE framgår inte.
2016-12-10
2016-12-09
Förbättrad alternativmedicin
Argument nr 1 för alternativ medicin, "integrativ" medicin, för att inte säga kvacksalveri: Det fungerar för mig.
Om man inte lämnar diskussionen omedelbart så får man den obligatoriska berättelsen om hur personen ifråga lidit länge av en åkomma eller flera, gått i den etablerade sjukvården utan resultat, för att därefter prova diverse alternativ. För att så småningom, sällan omedelbart men desto oftare efter långt letande, hitta Boten. Nyckelfrasen här: Jag prövade allt.
Om de här personerna verkligen blivit av med sina besvär är det ju bra, vare sig det beror på qigong, homeopati (den tror vi minst på), osteopati eller raw food.
Men det är ju rätt tråkigt om alla som lider av något måste gå igenom samma procedur och "pröva allt". Finns det ingen genväg? Om man till exempel provade en rad medel på en rad personer med en rad åkommor, beaktade faktorer som ålder, vikt, kön, sjukdomsbild i övrigt osv., och utifrån sådana undersökningar kom fram till vilka medel som fungerar bäst för en given person med givna symptom?
Den metoden finns. Den kallas vetenskap. Det är med hjälp av den metoden som man kunnat skilja agnarna från vetet och avgöra vad som inte bara råkar fungera, utan vad som har en högre sannolikhet än slumpen att fungera. Den skulle alternativmedicinarna kunna ta till för att avgöra om det är raw food, osteopati, homeopati eller qigong de behöver, eller något helt annat.
Fast här blir det lite tråkig stämning. För vetenskapen har visat att de uppräknade metoderna inte hör till de som någon behöver över huvud taget, åtminstone inte för att bli frisk. En alternativmedicin som tog till sig den vetenskapliga metoden på allvar skulle sannerligen bli förbättrad, på så vis att den inte längre skulle vara alternativmedicin.
Om man inte lämnar diskussionen omedelbart så får man den obligatoriska berättelsen om hur personen ifråga lidit länge av en åkomma eller flera, gått i den etablerade sjukvården utan resultat, för att därefter prova diverse alternativ. För att så småningom, sällan omedelbart men desto oftare efter långt letande, hitta Boten. Nyckelfrasen här: Jag prövade allt.
Jag prövade allt för att slippa opereras: bl.a. akupunktur och kinesiologi, men ingenting hjälpte.- Reklam för qigong
Jag provade allt på hälsokosten i smörjväg, åt höga doser med jättenattljusolja, fiskolja osv, men ingenting hjälpte.- Reklam för homeopati
Jag prövade allt. Allt från B6-vitamin till hypnos. Allt från naturläkemedel med nattljusolja till en huskur med myror. Rå ingefära gav små små förbättringar och naturmedicin med nypon lindrade smärtan lite. Men att veta att jag bara skulle bli sämre gjorde ondast.- Reklam för osteopati
Jag prövade allt inom såväl skolmedicin som alternativ vård men läkarna kunde inte hjälpa mig.- Reklam för raw food
Om de här personerna verkligen blivit av med sina besvär är det ju bra, vare sig det beror på qigong, homeopati (den tror vi minst på), osteopati eller raw food.
Men det är ju rätt tråkigt om alla som lider av något måste gå igenom samma procedur och "pröva allt". Finns det ingen genväg? Om man till exempel provade en rad medel på en rad personer med en rad åkommor, beaktade faktorer som ålder, vikt, kön, sjukdomsbild i övrigt osv., och utifrån sådana undersökningar kom fram till vilka medel som fungerar bäst för en given person med givna symptom?
Den metoden finns. Den kallas vetenskap. Det är med hjälp av den metoden som man kunnat skilja agnarna från vetet och avgöra vad som inte bara råkar fungera, utan vad som har en högre sannolikhet än slumpen att fungera. Den skulle alternativmedicinarna kunna ta till för att avgöra om det är raw food, osteopati, homeopati eller qigong de behöver, eller något helt annat.
Fast här blir det lite tråkig stämning. För vetenskapen har visat att de uppräknade metoderna inte hör till de som någon behöver över huvud taget, åtminstone inte för att bli frisk. En alternativmedicin som tog till sig den vetenskapliga metoden på allvar skulle sannerligen bli förbättrad, på så vis att den inte längre skulle vara alternativmedicin.
2016-12-08
Access Consciousness
Det här är ingen vanlig slogan utan en trollformel: All of Life comes to me with Ease and Joy and Glory. Upprepa den tio gånger varje morgon och tio gånger varje kväll. Sen så ska du få se på fan – enligt uppgift ...
Access Consciousness är ännu en sekt som förvirrar och förvillar, utnyttjar och förstör. Att vi är många som aldrig hört talas om den betyder ingenting, för det finns nästan hur många som helst, och det dyker oavbrutet upp nya, med grundare som hoppas att just den ska bli nästa Stora Grej i sektvärlden.
Beträffande storleken är det svårt eller omöjligt att ta reda på hur många mer eller mindre aktiva utövare sådana här läror har. En sak kan man lita på, och det är att de själva överdriver uppgifterna rejält. Intressant nog har AC ingen artikel på någon Wikipedia, om det nu betyder något.
Sekters livscykler är ibland mycket korta, ibland desto längre, men så fort en börjar tappa fart finns det tjugo som mer än gärna tar över. I det här fallet är arvet särskilt tydligt, för huvudgrundaren Gary Douglas är gammal scientolog. Scientologin är något av en skola för sekter, det finns flera med den bakgrunden som startat eget sedan de lärt sig grunderna i manipulation och förvillande.
"Access Bars" är den metod som nämns oftast i programmet. Den metoden förefaller att vara en sorts akupressur (man trycker med fingrarna istället för att använda nålar) mot 32 punkter på huvudet. Följden blir, enligt de övertygade, en "mental storstädning", frigörelse från rädsla, oro och begränsande tankemönster. Och så vidare.
Men Access Consciousness är betydligt mer. Redan några snabba stickprov gav rik fångst; här finns underligheter, trams och galenskaper i överflöd.
"Lycka är bara ett val": Det mantrat hade funkat i bra många sekter, irrläror och pseudovetenskaper, men det var AC-gänget som knep domänen.
Här är en grundläggande tes i AC: Människan är inte en art, utan två. Vi är humans respektive humanoids.
"Människorna" är vegeterande, liknöjda och fantasilösa varelser som aldrig ifrågasätter eller tänker en ny tanke. "Humanoiderna" är aktiva, kreativa och fantasifulla, ifrågasättande och påhittiga.
Gissa vem man vill vara..?
AC-folket berättar även att förhållandet mellan "människor" och "humanoider" är nästan 50/50, med en lätt övervikt för de förra.
För deprimerande läsning, se (med försiktighet) Access Consciousness: Alla kurser. Där finns en lång lista med kurser i Skandinavien under de kommande månaderna. Den domineras av Access Bars® (®-märket verkar vara en hyfsat god markör för sekter & trams), andra ämnen har kryptiska beteckningar som The Foundation, A Taste of Access och Access Energetic Facelift. Vi tar en snabbtitt på dem.
Först A Taste of Access:
Ja, det här var några smakprov ur den bisarra värld som är Access Consciousness. Få se om det kommer att ges anledning att besöka den fler gånger; förhoppningsvis inte.
If you could have anything you desire as your life, what would it be? What areas of your life would you like to have change? What’s OK in your life right now, maybe even good, that you would like to be even better?- Dr [?] Dain Heer, medgrundare av AC: All of Life comes to me with Ease, Joy & Glory
Since you’re [sic] found this page and you’re reading this, you’re probably someone who likes change now [eller kanske är olycklig eller har det svårt på något sätt], so here’s your first tool for all of that change: All of life comes to me with ease and joy and glory.
Access Consciousness är ännu en sekt som förvirrar och förvillar, utnyttjar och förstör. Att vi är många som aldrig hört talas om den betyder ingenting, för det finns nästan hur många som helst, och det dyker oavbrutet upp nya, med grundare som hoppas att just den ska bli nästa Stora Grej i sektvärlden.
Beträffande storleken är det svårt eller omöjligt att ta reda på hur många mer eller mindre aktiva utövare sådana här läror har. En sak kan man lita på, och det är att de själva överdriver uppgifterna rejält. Intressant nog har AC ingen artikel på någon Wikipedia, om det nu betyder något.
Sekters livscykler är ibland mycket korta, ibland desto längre, men så fort en börjar tappa fart finns det tjugo som mer än gärna tar över. I det här fallet är arvet särskilt tydligt, för huvudgrundaren Gary Douglas är gammal scientolog. Scientologin är något av en skola för sekter, det finns flera med den bakgrunden som startat eget sedan de lärt sig grunderna i manipulation och förvillande.
För mig är beviset det som sker med människor. Många kommer till mig som är olyckliga och har det svårt på många olika sätt. Efter några Bars-behandlingar förändras hela deras liv. Så för mig är beviset människorna, inte något som måste vara vetenskapligt bevisat.- Gary Douglas intervjuas av Philip Naskret i Mirakelmetoden, SVT Dold
"Access Bars" är den metod som nämns oftast i programmet. Den metoden förefaller att vara en sorts akupressur (man trycker med fingrarna istället för att använda nålar) mot 32 punkter på huvudet. Följden blir, enligt de övertygade, en "mental storstädning", frigörelse från rädsla, oro och begränsande tankemönster. Och så vidare.
Men Access Consciousness är betydligt mer. Redan några snabba stickprov gav rik fångst; här finns underligheter, trams och galenskaper i överflöd.
"Lycka är bara ett val": Det mantrat hade funkat i bra många sekter, irrläror och pseudovetenskaper, men det var AC-gänget som knep domänen.
Här är en grundläggande tes i AC: Människan är inte en art, utan två. Vi är humans respektive humanoids.
"Människorna" är vegeterande, liknöjda och fantasilösa varelser som aldrig ifrågasätter eller tänker en ny tanke. "Humanoiderna" är aktiva, kreativa och fantasifulla, ifrågasättande och påhittiga.
Gissa vem man vill vara..?
AC-folket berättar även att förhållandet mellan "människor" och "humanoider" är nästan 50/50, med en lätt övervikt för de förra.
För deprimerande läsning, se (med försiktighet) Access Consciousness: Alla kurser. Där finns en lång lista med kurser i Skandinavien under de kommande månaderna. Den domineras av Access Bars® (®-märket verkar vara en hyfsat god markör för sekter & trams), andra ämnen har kryptiska beteckningar som The Foundation, A Taste of Access och Access Energetic Facelift. Vi tar en snabbtitt på dem.
Först A Taste of Access:
Din kursledare kommer att gå igenom några av de grundläggande verktygen, teknikerna och verbala processerna i Access som ger dig tillgång till större medvetenhet om vad som är möjligt för dig.En introduktionskurs som ska göra eleverna sugna på att lära sig mer. Gissar att man stöter på entusiastiska och hypersympatiska lärare och klasskamrater, får höra ett och annat buzzword (men inte för många), och måhända få se ett och annat trick à la kinesiologi (se YouTube: Applied Kinesiology - How it's done).
The Foundation class is designed to empower you to change anything and everything you’d like to change in your life... Ser ut att vara den enda kurs man egentligen behöver..? Men jag gissar att det bara är början på en lång och kostsam utbildning à la scientologi.
The Access Facelift™ [obs ™!] is a wonderful way to rejuvenate the face and reverse the appearance of aging; the technique can create similar effects throughout the body. [Kursbeskrivningen är på dansk:] Access Energetic Facelift giver forskønnelse og et yngre udseende helt uden botox, cremer og plastikkirurgi. Du lære over 20 forskellige energier at kende, som du kan benytte til at ændre på kroppens udseende , men også indvendig.Här kan jag tänka mig att Faceliften är avsedd att erbjudas i skönhetssalonger o.dyl., som ett enkelt och till synes oskyldigt sätt att ragga nya medlemmar.
Ja, det här var några smakprov ur den bisarra värld som är Access Consciousness. Få se om det kommer att ges anledning att besöka den fler gånger; förhoppningsvis inte.
2016-12-07
Jehovas Vittnen (och deras Orden) drar ner
Visste du att Jehovas Vittnen lämnade Sverige för flera år sedan? Jag gjorde det inte.
Ja, inte så att varenda vittne i varenda församling drog vidare. Men högkvarteret i Arboga, byggt med gemensamma, frivilliga och oavlönade krafter (som vanligt) i början av 80-talet, såldes 2014. Numer håller man sig med ett skandinaviskt högkvarter, i Holbæk norr om Köpenhamn.
Varför man lämnade Sverige? Min första tanke var att JV, likt mången annan sekt som sett sitt bäst före-datum passera (snarare än någon emotsedd Armageddon), blivit tvingad att skära ner på grund av färre medlemmar och därmed ekonomiskt underlag. Fast så fick jag syn på den här grejen som också var ny för mig:
Här kändes ämnet för stort för en enkel bloggpost ... Men åter till neddragningar bland Jehovas vittnen. De stammar ju från USA, hur är läget där?
Jehovas vittnens högkvarter i denna världen, i vad som måste vara en av denna världens hetaste lägen.
På byggnadens andra sida fanns en rejäl ljusskylt vars WATCHTOWER var omöjligt att missa från Brooklyn Bridge, eller en bra bit av New York förresten ... "Fanns"? Jo, för bara några år efter att ovanstående skrevs hade Gud tydligen kommit på andra tankar.
Jag vet inte hur många kyrkor det finns i Warwick, NY, men det ligger en bra bit från havet och hade 2010 drygt 32 000 invånare. Något som talar för sig självt?
Läget i februari 2016. Anläggningen uppförs, som vanligt, med gemensamma, frivilliga och oavlönade krafter: "They do this willingly, industriously, without pay, and they view their contribution as a gift to God", enligt JV (World Headquarters – History Is Being Written).
Det där med "religious order" kanske inte ser mer udda ut än många andra hyss sådana sekter har för sig; men det hamnar i ett annat ljus när man betänker pratet om JV:s högkvarter som skattebefriat kloster.
Ja, inte så att varenda vittne i varenda församling drog vidare. Men högkvarteret i Arboga, byggt med gemensamma, frivilliga och oavlönade krafter (som vanligt) i början av 80-talet, såldes 2014. Numer håller man sig med ett skandinaviskt högkvarter, i Holbæk norr om Köpenhamn.
Varför man lämnade Sverige? Min första tanke var att JV, likt mången annan sekt som sett sitt bäst före-datum passera (snarare än någon emotsedd Armageddon), blivit tvingad att skära ner på grund av färre medlemmar och därmed ekonomiskt underlag. Fast så fick jag syn på den här grejen som också var ny för mig:
Jehovas vittnens flytt från sitt svenska högkvarter sammanfaller med en lång strid mot svenska myndigheter, om rätten att slippa betala skatt. För ändamålet använder organisationen en Orden, som vanliga medlemmar inte känner till, men som är världsvid och slåss mot domstolar runt hela jorden.- Hanna Eklund: Därför lämnade Jehovas vittnen Sverige, SVT Västmanland 28 augusti 2014
– Det finns ett antal kloster i Sverige som är skattebefriade och vi menar att vi tillhör den kategorin, kanske mer än andra, säger Lars-Erik Eriksson, talesperson för Jehovas vittnen i Sverige.
Medlemmarna av Orden visar sig vara det dryga hundratal personer som bodde och arbetade på det svenska högkvarteret i Arboga. De fick ingen ordinär lön, men fri bostad, fria måltider och ett månatligt kontantbelopp på max tusen kronor per person, enligt den ansökan om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden, som en blivande ordensmedlem gjorde 2009.
Genom att använda Orden och argumentet att de som bor och jobbar på högkvarteret är munkar och nunnor i ett kloster försöker Jehovas Vittnen undkomma arbetsgivaravgifter och inkomstskatt.
Här kändes ämnet för stort för en enkel bloggpost ... Men åter till neddragningar bland Jehovas vittnen. De stammar ju från USA, hur är läget där?
Jehovas vittnens högkvarter i denna världen, i vad som måste vara en av denna världens hetaste lägen.
Men varför Brooklyn? [Grundaren, pyramid-mätaren m.m. Charles Taze] Russell skrev: "Vi kom helt och hållet till den slutsatsen, efter att ha sökt Guds vägledning, att Brooklyn i New York, med sin stora ... befolkning och känd som 'kyrkornas stad', av dessa skäl skulle vara vårt mest lämpliga centrum för skördearbetet." Resultatet talar för sig självt. Inom kort publicerades Russells predikningar i 2000 tidningar.
Det fanns ytterligare en orsak till att välja New York. Fram till 1909 hade avdelningskontor upprättats i Storbritannien, Tyskland och Australien, och det skulle snart bli fler. Följaktligen var det logiskt att huvudkontoret skulle ligga i en hamnstad som hade ett bra vägnät och goda järnvägsförbindelser.- Betel i Brooklyn 1909-2009, Jehovas vittnen 1 maj 2009
På byggnadens andra sida fanns en rejäl ljusskylt vars WATCHTOWER var omöjligt att missa från Brooklyn Bridge, eller en bra bit av New York förresten ... "Fanns"? Jo, för bara några år efter att ovanstående skrevs hade Gud tydligen kommit på andra tankar.
... the organization, which plans to move its headquarters to Warwick, New York, has spent years selling off the many properties it owns in Brooklyn Heights and Dumbo, and listed the Watchtower building late last year.- Jehovah's Wittnesses' [...], Curbed 4 augusti 2016
Jag vet inte hur många kyrkor det finns i Warwick, NY, men det ligger en bra bit från havet och hade 2010 drygt 32 000 invånare. Något som talar för sig självt?
Läget i februari 2016. Anläggningen uppförs, som vanligt, med gemensamma, frivilliga och oavlönade krafter: "They do this willingly, industriously, without pay, and they view their contribution as a gift to God", enligt JV (World Headquarters – History Is Being Written).
Residents all have taken a vow to be members of a religious order, according to [talesmannen Richard] Devine, and as they accomplish their ministerial work in connection with the headquarters, the order in turn provides housing, meals, health care, and a small allowance each month to cover incidental expenses, like toothpaste and socks.- Erika Norton: Jehova's Witnesses new world HQ nearly complete, Warwick Advertiser 9 juni 2016
Det där med "religious order" kanske inte ser mer udda ut än många andra hyss sådana sekter har för sig; men det hamnar i ett annat ljus när man betänker pratet om JV:s högkvarter som skattebefriat kloster.
And as far as children, Devine said that even though Jehovah's Witnesses in general are very family-oriented, the world headquarters staff is made up of only single or married adults. If any couples decide to have children, they would leave and settle down to a more traditional home life elsewhere. There is no stigma attached to deciding to have children and no longer living at the headquarters, he said, and it is considered to be a personal decision.Sammanfattningsvis: Jehovas vittnen är inte bara en sekt utan en sekt/klosterorden med ekonomiska problem. Om de inte slår sig in i öl- och likörbranschen, där månget annat kloster förbättrat såväl anseende som ekonomi, så kan de lika gärna sikta in sig på livet som mikrosekt.
2016-12-06
"Försvunnen" forskning?
Se längst ner i bloggposten för uppdateringar
Först ännu en deppig miljönyhet:
Ur studiens abstract:
Studien fick stor uppmärksamhet, fattas bara. Den ifrågasattes också, vilket i sig egentligen inte betyder någonting. All forskning kan ifrågasättas, det hör till den vetenskapliga metoden. Att särskilt uppmärksammade studier granskas särskilt mycket är självklart, och därmed kan kolleger hitta desto mer att ha synpunkter på; smått som stort, detaljer eller grundläggande orsakssamband.
Exakt var på skalan de aktuella ifrågasättandena ligger saknar jag kompetens att bedöma. Men de är tillräckligt grava för att kollegerna bad forskarna om deras rådata.
Då hände något som är mer ovanligt, om än långt ifrån (som vi ska se) unikt:
Notera att varken Science eller Ny Teknik tar ställning till huruvida stölden av datorn ägt rum; den dator, vars icke säkerhetskopierade hårddisk rymde det enda exemplaret av forskning på vilken åtskilliga skattekronor lagts ner, ur vilken ytterst viktiga slutsatser dragits som forskarna ifråga fått publicerade i självaste Science, som innebär en milsten i deras karriärer ... Eller skulle innebära, om den inte är alltför fel ute.
En tänkbar slutsats är den följande:
Uppdaterat 6 maj 2017: Forskarna har nu fällts i Centrala etikprövningsnämnden.
Så den ytterst märkliga bristen på backup skulle inte bara bero på stöld utan även en bugg? Nåväl, går det så går det. Men att dessutom anklaga kolleger för avundsjuka ...
Det ska även nämnas att etikprövningsnämnden dessutom ger en känga åt såväl universitetets expertgrupp, som vid en utredning inte fann stöd för att något fifflats med, och en åt självaste Science:
Uppdaterat 7 december 2017: Uppsala universitet fäller Lönnstedt och Eklöv för "oredlighet i forskning". Den senare för att ha slarvat med de etiska tillstånden för djurförsöken, den förra (huvudansvariga) även för att ha fabricetrat forskningsresultaten.
Uppsala universitet: Ärende angående oredlighet i forskning: Studie om fiskars konsumtion av plast
Först ännu en deppig miljönyhet:
Fisk och andra djur kan få i sig plastpartiklarna, som är mindre än fem millimeter [fast det jag läser beskriver mycket mindre partiklar än så], i tron att de är mat. De innehåller dock ingen näring och kan orsaka mag- och tarmproblem. Forskare misstänker också att de kan knyta till sig miljögifter, och läcka kemikalier.- Oro över höga halter mikroplast i svenska sjöar, Ny Teknik 21 september 2016
Ur studiens abstract:
Here we show that exposure to environmentally relevant concentrations of microplastic polystyrene particles (90 micrometers) inhibits hatching, decreases growth rates, and alters feeding preferences and innate behaviors of European perch (Perca fluviatilis) larvae. Furthermore, individuals exposed to microplastics do not respond to olfactory threat cues, which greatly increases predator-induced mortality rates. Our results demonstrate that microplastic particles operate both chemically and physically on larval fish performance and development.- Oona M. Lönnstedt och Peter Eklöv, Environmentally relevant concentrations of microplastic particles influence larval fish ecology, Science 3 juni 2016
Studien fick stor uppmärksamhet, fattas bara. Den ifrågasattes också, vilket i sig egentligen inte betyder någonting. All forskning kan ifrågasättas, det hör till den vetenskapliga metoden. Att särskilt uppmärksammade studier granskas särskilt mycket är självklart, och därmed kan kolleger hitta desto mer att ha synpunkter på; smått som stort, detaljer eller grundläggande orsakssamband.
Exakt var på skalan de aktuella ifrågasättandena ligger saknar jag kompetens att bedöma. Men de är tillräckligt grava för att kollegerna bad forskarna om deras rådata.
Då hände något som är mer ovanligt, om än långt ifrån (som vi ska se) unikt:
The authors have notified Science of the theft of the computer on which the raw data for the paper were stored. These data were not backed up on any other device nor deposited in an appropriate repository. Science is publishing this Editorial Expression of Concern to alert our readers to the fact that no further data can be made available, beyond those already presented in the paper and its supplement, to enable readers to understand, assess, reproduce or extend the conclusions of the paper.- Editorial expression of concern, Science 1 december 2016
Notera att varken Science eller Ny Teknik tar ställning till huruvida stölden av datorn ägt rum; den dator, vars icke säkerhetskopierade hårddisk rymde det enda exemplaret av forskning på vilken åtskilliga skattekronor lagts ner, ur vilken ytterst viktiga slutsatser dragits som forskarna ifråga fått publicerade i självaste Science, som innebär en milsten i deras karriärer ... Eller skulle innebära, om den inte är alltför fel ute.
– Det här är hyfsat banbrytande resultat och att det inte finns någon back up är märkligt. Vi har frågat forskarna om det finns kopior, men hittills har vi inte fått något tillfredsställande svar, säger han.- Forskning om plast i fisk ifrågasatt, Ny Teknik 5 december 2016
En tänkbar slutsats är den följande:
– Det vanligaste försvaret i fall som handlar om forskningsfusk är att originaldata finns på en hårddisk som har blivit stulen, försvunnit eller brunnit upp, säger Hans Wigzell, forskare i immunologi och tidigare rektor för Karolinska institutet.- Databas ska stoppa forskarfusk, Forskning & Framsteg 2 januari 2013
Uppdaterat 6 maj 2017: Forskarna har nu fällts i Centrala etikprövningsnämnden.
– Den stora bristen är avsaknaden av originaldata. Forskning i all ära, men man måste kunna visa hur man har gjort, säger Jörgen Svidén, kanslichef på Centrala etikprövningsnämnden (CEPN). [...] Forskarna, Peter Eklöv och Oona Lönnstedt, försvarar sig med att en dator blivit stulen, och att en bugg i universitetets backupsystem gjort att backup saknats. Lönnstedt försvarade sig i Science Insider och misstänkte att anmälarna helt enkelt var avundsjuka.- Forskare fälls för fusk om plast i fisk, Sydsvenskan 28 april 2017
Så den ytterst märkliga bristen på backup skulle inte bara bero på stöld utan även en bugg? Nåväl, går det så går det. Men att dessutom anklaga kolleger för avundsjuka ...
Det ska även nämnas att etikprövningsnämnden dessutom ger en känga åt såväl universitetets expertgrupp, som vid en utredning inte fann stöd för att något fifflats med, och en åt självaste Science:
The panel also has some stern words for Science. The journal was "deficient" in enforcing its open data policy, the authors say. They add that even if the research had been conducted as described, it would not have proved anything. The microplastics supposedly used in the study were mixed with detergents, according to the report, and the authors didn’t say they had removed these detergents. They, and not the plastic beads, could have caused the effects on fish larvae. That Science accepted the paper is "remarkable," the group says.- Paper about how microplastics harm fish should be retracted, report says, Science 28 april 2017
Uppdaterat 7 december 2017: Uppsala universitet fäller Lönnstedt och Eklöv för "oredlighet i forskning". Den senare för att ha slarvat med de etiska tillstånden för djurförsöken, den förra (huvudansvariga) även för att ha fabricetrat forskningsresultaten.
Uppsala universitet: Ärende angående oredlighet i forskning: Studie om fiskars konsumtion av plast
2016-12-05
Lördagsfråga 441: Nobelt
- Julieta (2016) av Pedro Almodóvar efter tre noveller av Alice Munro.
- Lacombe, Lucien (1974). Manus: Patrick Modiano.
- La supplication (2016) efter Svetlana Aleksiejevitjs Bön från Tjernobyl.
- Subterranean Homesick Blues (1965) med Bob Dylan som just gått ut ur bild.
2016-12-04
Wikipedia som källa
Många har en avfärdande inställning till Wikipedia. Efter en lång tids flitigt bruk och kritisk granskning finner jag den i stort sett orättvis – under förutsättning att man vet vad det är man har att göra med.
Wikipedia i sig är ingen källa. Det är en samling av påståenden, som ofta är korrekta men inte behöver vara det. Det känns särskilt svårt att vara fullkomligt negativ när facklitteratur och Wikipedia anger olika uppgifter – och det är den senare som, vid ordentlig kontroll, visar sig stämma. Men det bästa är att man inte behöver bli, eller ska behöva bli, påmind om vad det är man läser, något som även den bäste annars kan glömma bort.
Ska man utnyttja Wikipedia på vetenskapligt allvar, får man se till att dubbelkolla uppgifterna; alla uppgifter.
Att kontrollera den diskussionssida som alla artiklar är försedda med är också att rekommendera. Ofta får man avslöjande uppgifter där, ibland rentav intressantare än de som finns i själva artikeln. Referenserna är, med tanke på ovanstående "samling av påståenden", ibland det värdefullaste i Wikipedia; om de alls finns, och om de utgörs av pålitliga källor (att idka källkritik utmed kedjor av källor är en tidkrävande syssla). I synnerhet omstridda och infekterade frågor har den fördelen att de är bevakade av folk från många sidor. Jag tar hellre del av en sådan artikel än någon om ett bortglömt ämne, där stolliga uppgifter kan ligga kvar i åratal utan att någon reagerar.
Det finns direkt undermåliga artiklar. De är inte många, men de finns. Det finns också direkt undermåliga avsnitt, stycken och meningar i för övrigt utmärkta eller hyfsade artiklar. Sådana har den fördelen att man som läsare blir påmind om vad det är man läser, ifall det nu skulle behövas.
Ju fler granskande ögon och bidragsgivare, desto bättre – som regel. Därför använder jag mig i första hand av engelska Wikipedia, därefter tyska, därefter svenska m.fl. (Om det inte gäller snabba, enkla småuppgifter som födslar, dödslar m.m.) Inte sällan ger jämförelser mellan artiklar intressanta uppslag.
[Denna text fanns med i min Tredje rikets myter (Forum 2011)]
Wikipedia i sig är ingen källa. Det är en samling av påståenden, som ofta är korrekta men inte behöver vara det. Det känns särskilt svårt att vara fullkomligt negativ när facklitteratur och Wikipedia anger olika uppgifter – och det är den senare som, vid ordentlig kontroll, visar sig stämma. Men det bästa är att man inte behöver bli, eller ska behöva bli, påmind om vad det är man läser, något som även den bäste annars kan glömma bort.
Ska man utnyttja Wikipedia på vetenskapligt allvar, får man se till att dubbelkolla uppgifterna; alla uppgifter.
Att kontrollera den diskussionssida som alla artiklar är försedda med är också att rekommendera. Ofta får man avslöjande uppgifter där, ibland rentav intressantare än de som finns i själva artikeln. Referenserna är, med tanke på ovanstående "samling av påståenden", ibland det värdefullaste i Wikipedia; om de alls finns, och om de utgörs av pålitliga källor (att idka källkritik utmed kedjor av källor är en tidkrävande syssla). I synnerhet omstridda och infekterade frågor har den fördelen att de är bevakade av folk från många sidor. Jag tar hellre del av en sådan artikel än någon om ett bortglömt ämne, där stolliga uppgifter kan ligga kvar i åratal utan att någon reagerar.
Det finns direkt undermåliga artiklar. De är inte många, men de finns. Det finns också direkt undermåliga avsnitt, stycken och meningar i för övrigt utmärkta eller hyfsade artiklar. Sådana har den fördelen att man som läsare blir påmind om vad det är man läser, ifall det nu skulle behövas.
Ju fler granskande ögon och bidragsgivare, desto bättre – som regel. Därför använder jag mig i första hand av engelska Wikipedia, därefter tyska, därefter svenska m.fl. (Om det inte gäller snabba, enkla småuppgifter som födslar, dödslar m.m.) Inte sällan ger jämförelser mellan artiklar intressanta uppslag.
[Denna text fanns med i min Tredje rikets myter (Forum 2011)]
2016-12-03
2016-12-02
YouGov ställer en spännande fråga
YouGov: När du tänker på flyktingar som kommer till Sverige, vad tycker du personligen ska göras för att hindra flyktingar från att komma hit, om något behöver göras?Opinionsinstitutet YouGov har fått uppmärksamhet för att de i mätning efter mätning gett Sverigedemokraterna höga siffror, som när de i flera mätningar under 2016 förklarat dem varande Sveriges största parti. Undersökningarna har beställts av och publicerats i Metro.
Undersökningen är genomförd av Yougov under perioden 12-16 augusti 2016. Sammanlagt har 1 523 intervjuer genomförts via Yougovs onlinepanel med män och kvinnor 18-74 år. Urvalet är representativt för den svenska befolkningen vad gäller kön, ålder, region och röstfördelning vid riksdagsvalet i september 2014. Den maximala osäkerheten i undersökningen är +/- 2,5% (procentenheter).- Yougov: Miljöpartiet under spärren – fjärde mätningen i rad, Metro 19 augusti 2016 [SD fick 24,8 % och blev åter största partiet]
Linda Strand Lundberg (ordförande VoF) blev nyfiken och gick med i onlinepanelen. Häromdagen fick hon frågan ovan, som den andra av två i en mycket liten undersökning. Vad var det där?
YouGovs första svar gavs på Twitter: Det var en "global org mot fattigdom" som beställt undersökningen, och den var "här utom kontext".
Henrik Torehammar på Sveriges Radio fick syn på meningsutbytet. Han tog kontakt med YouGov och fick tag på Lars Gylling, "Nordic Communications Manager". Dennes svar redovisas 32 min in i podden:
Det här var en reaktiveringsfråga ... Den här personen hade haft ett konto som inte varit med på någon undersökning på länge, och då hade de kastat ut en fråga. Det är inte research-avdelningen som ställer de här frågorna utan det är IT-teknikerna som bara kastar in något – det här verkar vara en spännande fråga, det här kanske får igång folket. [...] De här frågorna används aldrig i själva undersökningen, det är bara ett sätt att "åh, kan du vara sugen på att vara med oss". [...]
- "Husförhör efter Gahrtons bibelstudier", poddcasten Det politiska spelet 1 december 2016, Sveriges Radio
Troll-frågan ställdes tydligen med anledning av en undersökning som beställts av en biståndsorganisation som är särskilt intresserad av hur opinionen om bistånd utvecklas i Skandinavien, om det finns någon risk för att vår biståndsvilja går ner eller så. Det närmare förhållandet mellan den undersökningen och "vad tycker du personligen ska göras för att hindra flyktingar från att komma hit" framgick inte, inte heller vad biståndsorganisationen ifråga kan tänkas tycka om att få panelen triggad av en sådan fråga.
2016-12-01
Sjösjösjösjön
Denna bloggpost illustreras inte med kvadruppelsjön, om den nu existerar, utan med den fina och högst verkliga karelska sjön Маккозенъярви Makkonzenjarvi. Att den ryska sjön har ett finskt namn stavat på ryska är en bonus.
Karelen ligger på ömse sidor rysk-finska gränsen. Olika delar av området har intresserat olika språkområden vid olika tillfällen, vilket är en förutsättning för följande lilla historia.
Att berättelsen är fin innebär, som så ofta, inte att den ska tas på allvar. Ett direkt fel är det ryska namnet, för vad jag kan se så särskrivs sjöar på det språket: Ozero Baikal, Ladoshkoje ozero och allt vad de heter.
Idén är förvisso inte gripen ur luften. Det finns massor av "sjösjöar", "flodfloder" osv världen över. Ett exempel på det förstnämnda är Tchadsjön, där chad helt enkelt betyder "sjö" på ett lokalt språk (osäkert vilket), ett exempel på det sistnämnda Kongoflodens tidigare namn Zairefloden, Rio Zaire på portugisiska, efter kikongo-språkets nzere för "flod". En trippel är inte otänkbar, och varför inte en kvadruppel; men om det verkligen finns någon sjösjösjösjö någonstans så borde det vara dokumenterat, det är ju själva poängen.
Visst hade det varit roligt om någon lyckades gräva fram någon tysk generalstabskarta och hitta Jaurjärviozerosee, eller för den delen de kortare ryska och finska versionerna. Men jag håller inte andan, om man säger så.
Karelen ligger på ömse sidor rysk-finska gränsen. Olika delar av området har intresserat olika språkområden vid olika tillfällen, vilket är en förutsättning för följande lilla historia.
De första kartorna över Karelen ritades av finnar. En dag kom de till en sjö och frågade lokalbefolkningen vad den hette. Eftersom de förra enbart talade finska och de senare enbart samiska blev det en lätt språkförbistring, men så småningom tyckte sig kartograferna förstå att sjön tydligen kallades Jaur. Gott så; den fick heta Jaursjön, eller Jaurjärvi på finska, vilket skrevs in på kartorna.
Vad kartograferna inte visste var att jaur inte var ett namn utan det samiska ordet för sjö. Deras "Jaurjärvi" betydde alltså egentligen "sjösjön".
Så småningom intresserade sig ryska förmågor för området. De såg en sjö på kartan som hette någonting, och likt många andra namn överfördes det utan särskilda efterforskningar; eftersom det var en sjö, ry. ozero, fick den heta Jaurjärviozero. Vi vet att det betyder "sjösjösjön".
Så kom andra världskriget och tyskarna. När dessa ritade sina kartor över området utgick de från en rysk karta. Sjöarna fick sina namn kompletterade med det tyska ordet för sjö, See, så att de i det aktuella fallet skrev in Jaurjärviozerosee på kartan. Det vill säga "sjösjösjösjön".Anders @vemihelvete tipsade om denna fina berättelse. Han hade hittat den någonstans på nätet, där den överförts till Lappland. Att den ursprungligen, eller åtminstone tidigare, handlade om Karelen tror jag eftersom jag på Kari Rydmans bloggpost (på finska) Jaurjärviozerosee (11 december 2010) läser om en karelsk version från tidigt 1960-tal. Och så passar den onekligen bättre på Karelen.
Att berättelsen är fin innebär, som så ofta, inte att den ska tas på allvar. Ett direkt fel är det ryska namnet, för vad jag kan se så särskrivs sjöar på det språket: Ozero Baikal, Ladoshkoje ozero och allt vad de heter.
Idén är förvisso inte gripen ur luften. Det finns massor av "sjösjöar", "flodfloder" osv världen över. Ett exempel på det förstnämnda är Tchadsjön, där chad helt enkelt betyder "sjö" på ett lokalt språk (osäkert vilket), ett exempel på det sistnämnda Kongoflodens tidigare namn Zairefloden, Rio Zaire på portugisiska, efter kikongo-språkets nzere för "flod". En trippel är inte otänkbar, och varför inte en kvadruppel; men om det verkligen finns någon sjösjösjösjö någonstans så borde det vara dokumenterat, det är ju själva poängen.
Visst hade det varit roligt om någon lyckades gräva fram någon tysk generalstabskarta och hitta Jaurjärviozerosee, eller för den delen de kortare ryska och finska versionerna. Men jag håller inte andan, om man säger så.