My dear little wife Mary.- Ett brev från Georges Clemenceau till hans fru Mary, den 18 december 1870
Another balloon is going to leave tonight. I wish I could go with it and take a little trip to Féaule. But since I must not think of such a thing, since we must wait a little while yet before we can see each other, I will make the best of it and write you these few lines.
Det fransk-tyska kriget 1870-71 avgjordes i princip den 1 september 1870 då Tyskland vann en förkrossande seger vid Sedan. Frankrike fortsatte dock att kämpa emot, utan större lycka. Paris omringades och kunde enbart hålla kontakt med omvärlden luftvägen. Det är därför som brevet från politikern och skriftställaren var något för tiden så ovanligt som luftpost, och det var därför det aldrig nådde adressaten. (För övrigt var Mary från USA och brevet på engelska i original.)
Kanske var det den påtagliga risken för att brevet skulle hamna i fiendens händer som fick Clemenceau att uttrycka sig så sturskt som han gjorde? För när man läser verkar det som om Frankrike kommer att segra när som helst, snarare än tvärtom.
We have the best reasons in the world to feel full of hope, and we all feel now that our efforts will be rewarded with success. In fact it is hardly possible otherwise, for, since the beginning of the siege we have all been at work with great activity. Everything that could be done, has been done. We have made cannons, guns, cartridges; powder etc., etc. We have armed and equipped the Garde Nationale, organized a new army. We have fortified Paris in such a manner that the Prussians [tyskarna] did not dare attack our walls. Now the time has come when we may go and attack them. [...] It is an established fact that the two fights on the 30th of November and the 2nd of December cost them 20,000 men, while we hardly lost 3,000. The people here are very eager to fight, and I truly believe they will do wonders. [...] The spirit of the people has never been so good as it is now. They are very patient, since they know that the government means to fight to the very end, and will never treat with the enemy, whatever may happen. [...] now their [tyskarnas] doom is sealed and they shall not go farther than they have gone.Att avsändaren är den då 30-årige Clemenceau ger en särskild krydda åt det redan intressanta brevet. För Clemenceau skulle längre fram spela en viktig roll i Versaillesfreden; och om kriget 1870-71 var en av många faktorer som ledde till första världskriget så hade Versailles en avgjort stor betydelse för uppkomsten av andra världskriget. Det sistnämnda tog i princip slut långt innan maj 1945 men Tyskland fortsatte den hopplösa striden i det längsta, med mobiliserande av otränade över- och underåriga soldater i en "folkstorm" som inte hade minsta chans att vända stridslyckan. Detta har förbluffat folk, och man har frågat sig varför tyskarna fortsatte den meningslösa striden. Det kan man ju undra; men man ska ha det klart för sig, att det varken var första eller sista gången sådant inträffat.
Du skriver att brevet "aldrig nådde avsändaren", men du menar väl adressaten?
SvaraRaderaDe uppenbara felen är de bästa... Tack.
SvaraRadera