Ångfartyg med segel (typ)

S/S* Savannah var det första ångfartyget som korsade Atlanten. Därmed inte sagt att hon sommaren 1819 ångade hela vägen från Savannah, Georgia till Liverpool ... Det hade man inte kol till; och redan att köra maskinen under etapper gjorde slut på bränslet. (Man fick dessutom göra några stopp när observatörer trodde att de hade eld ombord, vilket de visserligen hade.) När man ser bilden så är det heller inte som man tänker sig ett ångfartyg. Det är typiskt att ångpannan så småningom plockades ut och såldes.

Från att inledningsvis ha varit hjälpmotorer att nyttja vid svag vind, fickparkerande i hamnar m.m., så fick de allt effektivare och bättre ångmaskinerna snart ta över huvudrollen. Men seglen behöll man; dem begrep man sig på, och resenärer behövde inte vara oroliga för att bli hjälplöst drivande vid maskinfel. Sådant inträffade dock allt mer sällan. Seglen försvann inte fort men långsamt; de evolverade till att bli allt mindre, därefter betydelselösa, därefter rena dekorationer.

The English copied the Monitor and the Americans sat tight. When the United States was ready to go again, it copied the English. The result was the "Squadron of Evolution," sometimes called the "White Squadron," of which the Chicago [bilden] was the first [1885]. You'll notice our old shellbacks still couldn't imagine a battleship without sails, even if they were never used.

- Edwin Tunis, Oars, Sails and Steam: A Picture Book of Ships (Johns Hopkins UP 1952) sid 56

Ännu USS Maine (1895), senare känd för helt andra saker, hade en sorts symbolisk rigg för segel som varken fanns eller skulle finnas.

Master, rår och annat kan man visserligen ha till annat än att hänga upp segel på. Om det finns några rena atavismer från den seglande epoken på dagens oseglande fartyg vet jag inte, men det skulle inte förvåna det minsta.


* S/S utläses Steam Ship. På svenska lär det kunna skrivas Å/F, en förkortning jag aldrig sett. Det andra prefixet jag sett är M/S, Motor Ship.