Sleepy Hollow

Ichabod Crane får syn på den huvudlöse ryttaren

In the bosom of one of those spacious coves which indent the eastern shore of the Hudson, at that broad expansion of the river denominated by the ancient Dutch navigators the Tappan Zee, and where they always prudently shortened sail, and implored the protection of St. Nicholas when they crossed, there lies a small market-town or rural port, which by some is called Greensburgh, but which is more generally and properly known by the name of Tarry Town.

- Washington Irving: The Legend of Sleepy Hollow (1820)

The Legend of Sleepy Hollow är en av de riktigt klassiska inhemska amerikanska berättelserna. Den har getts ut otaliga gånger, dramatiserats och filmats, och det är givetvis därifrån som tv-serien Sleepy Hollow fått sitt namn.

Platsen finns i verkligheten. Några mil norr om New York, på Hudson-flodens östra strand, hittar man den, strax norr om Tarrytown ... Men bara sedan några år tillbaka.

Not far from this village, perhaps about two miles, there is a little valley, or rather lap of land, among high hills, which is one of the quietest places in the whole world. [...] From the listless repose of the place, and the peculiar character of its inhabitants, who are descendants from the original Dutch settlers, this sequestered glen has long been known by the name of Sleepy Hollow, and its rustic lads are called the Sleepy Hollow Boys throughout all the neighboring country. A drowsy, dreamy influence seems to hang over the land, and to pervade the very atmosphere.

Men från slutet av 1800-talet hette orten North Tarrytown. Den måtte haft karaktär av bruksort, då den överlägset största arbetsgivaren hette General Motors. Runt dem och den stora bilfabriken (som ursprungligen byggdes 1896 av ångbilsföretaget Stanley Steam Car Corporation) cirkulerade livet. Det tog slut sommaren 1996 då fabriken, efter en lång tids kräftgång, stängde. Framtiden såg inte ljus ut för North Tarrytown. Men tänk om man inte ville vara North Tarrytown längre?

Tanken hade luftats tidigare: Om man skulle byta namn från det relativt intetsägande North Tarrytown till det berömda Sleepy Hollow? I den akuta krisen bestämde man sig för att pröva saken på allvar. Invånarna fick rösta om namnbytet. Argumenten för var många, men även emot; vad är väl ett namn? Och inte minst skulle det ju bli så dyrt.

Many natives belittled the change in the 122-year-old name North Tarrytown as an empty, pretentious gesture that would do little to restore the glory days of the village's thriving General Motors plant, which closed earlier this year. They also said the name change would cost tens of thousands of dollars in repainted road signs, fire trucks and police cars.

- North Tarrytown Votes to Pursue Its Future as Sleepy Hollow, New York Times, 11 december 1996

''Why change something that's been there for 122 years?'' said Edna Belanich, whose husband, Mario, is a retired General Motors worker. ''Our deed says North Tarrytown. We raised two children here. It doesn't make sense to change things for the sake of change."

- Debate on a Name Change for Prestige and Profit, New York Times, 10 oktober 1996

Hur det gick? Den ena sidan fick rejält fel. Gissa vilken?

The name change transformed the industrial town into a spooky destination and a beautiful fall attraction for New Yorkers. Irving's classic story looms over the entire village, and, with a nudge from the FOX drama of the same name, tourism has further picked up in the past couple years.

- How the 'Legend of Sleepy Hollow' saved a tiny industrial town in New York, Business Insider UK, 30 oktober 2015

Borgmästaren (typ) uppskattar att orten med ca 10 000 invånare under högsäsong, som här utgör Halloween, får runt 100 000 besökare. Här finns spökhotell, krogar som serverar Ichabod Ale och utryckningsfordon med Ichabod och den huvudlöse påmålade ... Och inte minst kyrkogården. Utöver flera andra berömdheter som Elizabeth Arden, Andrew Carnegie, Walter Chrysler och William Rockefeller vilar här självaste Washington Irving. Vid Halloween är den kyrkogården en av de halloweenigaste platser man kan tänka sig. Klart att det drar folk.

RationalWiki vs Wikipedia

Alcohol is a colorless volatile liquid formed by the fermentation of sugars which has an intoxicating effect on certain carbon-based life forms, according to the Encyclopedia Galactica.

The Hitchhiker's Guide to the Galaxy also mentions alcohol. It says that the best drink in existence is the Pan Galactic Gargle Blaster. It says that the effect of drinking a Pan Galactic Gargle Blaster is like having your brains smashed out by a slice of lemon wrapped round a large gold brick.

- Hitchhiker Wiki: Alcohol

Skillnaden mellan den korrekta, om något torra, Encyclopedia Galactica och den lika korrekta men, låt oss säga, lite mer avslappnade Liftarens Guide påminner inte så lite om skillnaden mellan Wikipedia och RationalWiki.

Jämför till exempel vad de två uppslagsverkssajterna inledningsvis har att säga om ämnet kreationism:

Creationism is the religious belief that the Universe and life originated "from specific acts of divine creation." For young Earth creationists, this includes a biblical literalist interpretation of the Genesis creation narrative and the rejection of the scientific theory of evolution. As the history of evolutionary thought developed from the 18th century on, various views aimed at reconciling the Abrahamic religions and Genesis with biology and other sciences developed in Western culture.

- Wikipedia: Creationism

"Several thousand years ago, a small tribe of ignorant near-savages wrote various collections of myths, wild tales, lies, and gibberish. Over the centuries, the stories were embroidered, garbled, mutilated, and torn into small pieces that were then repeatedly shuffled. Finally, this material was badly translated into several languages successively. The resultant text, creationists feel, is the best guide to this complex and technical subject." – Science Made Stupid (1985)

- RationalWiki: Creationism

RationalWiki har tagit som sin uppgift att upplysa om pseudovetenskap och anti-vetenskaplighet av alla de slag. Så långt är det inte mer än en delmängd av Wikipedia. Men man gör det med ett muntert no-nonsense anslag som stundtals får den generella encyklopedin att framstå lika underhållande som en formelsamling. RationalWiki är tillräckligt korrekt och uppdaterad, men kan dessutom läsas för nöjes skull; jag höll på att skriva "enbart för nöjes skull", om det inte var så att man omöjligt kan läsa informativa texter (som det verkligen är frågan om) utan att få i sig ett och annat spår av lärdom.

Några exempel till:

The Loch Ness Monster is a being in folklore that reputedly inhabits Loch Ness, a lake in the Scottish Highlands. It is similar to other supposed lake monsters in Scotland and elsewhere, though its description varies from one account to the next, with most describing it as large. Popular interest and belief in the creature's existence has varied since it was first brought to the world's attention in 1933. Evidence of its existence is anecdotal, with minimal and much-disputed photographic material and sonar readings.

- Wikipedia: Loch Ness Monster

The Loch Ness Monster (nicknamed "Nessie") is a shy vermiform beast supposedly roaming the murky depths of Scotland's Loch Ness, making the odd teasing surface appearance only to shaky-handed photographers with poorly-focussed cameras. Hoax photographers and others of limited vision tend to cast the dreadful Orm as a plesiosaur, making it more attractive to a juvenile audience (leaving aside the fact that plesiosaurs were physically incapable of holding their neck in the manner depicted).

- RationalWiki: Loch Ness Monster

Astrology is the study of the movements and relative positions of celestial objects as a means for divining information about human affairs and terrestrial events.

- Wikipedia: Astrology

Astrology is the mass cultural delusion that the apparent position of the sun and planets relative to arbitrarily defined "star signs" at the time of your birth somehow affects your personality.

- RationalWiki: Astrology

RationalWiki ägnar sig inte bara åt "klassisk skepticism".

Donald John Trump (born June 14, 1946) is an American businessman, politician, television personality, and candidate for the Republican nomination for President of the United States in the 2016 election.

- Wikipedia: Donald Trump

Donald J. Trump (b. 1946) aka The Donald® is a heel wrestling personality, lifestyle enthusiast, and owner of one of the worst comb-overs in history.

- RationalWiki: Donald Trump

Den här måste ju också med:

In chemistry, an alcohol is any organic compound in which the hydroxyl functional group (–OH) is bound to a saturated carbon atom. The term alcohol originally referred to the primary alcohol ethanol (ethyl alcohol), the predominant alcohol in alcoholic beverages.

- Wikipedia: Alcohol

Alcohol is a substance found in many of the drinks that many editors of RationalWiki imbibe in order to stimulate their creativity.

- RationalWiki: Alcohol

Den enda risken med att tipsa om RationalWiki är att man lätt fastnar. Det gällde t.ex. underteckand när han skulle leta reda på exemplen ovan. Lärdomen är att man inte ska vara rädd för en humoristisk touch även när allvarliga ämnen avhandlas, så länge man inte gör det mycket vanliga felet att ta humor för brist på allvar.

Att vara skeptisk

Jag vet inte hur känd Doubtful News är men den är inte i närheten så känd som den borde vara. Den var länge en av de oftast och snabbast uppdaterade sajterna som inte bara återgav märkliga, knasiga, osannolika nyheter från hela världen utan även lade dit förklaringar.

På sistone har det blivit desto glesare mellan nyheterna. En förklaring hittar man på upphovskvinnan Sharon Hills blogg där hon lägger ut texten om varför hon börjat tröttna på debunkandet. Artikeln är så intressant och tankeväckande att jag väljer att sammanfatta och kommentera alltihop.

Den sortens skräpnyheter DN bevakar – spöken, UFOn, Bigfoot och blandat paranormalt – och som får spridning tenderar att komma från (i första hand eller förmedlat) ett fåtal nyhetssajter. Sharon nämner The Daily Mail, The Sun, The Mirror och Huffington Post; de svenska motsvarigheterna är lätt uträknade. Eftersom dessa är etablerade, i storlek och ålder om än sannerligen inte beträffande pålitlighet, så får media som borde veta bättre ofta den dåliga idén att vidarebefordra "nyheterna" utan granskning.

Sajterna med enbart fejkade nyheter är otaliga. De är ibland roliga, oftast helt poänglösa.

Today’s fake news is not witty satire of The Daily Show, Colbert Report or The Onion, but deliberate crap put out there to fool people who don’t look too closely. And, about 80% of people, I’d guess, don’t look closely at all. They just click “share”.

Mängden gör det omöjligt att ens försöka hinna med. Att tota ihop en hittepå-nyhet går minst tio gånger fortare än att avslöja den, och även om man tar sig den tiden så får avslöjandet sällan hundradelen så många delningar som skräpnyheten.

Delandet ja ... De som delar mest är inte de man kanske tänker sig.

Where many once wrote celebrity death hoaxes or "satires," they now run entire, successful websites that do nothing but troll convenient minorities or exploit gross stereotypes. Paul Horner, the proprietor of Nbc.com.co and a string of other very profitable fake-news sites, once told me he specifically tries to invent stories that will provoke strong reactions in middle-aged conservatives. They share a lot on Facebook, he explained; they’re the ideal audience.

- Caitlin Dewey på Washington Post, som drev sidan "What was wrong on the Internet this Week" tills hon tröttnade

Kvacksalveri nämner Sharon särskilt. Trams som fejkade spökbilder m.m. är något helt annat än värdelösa cancerkurer, vaccinmotstånd, kolloidalt silver, frekvensmedicin, healing och annat som folk kan ta skada av, på riktigt. Här krävs hög beredskap och den ska ledas av professionella, även om vi amatörer naturligtvis gör vad vi kan (och orkar med) för att stävja de värsta dumheterna.

Skräp återanvänds. Vi har väl alla delat en länk i tron att det var en nyhet, och först senare upptäckt ett diskret angivet publiceringsdatum två, fem eller tio år bakåt i tiden ...

One of the first things I do is look at the dates, search for other sources, and look at THOSE dates. It’s becoming more frequent to see the same stories show up from 2 or 3 years ago framed as if they JUST happened. And the sharing begins again. Are our netizens learning? Not that I can tell.

Om du som läser detta inte har Facebook-vänner som skiljer sig radikalt från normen så vet du att folk tenderar att se nyheter som underhållning ...

Remember, people will share the extreme pieces far more readily.  The majority of people just see the news is another way to be entertained. They don’t care much about how true it is if it has truthiness that they enjoy. So, the news feed never gets smarter, it just gets worse.

... Eller på sin höjd som återkommande bekräftelser av den egna världsbilden.

För att kunna matcha skräpflödet räcker det inte med några aldrig så entusiastiska amatörer. Sharon menar att etablerade nyhetskanaler inte är de rätta att göra sådant ...

Real news sources should be producing reliable news, not debunking someone else’s.

... Vilket jag har svårt för att hålla med om. Etablerade media avslöjar påhitt oavbrutet, från såväl andra media som det övriga samhället, och det är inte mycket att säga om. Däremot är det tydligt att etablerade media inte funnit det värt besväret att debunka varenda viral fånighet som cirkulerar.

It is my opinion that a continued effort should not be from a few part-timers like me but that it should be a primary job of the skeptical/critical thinking organizations to focus on good information, counteracting misinformation and doing this IN REAL TIME with news feeds, original pieces, expert commentary and online resources.

En nyhetskanal finansierad av skeptiska organisationer? Tankeexperimentet är inte ointressant men mycket mer än ett tankeexperiment lär det aldrig bli, ifall de skeptiska organisationerna inte växer sig ett par storleksordningar större än vad de är idag.

Lördagsfråga 405: Ingo

1. Sten & Stanley drar en låt om vildar i För tapperhet i tält (1965), en rulle i den tämligen bortglömda genren militärfars. Det fanns rätt många lättare rullar vid den här tiden där blandade kändisar gjorde inhopp. I denna kunde man bland flera andra se Ingemar Johansson.
2. All the Young Men (1960) är mer en riktig film med film-kändisar som Alan Ladd och Sidney Poitier. Ingemar Johansson fick också vara med och göra något så otippat som att sjunga visan "Och jungfrun gick åt killan".
3. Dean Stockwell och Millie Perkins möttes 1959. Samma år var Stockwell med i The Killers, ett avsnitt av en serie ambitiösa Hemingway-filmatiseringar där Ingemar fick vara med på ett hörn. (Den här "ledtråden" höll inte riktigt måttet men...)
4. Drra på - kul grej på väg till Götet (1967) var ännu en typisk skoj-film där en märkligt lång rad kändisar, inklusive Ingemar, dök upp.

De argentinska urmänniskorna

Dessa sex arter av hominiens, funna i samma land, bevisar med vältaligheten hos ovedersägliga fakta att vi här har centrum för det mänskliga släktets ursprung, utveckling och spridning.

- Florentino Ameghino

För såväl vetenskap som pseudovetenskap gäller att det är svårt att nå ut på andra språk än det för tillfället mest etablerade. Det är därför som få av er hört talas om Florentino Ameghino (på fin bild ovan, långt mer rättvisande än trista studioporträtt). Han levde i Argentina 1854-1911, ägnade sig åt arkeologi, paleontologi geologi, antropologi och mycket annat med en imponerande energi. Han kartlade och systematiserade, uppfann och tänkte ut. Framför allt var han en av de första som på allvar bedrev paleontologi i Sydamerika, och en lång rad utdöda tertiära djur beskrevs första gången av honom. Han fick gjort mer än de flesta, och som så ofta är fallet med mångsysslare tenderade kvalitén att skifta åtskilligt. Mycket var bra, det ska sägas direkt; och mycket var det inte.

For a long time past, a claim for man's great antiquity in South America has been made. The earlier evidence presented came from Brazil, the later from Argentina. That from Brazil, though presented on fair authority, has always been shaky and insecure; that from Argentina, on account of its mass, its diversity, its geographical range, its presentation by a man with reputation as a palaeontologist, has gained considerable consideration and has been accepted by some European authorities of weight. The man to whom we chiefly owe the Argentinian claim is Florentino Ameghino.

- Frederick Starr recenserar Ales Hrdlička, Early Man in South America (som utgör ett förintande slag mot Ameghinos idéer, American Journal of Sociology juli 1913

I Sydamerika, närmare bestämt i provinsen Buenos Aires, gjordes under adertonhundratalets sista decennier och början av 1900-talet en rad av fynd, vilka omhändertogos av den lika fantasifulle som okritiske och lokalpatriotiske argentinske forskaren Ameghino. De ordnades av honom upp i ett prydligt stamträd av fyra på varandra följande mer aplika förfäder, som kallades Tetraprothomo, Triprothomo o. s. v., samt tre människoraser. Han kom helt naturligt till den åsikten, att människosläktets vagga stått i Argentina.

- Ivar Trägårdh, Djur och myter (P. A. Norstedts 1924), sid 47

Om dessa fascinerande uppgifter finns inte mycket skrivet på andra språk än spanska. Det utgör inte bara en utmaning för den som inte behärskar det tungomålet. Det innebär även att de stora öppna arkiven på nätet, som Google Books, archive.org m.fl., tar in färre verk än om upphovsmannen hade skrivit på engelska.

Sedan bidrar det naturligtvis att idén, trots att den möttes med visst gillande, efter bara några år avfärdades desto grundligare.

Här är människans stamträd som Ameghino kartlade det: Homo, vår föregångare Prothomo, dess föregångare Diprothomo, och ännu längre tillbaka Tri- och Tetraprothomo. Ur Anales del Museo Nacional de Buenos Aires (1895-1911).

- Benbit från Tetraprothomo argentinus jämförs med motsvarande från Homo sapiens; Florentino Ameghino, Notas preliminares sobre el Tetraprothomo argentinus, un precursor del hombre del mioceno superior de Monte Hermoso, ur ovan nämnda Anales, sid 129. Detta är en av två benbitar som räckte för att Ameghino skulle beskriva den nya arten.

Ameghino påstod att han hittat flera människoarter utöver H. sapiens och minst två släkten av våra föregångare. Ameghinska artnamn är Homo Caputinclinatus, Homo sinemento, Homo pampaeus = Prothomo, Diprothomo plantesis och Tetraprothomo argentinus. Han målade upp en hel värld av argentinska urmänniskor.

Aleš Hrdlička var en av tidens etablerade antropologer, med särskilt intresse för frågan om människans ursprung. (Vad hans eget ursprung beträffar så kom han från Böhmen, dagens Tjeckien.) Han trodde inte på den då dominerande asiatiska teorin, utan var en av få som höll mer på den europeiska. Detta sagt så var han så pålitlig som man kunde begära; de varierande hypoteserna berodde mest på att beläggen var såpass få. Han intresserade sig särskilt för Amerikas första invånare och var den förste som föreslog att de anlänt relativt nyligen från Asien via Berings sund.

Därför intresserade sig Hrdlička naturligtvis för de argentinska urmänniskorna. Han kom 1910 på besök tillsammans med en geolog för att skärskåda fynd och fyndplatser. De fann att fynd (spår av lägereldar, bearbetade föremål m.m.) som var gamla inte tydde på mänsklig aktivitet, och fynd som tydde på mänsklig aktivitet inte var gamla. De många raserna och förmänniskorna var alla Homo sapiens av sentida sydamerikanska slag. Ett skallfragment som fick Ameghino att beskriva arten Diprothomo var så uppenbart modernt att Hrdlička först trodde att han fått fel bit att bedöma. Av de två Tetraprothomo-bitarna kom den ena från en modern människa, den andra från ett rovdjur. Och så vidare.

Än idag är Ameghino ett hyllat namn i hemlandet. Men det beror inte på de argentinska urmänniskorna — får man hoppas.

Time will show how much of Ameghino's contribution to paleontologic theory will stand. But, right or wrong, his challenging of many accepted views has compelled a reconsideration and more careful sifting of the evidence upon which they are based, which can not but be beneficial, whatever conclusions it leads to. In this field he stood forth as the chief exponent of doctrines maintained against strong and widespread opposition, forced into recognition and partial acceptance by the sheer vigor and energy with which he defended them, and the learning and skill with which he marshalled a tremendous array of evidence in their support. I, who disbelieve these views and have taken some share in combating them, can well afford to honor the ability and industry with which they were defended. Heterodoxy is the life of scientific doctrine, the surest indication of its vigor and progressiveness. Only in decadence will our theories degenerate into a "body of geologic dogma," admitted to universal belief with universal indifference.

- Dr W. D. Matthew försvarar den fria debatten i Ameghinos dödsruna, The Popular Science Monthly, mars 1912, sid 303

Lördagsfråga 405

Volta-korset

Väster om Jönköping, i en socken med det fina namnet Angerdshestra, finns en plats (en höjd, antar jag) som heter Getaryggen. Idag finns det just inget ovan jord som minner om att där en gång i tiden stod ett ordentligt slag. Det var under det Nordiska sjuårskriget (1563-1570) som en dansk här på väg uppåt landet mötte en betydligt mindre svensk styrka, besegrade den utan större besvär, och fortsatte mot Jönköping som brändes ner.

Denna bloggpost ska inte handla om slaget. Den ska handla om ett udda fynd som arkeologerna gjorde. Bland alla armborstskäktor, kulor, stigbyglar och annat bestående plock som dåtidens krigföring lämnade efter sig hittade de ett litet kors, ett plåtkors i mycket enkelt utförande. Först antog de, på goda grunder, att korset var från slaget 1567. Men så kontaktades de av en person som kände igen korset och visste en del om dess historia. Och det hade ingenting med 1500-talet att göra.

Det föreföll vara frågan om ett s.k. voltakors från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. [...] 

Enklast beskrivet är det ett föremål tillverkat av några sammansatta koppar- eller zinkbleck kompletterade med tygstycken och tråd. Anordningen doppades i vatten eller ättika varvid en svag elektrisk ström alstrades. Korset bars om halsen och tillskrevs allehanda läkande och lindrande förmågor. Viktig var också den sexuddiga stjärnan med hebreiska tecken, ofta med betydelsen "må Han leva".

Voltakorsen är en på många vis intressant blandning av alternativmedicin, övertro och rent kvacksalveri. För kring år 1900 fanns det pengar att tjäna på folks fascination inför den nya kraftkällan elektricitet. Korsen tillverkades i fabrik och såldes förmodligen med hyfsad förtjänst. Det avbildade kompletta voltakorset finns idag på Falbygdens museum (inv.nr. 2M16-A9586) och har tillhört systrarna Selma och Elin Andresson på gården Åbotorp vid Vartofta i Västergötland. Det är förmodligen av typen "Professor Heskiers Voltakors med den store stjerne".

- Arkeologi i Jönköpings län: Ett voltakors från slagfältet! 22 augusti 2013

En enkel slagning på "voltakors" i arkiven gav en rad träffar från sent 1800-tal. Här är ett typiskt:

Lifskraft
och därigenom förlängande af det för de flesta menniskor allt för korta lifvet uppnås genom att ständigt bära det stora, kejserliga priviligierade
Volta-Korset.

- Göteborgs Aftonblad onsdagen den 3 juni 1896

Det underbara kejserliga kungliga Volta-Korset kunde bota och/eller lindra, och nu tar jag hela listan ur annonsen ovan:

• giktsvaga
• nervsjuka
• lama
• hörselskadade
• döva
• "impotens och afmattning, särskildt som följd av Onani"
• astma
• huvudvärk
• tandvärk
• kramp
• "rensar blodet", en rutingrej förr i tiden vars närmare natur jag ännu inte känner till
• hudsjukdomar
• "återgifver den blodfattige en frisk och kraftig kropp"
• sömnlöshet
• "damer i den kritiska perioden" = klimakteriet; intressant nog hävdas att "man bör ej öfverlemna det åt naturen att hjelpa sig sjelf såsom så många äro böjda för att göra", vilket är motsatsen till vad dagens kvackare kör med

En intressant försäljningsteknisk detalj är greppet att ha två varianter, en till standardpris och en lite dyrare men mycket bättre, enligt uppgift. Vilken säljer bäst tro?

Volta-Korset fås i två storlekar, det vanliga till 1 kr. 50 öre och ett mycket stort, som är 5 gånger större och mycket kraftigare verkande till 2 kr.

Återförsäljare som nämns i annonsen är i Göteborg 2 st, Uddevalla, Varberg, Falkenberg och "Kongsbacka".

Hvarje äkta kors skall på asken vara stämpladt "Kejserligt kgl. patent", annars är det falskt.

"Kejserligt och kungligt"? Det pekar mot Österrike som av politiska skäl blev dubbelmonarkin Österrike-Ungern på 1860-talet, och där allehanda statliga funktioner därefter blev kaiserlich und königlich, tacksamt förkortade på svenska.

Grävande i samtida material från dubbelmonarkin har ännu inte gett några påtagliga napp. Men jag är rätt säker på att de finns där någonstans, annonserna för det fantastiska elektriska korset som botar allt och lite till.

If-by-whiskey

Ett märkligt argumentationsfel med det roligaste namnet jag sett på ett sådant har sitt ursprung i följande tal. Läs och försök att tolka det. (Mina markeringar.)

My friends, I had not intended to discuss this controversial subject at this particular time. However, I want you to know that I do not shun controversy. On the contrary, I will take a stand on any issue at any time, regardless of how fraught with controversy it might be. You have asked me how I feel about whiskey. All right, here is how I feel about whiskey:

If when you say whiskey you mean the devil's brew, the poison scourge, the bloody monster, that defiles innocence, dethrones reason, destroys the home, creates misery and poverty, yea, literally takes the bread from the mouths of little children; if you mean the evil drink that topples the Christian man and woman from the pinnacle of righteous, gracious living into the bottomless pit of degradation, and despair, and shame and helplessness, and hopelessness, then certainly I am against it.

But, if when you say whiskey you mean the oil of conversation, the philosophic wine, the ale that is consumed when good fellows get together, that puts a song in their hearts and laughter on their lips, and the warm glow of contentment in their eyes; if you mean Christmas cheer; if you mean the stimulating drink that puts the spring in the old gentleman's step on a frosty, crispy morning; if you mean the drink which enables a man to magnify his joy, and his happiness, and to forget, if only for a little while, life's great tragedies, and heartaches, and sorrows; if you mean that drink, the sale of which pours into our treasuries untold millions of dollars, which are used to provide tender care for our little crippled children, our blind, our deaf, our dumb, our pitiful aged and infirm; to build highways and hospitals and schools, then certainly I am for it.

This is my stand. I will not retreat from it. I will not compromise.

- Domare Noah S. "Soggy"* Sweat 1952

"Soggy" var domare i staten Mississippi. Där pågick förbudstiden faktiskt ända till 1966, hör och häpna, och det besynnerliga talet var ett sorts inlägg i den debatten.

Inlägg med liknande, om än inte lika drastiska, försök att inta två ståndpunkter förekommer lite då och då, såväl före som efter 1952.

Källor:

• Wikipedia: If-by-whiskey
• William Safire, On language, New York Times 12 januari 1992

* Det märkliga tillnamnet ska vara en förvrängning av sorghum top, efter hans frisyr som tydligen påminde om vippan på sockerrör (snarare än durragräs sorghum).

Bluffläkare

Idag blir det ett tv-tips: Uppdrag Granskning, SVT 1 ikväll kl 20. Om folk som inte har minsta behörighet att jobba i sjukvården men som ändå gör det, med förfalskade legitimationer eller inga alls.

Men trots att också Socialstyrelsen får varningen redan 2004 får mannen svensk läkarlegitimation 2008. Och året därpå får han jobb, först inom primärvården och sedan på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Samtidigt som läkaren får sin första lön från Sahlgrenska får Socialstyrelsen sitt första mejl av det norska Helsedirektoratet. Också de varnar för att mannens intyg är falska.

- Gav falsk läkare legitimation trots varning, Uppdrag Granskning, 23 mars 2016

Det tredje partiet 1912

- "Bull Moose — The New Political Zoo Party", The Day Book, 28 juni 1912

I den presidentvalskampanj som väl redan börjat nämns ibland valet 1912. Det beror på att det var den enda gång som en tredje presidentkandidat på allvar utmanade tvåpartisystemet.

Theodore "Teddy" Roosevelt var USA:s president 1901-1909. Hans vice president Howard Taft blev republikanernas kandidat i valet 1908 som han vann. När valet 1912 närmade sig var Taft den självklare kandidaten.

Men under tiden hade Roosevelt surnat till på partikollegan och försökte att få kandidaturen. (Och utmanade därmed den oskrivna regel som förhindrade presidenter från att sitta mer än två perioder; den skulle bli skriven lag 1947 då det 22:a tillägget trädde i kraft.) Striden blev hård och präglades av invektiv av en sort som en del kanske trodde att politikerna börjat med först på sistone.

Taft portrayed Roosevelt as "a flatterer of the people," "a dangerous egotist," "a demagogue." Roosevelt responded similarly, calling Taft a "fathead" and a "puzzle wit."

- Teddy Roosevelt on the Bull Moose Party Ticket ..., US News, 17 januari 2008

Roosevelt förlorade dock stort. Taft utnämndes till republikanernas presidentkandidat.

Nu var inte Roosevelt den som gav upp så lätt. Han svarade med att starta ett nytt parti, The Progressive Party. Kort därefter fällde han ett käckt uttalande om att han "mådde som en älgtjur" och så var det nya partiets smeknamn givet: The Bull Moose Party. På otaliga bilder som den ovan ställdes demokraternas åsna och republikanernas elefant mot den nygamle utmanaren.

Valet gick bra för älgtjurarna, men inte i närheten så bra som de hade behövt. Roosevelt fick 27% av rösterna mot Tafts 23%, och vann därmed klart över det etablerade partiets kandidat. Men han förlorade stort mot demokraternas Wilson som fick 42%. Huruvida en Taft utan konkurrens hade vunnit valet är en fråga som debatterats sedan dess.

Detta hade sannerligen inte bara inrikespolitisk betydelse eftersom Wilsons presidentskap kom att sammanfalla med det stora kriget. Vilken roll USA skulle ha fått under Roosevelts ledning är naturligtvis inte givet, men han stödde de allierade från första stund och kritiserade Wilsons neutrala hållning kraftigt.

Den egendomligaste händelsen under valet var annars mordförsöket på Roosevelt. Skytten var en viss John Schrank som ska ha fått instruktioner av ingen mindre än William McKinleys spöke. Det var mordet på denne president 1901 som innebar att presidentposten övergick till dåvarande vicepresidenten Roosevelt. Skottet tog inte hårdare än att Roosevelt kunde fälla en obetalbar kommentar till den uppskakade publiken: "The bullet is in me now, so that I cannot make a very long speech."

Wikipedia: Progressive Party (United States, 1912)

"Footprints on the sands of time"; The Hartford Herald, 9 augusti 1916

Lördagsfråga 404: Inte Disney

1. Ну, погоди! "Vänta bara!" är en rysk tecknad film vars första avsnitt släpptes 1969. Handlingen utgörs av en varg som vill fånga en kanin. Stilen är åtminstone delvis mycket lik ett västerländskt bolags. (Men vi lär aldrig få se Stora Stygga Vargen med en cigg.)
2. Shijingshans nöjespark utanför Peking bekymrade sig inte det minsta om upphovsrätter av alla de slag. Här kunde man stöta på figurer och scener från en rad olika filmer från en rad olika bolag. Numer har parken av-Disneyfierats m.m.
3. Buratino är en rysk version av Pinocchio. Det är lite svårt att klassificera figuren; likheterna är uppenbara, men det är skillnaderna med. Författaren heter förresten Aleksej Tolstoj och var avlägset släkt med Lev.
4. När Lejonkungen kom 1994 dröjde det inte länge förrän folk hittade flera och påfallande likheter med en japansk tecknad tv-serie från 1960-talet: Kimba the White Lion. Hur det hela gick till verkar aldrig ha blivit kartlagt; sammanträffanden, omedvetna lån, eller medvetna stölder..? (Det ska dock påpekas att Lejonkungen är så oerhört mycket bättre gjord att likheterna känns mindre när man tittar på filmen/programmen.)

En lördagsfråga där den gemensamma nämnaren är något de inte är skulle kunna bli problematisk ... Men det är något visst med Disney som gör att det ändå funkar. Joakim E satte den utan vidare.

Mjuka mollusker

Musslor och ostron, snäckor (med skal) och sniglar (utan skal), samt bläckfiskar; dessa utgör molluskerna, stammen Mollusca, eller blötdjur på svenska. Eftersom de är blöta, eller åtminstone våta? Nej, blöt är ett äldre ord som ursprungligen betydde mjuk.

Den betydelsen finns än idag kvar i danskans blød, men även i svenskan kunde man ända fram till 1800-talet tala om exempelvis "blöta äpplen", där det som avsågs inte var fuktigheten utan konsistensen. Att det ena kan leda till det andra gjorde att ordet från 1600-talet kom att övergå från mjukhet till våthet, nämligen via blötläggning. Det "blöt" som först avsåg resultatet ("mjukläggning") kom då att förknippas med medlet, när man lade ner det som skulle bli mjukt i vätskan.

En person som var klen, svag och trög kunde kallas mjuk, eller blödig – där har vi ännu en form som lever kvar än idag. En kroppsdel som kunde sägas vara blöt i betydelsen mjuk var hjärnan, vilket alltså var en variant bland oräkneliga av "dum i huvudet", trögtänkt, förvirrad. Därav uttrycket "lägga huvudet i blöt", att i onödan trassla till tankarna för sig, eller allmännare "lägga sig i blöt" när man bråkade om något. Dessa varianter har försvunnit till förmån för en enda, som korsats med ett annat uttryck vari man anklagades för att lägga eller sticka näsan i det ena och andra ("Stick ej din näsa i främmande kistor" manade Runius ca 1700). Resultatet lägga näsan i blöt lever i bästa välmåga bland dagens brukare. Här som alltid räcker det att veta vad ett uttryck betyder för att kunna använda det, även om det läst innantill är obegripligt om man inte känner till bakgrunden.

Lördagsfråga 404

Finns avec i Frankrike?

På franska har man åtminstone tidigare talat om ”kaffe med det lilla glaset”, café avec le petit verre. Ibland angavs glasets innehåll, om man nu föredrog konjak eller något annat. Andra gånger var till och med glaset underförstått: café avec.

Så övertogs begreppet i svenskan i slutet av 1800-talet. Det enda ordet "avec" avsåg glaset med innehåll.

... intaga sitt kaffe med ”avec” midt bland den gemytliga publiken i Berns salong ...

- Wernamo tidning (1878)

Nordisk Familjebok betecknar 1904 lånet som "skämtsamt", för de aktuella språkbrukarna visste naturligtvis att "med" och "avec" var samma ord. Väl införlivat i svenskan började man snart att böja det som ett svenskt ord, "avecer" och så vidare. Vilket på sätt och vis är nog så passande eftersom avec i denna användning är mer svenskt än franskt. Jag vet inte om det fortfarande finns något franskt etablissemang där man kan beställa café avec och få just det.

Årsmöte med VoF Göteborg

Söndagen den 20 mars är det årsmöte i den livligaste lokalavdelningen i den skeptiska föreningen Vetenskap och Folkbildning. Kl 15 möts vi på Chalmers Lindholmen, Hörselgången 11, hus Jupiter; det är huset intill blickfånget Kuggen på bilden. Sal 520, våningen högst upp.

På dagordningen:

• Styrelsen redogör för verksamhetsåret.
• Val av ny styrelse m.m.
• "Övertyga, övertala eller överlista?": Karin Noomi Karlsson & Samuel Varg om retorikens magi i praktiken.
• Traditionella vofflor, eftersom årsmötet äger rum i närheten av våffeldagen.

Efteråt tar vi en årsmötesöl på Port Arthur i närheten. (Den anrika sjömanskrogen invigdes 1918, namnet kommer från hamnstaden på andra sidan jorden eller vad det blir som uppmärksammades rejält under framför allt rysk-japanska kriget 1904-05.)

Antroposofer dissar faciliterad kommunikation

Peter Ericsson är chef på Solberga By internat i Järna, en grundsärskola för barn och unga. Som medlem i den antroposofiska branschorganisationen Värna har han länge kämpat för att få bort metoden.

– Risken är att det är den som sitter bredvid som svarar. Och det är ett övergrepp.

- Antroposofer tar avstånd från kontroversiell metod, Sveriges Radio 14 mars 2016

Faciliterad kommunikation är ett geschäft som jag visst inte tagit upp förut. Men det finns det ju andra som har gjort. Många gånger ...

Företeelsen går ut på att en ej kontaktbar person får "hjälp" med att skriva på ett tangentbord. Den så kallade facilitatorn håller i personens hand, känner av vilka tangenter denne vill trycka ner, och ser till att så sker.

När man sett hur det går till är det inte svårt att hålla sig skeptisk. Verkar inte den så kallade facilitatorn "hjälpa till" väldigt mycket?

I en dokumentärfilm från 1993 demonstreras enkelt och tydligt vad metoden är värd. Att skriva utan att titta på tangenterna är det många av oss som fixar, men knappast med pekfingervalsen ... Däremot funkar det inte alls om facilitatorn inte tittar på tangenterna. Det är inte "patienten" utan facilitatorn som avgör vilka tangenter som ska tryckas ner.

Man kan också leta efter beskrivningar av Rom Houben, en man i Belgien som sades kunna kommunicera medelst FC. Avslöjandet att så inte var fallet —  eller snarare, när de som i åratal påpekat att det hela är bluff fick lyssnare — torde ha varit första gången som FC uppmärksammades ordentligt som den bluff det är.

Eller så här kort och koncist:

Socialstyrelsen bedömer att det inte finns något vetenskapligt stöd för FC:s tillförlitlighet.

- Socialstyrelsen: FC (Faciliterad kommunikation)

Det hade varit illa nog om det bara varit frågan om en teknik som inte fungerar. Men det är mycket värre än så.

Vi känner till tre fall i Sverige där familjemedlemmar eller skolpersonal anmälts till socialtjänst eller polis på grund av FC-budskap. Den enda bevisningen har varit det som eleven "skrivit" när handen stöttats av en FC-hjälpare. Två av fallen handlar om Göteborgs särgymnasium: i det ena fallet var det en familjemedlem som polisanmäldes, i det andra fallet (som Dagens Nyheter skrev om i somras) en elevassistent som tvingades sluta sin anställning trots att polisutredningen direkt lades ned.

- Öppet brev från fem professorer och läkare till Göteborgs kommunledning, Expressen 14 augusti 2014

Vad har då den grundligt ovetenskapliga antroposofin med det hela att göra? Räcker det inte med antroposofisk medicin, waldorfpedagogik, biodynamisk odling och hela den förvirrade Steiner-läran dessutom? Men jo: Antroposofin tog till sig även den faciliterade kommunikationen. Villoläror dras till varann.

Möjligen är detta förklaringen till att FC anammats i den antroposofiska miljön, att man anser att personer med autism har en särskild gåva att minnas tidigare liv och kunna kommunicera med olika andliga väsen.

- Mats Reimer: Antroposofisk faciliterad kommunikation om tidigare liv,

Peter Ericsson tror förvisso på mycket mot bättre vetande. Hans Solberga by "erbjuder en helhetslösning med waldorfgrundsärskola samt elevhem och korttidshem enligt LSS för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar", för att citera deras hemsida, och de har lyckats kränga fånerierna till förhoppningsvis intet ont anande på Solna kommun (bor du där? grattis! - du medfinansierar vaccinmotståndare, vattenvirvlare och bondmagiker).


Men ibland finns det tydligen en gräns. Varför just denna villolära inte håller det antroposofiska måttet, när det finns tonvis med andra dumheter som är långt orimligare, är en öppen fråga. Kanske det spelar in att faciliterad kommunikation inte ingår i den gudomlige Rudolf Steiners läror? För hade så varit fallet, kan man förmoda att Ericsson inte vikit en tum.

Men ibland får man vara glad för det lilla.

Baud och bps

Nu blir det något av datahistoria ... Men eftersom det ännu i 14:e upplagan står fel i SAOL så kan det kanske vara av intresse någonstans att ta upp det.

För det är länge sedan enheten baud användes, åtminstone utanför de mest tekniska sammanhangen. När kan den ha fasats ut tro? Kanske i mitten av 1990-talet, samtidigt som modem, uppkopplingar och relaterat började bli allmängods? I så fall besparades den hårt prövade allmänheten ännu en begreppsförvirring, när man redan från början fick lära sig den mycket mer relevanta enheten bps, bitar per sekund. För 1 baud behöver inte alls vara 1 bps.

Säg att vi har en uppkoppling som kommunicerar genom att pipa med två olika frekvenser, A och B. Och att den piper till en gång i sekunden, (för att förenkla). Då har vi en överföringshastighet på en symbol i sekunden = 1 baud. Vi låter A = 0 och B = 1. Eftersom A-B utgör en bit så kan överföringshastigheten också anges som 1 bit i sekunden, 1 bps.

Säg att vi istället för två olika frekvenser håller oss med fyra. Då kan vi låta A = 00, B = 01, C = 10 och D = 11. Vi skickar fortfarande en sådan symbol i sekunden = 1 baud. Men eftersom varje symbol motsvarar två bitar så har vi en överföringshastighet på 2 bps.

Om vi håller oss med åtta olika frekvenser A-H, där A = 000, B = 001 osv. så blir 1 baud = 3 bps. Med sexton olika frekvenser blir 1 baud = 4 bps, och så vidare.

Bps är helt enkelt den enhet som anger hur snabbt data överförs. Varför vill då någon hålla reda på baud? - Tja! Det skulle väl vara i de mest tekniska sammanhangen, det.

Termen bör undvikas. – Baud är inte det­samma som bit per sekund, bps, som är en mer rätt­­visande mått­­enhet. Baud är en mått­­enhet som kommer från analog teknik, och en baud mot­­svarar en för­­änd­ring av signalens till­stånd per sekund. Men i data­­över­­föring kan varje sådan för­ändring mot­svara flera bps.

- Computer Swedens IT-ordlista: baud

Se även Wikipedia (eng.): Baud. Där finns dessutom ekvationer, om det nu är ett plus eller minus för just dig.

Lördagsfråga 403: Djurkonst

1. "Pierre Brassau breder på med kraftiga tag men också med klar beräkning, man skulle vilja säga att hans penseldrag vrider sig med en vildsint kräsenhet på duken." - Göteborgs-Posten beskrev för 54 år sedan en fransk avantgardmålare som utmärkt sig på en utställning i staden. Veckan därpå avslöjades konstnärens identitet: Schimpansen Peter (1960-?), med adress Borås djurpark. Efter identifierandet såldes en av hans tavlor för motsvarande ett halvt ton bananer.
2. Tillamook Cheddar (1999-2014) var en Jack Russel terrier med konstnärlig ådra och namn efter en ostsort. Denna vackert blåa komposition heter, av någon anledning, Abe Lincoln. Tekniken utgörs av krafsande och bitande på en sorts karbonpapper, i princip.
3. Cholla (1985-2013) var en mustang/quarter (amerikansk ras) som målade akvareller. Här Purple Goddess.
4. En celebesmakak på Sulawesi tog 2011 en serie bilder på sig själv. Det ledde till en besynnerlig upphovsrättslig historia när den mänsklige fotograf som riggat det hela ansåg sig vara upphovsman, snarare än apan som tryckt på knappen. För övrigt är visande av tänderna ett tecken på rädsla/aggressivitet hos apor; hon reagerar på sin spegelbild i kameralinsen.

Den lätte tog Pölsa Dum.

Socker som knark

Kicki Käller, själv sockerberoende sedan barndomen, är sockerberoendeterapeut och utbildad i bl.a. Holistic Addiction Medicine av Bitten Jonsson, författare till den storsäljande boken Sockerbomben – i din hjärna.

- Knasklubben Cui Bono annonserar för ett föredrag rubricerat "Sockerberoende"

Är socker en drog? Som man kan bli beroende av? Forskningsläget verkar, av det jag sett, inte vara glasklart.

There is no support from the human literature for the hypothesis that sucrose may be physically addictive or that addiction to sugar plays a role in eating disorders.

- David Benton, Clinical Nutrition juni 2010

Slagningar i PubMed ger inte enbart tydliga besked som det ovan. Men det eventuella beroende som de kompetenta diskuterar är knappast samma sak som det som beskrivs av fenomen som Anna Skipper ("hälsocoach" som rekommenderar detox och särskild kost mot ADHD och dyslexi) eller Andreas "Kostdoktorn" Eenfeldt (socker och mjöl är fan själv för LCHF:are). Och när Cui Bono arrangerar något så kan man vara ganska säker på att beskrivningar av saker och ting inte är sakliga och korrekta.

Några föredragspunkter:

• Vad är sockerberoende?
• Vad händer i hjärnan?
• Är socker och mjöl psykoaktiva droger?
• Hur vet jag om jag är sockerberoende?
• Vilka konsekvenser får det för mitt liv?
• Vilken hjälp och vård finns i dag att få?

- Ur samma annons

Hur det är med de många medicinska detaljerna i detta fallet ska jag låta vara osagt då jag inte kan ämnet. Men budskapets kärna gick inte att ta miste på: Socker är knark.

Den mest levande delen av Kickis föreläsning handlade om hur det är att knarka på socker. Socker och vitt mjöl beskrevs som narkotika, inklusive medicinska, psykiska och sociala effekter. Det eländiga frossandet beskrevs detaljerat. Frukostar som inleddes med tre wienerbröd. Smusslande med chokladkakor. "Fikapauser" som blev till turnéer från coffeeshop till coffeeshop (här: caféer och konditorier) för att sprida mölandet. Känslan av att vara hög på socker ... Och känslan när ruset smält bort och man bara var tvungen att få en ny fix. Givetvis tog arbetet och privatlivet stryk. Sockret gick före allt.

Så är livet som sockerslav. Där kan alla hamna som har anlag för sockerberoende. Och de är många, om man ska tro allt som sägs (min markering nedan).

- Du har arbetat med sockerberoende patienter i över 20 år, hur många uppskattar du är sockerberoende?
- Ingen vet säkert men amerikanska läkare och experter räknar med ca 50% av befolkningen är sockerberoende idag.

- Intervju med Bitten Jonsson, sund.se april 2013

I intervjun med medförfattaren av Sockerbomben (Optimal 2010) finns mycket av det som Kicki sade. Det är ingen slump; Bitten är landets absoluta guru i fältet, nämndes flera gånger under föreläsningen, hennes logga "Bittens Addiction" fanns med i presentationen som visades osv. I intervjun får man reda på saker som att folk förvisso är olika känsliga för socker, men för de som hör till den känsligaste gruppen addicts är socker varken mer eller mindre än en psykoaktiv drog. Modifierad stärkelse är sju resor värre än vitt socker, och ger "ett beroende lika snabbt som kokain". Bitten är övertygad om att flera diagnoser som ADHD och bipolär sjukdom i själva verket är sockerberoende. Hon uppges för övrigt vara legitimerad sjuksköterska.

Bitten tipsar även om "Naturlig Artegen Föda". Det minner om Arteget, en firma som drivs av Kicki Käller och en kollega. "Artegen föda" är det som våra kroppar är anpassade för att äta. Nu kan visserligen Homo sapiens peta i sig lite av varje och komma undan med det; det är i själva verket en av anledningarna till att vår art lyckats så bra. Icke så enligt arteget-folket.

Inte för att det är glasklart vad som kännetecknar Naturlig Artegen Föda. Är det krångelfri så kallad stenålderskost eller paleodiet ("jakt, fiske och samlande av rotfrukter, bär, frukt och nötter" enligt annan källa)? Men hur kommer det sig då att Arteget säljer piller i drivor? Vitaminer, mineraler, antioxidanter, enzymer, probiotika ...

Fast alla pillerburkar hör inte så mycket till den dagliga kosten som så kallade "biokemiska reparationer". Detta var ett centralt begrepp i Kickis föreläsning, för det är den metoden som krävs för att komma till rätta med det fruktansvärda sockerberoendet. Eftersom hjärnans belöningscentrum gått sönder så måste detta repareras, och det görs med hjälp av vitamintabletter, detox och slikt.

Som sagt: Det medicinska fältet är svårt, särskilt för den som just inget kan, och vad som är rätt och knas i föreläsningar som denna är inte alltid enkelt att uttala sig om. Men det är inte svårt att vara skeptisk till någon som likt de förkättrade allopaterna föreskriver piller mot allt, eller som gått en utbildning kallad Holistic Addiction Medicine som inspirerats av AA ("Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i händerna på Gud sådan vi uppfattade honom").

Föreläsningen hade en ganska jämn könsfördelning vilket är mycket anmärkningsvärt för en Cui Bono-märkt sammankomst. Eftersom det politiska fick stå tillbaka för kvacket så blev det en aningen mjukare stämning; men som vanligt fanns antivax-pamfletter, fria exemplar av den högerextrema tidningen Nya Tider m.m. utlagda för den intresserade.

Lördagsfråga 403

Bubbelminnen

"Made in U S A" 1982: Bubbelminne från Intel på 1 Mbit.

- Är det riktigt att ni planerar att så småningom låta hjärnvävnaden växa ihop med mikrodatorernas bubbelminnen för att utveckla en superhjärna?
- Det där har du hämtat från sensationspressen, säjer George och skrattar. Men om så vore: Tror du att jag skulle stå här och avslöja några industrihemligheter?

- P C Jersild, En levande själ (Albert Bonniers 1980)

I varenda dator och datorliknande mojäng omkring oss sitter minnen, och de är alla halvledarminnen. Bubbelminnen fungerar annorlunda. På en tunn film finns små magnetiserade områden, så kallade bubblor, som man kan manipulera och avläsa. De är "icke-flyktiga", man kan stänga av strömmen utan att minnena tappar sin information, samtidigt som de är helt elektroniska, utan rörliga delar.

Under 1970-talet fick man fram bubbelminnen med iögonenfallande prestanda: rymliga som hårddiskar och snabba som halvledarminnen. Så småningom, tänkte man sig, skulle bubbelminnen kunna ersätta billiga långsamma sekundärminnen (hårddiskar m.m.) och snabba dyra primärminnen (RAM). Bubbelminnen var framtiden!

Bubble memory has been talked about for years and has had millions spent on its development. Despite all this time and money, bubble memory has, until recently, been more of a curiosity than a reality for the everyday computer owner.

- Test av bubbelminne till IBM PC: prisexempel $1495 för 0,5 Mb; InfoWorld, 14 maj 1984, sid 63


Men bubbelminnen skulle fortsätta att vara kuriositeter även efter 1984. Redan då hade de varit passé i flera år. Såväl hårddiskar som halvledarminnen hade blivit allt snabbare, rymligare och billigare, och utvecklingen av dem fortsatte i stadig takt. Bubbelminnena drogs med flera nackdelar som man inte lyckades utveckla bort, trots att man plöjde ner en hel del pengar i det hela. Vilket påminner om att en teknik kan se mer eller mindre lovande ut i sig, samtidigt som den är mer eller mindre utvecklingsbar, till en större eller mindre kostnad räknat i tid, pengar och/eller energi; det är sannerligen ingen enkel ekvation.

Men vad var det där Jersild skrev? "Hjärnvävnad"..?

Jag är inte helt säker på hur tankekedjan gick. Men det kan ha haft att göra med att den där tunna filmen i vissa bubbelminnen tillverkades av organiskt material, som i rubriken från Computerworld 1974: "replacing sulfur atoms with selenium atoms in a crystal of tetrathiofulvalenium tetracyano-p-quinodimethanide, commonly called [tack för det!] (TTF)(TCNQ)". I sammanhanget betyder organic att det finns kolatomer i molekylerna, varken mer eller mindre. Om folk trott att organic har något med levande organismer att göra, så kan de associationerna måhända leda till bilder av kommande cybernetiska organismer, hjärnor och datorer som växer ihop till futuristiska otäckheter.


Wikipedia: Bubble memory
John C. Dvorak: Whatever Happened to Bubble Memory?

Suffragett-smycken

While many folks, including uneducated sellers of such proclaimed items, believe and insist that the official colors of the suffrage movement were green, white, and purple (or violet), it simply isn’t true.

- Deanna Dahlsad: Myths & Misinformation About Suffrage Jewelry, Inherited Values 14 juni 2011

Uppgifterna som cirkulerar går i den här stilen: Suffragetterna använde grönt, vitt och violett som sina officiella färger, inspirerat av slagordet Give Women Votes = GWV = green white violet. Smycken i de färgerna kunde därmed användas som en diskret signal, invigda emellan.

Likt många andra faktoider är det en intressant mix av sant och osant.

För det första användes inte de tre färgerna av suffragetter i allmänhet utan av en organisation: Women's Social and Political Union (WSUP). Den hade bildats i Storbritannien 1903 av bland andra den framträdande suffragetten Emmeline Pankhurst. Den var en av de viktigaste grupperingarna, men sannerligen inte den enda.

För det andra var det vanligaste slagordet Votes for Women. Här på en biljett till WSUP:s första stora arrangemang, Hyde Park Rally den 21 juni 1908. Om slagordet "Give Women Votes" förekom så verkar det inte finnas belagt.

För det tredje har färgerna ändå ingenting med ett sådant eventuellt slagord att göra. När WSUP antog de tre färgerna var motiveringen en helt annan:

Purple as everyone knows is the royal colour. It stands for the royal blood that flows in the veins of every suffragette, the instinct of freedom and dignity … white stands for purity in private and public life … green is the colour of hope and the emblem of spring.

- Emmeline Pethick-Lawrence i tidningen Votes for Women, våren 1908

För det fjärde hade hemliga signaler gått emot hela saken.

Those three colors were never a secret. They were used frequently in newspaper cartoons and on postcards – by supporters and opponents alike.

 - Ivor Hughes, Suffragette Jewelry, Or Is It? Dispelling Myths and Ms-conception, New England Antiques Journal, mars 2009

Detta lilla faktoida kluster har en särskild drivkraft. Det är ingen slump att båda artiklarna jag hänvisar till fokuserar på handel med antiktiveter. Proveniens (föremåls historia) kan göra underverk med prissättningar. Om en brosch, ring eller vad det nu är tillskrivs en koppling till suffragetternas rörelse så blir den genast lite eller mycket intressantare, beroende på köparen. Sådant stimulerar faktoider.

Ben som somnar

Utöka ditt ordförråd: parestesi, efter grekiska para + aisthesia = bredvid, onormal + känsla. Den märkliga känslan är när en kroppsdel somnar, och de stickningar, pirrningar och "sockerdrickskänsla" man erfar när den "vaknar".

Parestesi beror på att någon nerv hamnat i kläm. Det har inte med blodförsörjning att göra.

Om en kroppsdel får för lite blod under en tid så kan det leda till syrebrist (hypoxi) och i förlängningen att vävnaden dör (nekros). De är långt besvärligare än pirr i benet, men vad jag förstår inte förknippade med några särskilda sensationer.

Detta sagt så är medicinska sanningar ofta besvärliga på så sätt att diagnoser som liknar varandra kan ha vitt skilda orsaker. Men diskbråck, Willis-Ekboms sjukdom (mer känd som restless legs) och allt vad det kan vara är det lyckligtvis få som drabbas av.

Linné d.y.

Här står den ännu oadlade Linnæus i sin ungdoms kraft. Omsider skulle Carl von Linné bli vetenskapens största svenska namn någonsin, av en rad anledningar.

Hände något särskilt med Carolus år 1741? Om man gör en slagning så finner man en rad sidor som nämner att han det året utsågs till professor i medicin vid Uppsala universitet, vilket förvisso var en milstolpe i hans liv. Man hittar även en rad sidor som tar upp den resa till Öland och Gotland som han företog den sommaren. Och så hittar man, i förbifarten, ett och annat omnämnande av den Carl von Linné som var hans son och som händelsevis föddes 1741.

Vad är viktigast, arv eller miljö?

Carl von Linné d.y. växte upp i en miljö som måtte ha varit perfekt för att fostra en supertalang. Familjen umgicks med tidens briljantaste tänkare. Som lärare fick han förmågor handplockade av pappa, som ju kunde välja bland de bästa av de bästa. Herr fadern ryggade heller inte för en nepotism så ogenerad att man idag får gå till näringsliv och politik för att hitta något liknande: När junior var nio år skrevs han in på universitetet, vid 18 fick han forskartjänsten botanices demonstrator, och vid 22 bestämde pappa att han så småningom skulle få pappas professorstitel i arv.

Men det som junior fick i miljö förefaller han ha saknat i just arv. Av hans akademiska karriär blev praktiskt taget ingenting. Såväl vilja som förmåga förefaller att ha saknats.

Utan synnerlig begåfning som han var, sökte han ej heller genom flitigt arbete bära upp det lysande Linné-namnet; men det är ej tvifvel underkastadt, att den icke själftagna rollen som Linnés efterträdare och  vetenskaplige arftagare nedslog hans mod och försvagade hans själftillit.

- Nordisk Familjebok: Karl von Linné d.y. (1912)

Vad som nu kan vara "tvifvel underkastadt" ... Var CvL II en medelmåtta, eller rentav trög? Eller var det pressen hos namn och förväntningar som kvävde en eventuell låga? Eller hade han kanske fått mer än nog av begåvning, men av ett slag som inte låg åt naturvetenskaperna till?

Det finns inte mycket skrivet om L. filius. En text hos Naturhistoriska riksmuséet nämner artikeln i familjeboken (som för övrigt ligger till grund för artikeln på Wikipedia), en lefnadsteckning från 1903, och vad som skulle kunna vara spridda upplysningar i botaniska verk från 1925 resp 1976. Inte så konstigt när den intressantaste egenskapen hos personen ifråga är att han inte utmärkte sig ... Å andra sidan är det något särskilt med misslyckandets psykologi. En studie av Linné d.y.:s liv skulle kunna bli nog så läsvärd, om den någonsin skrevs; eller om den ens skulle kunna skrivas, med tanke på hur klent underlaget förefaller att vara.

Lördagsfråga 402: Repliker

1. Frihetsgudinnan, eller Statue of Liberty "Frihetsstatyn" eller La Liberté éclairant le monde, "Friheten upplysande världen", står i New Yorks hamninlopp och på åtskilliga ställen dessutom. Denna version lät tillverkas av självaste Frédéric Bartholdi, han som utformade den stora, och står i Musée d'Orsay, Paris.
2. Detta Eiffeltorn i skala 1:3 står i staden Tianducheng, Zhejiang, en av flera märkliga "stadskopior" i Kina.
3. Kinesiska trädgårdar finns lite varstans. Denna är en del av parkanläggningen Biddulph Grange i Staffordshire.
4. Maryhill Stonehenge ligger i Washington, USA. Det visar intressant nog inte Stonehenge som det ser ut idag utan som det gjorde när alla stora stenar var på plats. Det är dessutom det första monumentet i USA som hedrar landets fallna i första världskriget, vilket i sin tur ska gå tillbaka på en inte helt historisk tolkning av Stonehenge.

Repliker, närmare bestämt från USA i Frankrike, Frankrike i Kina, Kina i England och England i USA, respektive; den lätte satte Swedishsax utan vidare.

Om Tourettes och koprolali

I allmänobildningen ingår några psykiatriska diagnoser. En av dem är Tourettes syndrom, den som allmänt och oriktigt förknippas med koprolali: När talaren, utan att hjälpa det, då och då sticker in fula ord i samtalet. För av alla som har Tourettes är det bara en bråkdel som har koprolali.

Nevertheless, as dramatic and notorious as coprolalia may seem, physicians and the public have overemphasized it ever since the original descriptions of the illness. Coprolalia is not a diagnostic criterion for Tourette's disorder. Less than 10% to 15% of the patients exhibit it.

- David Myland Kaufman, Clinical Neurology for Psychiatrists (Saunders Elsevier 2007, 6:e uppl.), sid 433

Som TS definieras i diagnossamlingen DSM-5 ingår minst två motoriska tics (ofrivilliga rörelser) och minst ett vokalt tic, som till exempel hummanden, hostanden, eller för den delen koprolali. Annorlunda uttryckt: Den som har koprolali kan ha Tourettes, men den som har Tourettes har som regel inte koprolali.

Kaufman nämner "the original descriptions". Han hade kunnat begränsa sig ännu mer; den allmänna bilden av Tourettes symptom går tillbaka till ett enda fall.

Markisinnan de Dampierre (1799-1884) var en intelligent och, som det verkar, trevlig kvinna i den franska överklassen. Hon hade en enda ovana, men av ett slag som märktes desto mer: Då och då utropade hon fula ord och förolämpningar. Mitt i ett vanligt samtal, utan någon som helst anledning, kunde man få ett "skit och jävla gris" över sig. Utbrotten överraskade och generade henne minst lika mycket som hennes omgivning och blev ett socialt handikapp.

Den svärjande markisinnan beskrevs 1825 av en fransk läkare. I januari 1885 (ibland anges årtalet 1884, då artikeln skrevs) publicerades en sammanställning i tidskriften Archives de Neurologie vari markisinnan och åtta andra fall togs upp. Artikeln hade skrivits av läkaren Gilles de la Tourette. Några år senare fick diagnosen hans namn.

The story of the Marquise de Dampierre has become the conventional that appears in the opening paragraphs of almost every cliniclal overview of TS. By the mid 1990s, the conventional citation of the case of Marquise de Dampierre had evolved into an emblematic narrative, a sort of short-hand description of the onset and course of the disorder itself.

- Howard I. Kushner, "The Cursing Patient", kap 6 i Jacyna och Casper (red.), The Neurological Patient in History (U of Rochester 2012), sid 133

Det är inte svårt att inse hur koprolali kommit att identifieras med TS: Det är ju så iögonenfallande, och humoristiskt/förfärligt/fruktansvärt beroende på hur nära koppling man har till diagnosen.

Kushner beskriver några personer vars TS manifesterar sig i helt ofrivilliga fula ord, förolämpningar och icke-PK:ismer av alla de slag. Som han som utslungade otryckbarheter mot exempelvis rundlagda personer, homosexuella och afroamerikaner, trots att herrn ifråga inte hade det minsta emot någon av dem. Eller när han i färd med att boka en flygbiljett plötsligt upptäckte att han ropat "Det är en bomb på planet!", vilket föranledde ett besök av den federala utredningsbyrån dagen därpå. Eller den praktiserande juden som i synagogan utbrast "Jag älskar Jesus!" Eller döva som ofrivilligt svor på teckenspråk.

Det är inte säkerställt hur vanligt Tourettes respektive koprolali är. Det torde inte överraska att de är vanligare hos män än kvinnor. Huruvida koprolali är kopplad till tvångsmässigt deltagande på sociala medier är en fråga som den psykiatriska forskningen gärna får ta tag i.

Lördagsfråga 402

9/11 som saga och sanning

Ur "Pilot": World Trade Center, New York. Mellan tornen ser vi ljusen från en Boeing 727 på väg rakt mot oss.

Plötsligt känns det inte lika kul att heja på Fox ”Spooky” Mulder. För konspirationsteoretikern är inte längre den utan makt. Det är inte längre den ”lilla människan” som förgäves kämpar för att få ut sanningen om maktmissbruk och mörkläggningar.

- Ida Kjellin: Jag kan inte heja på agent Mulder längre, ETC 28 februari 2016

För den som inte känner till Arkiv X (X-Files) så var det en tv-serie som gick 1993-2002. Diverse m.e.m. udda fenomen (utomjordingar, spöken, konspirationsteorier ...) utreds av två FBI-agenter, den ene skeptisk, den andre "öppensinnad". Nu har serien dragits igång igen, men som Kjellin påpekar är det i en annan värld än på 90-talet. Idag är konspirationsteoretiker mainstream. Foliehattarna har växt till en sorts rörelse som man måste förhålla sig till. Antivaxare får sjukdomar att återkomma, Sverigedemokrater sitter stabilt i riksdagen, Donald Trump är på god väg att bli republikanernas presidentkandidat ... Då är foliehattarna inte lika roliga.

Här har vi ett övertydligt exempel på hur det som en gång var underhållning kommit att uppfattas som verklighet. Följande kunde man ta del av för idag 15 år sedan, den 4 mars 2001:

Byers Jr: We know it's a war game scenario. That it has to do with airline counter-terrorism. Why is it important enough to kill for.
Byers Sr: Because it's no longer a game.
Jr: But if some terrorist group wants to act out this scenario, then why target you for assassination?
Sr: Depends on who your terrorists are.
Jr: The men who conceived of it the first place. You're saying our government is planning to commit a terrorist act against a domestic airline?
Sr: There you go again. Blaming the entire government as usual. In fact, a small faction ...
Jr: For what possible gain?
Sr: The Cold War's over, John. But with no clear enemy to stockpile against, the arms market's flat. But bring down a fully loaded 727 into the middle of New York City and you'll find a dozen tinpot dictators all over the world just clamouring to take responsibility, and begging to be smart-bombed.
Jr: I can't believe this. This is about increasing arms sales?
Sr: *nickar*

- The Lone Gunmen, avsnitt 1 "Pilot", ca 30:00 (min markering)

"The Lone Gunmen" var tre konspirationsteoretiker som då och då dök upp i X-Files. Så småningom fick de en egen tv-serie, där den mörka, hårda Arkiv X-stilen lättades upp med en del humor. Den gick en säsong och lades sedan ner p.g.a. klena tittarsiffror. Det sista avsnittet sändes i juni 2001.

Sedan inträffade 11 september 2001.

Det dröjde inte länge innan folk hittade alla möjliga sammanträffanden/föraningar om terroristattackerna i diverse populärkulturella sammanhang. Som att spelet Illuminati hade bilder på såväl WTC som Pentagon under attack, eller serietidningar som visade WTC i rykande, brinnande eller hoprasat skick (särskilt i Marvel-sammanhang, vari downtown New York jämnas med marken var och varannan vecka). Och så småningom började folk erinra sig pilotavsnittet (i dubbel bemärkelse) i den kortlivade tv-serien som sänts våren 2001 ...

"They are going to crash it into the World Trade Center"

I programmet tar folk på regeringsnivå ("a small faction") medelst fjärrstyrning kontroll över ett passagerarplan som flyger över New York och försöker att få det att krascha in i World Trade Center. Tanken är att diverse "tinpot dictators" i tredje världen ska ta på sig ansvaret för dådet, och därmed ge USA en anledning att starta krig, vilket i sin tur ska få snurr på vapenförsäljningen. Detta är helt i linje med vad konspirationsteoretiker hävdar om 9/11.

Sedan dess har avsnitt 1 av The Lone Gunmen blivit en standardkomponent i den lika omfattande som yviga ansamling av konspirationsteorier som utgår från 9/11. Inte för att man har någon klar uppfattning om vad det egentligen är: en varning, en blinkning från invigda till andra invigda, något annat? Men sådant spelar ingen roll i sammanhanget; man har hittat ett samband, och då lyfter man fram det och kallar det forskning.

"The irony is there are people out there who believe this to be true" — En av producenterna i ett kommentarsspår på DVD:n.

Inside the X: Pilotavsnittet av The Lone Gunmen transkriberat

Konsten att ljuga

Hur ta reda på om någon talar sanning eller ljuger? Enligt en spridd modell är det så enkelt som att titta på personens ögon. Vi tenderar nämligen att rikta blicken åt höger när vi minns saker, åt vänster när vi "konstruerar" dem. Eller det omvända för en del av oss, men samma person tenderar att bete sig likadant lögn efter lögn, sanning efter sanning. Metoden har lärts ut i böcker, på kurser och konferenser, till poliser ...

I slutet av sjuttiotalet formulerade psykologistudenten Richard Bandler och lingvisten John Grinder något de kallade EAC — Eye Accessing Cues. De hade redan tidigare förstått att våra sinnesintryck var i högsta grad viktiga för vår tankeverksamhet, och nu menade de att det gick att se vilka sinnesintryck som aktiveras när vi tänker genom att titta på våra ögonrörelser.

- Henrik Fexeus, Konsten att läsa tankar (Forum 2007), sid 81

En sak som inte nämns är att Richard Bandler och John Grinder inte bara formulerade EAC utan grundade hela den egendomliga, bitvis gravt pseudovetenskapliga och ibland sektliknande rörelse som kallas Neurolingvistisk programmering, NLP.

Robert Todd Carrol: neuro-linguistic programming (NLP), skepdic.com

EAC är ett typiskt exempel på NLP: En enkel teknik som lovar runt och håller tunt. För sedan den presenterades på 1970-talet har ingen kunnat visa att den fungerar bättre än slumpen.

Despite the popular appeal of body language, no study has uncovered any single behavior that accurately reflects whether a person is lying. It seems that for every study that finds an increase in a particular behavior — eye contact, illustrators, or gestures — another reports a decrease in the same activity. This is due at least in part to the fact that people’s responses vary based on the kind of lie, time to prepare, interviewer's strategy, and liar's level of confidence.

- Brian D. Fitch: The Truth About Lying: What Investigators Need to Know, FBI Law Enforcement Bulletin 10 juni 2014

In short, all three studies provided no evidence to support the notion that the patterns of eye-movements promoted by many NLP practitioners aid lie detection. This is in line with findings from a considerable amount of previous work showing that facial clues (including eye movements) are poor indicators of deception [2]. Future research could focus on why the belief has become so widespread.

- Richard Wiseman et al: The Eyes Don’t Have It: Lie Detection and Neuro-Linguistic Programming, PLOS One 11 juli 2012