Om Tourettes och koprolali

I allmänobildningen ingår några psykiatriska diagnoser. En av dem är Tourettes syndrom, den som allmänt och oriktigt förknippas med koprolali: När talaren, utan att hjälpa det, då och då sticker in fula ord i samtalet. För av alla som har Tourettes är det bara en bråkdel som har koprolali.

Nevertheless, as dramatic and notorious as coprolalia may seem, physicians and the public have overemphasized it ever since the original descriptions of the illness. Coprolalia is not a diagnostic criterion for Tourette's disorder. Less than 10% to 15% of the patients exhibit it.

- David Myland Kaufman, Clinical Neurology for Psychiatrists (Saunders Elsevier 2007, 6:e uppl.), sid 433

Som TS definieras i diagnossamlingen DSM-5 ingår minst två motoriska tics (ofrivilliga rörelser) och minst ett vokalt tic, som till exempel hummanden, hostanden, eller för den delen koprolali. Annorlunda uttryckt: Den som har koprolali kan ha Tourettes, men den som har Tourettes har som regel inte koprolali.

Kaufman nämner "the original descriptions". Han hade kunnat begränsa sig ännu mer; den allmänna bilden av Tourettes symptom går tillbaka till ett enda fall.

Markisinnan de Dampierre (1799-1884) var en intelligent och, som det verkar, trevlig kvinna i den franska överklassen. Hon hade en enda ovana, men av ett slag som märktes desto mer: Då och då utropade hon fula ord och förolämpningar. Mitt i ett vanligt samtal, utan någon som helst anledning, kunde man få ett "skit och jävla gris" över sig. Utbrotten överraskade och generade henne minst lika mycket som hennes omgivning och blev ett socialt handikapp.

Den svärjande markisinnan beskrevs 1825 av en fransk läkare. I januari 1885 (ibland anges årtalet 1884, då artikeln skrevs) publicerades en sammanställning i tidskriften Archives de Neurologie vari markisinnan och åtta andra fall togs upp. Artikeln hade skrivits av läkaren Gilles de la Tourette. Några år senare fick diagnosen hans namn.

The story of the Marquise de Dampierre has become the conventional that appears in the opening paragraphs of almost every cliniclal overview of TS. By the mid 1990s, the conventional citation of the case of Marquise de Dampierre had evolved into an emblematic narrative, a sort of short-hand description of the onset and course of the disorder itself.

- Howard I. Kushner, "The Cursing Patient", kap 6 i Jacyna och Casper (red.), The Neurological Patient in History (U of Rochester 2012), sid 133

Det är inte svårt att inse hur koprolali kommit att identifieras med TS: Det är ju så iögonenfallande, och humoristiskt/förfärligt/fruktansvärt beroende på hur nära koppling man har till diagnosen.

Kushner beskriver några personer vars TS manifesterar sig i helt ofrivilliga fula ord, förolämpningar och icke-PK:ismer av alla de slag. Som han som utslungade otryckbarheter mot exempelvis rundlagda personer, homosexuella och afroamerikaner, trots att herrn ifråga inte hade det minsta emot någon av dem. Eller när han i färd med att boka en flygbiljett plötsligt upptäckte att han ropat "Det är en bomb på planet!", vilket föranledde ett besök av den federala utredningsbyrån dagen därpå. Eller den praktiserande juden som i synagogan utbrast "Jag älskar Jesus!" Eller döva som ofrivilligt svor på teckenspråk.

Det är inte säkerställt hur vanligt Tourettes respektive koprolali är. Det torde inte överraska att de är vanligare hos män än kvinnor. Huruvida koprolali är kopplad till tvångsmässigt deltagande på sociala medier är en fråga som den psykiatriska forskningen gärna får ta tag i.