Årslista

Tio av 2007 års faktoider som jag tycker är något särskilt:

1. Bermuda-triangeln - en super-faktoid (inte minst för att jag fick dubbelkolla ca 50 incidenter...)
2. Teddybjörnen - att den vanliga berättelsen om hur presidentens namn hamnade på en leksak inte riktigt stämmer
3. Marco Polo och pastan - att han inte tog med sig rätten från Kina, vilket förresten inte behövdes eftersom man kände till den sedan länge
4. Han som drack hormoslyr - mitt första "scoop" som gav eko i pressen och en ovärderlig intervju
   
5. "Osänkbar" - ett begrepp som närmast verkar ha varit standard i branschen, ända fram till ni-vet-vad
   
6. Tungans smakområden - en ytterst etablerad halvsanning, förekommer i läkarböcker och jag vet inte vad
   
7. Änglar - hur mycket som helst
8. "Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större" - gallimatias i guldskrift
9. Amerikaner och världskartan - ett strålande exempel på hur önsketänkande kan få en nyhet att spridas
10. Moskva-myter - bra exempel på att ju mer man gräver, desto mer hittar man

Fem av 2007 års blogginlägg som kan vara värda att uppmärksammas, av olika anledningar:

1. Marabou - har chokladen verkligen fått namn efter en läbbig fågel? (Obs! Jag vet inte! - Än.)
2. A message in english
3. Heimdalls stenar om ett påstått fornfynd i Skåne, var det mest lästa inlägget
4. Damerna först och
5. Hus var de mest kommenterade (lite oväntat - som vanligt)
   

Och så glömmer ni inte champagnevispen ikväll? - Som jag trodde var lika bortglömd som, tja, läskpappershållare och damasker. Men där ser man.

En halv special

En korv med bröd och mos (sistnämnda ej bredvid utan pålagt sist) är en halv special. Med två korvar blir det en hel special. Denna standardrätt stammar från Göteborgstrakten och förekommer, så vitt jag vet, endast i Västsverige.

Passade en gång på att göra ett relaterat experiment (strikt vetenskapligt, givetvis). Jag knallade in på ett systembolag, som ännu inte begåvats med självbetjäning, i ovan nämnda geografiska område, och bad om "en halv special", just så. Varpå expediten, utan tvekan eller diskussion, prompt gick iväg och hämtade en halvbutelj Brännvin Special. Vet inte om detta fungerar även på andra platser? Eller om det rentav är det som förvånade korvgubbar tänker på när västsvensken på resa försöker att beställa vad han tror är en korv med tillbehör?

Relaterad (lite): En halv böj

Häcken full

Jag har ingen aning om hur uttrycket tolkas nuförtiden, men den "häck" som avses är antingen en foderhäck, alltså en anordning för utfodring av boskap, eller en sorts vagn för hötransporter med motsvarande snedställda sidor av träribbor. Rimligtvis borde en full sådan innebära mindre stress än en tom, men därifrån lär hur som helst uttrycket ha kommit, på något sätt.

Ordet som ligger bakom är det tyska Hek som betyder galler, grind eller halvdörr (och som är samma ord som engelskans hatch). En annan Hek är de holländska, som utgör den över vattnet hängande akterdelen på ett fartyg - kan man ana en svensk koppling där?

En allra sista häck från de västgötska knallarnas (kringvandrande handelsmän) fackspråk, där ordet innebar ett hus eller en ort; måhända snuthäcken för polisstationen är den idag mest levande formen. Eller så är det "Stockhäcken" för Stockholm; allehanda städer hade sådana namn, men det är nog bara denna som lever kvar i den förkortade och något felhörda formen "Eken", som alltså inte har med trädet att göra.

Exempel på ovetande:

...Som symbol passar Eken mycket bra för Stockholm under hela dess 750 år långa existens mellan Saltsjön och Mälaren.

- Lars Ericson, Stockholms historia under 750 år (citerad här)

Menlösa barns dag

...Hette denna dag ännu långt in på 90-talet, innan det föråldrade och numer förklenande "menlös" ändrades till det mer aktuella begripliga "värnlös".

Ordet finns inte i bibeln, där står det "gossebarn" el.dyl. Att alla gossebarn på upp till två år inom ett inte alltför begränsat området hades ihjäl borde rimligtvis avsätta sig i några historiska källor; sådana belägg lyser dock med sin frånvaro. Icke desto mindre såg evangelisten Matteus här hur Jeremias profetia från 31:15 uppfylldes: "Ett rop hörs i Rama", alltså det berömda ramaskriet. (Formuleringen med orten "Rama" saknas dock i Karl XII:s bibel. Vet inte om begreppet "ramaskri" är såpass relativt ungt som 1917.)

Vad man fick lära sig i skolan

När man diskuterar vissa frågor med lite äldre personer, så brukar förr eller senare ett argument dyka upp, som förväntas göra slut på allt vidare dryftande: "det fick jag lära mig i skolan".

Oavsett kvalitén på skolundervisningen då jämfört med nu (vare sig man går 30, 50 eller 70 år tillbaka), så kan man utan vidare konstatera att åtminstone den förra misslyckades fullständigt på några viktiga punkter, nämligen att få eleverna att inse:

• att även auktoriteter kan ha fel
  
• att vissa ämnen är föremål för utökat och förbättrat vetande
  
• att andra ämnen är föränderliga i sig; så stavas t.ex. inte alla ord likadant år 2007 som 1957, även om skillnaden nog inte är fullt lika stor som mellan 1957 och 1907.

(Huruvida dagens skola är bättre på någon punkt, och i så fall hur, är en helt annan fråga.)

Sistnämnda kan ibland resignerat accepteras vad gäller språk, med konstaterandet att vi ändå lever i de yttersta tiderna då allting tydligen går an, och så vidare. Att det verkligen förekommit grammatiska regler, som var fel även när de lärdes ut, upplever icke desto mindre många som att svära i kyrkan, eller värre.

Jämför tidigare inlägg: Inbillade språkregler

Caesarsallad

Ännu en faktoid vars utbredning jag inte har någon som helst uppfattning om: hur många tror att salladen fått namn efter Julius? Inte heller det flotta kasinot/hotellet Caesars Palace i Las Vegas har med saken att göra.

Som många andra kreationer i mat- och dryck-sektorn är dess äldsta historia omtvistad*. Så mycket är man dock överens om, att namnet kommer från en viss Caesar Cardini, aktiv i området San Diego-Tijuana ca 1920-40 (under förbudstiden hade det sina poänger att idka spritförsäljning i den mexikanska gränsstaden). En av hans verksamheter hette faktiskt Restaurant Caesar's Palace, fast den har nog inte med sammanblandningen ovan att göra.

Wikipedia (eng.): Caesar salad


* Kan ju bara nämna Dry Martini, champagne, chop suey, kåldolmar, pasta, Sachertårta ... Vanskliga källor är en god jordmån för legender och faktoider, i synnerhet när den gödslas med prestige.

Timotej och språkets mysterium

Kärleksscenerna mellan Arn och Cecilia är så outhärdligt Timotej-tufsinufsiga att man sympatiserar med den svartsjuka systern som förråder paret.
- Ur Fredrik Strages recension av Arn-filmen, DN (länk)
(Uppdaterat: den recension som recensenten senare tog tillbaka! Obligatorisk läsning!)

Vi är bra många som inte behöver fundera ett ögonblick över vad Timotej-liknelsen innebär, eftersom vi omedelbart ser framför oss en glad kvinna som springer över en blomsteräng, i slow-motion och med lite vaselin på linsen. Gissningsvis tvekade heller inte Fredrik inför liknelsen - han är född 1972 och växte alltså upp med reklamfilmerna.

När försvann schampo-märket Timotej från marknaden? Eller jag menar reklamfilmerna, som är det man minns? Cirka 1980?

Recensionen bör alltså ha en rätt stor andel läsare som aldrig sett reklamfilmerna, och som inte har en aning om vad som menas. Eller - och nu kommer det märkvärdiga - så har de aldrig sett reklamfilmerna, men vet i alla fall på ett ungefär vad som menas. De kan ha sett repriser eller pastischer, eller (troligare?) så anar de vad som menas utifrån sammanhanget, som i detta exempel. Det hela går förmodligen till på ungefär samma sätt som när vi tar till oss ord och deras betydelser i allmänhet, och som vi sedan använder utan att ha den minsta aning om deras historia.

Uppdaterat: Timotei stavades ju schampot.

Tipsare, experter och bollplank

Istället för de vanliga förnumstigheterna kommer här ett tack till några av alla de som hjälpt till med sidorna under det senaste året ungefär. Ni får leta reda på er själva, och de som jag missat, har jag glömt -- ingen är, som bekant, ofelbar.

Så nu vill jag bara tacka Carl H., Dag S., Tore K., Mats O., Freya B., Line M., Gösta M., Helmut M., Inger O., Nisse W., Viktoria O., Stefan S., Anders O., Lennart S., Klas F., Benkt L., Bengt N., Olof S., Martin L., Sven A., Victoria H., Dan J., samtliga stammisar på Skalman och VoF och i synnerhet David, Ulrik, Lydia, Jan, Jonas, och 2 x Peter.

Särskilda tack till Anders Sjöqvist och Ragnar Hult.

Marabou

Varifrån kommer detta ord? Storken, har jag alltid trott — den har ju även använts som varumärke, inpräglad på chokladbitarna.

Men den asätande, hårdhudade marabou-storken är ett rätt underligt djur att förknippa med livsmedel.

Marabun är ytterligt glupsk och slukar allt ätbart den kan komma öfver. Med gamar och hundar slåss den om döda djur och vet att härvid göra sig respekterad.

- Nordisk Familjebok (1912): Marabun

Men så hittade jag en helt annan betydelse hos ordet, som visserligen ligger betydligt närmare till hands när choklad skall namnges, men som å andra sidan funkar ännu sämre än storken på andra sätt ...

"Marabou" är ett haitiskt ord för en sorts mulatt. Noga räknat skall den ena föräldern vara svart eller mulatt (svart + vit i någon proportion), den andra amerikansk indian, i synnerhet har man avsett det ursprungliga taino-folket.

The heavy population of Africans on the island established by the French and Spanish diluted the generations of so-called "marabous" over the decades and virtually all Haitians today of Amerindian descent are assumed to also possess African ancestry.

- Wikipedia (eng.): Marabou (ethnicity)

Color in Haiti is not only skin; it is also "good hair," the right nose, the various facial characteristics that mark their bearer as a sacatra, a marabou, a grimaud, a sang-mele, or any one of the dozens of other racial categories worked out in colonial days. One constant, though, is the urge of an ambitious black to "put a little milk in his coffee," and an influential black man in particular is in a position to trade his power and position for a lightening of the family bloodline through marriage.

- "To Haiti, With Love and Squalor", New York Times, 11 augusti 1991

Det finns andra betydelser också; en sorts fjäderdun som används i kläder, eller ordet marabout som låter likadant och betecknar muslimska munkar (ungefär) i västafrika, det betyder visst "helgon" på ett berber-språk. Dessa har förmodligen inget med varumärket att göra.


Oppdatert: Johan Throne-Holst köpte 1892 chokladfabriken Freia i Oslo, grundad 1889. Storken verkar finnas med från början. När man 1916 gav sig in på den svenska marknaden så kunde namnet Freia inte användas eftersom det var upptaget (troligen i formen "Freja"), så istället tar man till loggans marabou-stork. Så skall det grävas, så får det grävas i norska källor från 1890-talet ...

Jehwla helg

Ordet "jul" är, som så många andra, äldre än kristendomen.

I finskan, där man gärna rör sig med urgamla glosor, finns ordet joulu som inte är nytt, liksom det ännu äldre juhla. I gotiskan (som brukades från 200-talet fram till 700-talet, ungefär) fanns det ett månadsnamn jiuleis = julmånad, men den var senare delen av november + förra delen av december.

Alla dessa ord användes, givetvis, varken av kristna människor eller om kristna seder. Till skillnad från exempelvis franskans noël efter latinets natalis = födelse, vilket uppenbarligen hänvisar till Jesus. Å andra sidan finns den gamla romerska guden Mithras, som skulle ha fötts ur en klippa på midvinterdagen - som vid den här tiden inträffade den 25 december. Hm...

Men den vitsiga rubriken på dagens blogginlägg kommer från den rekonstruerade (dvs. uträknade, ej direkt belagda) germanska grundformen *jehwla-.

Nysvenska

Medvetet lurig rubrik (ha!) - "nysvenska" betecknar dels svenskan under en viss period (Gustav Vasa till Gustav V, ungefär), dels de blandfenomen som uppstår där svenskan möter andra språk. Ingetdera skall avhandlas här, utan bara ordbruk som, såvitt jag vet, är relativt nytt - men som mycket väl kan ha framtiden för sig. (Forskningen bygger rätt mycket på Leo, m/99.)

Värd
En grej som är "värd" är, underförstått, "värd mycket" - preciseringen har försvunnit eftersom den som sagt är underförstådd. Ungefär som "värdefull" bara innebär värde åt det ena hållet, inte det andra.

Russchelkana
Rutschkanan har fått ett förenklat uttal med en inkilad extra stavelse (ett fonetiskt standardgrepp som jag en gång vetat vad det kallas, men givetvis lögn i h-e att erinra sig i dessa yttersta dagar). Onekligen är "tschk" inte den allra enklaste svenskan att vränga tungan kring, vare sig för stora eller små. Minns inte riktigt hur vi gamlingar klarade av "rutschkanorna" på vår tid, oftast blev det väl "russchkanor".

Otecknad
Detta är, naturligtvis, film som varken är tecknad eller "data" (dvs. data-animerad). Denna uppdelning är högst logisk - när tecknad film endast bjöds på julafton och någon gång på bio, så fanns det ingen anledning att kalla den stora mängden vanlig spelfilm, med aktörer av kött och blod, för någonting speciellt. Idag är kanske majoriteten av all barnfilm animerad, och då har man plötsligt anledning att kalla återstoden för någonting särskilt.

Inbillade språkregler

Man får inte inleda en mening med "och". Inte heller får man inleda den med "jag". En formulering "jag och du" får också underkänt, "du och jag" skall det vara. "Fortfarande inte" är fel det med, skall det negeras måste det vara i formen "ännu inte".

Känns reglerna igen? Det är många, många som fått lära sig dem i skolan, och då detta hände sig i en tid då skolans ord var lag, så är just detta argument tydligen det tyngsta som tänkas kan. Då verkar det vara av underordnad betydelse att ingen språkvetare lyckats hitta några som helst belägg för reglerna ifråga hos Svenska Akademien, universitet, skolböcker, eller vilka språkläror som helst.

Man kan naturligtvis tänka sig hur resonemanget gått i en del enskilda fall. En elev som lagt in ett block med meningar á la "och sen gjorde vi si-och sen gjorde vi så-och sen..." har blivit tillrättavisad för detta - vilket är korrekt, ur stilistisk synpunkt. Några grammatiska regler som motiverar förbuden finns inte, och har aldrig funnits. (Det skulle förresten omöjliggjort en fin mening som "Och det hände sig vid den tiden...", för att ta ett exempel av otaliga ur böckernas bok.) Vad "jag"-felen beträffar så är det svårare att föreställa sig hur det tänkts, eller vad man nu skall kalla det; gissningsvis något i stil med att det skulle räknas som att förhäva sig.

En omotiverad regel som verkligen spökat i tryck är dock att formuleringen "innan jul" är fel - "före jul" skall det vara, eller "innan det blir jul". Före före substantiv, innan före verb eller sats. Men det är en skrivbordsprodukt som det bröts lika friskt mot under medeltiden som idag. Den saknar helt enkelt berättigande.

Linnés fläckar

Sköfde stad är en mycket liten fläck ...

Vad sägs om den beskrivningen? Exakt hur drygt var det av självaste Linné att kalla en stad, som väl även på 1700-talet rymde ett antal tusen invånare, för "en mycket liten fläck"?

Inte ett dugg, visar det sig:

(förr) mindre stad, småstad, han­delsplats utan fullständiga stadsrättigheter, kö­ping.
- SAOB: fläck.sbst1, bet. 4)

Betydelsen finns belagd från 1543, vilket mycket väl kan innebära att ordet är äldre än så, eftersom ordboken bara ägnar sig åt svenskan från Gustav Vasa och framåt. Hellquist nämner ett fornhögtyskt ord fleccho som dels gett upphov åt Sköfde fläck, dels tyska flecken, som än idag betyder såväl färgfläck som köping.

Ännu ett belägg ur samma artikel:

Södertellie Stad är en liten fläck, liggande uti en däld, emellan tvenne högder på en sandachtig och mofull tracht.
- Linné

Eller min favorit:

Båstad ... undfick 1664 titel af fläck med åtföljande rättigheter af hökeri, handt­verk, gästgifveri, krögeri och annan handel.
- Magnus Höjer (1877)

Dumheter

- Dom ville ge oss en tredjedel av intäkterna, men vi sa att vi ska ha minst en fjärdedel.

Sagt av Ingemar Johansson – sägs det. Vilket jag tvivlar på. Starkt.

Inte så mycket för att jag är högst osäker på om Ingo verkligen var så dålig på matte, utan snarare för att folk genom tiderna gärna lagt liknande stolligheter i munnen på kända personer som, hm, gjort sig kända för annat än ett skarpt intellekt. En motsvarighet från senare år är Dan Quayle, vicepresidenten hos George Bush d.ä. Detta har han t.ex. aldrig sagt:

- Jag var nyligen på besök i Latinamerika, och det enda jag ångrade var att jag inte läst mer latin i skolan.

Eller detta:

- If we don't succeed, we run the risk of failure.

För att inte tala om GWB:

- Problemet med fransmännen är att de inte har ett ord för entrepreneur.

- Det är inte nedsmutsningen [pollution] som skadar miljön. Det är föroreningarna [impurities] i vår luft och vårt vatten som gör det.

Eller följande citat, som tillskrivits både Quayle och Bush d.y.:

- Ett lågt valdeltagande tyder på att färre människor deltagit i valet.

Sistnämnda kommer från en artikel i tidningen MAD 1991: "Future Quayle Quotes We Can Except to Hear". Det finns få faktoider som sprids så lätt som falska men fyndiga citat – det räcker att personen tillskrivs något som tillräckligt många tycker att denne skulle kunna eller rentav borde säga, om så bara för att avslöja sin dumhet.

På faktoider.nu finns en artikel om GWB:s "Merparten av vår export kommer från utlandet", men annars har jag ägnat mig mer åt de falska citatens ljusa sida: när kloka och tänkvärda citat tillskrivs folk som Einstein, Churchill eller Mark Twain. Eller kineserna.

Många många fler falska citat:

• Dan Quayle på Wikiquote (som Wikipedia för citat - rekommenderas!) och Snopes
• George W. Bush på Wikiquote och Snopes (med John Kerry)

Bonus: Ordet i min makt - valda citat av George W. Bush i tidskriften Clarté. Hur många faktoid-poäng kan samlas där? Jag har inte kontrollerat citaten i detalj, men det har uppenbarligen inte artikelförfattaren heller …

Kollegor: The Straight Dope

Jag trodde länge att Cecil Adams på The Straight Dope var en människa av kött och blod. Men han är en pseudonym, ett gemensamt nom de plume för en hel liten redaktion. TSD har gått som syndikerad kolumn i en mängd tidningar ända sedan 1973, vilket gör den till den överlägset äldsta kollegan jag stött på. Här finns också stora mängder av utmärkt material, påläst, källkritiskt och intelligent över huvud taget. Jag har ofta haft anledning att anlita dem, har sällan hittat fel och aldrig några större sådana.

TSD ägnar sig inte enbart åt myter. Det är en sorts allmän frågespalt dit folk skickar frågor som "varför faller smörgåsar oftare med smöret neråt", den stilen. "Cecil" har en lite egen stil - den kanske inte faller alla i smaken, men för det mesta gillar jag den.

http://www.straightdope.com/

Recension n:o 1

Den allra första recensionen kom in häromdagen.

Jo, faktiskt - på BTJ ("Bibliotekstjänst", och de är vad de heter) är de så heta på gröten att de recenserar utifrån korrektur. Recensionerna hamnar i publikationer som bibliotekarier bläddrar i för inköps-inspiration, måhända är det långa planeringstider som spelar in när de vill ha ut dem flera månader innan volymerna ens finns i sinnevärlden.

Hur som helst. Recensionen var utmärkt, tackar, men en detalj som den borne felfinnaren vill reda ut är när undertecknad kallas sammanställaren: "eftersom ett otal personer har bidragit till innehållet". Detta ger ett intryck av en antologi, vilket inte är fallet - jag har skrivit allting som inte är markerat som citat. Sådana finns det visserligen en hel del av, men det är fortfarande en god bit från att vara en ren sammanställning av befintligt material. Externt material har sällan inkommit på egen hand, som ju brukar vara fallet med facklitteratur.

Vad recensionen i sin helhet beträffar så definieras ordet faktoid, några exempel nämns, samt en viss hemsida - det där kan ni - och så kommer man in på själva boken:

Både här och där avlivas mängder av seglivade myter på ett obarmhärtigt sätt, en efter en. [...] Detta är kort sagt en oumbärlig bok att botanisera i när man inte är online med cyberrymden.

- Rolli Fölsch, BTJ-häftet

Hjärnhalvor

Olika människor har antagligen [antingen?] en dominant höger eller vänster hjärnhalva. Det som skiljer dem åt är att den som är höger dominant är kreativ lagd, ganska oorganiserad, flexibel och relativt anpassningsbar. Den vänster dominanta är mer logiskt lagd och tänker mer simultant och analytiskt. Ingen av hjärnhalvorna är bättre än den andra, det bästa alternativet skulle förmodligen vara en blandning av de båda. Ju yngre man är desto mer använder man båda sina hjärnhalvor, det är därför småbarn oftast har det enklare för sig att lära sig språk, när man blir äldre utvecklas ena halvan till att bli mer dominant än den andra.

/ Typisk beskrivning, denna från Mimers brunn (som är ungefär som Aladdins grotta för en faktoid-jägare)

Uppdelningen kallas lateralisering. Hjärnan fungerar verkligen på det viset - men inte alls på ett sätt som avgör personligheten, utan bara i viss mån för vissa funktioner, och det kan variera, från person till person liksom på andra sätt. När folk som kan ämnet talar om dominanta hjärnhalvor, "cerebral dominans", handlar det främst om huruvida man är höger- eller vänsterhänt:

Kombinerar vi hänthet och språkfunktion med varandra blir resultatet att i 90 - 95 % av fallen så är den vänstra hemisfären den dominanta.

/ Sahlgrenska: Cerebral dominans - en medicinsk men kort och fullt läsbar beskrivning av begreppet.

Generella psykologiska beskrivningar som den på Mimers brunn hör snarare hemma bland horoskopen.

Sen är det en annan sak att det återstår hur mycket som helst att ta reda på när det gäller hjärnans funktioner. Här ett smakprov:

Hjärnceller längs M-kanalen aktiveras exempelvis av rörelse. Däremot är de ”färgblinda” och ger dålig synskärpa. Tvärtom är det med hjärnceller längs P-kanalen som är ”rörelseblinda” men känsliga för färg och ger bra synskärpa. M-kanalen skickar signaler främst till vänster hjärnhalva och det har föreslagits att detta är orsaken till att delar av motsvarande höger och vänster hjärnhalva har olika funktion, att hjärnan är lateraliserad. Från beteendestudier på människor är det känt att exempelvis vissa dyslektiker har specifikt försämrad förmåga att se kamouflerade figurer synliggjorda med enbart relativ rörelse mellan figur och bakgrund. Dyslektiker tenderar också att ha mindre grad av lateralisering av hjärnans funktioner, eller t.o.m. omvänd lateralisering.

Leo Poom, Uppsala univ.: Mätning av synsinnets känslighet för olika bildegenskaper: separata kanaler, lateralisering och specifika dysfunktioner

USA:s krig

Inte politik - bara ett klargörande.

Vilka krig har USA deltagit i? Sedan frihetskriget kan de allra, allra flesta sätta åtminstone följande: inbördeskriget, första världskriget, andra världskriget, Korea, Vietnam, och så Kuwaitkriget, Afghanistan, och naturligtvis Irak.

En del kan nämna några betydligt mindre händelser, som Grenada (1983), Panama (1989) och Somalia (1992-93). Men trots att de stora krigen naturligtvis dominerar, i såväl massmedia som historieböcker som i synnerhet det allmänna medvetandet, så är USA:s historia under hela dess tid full av just sådana mindre krig som de sistnämnda (begreppet small wars låter kanske som en eufemism, men även ett litet krig är ju - naturligtvis - ett krig, med allt vad det innebär.)

Synen på USA som en isolationistisk stat som bara rycker ut när det verkligen gäller är falsk. Bara under perioden 1800-1934 utfördes ca 180 landings abroad. Många av USA:s befälhavare under andra världskriget hade erfarenheter från ett halvdussin krigsskådeplatser. Många av dessa konflikter var visserligen småskaliga, men inte sällan utdragna och politiskt infekterade. Att sådant skulle vara någonting helt nytt i landets historia är ett mycket vanligt påstående, eller åtminstone tänkesätt, men det är helt fel.

Kan avsluta med ett citat ur Max Boots The Savage Wars of Peace (Basic Books 2002) som öppnade ögonen på undertecknad i denna fråga. Han beskriver i synnerhet marinsoldaternas insatser i de många "småkrigen", och mestadels mycket bra (förutom den allt mer politiska tonen mot slutet). Här beskrivs hur Vietnam-kriget upplevdes hemmavid 1968:

... Nyheterna om massakern blev förstasides-stoff i USA. När de läste om de fruktansvärda detaljerna så måste mången medborgare ha frågat sig vad deras söner gjorde på andra sidan jorden, kämpande och döende i ett krig som officiellt förklarats avslutat mer än en gång. Det underutvecklade landet i sydostasien visade sig vara en hårdare nöt än någon anat, och kriget blev ett bryskt uppvaknande för många ...

Fast nu ser jag att land och sekel visst blev fel - citatet beskriver reaktionerna hemmavid under kriget på Filippinerna 1899.

Wikipedia (eng.): Military history of the United States - listar stora som små

Lucia

Idag nöjer jag mig med att hänvisa till faktoider.nu: Sankta Lucia.

En detalj jag vill komplettera med är Roséns originaltext. Det har framförts tvivel på huruvida det verkligen står "förlät", och även om jag är tämligen säker för egen del så... Ja.

En annan är luciatåg före 1927, till exempel finns det en klassisk tavla av Carl Larsson från 1908 med i princip allt vi förväntar oss; flickor i vitt, luciakrona, osv.

Herde-hunden

På tyska heter herde Schäfer. Herdens hund heter följdaktligen Schäferhund. När denna togs in i Sverige tyckte man att slutledet "-hund" var lite övertydligt, varför hunden helt enkelt fick heta schäfer.

Ett annat exempel på samma fenomen är Grävlingshunden. Båda är goda påminnelser om att hundar historiskt sett har varit bruksdjur, och att de allra flesta raser inte tagits fram för sina kvaliteer som sällskapsdjur, utan för praktiskt och ofta mycket specifikt bruk.

Yes, we have no bananas

Bananer är roliga. :-)

Bananer har sedan länge inga frön, utan förökas med sticklingar. Det innebär att den genetiska variansen uteblir - en stickling är ju, genetiskt sett, samma individ som "moder"-plantan.

Detta gör bananer särskilt känsliga för sjukdomar. Den mest förödande sjuka som de drabbats av i historisk tid var den s.k. Panama-sjukan, en svamp som angriper rötterna, och som på 50-talet slog ut stora delar av dåtidens bananbestånd av den dittills dominerande sorten Gros Michel. Istället fick man leta reda på en sort som tålde svampen, och hittade så småningom en i Vietnam: Cavendish, som med största sannolikhet är det du köper när du köper bananer. Huruvida den smakar bättre än Gros Michel är, givetvis, ämne för diskussioner.

Låten om banan-brist är tyvärr inte ett minne av Panama-sjukan, den skrevs på 1920-talet och har inte kunnat kopplas till någon särskild historisk händelse.

Det glada Konsumgänget

En gång i tiden skulle Konsum ha kört en reklamkampanj med följande slogan:

Kom med i det glada Konsumgänget!

Känns den igen? Den skulle ha spridits, om inte på affischer så åtminstone på material i butikerna... Men så småningom var det någon lustigkurre som kom på att man kunde pigga upp budskapet avsevärt endast medelst två prickar:

Kom med i det glada Könsumgänget!

Hi hi ... Frågan är när detta inträffade? Eller ... Om? Efter flitigt letande har jag inte ens lyckats pricka in årtiondet; 70- eller 80-tal? Än mindre hittat något exempel på reklamen, vare sig i original eller klottrat. Förfrågningar till KF liksom kooperations-tidningen Vi har inte gett några svar.

I brist på bedömningsunderlag så lutar jag åt att det är en ren myt, måhända framdrömd av en klottrare som tröttnat på "Jesus leverpastej".

Uppdaterad 7 november 2015
Efter snart åtta år har följande uppgifter om tidsperioden ansamlats i kommentarerna. Några få syftar på något annat än reklamkampanjer (som tältandet).

• 50- eller 60-talet (omtalad 70-talet)
• omtalad 60-talet
• 60-talet (omtalad början 70-talet)
• sent 70-tal
• före 1980 (omtalad 1983-84)
• 80-talet?
• Ca 1983-85
• 1984-87
• sent 80-tal?
• efter 1991, några år före 1997
• början 90-tal
• början 90-tal
• 90-tal

Även med bedömningsunderlag kan det vara nog så knepigt att komma fram till någonting. Har KF kört upprepade klottervänliga kampanjer?


Men: Om dessa annonser inte är rena hjärnspöken så måste de finnas dokumenterade på bild.

Heimdalls stenar

Ibland får faktoid-jägaren vara med från början.

Den 8 december fick Kvällsposten ett första klassens scoop: en stensättning funnen på Österlen, alltså i samma trakt som Ales stenar, men mycket äldre (3000 resp. 1500 år) och större (180 resp. 67 m). Redan Ales stenar är ett fornfynd på internationell nivå, det nya fyndet, Heimdalls stenar, är en sen-sa-tion - "Tveklöst den största i Nordeuropa genom alla tider!"

Kvällsposten: Världsfynd på Österlen
Kvällsposten: "Blir en attraktion av jättelika mått"
SR P4 Malmö: 3000-årig kultplats funnen i Österlen

Om det hade varit ett fornfynd. Men tyvärr...

Det s.k. fyndet utgörs av stenar på en äng, som den fantasifulle arkeoastronomen Bob G. Lind lyckats knyta ihop till något han tycker ser ut som ett mönster. Detta har sedan jämförts med himalvalvet - därav "-astronomen" - och så har han funnit avlånga stenar som ser ut som ni-vet-vad - och på denna arkeologiska spik har sedan en soppa kokats, där anläggningens ålder och syfte redogjorts för, liksom band till östra Medelhavet - jo, faktiskt - det rör sig tydligen om en krumelur på en sten som påminner om ett omega.

Det arkeologiska kan andra bättre så det lämnar jag därhän. Det intressantaste för mig är den hastighet och okritiskhet med vilken denna pseudonyhet spreds, i synnerhet sedan TT fått tag på nyheten och levererat den till riksmedia, samt hur detaljer kommit att justeras.

Rubrikerna är talande nog: 3 000-årig fornlämning funnen. Punkt. Trots att vare sig ålder eller status avgjorts.

I Kvällsposten citeras Nils-Axel Mörner, "pensionerad docent vid Stockholms universitet och en av Sveriges främsta geologer". Det första är helt sant, det andra kan jag inte, men vad man inte nämner är att Mörner även ägnat sig aktivt åt slagrutekonsten, vilket 1995 renderade honom utmärkelsen Årets förvillare av föreningen Vetenskap och Folkbildning. När TT:s telegram skrevs nämnde man att Bob Lind är kontroversiell, däremot inget om Mörners bakgrund - istället fick man geologen till att bli en arkeolog, vilket torde vara ett rent slarvfel. Men eftersom det var TT så kunde man strax läsa om arkeologen Mörner i åtminstone SvD och GP.


Kommer osökt att tänka på den urgamla pyramid av kolossalformat som den okonventionelle Semir Osmanagic menade sig ha upptäckt i Bosnien. Det rörde sig om ett berg, som från vissa vinklar onekligen har en påfallande pyramidal form, men ett av naturen format berg icke desto mindre. Även denna pseudo-nyhet kablades ut med till en början kraftigt varierande grader av skepticism, eftersom många kanaler tydligen glömde bort sådant i upphetsningen över det fina fyndet. En del har gjort en poäng av att detta ägde rum just i f.d. Jugoslavien, där vi ju vet att överspänd nationalism är en vanlig åkomma. Skulle något liknande kunna inträffa i dagens Sverige?

Wikipedia (eng.): Bosnian pyramids

Those journalists really don't know jack shit about archaeology.

- Martin Rundkvists (riktig arkeolog!) sammanfattning.

Röka bananer

Droger har många effekter på människors kroppar och sinnen. En av de mindre kända verkar vara att förmågan till kritiskt tänkande reduceras kraftigt, bara ämnet kommer på tal. Hur skulle annars en stendum myt som den om kräkmedel i sprit ha minsta chans att överleva och frodas?

Här en annan: Att röka bananer skall, enligt ofta återkommande uppgift, ha någon sorts narkotisk effekt av icke närmare specificerad natur. Om det nu är skalen som skall användas, eller "innersträngarna" (antar att det är de där trådiga grejorna på skalens insidor), eller vad det är.

Var skall man nu börja. - Är det sant? - Nej, nej. - Är det ett skämt? - Kanske har varit en gång i tiden... - Varifrån kommer påståendet? - Ingen aning. - Varför envisas folk med att ta upp det som hade det minsta chans att vara ens nästan sant? - Se ovan.


Uppdaterat: Efter StefanB:s tips tog jag en titt i underground-klassikern Anarchist's Cookbook, och bingo! Under rubriken "Weird drugs" (sannerligen) stod om bananer följande:

1. Obtain 15 pounds [6 kg] of ripe yellow bananas.
2. Peel all and eat the fruit. Save the peelings.
3. Scrape all the insides of the peels with a large sharp knife.
4. Put all the scraped material in a large pot and add water.
5. Boil 3 to 4 hours until it has attained a solid paste consistency.
6. Spread paste onto cookie sheets [ugnspapper] and dry in oven for about 20 minutes. This will result in a fine black powder. Usually one will feel the effects after smoking three to four cigarettes.

Man får inget intryck hur mycket slutresultat man får, om det t.ex. är mening med att köra halvt recept. Hur många skal ger sex kilo bananer? Massor? Hur stor hög mjällaktigt mojs orkar man skrapa ihop - hur mycket solid paste kan det ge efter flera timmars kokning - och hur många gram fint svart pulver blir det på slutet? Inte många alls? - Vilket nog även anger hur många som orkat sig igenom hela proceduren.

Jag vet inte vad farmaceuterna har att säga, men jag skulle sätta mina pengar på att det är ett skämt, och att effekten är placebo, eller något ditåt; åtminstone inte häftigare än att röka bränt äppelmos (bara mycket jobbigare, vilket förstärker placebo-effekten). Det vore heller inte den enda värdelösa beskrivningen i den där kokboken...

"Sagan om ringen" har blivit bok också

- På gång-sidan på vk.se 2003. Den här bylinen hade ingen missat. 

 - På gång-sidan i pappersupplagan av Västerbottens-Kuriren. Med redaktör Sjöström, som inte skrivit texten under.

Den där texten skrevs av Andreas Sundgren. Strax därefter fick han ta emot mängder med ilskna eller direkt hatiska mail, det skrevs på bloggar & forum över hela landet (liksom även utrikes), med mera.

Jag passerade ett pocketställ på en flygplats nyligen och noterade hur fort det hade gått att göra bok av Sagan om ringen. Fascinerande hur man med absolut nödvändighet ska pressa varenda kommersiell droppe ur ett konstverk.

Det hela var, naturligtvis, på skoj. Vad som däremot är fascinerande på riktigt är hur massor av folk inte insåg detta, utan trodde att här var en närmast kriminellt obildad person. Eftersom det onekligen finns gott om sådana så låg kanske just det skämtet tillräckligt nära verkligheten för att uppfattas som verklighet – ett osant påstående som man utgår ifrån är sant. Om det känns igen.

Att Sundgrens avslutning uppenbarligen inte påverkat reaktionerna det minsta indikerar att folk är närmast kriminellt dåliga på att läsa såväl innantill som mellan raderna som till slutet:

Jag bävar inför dagen då förlagsindustrin sätter klorna i min absoluta favoritfilm Jesus Christ Superstar.

Till yttermera visso har den inscannade version (ovan) av texten valsat omkring på nätet. Där finns inte slutet med, utan bara den pikanta inledningen, samt namn och foto – men inte på Sundgren, utan avdelningens redaktör, Erica Sjöström. Vilket ledde till att hon fick ta emot mängder med ilskna eller direkt hatiska mail, osv.

- Jag har känt mig både hotad och förföljd. Det har varit en jobbig tid, säger Erica Sjöström.

- Hans satir om Ringen fick fansen att rasa, Aftonbladet 28 oktober 2003

Så: Faktoider & källkritik är inte bara på skoj.

Bonus: Den första artikeln finns inte längre på vk.se. Men på archive.org och här:

Jag passerade ett pocketställ på en flygplats nyligen och noterade hur fort det hade gått att göra bok av Sagan om ringen. Fascinerande hur man med absolut nödvändighet ska pressa varenda kommersiell droppe ur ett konstverk.

Så fort någon filmskapare har ansträngt sig till det yttersta för att skapa en verkligt klassisk filmupplevelse så kommer naturligtvis någon gamig, lite mindre begåvad, författare och ska tjäna pengar i kölvattnet på succén.

Det räcker inte med att bara skriva en bok på en redan befintlig film. Nejdå, det ska vara uppföljare också. Sagen om ringen har, om Ni inte redan märkt det, plötsligt blivit tre delar. Det påstås till och med på en del håll att de två uppföljarna kom ut före det att filmen hade haft premiär. Höjden av fräckhet! För att inte tala om den där Harry Potter. Inte var filmen så himla bra att man genast måste press ur sig fyra fem böcker på samma tema?

Jag har hört att de har hela team av själlösa författare som skriver uppföljarna på löpande band. Det är väl därför som de har så konstiga namn. FÖr att det är påhittade menar jag.

Vilken seriös författare skulle annars kalla sig något så krångligt som J.R.R. Tolkien? De flesta riktiga författare har ju ganska vanliga svenska namn. Ekman, Enquist, Lindgren.

Nä, mig lurar Ni fan inte.

Det vore ju skönt om det där litterära uppföljarfenomenet hade begränsat sig till böcker och författare, men icke. Nu ska filmklassiker som Rome och Julia och Hamlet göras om till pjäser i händerna på den hänsynslösa, penningtörstande teaterindustrin.

Sålunda är ingenting heligt längre. Kommersiella krafter skyr inga som helst medel i sin exploatering av konst som handelsvara. Jag bävar inför dagen då förlagsindustrin sätter klorna i min absoluta favoritfilm Jesus Christ Superstar. Ärligt talat, när läste Du senaste en bok som var bättre än filmen som den baseras på? 

Bonusbonus: Sundgren skrev en annan text om Sagan om ringen, en ännu mer uppenbar fälla som inte uppmärksammats – Sagan om ringen blir film [arkiverad]:

Till min förfäran upptäckte jag häromdagen att den fantastiska trilogin om härskarringen Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien ska bli film. […] Ville bara kolla om Du var med. Det är inte alla som är det. En del läser inte hela krönikan. Bara rubriken. För om Du var en sån som bara läste rubriken och var ett hängivet Tolkien-fan så skulle Du kanske få för dig att sätta dig framför PC:n, öppna en joltcola och skicka korkade och oförskämda mail till mig under ditt Tolkiensällskapalterego (Nej Torsten, Du ÄR inte en hob med uppdrag från en mysig trollkarl med toppig hatt att rädda J.R.R Tolkiens ära.) för att Du trodde att jag inte hade fattat ett skit.Det är okej, Du är förlåten. Det är sådär man säljer lösnummer. En rubrik i fetstil (SAGAN OM RINGEN BLIR BOK) och ett par rader text mellan rubrik och artikel (kallad dårrad på tidningsspråk tror jag) som sammanfattar artikelns innehåll för dem som inte vill eller kan tillgodogöra hela texten.

 

Uppdaterat: Texten ovan skrevs alltså i december 2007. Nu är vi inne i januari 2012 och skrönan löper ännu ett varv på nätet, givetvis inklusive Facebook och Twitter: Sagan om skrönans återkomst.

Uppdaterat: Skrönan cirkulerar då och då, med några års mellanrum. Jag gissar att den kommer att fortsätta med det så länge som böckerna och filmen är i levande minne.

Kennedy och Lincoln

Har ni sett listan över märkliga likheter mellan Lincoln och Kennedy? Återger en genomgång jag gjorde på forumet Skalman. Den exakta utformningen varierar märkvärdigt lite över nätet (de som finns beror mestadels på översättningar), vilket säkert har att göra med dagens klippa-å-klistra-teknik. Påståendena var förresten versala med genitiv-apostrofer och allt när jag fick dem.

-------------------------------------------------------------

BE EN HISTORIELÄRARE FÖRKLARA DETTA
Att gå igenom uppgifterna en efter en är inte särskilt svårt; en lagom läxa för faktoid-jägaren, om man inte vill ta en titt på de genomgångar som andra gjort och publicerat. Vad det är som skall förklaras vet jag dock inte - är det en konspiration som bestämt sig för att ingen president med sju bokstäver i efternamnet skall få leva? Eller vad?

ABRAHAM LINCOLN BLEV INVALD I KONGRESSEN 1846.
Korrekt.

JFK BLEV INVALD I KONGRESSEN 1946.
Korrekt.

ABRAHAM LINCOLN VALDES TILL PRESIDENT 1860.
Korrekt.

JFK VALDES TILL PRESIDENT 1960.
JFK valdes 1960, ämbetsperioden inleddes 20 januari 1961.

NAMNEN LINCOLN OCH KENNEDY INNEHÅLLER BÅDA 7 BOKSTÄVER.
Korrekt.

BÅDA VAR MYCKET INTRESSERADE AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER.
I Lincolns fall är det väl slaveriet som avses. (Men mer om slaveriets roll för inbördeskriget.) Jag kan inte se någon parallell hos Kennedy. Hans bekantskap med kommunist-paranoikern McCarthy är väl snarare en black om foten i människorättsliga sammanhang?

BÄGGES FRUAR FÖRLORADE SINA BARN NÄR DOM BODDE I VITA HUSET.
"Sina barn" låter som om hela kullarna avled, och så illa var det inte, däremot dog mycket riktigt ett barn för resp. par under presidentskapet:
Lincoln: William Wallace, 1850-1862.
Kennedy: 1963 fick de ett för tidigt fött barn som dog två dagar senare.
(Inom parentes var det väl inte bara fruarna som förlorade barnen.)

BÅDA PRESIDENTERNA SKÖTS PÅ EN FREDAG
Korrekt.

BÅDA PRESIDENTERNA SKÖTS I HUVUDET
Korrekt.
Som Snopes.com poängterar så hade i synnerhet Oswald inte så mycket att välja på, eftersom JFK satt i en bil med ryggen mot honom. Booth stod på mycket närmare håll och hade en en-skotts-Deringer (mer om denna i Lördagsfrågan: Mordvapen) och då är valet givet: Ett dödande skott sätter man i huvudet.

LINCOLN'S SEKRETERARE HETTE KENNEDY.
Fel. Hans sekreterare hette John G. Nicolay och John Hay.

KENNEDY'S SEKRETERARE HETTE LINCOLN.
Korrekt - Evelyn Lincoln.

BÅDA BLEV SKJUTNA AV SYDSTATARE.
Lincolns mördare Booth kom från Maryland, som visserligen (som Lennart Svensson påpekade) utgör "Södern" i geografiskt och kulturellt avseende, men politiskt aldrig lämnade unionen (nordstaterna).
Lee Harvey Oswald kom från Louisiana, korrekt.

BÅDA BLEV EFTERTRÄDDA AV SYDSTATARE.
Andrew Johnson föddes i North Carolina, rymde vid 10 års ålder till Tennessee. Båda staterna tillhörde konfederationen (sydstaterna) under kriget; alltså korrekt.
LBJ kom från Texas, korrekt.

BÅDAS EFTERTRÄDARE HETTE JOHNSON.
Korrekt.

ANDREW JOHNSON, SOM EFTERTRÄDDE LINCOLN, FÖDDES 1808.
Korrekt.

LYNDON JOHNSON, SOM EFTERTRÄDDE KENNEDY, FÖDDES 1908.
Korrekt.

JOHN WILKES BOOTH, SOM SKÖT LINCOLN, FÖDDES 1839.
Fel, han föddes 1838.

LEE HARVEY OSWALD, SOM SKÖT KENNEDY, FÖDDES 1939.
Korrekt.

BÅDA MÖRDARNA VAR KÄNDA FÖR SINA 3 NAMN.
Kända och kända... Booth var en känd skådespelare, men Oswald var totalt okänd för allmänheten. Innan han blev världskänd kallades han bara "Lee" av sina närmaste. Sen är det (kanske) en annan sak, att han använde sig av en rad identiteter, varav flera var varianter av hans riktiga namn.

BÅDAS NAMN BESTÅR TOTALT AV 15 BOKSTÄVER.
Korrekt. (Ett av Oswalds alter egon var Alek James Hidell - räkna bokstäverna. Å andra sidan hade han fler alias.)

LINCOLN SKÖTS PÅ EN TEATER SOM KALLADES 'KENNEDY'.
Fel, den hette Ford's Theatre.

KENNEDY SKÖTS I EN BIL AV FABRIKAT 'LINCOLN'.
Korrekt - i andra listor nämns att märket Lincoln tillverkas av Ford, så med lite god vilja har vi ännu en parallell.

BOOTH SPRANG FRÅN EN TEATER, OCH ARRESTERADES PÅ ETT LAGER.
OSWALD SPRANG FRÅN ETT LAGER, OCH ARRESTERADES PÅ EN TEATER.
I den här listans original står det "warehouse". Booth gömde sig i en tobakslada som han inte lämnade förrän man satt eld på den. Eld öppnade också en av poliserna, Booth träffades i halsen och dog strax därpå. Han blev alltså aldrig arresterad, och definitivt inte i ett lager.
I Oswalds fall sköt han mycket riktigt JFK från ett bokförråd. Han arresterades visserligen i en lokal som hette Texas Theater, men en amerikansk "theater" kan även vara en biograf, vilket det var fråga om i det här fallet.

BOOTH & OSWALD MÖRDADES BÅDA INNAN RÄTTEGÅNGEN.
Båda dödades före rättegången, korrekt. Men där Oswald blev kallblodigt mördad så sköts Booth under betydligt rörigare omständigheter när han gjorde väpnat motstånd - åtminstone enligt skytten Boston Corbett.

OCH NU KOMMER VI TILL SLUTKLÄMMEN!!!!!!!!!
Väntar med spänning. (........)

EN VECKA INNAN LINCOLN SKÖTS VAR HAN I MONROE, MARYLAND.
EN VECKA INNAN KENNEDY SKÖTS VAR HAN I MARYLIN MONROE.
Höhö. Lincolns vistelser känner jag inte till, men sant och visst är att Marilyn (stavning) Monroe dog i augusti 1962.


Fler likheter finns här - några bättre, några om möjligt än mer långsökta.
Snopes.com: Linkin' Kennedy

Den enda fråga som inte fått något svar är varför ingen sätter ihop såna här listor med James Garfield och William McKinley, de två andra amerikanska presidenter som blivit skjutna under sina ämbetsperioder.

Håret växer bättre om man klipper det

Antar att de flesta hört påståendet. Men finns det verkligen någon som tror på det? Aldrig så lite..?

Jaba

Ännu ett uppslag till en studie av modern språkutveckling:

- Å ja ba...

"Och jag bara", följt av ens egen replik eller snarare reaktion, typ "åååh" (det är väldigt talspråkligt). Därefter "Och han bara" följt av hans reaktion, osv.

Varifrån kommer detta uttryck? Vem började med det? (Och hur gjorde hon - jag har en ovetenskaplig känsla av att det var en hon - sig förstådd?) Var? När?

På åttiotalet kom bara, uttalat som ba, att användas för att markera ett citat. "Han ba: 'Men vi kan ju va polare å så'. Ja ba: 'De e såklart'. Han ba: 'Jaaa'".
– Men ba är inte lika betonat längre som det var i början, säger Ulla Britt Kotsinas. Nu tycks det smälta in bättre i rytm och melodi.
- Språktidningen 1/2007, sid 16

Lindström har, fattas bara, nämnt fenomenet i Världens dåligaste språk men den utförligaste socioetymologisk utredning jag sett är citatet ovan. Däremot ungefär hur många bedrövade inlägg som helst om språkets utarmning, våra ätteläggars predestinerade förfall och talorganens tillbakabildning till allt rudimentärare formare av allt gutturalare ljud etc. Men det är ju en helt annan sak. Liksom huruvida exempelvis Nobeltalen om säg 200 år kommer att kryddas med ett och annat "jaba", en intressant möjlighet men naturligtvis ingen självklarhet.

100

100 dagar kvar till första försäljningsdag. (Detta är inte avsett som reklam - då hade den vart mer än lovligt vissen - utan mer en sorts privat gnäll över att tiden kan gå så häpnadsväckande långsamt.)

Kött ruttnar i magen

Påståendet är tämligen vanligt; och om det inte är magen köttet ligger och blir ofräscht i så är det väl tarmarna.

Grundtesen är, såvitt jag kunnat finna, att kött naturligtvis inte är skadligt för köttätare, men att människor egentligen inte skulle höra till den gruppen. Med våra långa tarmar skulle vi vara typiska växtätare. Något medicinskt stöd för påståendet har dock ej gått att uppbringa, vilket främst beror på att det inte är sant.

Människan är inte alls en växtätare, utan en allätare. Att kött skulle ruttna i magen stämmer inte. I den sura miljö som finns i magsäcken finns inte en möjlighet att kött skulle kunna ruttna. Det bryts i stället ner till näringsämnen.

Med vänlig hälsning
Anders Larsson
Upplysningen, Livsmedelsverket

Inte heller kan någon beskriva hur växtmaterialet ligger och ruttnar i matsmältningssystemet, vilket det rimligtvis borde göra eftersom det är mer hårdsmält än kött.

[ Tipstack till Johan A på VoF ]

"Förr i tiden"

Vad innebär detta? När inträffade "förr"?

Om jag skall redogöra för mitt personliga "förr" så är det den period då jag började upptäcka omvärlden. Eftersom jag är 71:a motsvarar detta ungefär förra delen av 80-talet.

Å andra sidan är jag även historiskt intresserad, och kan lika gärna diskutera läget (i världen eller delar därav) under andra världskriget, reformationen, vikingatiden, antiken... Alltså även perioder som jag inte har någon egen erfarenhet av. (Även om det naturligtvis alltid är intressant att diskutera sånt som jag bara läst om med folk som själva upplevt det, men det gäller ju inte bara historiska frågor.)

Den knepiga situationen uppkommer främst när äldre personer pratar om hur det var "förr". Det är som regel deras egna minnen som avses, men mer än en gång har jag fått en känsla av att det skall generaliseras; så här är det nu, så här var det "förr", vare sig man förlägger gränsen till 70-talet, 50-talet eller 30-talet. Folk med historiskt perspektiv använder sällan eller aldrig detta ord; de kan prata om vad som gällde hos svensk adel under 1600-talet, eller i Bysans på 1000-talet eller i sydsverige under jägarstenåldern eller i USA på 1950-talet osv. Vadå "förr"? Det är ju alltihop?

Poängen är givetvis att världen är föränderlig, och alltid har varit det. Den outtalade uppfattningen, att saker och ting i princip varit oföränderliga från Hedenhös och fram till för X år sedan verkar dock sitta som berget mest överallt, vare sig man diskuterar språk, samhällets maktfördelning, matvanor, resvanor, rasbiologi, krigföring, pedagogik... På sätt och vis är detta historielösheten i dess största och mest renodlade form: att det först är på sistone som det börjat hända något.

Ironiskt nog är det just historielösheten som brukar kritiseras när man pratar om hur det var "förr"; att dagens ungdomar inte har en aning, den stilen. Vilket visserligen är fallet nog så ofta.