Disney och Tyrannosaurens hand

Den här har ni sett. Vi ska återkomma till en detalj …

(Nu blir det ovanligt spretigt, även med denna bloggs mått. En följd av för lite bloggande?)

Vetenskapen har alltid haft svårt att kommunicera osäkerhet. Eller kanske det största problemet är att folk har svårt att ta till sig osäkerhet? – Jag är osäker …

Mellan tummen och pekfingret känner vi till omkring tusen dinosaurie-arter. Jag vet inte varför uppgifterna divergerar, men Wikipedia: Dinosaur uppger över 1000 ”non-avian dinosaurs”, American Museum of natural history: Types of Dinosaurs ca 700. En ”detalj”, som nog inte är särskild känd utanför facket, är hur olika väldokumenterade olika arter är. Å ena sidan finns arter som Protoceratops, som man hittat i hundratal; jag vet inte om den har rekordet men den ligger bra till. Å andra sidan finns det gott om dinosaurier där skörden hittills är lika med 1, om ens det. Om den nyupptäckta (beskriven 2022) Natovenator levde helt eller delvis i vatten vore det den första dinosaur man känner till från det elementet, men ett definitivt besked försvåras bland annat av att vi bara har ett enda fossil att studera. Ett annat exempel är Ornitholestes. Den upptäcktes 1900, och det fossilet är än idag det enda man hittat av arten. Eftersom dess kranium är skadat (efter döden) har hypoteser som rört Ornitholestes huvud varit ännu ömtåligare än genomsnittet i branschen.

Mellan sådana ytterligheter hittar vi Tyrannosaurus rex: Den känner vi till genom ett 40-tal fossil i varierande skick, flera riktigt kompletta. Men det tog ett tag att komma dit. Länge hade man bara två fossil, delvis bevarade skelett som Barnum Brown grävde fram 1900 och 1902. Att de var delvis bevarade bidrog till att han först trodde att det var olika djur. Det ena kallade han Dynamosaurus imperiosus, ”kraftfull kejserlig ödla”. Det var först 1906 som han blev klar över att båda fynden kom från samma art. Som fick ett nytt namn. Visserligen degraderades kejsaren till kung, men ändå blev resultatet det kanske bästa och mest passande namn någon dinosaurie någonsin fått. Tyrannosaurus rex! Som rentav har en tacksam förkortning. Jämför med det namn som super-finnaren Edward Drinker Cope tänkte ut sedan han hittat två ben: Manospondylus gigas, ”jättestora porösa ryggradskotor” … Man kan känna en ovetenskaplig tacksamhet över att det blev Browns förslag som knäsattes.

- Gorgosaurus + allosaurusen ”Big Al II”

En del av djuret som inte bevarats i något av de delvis bevarade fossilerna var händerna. Därför fick man gissa hur de såg ut, och jämföra med liknande arter. Hade T. rex två fingrar, i likhet med den samtida (krita) Gorgosaurus? Eller tre som Allosaurus (jura)?

Vi återkommer snart till den saken. Först ska vi titta på film.

Den omtalade filmen skulle man inte kunna visa på länge. Men när den nu fick ett fint pris knödde man in en sorts förhands-annons bland Fernandel, Tutta Rolf m fl. På samma ”filmolympiad” fick Leni Riefenstahl Mussolinipokalen. (SvD 3 september 1938).

Snövit från 1938 var inte världens första animerade långfilm. Wikipedia har en List of animated feature films before 1940 där man hittar omnämnande av Creation (regisserad av ingen mindre än Pinto Colvig, som senare gjorde Långbens röst, bland mycket annat), El Apóstol och Prins Ahmeds äventyr. Men Snövit var den första långfilmen som var gjord med den omständliga teknik som dittills enbart använts i kort format. Den var ett tekniskt och konstnärligt genombrott som verkligen är värd allt det myckna beröm den fått.

Därefter släppte Walt Disneys studio, i imponerande snabb följd, Pinocchio och Fantasia i början resp slutet av 1940. Dessa var tekniskt minst lika märkvärdiga som Snövit, men har aldrig fått samma gensvar från publiken. Det bidrog säkert att de släpptes när man hade annat att tänka på i Europa.

Som sagt … (SvD 23 mars 1938)

- Detroit Evening Times 16 februari 1941

Fantasia var ett påkostat mästerverk, på flera sätt. Vad sägs om att det fick ett eget ljudsystem? Fantasound var 1940-talets THX: Ett ljudsystem med flera högtalare och specialinspelat trekanaligt ljud med en rad finesser, några nydanande. Med tanke på att folk inte ens hade stereo hemma måste intrycket ha varit fantastiskt. Fantastiskt dyrt var det definitivt. Biograferna tröttnade snart.

Även utan ett världskrig hade en skapelse som Fantasia nog haft svårt att samla hälften så stor publik som Snövit, eller ens täcka sina kostnader. Det är ett annorlunda verk, en risktagning av ett slag som känns väsenskilt från dagens Disney. På två timmar får vi höra en rad musikstycken, från Bach till Stravinskij, och se dem ”tolkade” med en sorts musikvideor. Mest känd är nog ”Trollkarlens lärling” där Musse Pigg spelar Goethes titelroll (musiken komponerades av Paul Dukas).

Ibland kan man se en trollkarlshatt dyka upp i Disney-material, på Musse eller för sig själv. Den är ett minne från Fantasia. Som denna byggnad i Disney World, som folk retade sig på 2001–2015. Ursprungligen var den tänkt att vara ännu större, med pariserhjul som öron.

Ett annat stycke är Stravinskijs ”Våroffer”. Den ackompanjerande musikvideon visar, något otippat, livets utveckling, från Jordens formande till dinosauriernas slut. (Som inte ser ut som vi är vana vid – berättelsen om den stora meteoriten var kanske inte ens en idé vid den här tiden). Vi får inte se något om människans utveckling, vilket lär ha varit ett medvetet grepp för att slippa gnäll från kreationister. Nej, tyngdpunkten ligger på dinosauriernas tid. Och trots att man hade tillgång till allsköns expertis framställer man den långa och mångskiftande perioden som en enda tidpunkt, där allting händer samtidigt. Till exempel träffades aldrig segelödlor (efter ”seglen” på ryggen) och Triceratops i verkligheten, eftersom de förra dog ut redan innan dinosauriernas tidsålder, de senare levde i slutet av densamma. Eller, om vi tar bilden ovan, att Stegosaurus levde under sen jura, Tyrannosaurus under sen krita. Vilket innebär att tidsgapet mellan dem (80 miljoner år) är större än mellan Tyrannosaurus och oss (65 miljoner år).

Den anakronistiska scenen blev ikonisk, åtminstone hos Disney. Den återskapades flera gånger med rörliga figurer, animatronics. Första gången var faktiskt ett reklamjobb. Under världsutställningen i New York 1964–1965 skulle Ford lansera en ny sportig modell vid namn Mustang. De tog hjälp av Disney som skapade en hel åktur: Folk satte sig i bilar och fick göra en tidsresa, från dinosaurier till framtiden. När utställningen stängt flyttades dinosaurierna till Disneyland i Kalifornien. Där kan man se dem än idag, som en etapp i järnvägsturen; med Stegosaurus/Tyrannosaurus, segelödlor och allt.

Disneyland i Anaheim, Kalifornien ska inte förväxlas med det långt större Disney World i Florida. Det är inte en nöjespark utan flera. En av dem heter Epcot och öppnade 1982. Det är en märklig historia som är väl värd att berätta, mer än jag gjorde i If you had wings. Här kan dess ursprung sammanfattas med att Walt Disneys sista och största dröm var att skapa morgondagens stad. När han dött var absolut ingen sugen på att fortsätta. Det Epcot som så småningom stod där är bara skuggan av det EPCOT Walt drömde om.

En av framtidsparkens attraktioner hette ”Universe of Energy”. Där berättar oljebolaget Exxon om energins historia (global warming nämns, nätt och jämnt). Den döptes senare om till ”Ellen's Energy Adventure” efter Ellen DeGeneres (känd för en pratshow) och Bill ”The Science Guy” Nye. Utöver Ellen och Bill medverkade, och nu hittade jag tillbaka till tråden, dinosaurier, där vi särskilt känner igen ett par:

… And the vehicles have entered the early Jurassic Period. Trachodons [problematiskt begrepp men nu ska jag inte divergera mer] and a small waterfall are to the left and a Stegosaurus and Allosaurus battle on a rocky outcrop straight ahead.

- R. A. Pedersen, The Epcot Explorer's Encyclopedia (2012)

Nu var visserligen rovödlan en av många deltagare i en av många attraktioner i en av flera parker. Jag har svårt att tänka mig att den beskrevs särskilt ingående. Men här och var nämndes nog tyrannosauren på Disney World. Vilket felfinnare inte tröttnade på att ta upp: De levde ju i olika perioder. Hur det än gick till justerades så småningom dinosauriens art till en som åtminstone låg rätt i tiden. De roligare färgteckningarna kanske är ett minne från 1990-talet.

Och nu har vi återkommit till tyrannosaurusens händer. Hur ser de ut hos Disney?

1940: 3, 1964: 4, 1982: 3. – De två sista är inte glasklara på de stillbilder jag sett. Fingrarna framgår bättre på rörliga bilder, som denna (1964) och denna (1982).

Två andra amerikanska exempel: I King Kong (1933) har rovödlan bakom Fay Wrays Ann Darrow 3 fingrar, den odiskutabla tyrannosaurusen i Rudolph Zallingers gigantiska muralmålning på Peabody Museum i Yale (färdigställd 1947) har väl 2.

På 1990-talet berikades beståndet av T rex-fossiler avsevärt. Nu är det så, att paleontologer inte letar helt på en slump. I viss mån kan man rikta in sitt sökande på specifika arter. Man kan till exempel gå till en fyndplats från en viss period, som när det begav sig hade en viss miljö där vissa arter förekom. Man gräver heller inte alltid fram allt man hittar omedelbart. Om någon hittar exempelvis en Tyrannosaurus i storformat, så kan den få vara kvar tills man bestämt sig för att investera de avsevärda mängder tid, energi och pengar som krävs för att under ordnade former flytta ett rejält fossil från mark till museum. Det är därför inte så konstigt att man framåt 1990-talet, decenniet som gav oss Jurassic Park, såg antalet fossiler efter Tyrannosaurus rex tredubblas på bara några år.

Vid det laget hade man redan hittat ett fossil som är extra intressant i denna berättelse.

I knew what Kathy had brought me belonged to the arm of a T. rex …

- John R. Horner, The complete T. rex (1993), s 35

Först 1988, nästan 90 år efter de första fynden, hittades tyrannosaurusens armar. Inte av proffs som Horner, utan av familjen Wankel på campingtur – paleontologi är en vetenskap där rena amatörer fortfarande kan göra viktiga fynd. Först nu fick man bekräftat hur många fingrar Tyrannosarus rex med underarter hade:

- Inte Wankels fynd (Tyrannosaurus regina) men den monterade armen från Sue (Tyrannosaurus imperator)

… Två. Så det blev rätt på affischerna 1993.