Jag skickar 100 000 burkflärpar till Thailand

- Som illustration en hög med långt färre än 100 000 flärpar. Eftersom virtuella flärpar som mina gör sig sämre på bild.

Vi sitter på en liten skatt utan att reflektera över det – kapsyler! Vanliga ”flärpar” från aluminiumburkar som används när de öppnas. De kan bli till benproteser i Thailand.

- Typiskt citat från nätet, lätt justerat

Så där kan det se ut. Entusiaster startar en insamling av antingen burkringar, flärpar eller vad man kallar dem, eller värmeljus. När man fått ihop en tillräcklig mängd ska det hela skickas till Thailand för att bli proteser; där är behovet av sådant tyvärr stort, p g a mängder med minor.

Inget fel på entusiasmen. Men vad händer egentligen med metallen?

Om detta skrev jag i bloggposten Värmeljus och burkringar till Thailand för några år sedan. Vad som händer med metallen är att den säljs, i Thailand eller tidigare. Pengar är mer användbart än skrot. Det finns heller ingenting i den insamlade metallen som gör den mer värdefull än vilken aluminium som helst; ingen särskild legering, titan eller så. Det är snarare tvärtom: Behöver man kvalitetsmetall vill man inte ha flärpar i lösvikt.

Når dåseringene er vejet, bliver de solgt. Det beløb vi får tilbage går ubeskåret til Prothesis Foundation i Chiang Mai, hospitalet som hjælper patienter med at få protheser.

- Projekt Dåseringer

All aluminum that we receive by donations, we sell and purchase quality from the same company to provide artificial legs. However as our suggestion you can sell them and transfer money via the foundation account is the best solution it’s more versatile.

- HKH prinsessan Srinagarindra Boromarajajonanis stiftelse för proteser มูลนิธิขาเทียม ในสมเด็จพระศรีนครินทราบรมราชชนนี [arkiverad]

De välmenande insamlingar som görs är inte bortkastade. Men folk hade kunnat göra större nytta om de vetat vad som behöver göras. Till exempel blir frakten lätt dyrare än metallen. Och varför ska man skicka aluminium till ett land som 2021 exporterade aluminium för nästan tre miljarder dollar?

Detta har jag uppmärksammat. Men vad har jag gjort mer? Ingenting! Mindre än de som samlat in flärpar. Dags att göra något åt det. Tänk om jag skulle skicka, säg, motsvarande 100 000 flärpar?

En ”flärp” eller burkring väger ett tredjedels gram. Så 100 000 flärpar blir drygt 33 kg. På WS-skroten.se anges skrotpriset för ett antal metaller; för närvarande går aluminium på 6 kr/kg. Mina 33 kg blir 200 kr.

Som mottagare valde jag den kungliga stiftelsen ovan (Srinagarindra var f ö mor till Thailands förre kung Bhumibol). På deras hemsida anges konton dit man kan skicka bidrag. Som till exempel 566-2-50375-3 hos Siam Commercial Bank, SWIFT-kod SICOTHBK. Jag satte in summan. Och vips hade jag gjort lika stor nytta för stiftelsen som om jag gnetat ihop hundratusen burkflärpar. Men de slapp hantera metallen, som heller inte behövde transporteras över halva världen, med mera.

Nu är det ju ingen stor grej att dunka iväg en slant på nätet. Det hade kanske känts bättre och rejälare om jag jobbat med det hela, samordnat med folk, kånkat kassar med flärpar osv. Men det är ju inte för det egna välbefinnandets skull man gör sånt här.