Svensk stålexport till Nazityskland

- Narvik: Hitler's first defeat (2022) finns på Netflix, började tydligen ”på kino” i Norge

Inom vissa ämnen är folk mer förlåtande än inom andra. När diskussionen når de trakterna behöver man inte förvänta sig att höra ”källa på det?” i lika hög grad som annars. Dit hör mycket som rör Tredje riket. Bitvis är det förståeligt. Där förekom så mycket så groteskt att (nästan) alla rimlighetsbedömingar fallerar. När sanningen så ofta låter som en ond saga, vem kan då på förhand döma ut ett påstående bara för att det låter som en ond saga?

Ett relaterat område som inte är i närheten lika groteskt, men där folk ändå tenderar att svälja utan att fråga, rör Sveriges förhållande till Tredje riket. I början av Narvik får tittarna lite bakgrund för att de ska förstå varför staden var så viktig för tyskarna. Bland annat får man se detta, där poängen är att den svenska malmen gick per järnväg till Narviks hamn:

Sweden delivers 85% of the iron ore used by the German weapons industry

 – Narvik

Jag vet inte vad som ligger bakom uppgiften. Men man kan lugnt utgå ifrån att många tittare, i Sverige, Norge eller var som helst, ser och accepterar påståendet utan att börja gnälla om källor.

Historikern Mikael Nilsson har kommenterat påståendet som följer:

I verkligheten var den genomsnittliga siffran 1940–43 endast 18,8%, eller ca 29% i termer av järnhalt 1940–44. Toppnoteringen är 1936 då svensk malm står för 46,1% av de tyska tillgångarna. Neutrala Norge var ju också lika delaktig i exporten då det mesta gick över Narvik.

Det kan vara så att man förväxlat Sveriges ANDEL av den tyska IMPORTEN vilken utgjorde 72% under första, och 91% under andra, kvartalet 1940. Detta är ju dock en helt annan sak och borde inte kunna förväxlas. Totalt utgjorde den svenska malmen 39,5% av de tyska tillgångarna under 1940. Det innebär att filmmakarna hävdar att Sveriges bidrag till Tyskland var mer än dubbelt ggr större än vad den verkligen var när Norge anfölls i april 1940. Det är ingen liten felmarginal.

Lägg till detta att endast ca en fjärdedel av den svenska malmen var av en sådan kvalitet och fosforhalt att den kunde användas till kvalitetsstål i den tyska krigsindustrin, dvs enbart ca 7,25% sett till järninnehåll 1940–44, och felmarginalen blir än flera ggr större.

- Mikael Nilsson @ars_gravitas på Twitter 23 januari 2023

Nu kan man inte ställa samma krav på spelfilmer som på dokumentärer. Men så länge det inte rör sig om uppenbar fantasi-action à la Örnnästet, eller detaljer som kan ha betydelse för filmupplevelsen men saknar historisk betydelse, utan ”faktarutor” som ovan, så förväntar man sig som regel att de åtminstone inte är helt fel. Som här.