Lördagsfråga 729: Atombomber

1. Cyklonen Isabel, fotograferad från ISS 2003. Ordet hurricane är lurigt att översätta. Ofta ser man "orkan", men det är inte så mycket ett väderfenomen som den högsta vindstyrka svenskan känner till: 32,7 m/s och uppåt. Det som illustreras ovan kallas hellre cyklon: En luftvirvel med lågtryck i centrum (stormens öga). Cykloner i väster (Karibien med omnejd) kallas i den trakten hurricanes, cykloner i öster tyfoner.
2. Fyrtåig hästspringråtta Scarturus tetradactyla, fotograferad av Joel Sartore.
3. Detalj ur tavlan "Inspirerad av en Tang-poet", av Qiu Zhu, verksam på 1500-talet. Hon kallas oftast Duling Neishi eller mer familjärt Miss Qiu. Med tanke på hur många tavlor som bevarats är fascinerande lite känt om hennes liv.
   
4. Leende Buddha – och här är det verkligen Siddhartha Gautama och inte den Budai som 99 % av alla slagningar på leende eller tjock Buddha ger.

Operation Hurricane 1952, Gerboise Bleue "blå hästspringråtta" 1960, Miss Qiu 1964 och "leende Buddha" 1974 – det är de första sprängningarna av atombomber av Storbritannien, Frankrike, Kina och Indien. Den sattes av Håkan.

Närmare bestämt är dessa de "intressantaste" namnen som använts. Det är påfallande hur många intetsägande namn som förekommit även i detta sammanhang. Medlemskap i kärnvapenklubben är ju så märkvärdigt det kan bli, för många stater intyget på att man verkligen är en av de stora grabbarna. Varför då inte ge den historiska biljetten ett passande namn? Men Sovjet kallade sin förstling, som fick jorden att bäva i såväl Kazakstan som Washington, för … RDS-1. Kina, som ofta gett sin propaganda en poetisk touch, kallade sitt första kärnvapenprov för Projekt 596. Och så håller det på. Visserligen har de officiella namnen börjat som topphemliga täcknamn, men det gäller även kvalitetsnamn som Operation Overlord. Men så har det funnits interna termer, som kinesiska Miss Qiu. Eller för den delen namn som andra länder använt, som när USA kallar den första sovjetiska bomben Joe-1, men det känns som en annan sak.