Mellan hägg och syren

- Blommande hägg Prunus padus och syren Syringa vulgaris

Folkkärt och spritt uttryck om skomakaren som tog semester på försommaren och satte upp en skylt på dörren: ”Stängt mellan hägg och syren”, dvs. stängt från det att häggen börjar blomma till dess att syrenerna slokar.

- Hellsing, Hellquist och Hallengren, Bevingat (Bonnier Pocket 2005, 2:a uppl.) s 320

Ibland anges perioden mellan hägg och syren till två veckor men det kan naturligtvis variera avsevärt. Vissa år verkar blomningarna pågå närmast samtidigt.

Notera även att en exaktare formulering, enligt denna källa, hade varit ”från hägg till och med syren”. Eller varför inte vara övertydlig och illustrera:

Detta är vad uttrycket ”mellan hägg och syren” avser:

H H H – – – S S S

^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^

Uttrycket tolkas ibland bokstavligare; denna tolkning ska alltså vara felaktig:

H H H – – – S S S

      ^ ^ ^ 

Med den senare definitionen, i källan angiven som oriktig, kan perioden dessutom bli synnerligen kort eller utebli helt, när den första syrenen slår ut innan den sista häggen blommat ut. Vilket som sagt inte är ovanligt.

… Så. Nu fortsätter vi med talesättet:

Skomakaren i fråga kan ha varit Oscar Gustafsson, som vid sekelskiftet 1900 innehade ett skomakeri på Bangatan i Masthugget i Göteborg. Han hade i ungdomen vandrat som gesäll i Tyskland innan han 1897 etablerade sig som skomakarmästare. Lusten att vandra satt dock i, varför han brukade ta en veckas vandringssemester ”mellan hägg och syren”.

Jag har inte letat särskilt efter Gustafsson eller hans skomakeri, men förutsätter att de existerat. Men observera att det kan ha varit han som satte upp skylten – påståendet är inte hårdare än så.

Orden var länge ett talesätt i Gustafssons familj, men han själv skall ha varit en färgstark person som lät tala om sig, och på 1960-talet dök uttrycket upp i ett radioföredrag. Eventuellt kan han även ha fått idén till skylten under sina vandringar i Tyskland.

Här verkar det ha blivit fel. Den 17 maj 1949 sändes radioprogrammet Husmorshalvtimmen i Sveriges då ännu enda radiokanal. Där ingick ett kåseri av Carola Eklund, ”Stängt mellan hägg och syren”. Det var då uttrycket först planterades i det allmänna medvetandet.

Jag har inte läst Eklunds kåseri, eller ens sett skymten av texten. Med tanke på hur åtminstone några gnetat runt efter skomakaren, så borde man ha varit åtminstone lite nyfikna på hur det hela först förkunnades för allmänheten.

Ett sista tänkbart myntande får avrunda långcitatet:

Författaren Elsa Björkman-Goldschmidt berättar något liknande i sin bok Det var i Wien (1944), men den skomakaren stängde butiken på grund av tillfällig arbetsolust (”Wegen Unlust zur Arbeit heute geschlossen”.)

- Hellsing, Hellquist & Hallengren

Man tog inte med en annan idé om berättelsens ursprung eller inspiration, som också hänvisar till litteraturens värld. Det var ingen mindre än Dan Andersson som i novellen ”Nålmakarens son” berättar om en viss Erik Axel Leonard Blom. Denne hade demonstrerat fallenhet för brännvin, flickor och att samla fågelägg, och ett kompakt ointresse för allt annat. Släktingar med resurser försökte att få igång den unge mannens karriär. Bland annat skaffade de en affär åt honom, två gånger rentav. Båda gångerna gick det någorlunda … Tills försommaren slog till, med en majdag så härlig som bara härliga majdagar kan vara. Då mötte kunderna en stängd boddörr, försedd med ett anslag:

ERIK AXEL BLOM
är i anseende till den ljuvliga våren bort-
gången att meta laxöring och samla fågelägg.
Ärade kunder kan under tiden handla var fan
som helst.

- Dan Andersson: "Nålmakarens son", Posthuma noveller (1922) [Litteraturbanken]

*

Är det sant det där med skomakarn, och var fanns han? I Värmland, sa min morbror. Kanske lever han än. Är det någon som vet? Jag skulle vilja skicka en blomma! – Charlotte

- DN 26 maj 1963, text & illustration

I Bevingat nämns som sagt Masthugget i Göteborg som ett alternativ. Fler förslag finns … När folk grävt efter sanningen bakom hägg och syren – så att säga – så har man främst funderat på var den verkliga skylten sattes upp, eller åtminstone en (1) verklig skylt satts upp, som väl för att räknas måste ha varit opåverkad av radiokåseriet 1949. Då och då har frågan luftats, ofta sedan en redaktör för någon tidnings lättsamma sida hoppats på lite interaktion med läsarna. På så sätt har frågan ”var fanns skomakaren som tog ledigt mellan hägg och syren?” ställts otaliga gånger i press och radio (kanske även tv?). Sedan har svar kommit in. Och föreslagit adresser som exempelvis, för att börja i Stockholm, Kungsgatan 82 eller 80, Skomakargatan 2 eller 4, Lill-Jans plan vid Sophiahemmet, Hässelby 1916, någonstans på Söder (enligt Pelle Holm, enligt Bertil Molde), samhället Nybacka utanför staden … Och längre utåt landsorten föreslås någonstans i Bräkne-Hoby (Blekinge), Danska vägen i Falköping, Kilbäcksgatan i Uddevalla, hörnet av Kilbäcks- och Västerlånggatorna i Uddevalla 1902 … Eller någonstans i Värmland. Med många fler.

Eftersom jag inte har tillgång till Eklunds kåseri känner jag inte till mer om vad vi här skulle kunna kalla historiens standardversion än det ovan angivna.

När frågan diskuterats har man fokuserat på geografin. En annan aspekt har däremot diskuterats lite om alls, och den har heller inte varierat nämnvärt, och det är huvudpersonens yrke. Varför just en skomakare? Ja, det framgår inte.

Jag ska avrunda med en annan fråga, som inte bara borde ha undersökts ordentligt utan även ha inställt sig allra först: Hur långt tillbaka kan man spåra uttrycket? Talesättet tas upp i SAOB, som nämner en sekundärkälla – ett belägg som i sin tur nämner ett (betydigt) äldre belägg – men inte mer än så. (Man tar inte ens upp GHT 27 november 1948, där uttrycket förekommer i press före radiokåseriet 1949.)

I min ungdom (jag är född 1880) fanns en skomakare Hellberg i Nybacka utanför Stockholm. Han berättade att under skråtiden skulle årets gesäller ”friställas” mellan hägg och syren. De skulle då ut på vandring. GHT 9 ⁄ 6 1971

- SAOB: SYREN

Här har vi ett förslag på varför det skulle ha varit just en skomakare som stängde butiken. Det ska först sägas att gesällvandringar var en högst verklig och vanlig företeelse. Sedan en lärling tillbringat flera år hos en och samme mästare fick han som nybakad gesäll ge sig ut på vägarna, och, medelst tillfälliga anställningar, bekanta sig med andra mästare på andra orter, liksom andra kundkretsar, metoder, material … Fast sådana vandringar höll naturligtvis på mycket längre än några futtiga försommarveckor. Hur som helst – det är en ledtråd värd att undersöka, bättre än ett helt gross med blandade geografiska förslag.

Men om uttrycket "mellan hägg och syren" förekommit i ett sådant sammanhang före skråväsendet upphörande 1846, så borde det finnas långt bättre källor än en hågkomst från 1971. Skråordningarna är ju väl bevarade. Men vad jag förstår har ingen ännu dragit fram någon gulnad samling med paragrafer, ur skomakarnas papper eller några andras, om gesällers friställningar om försommaren. Om det nu beror på att man letat illa, om alls … Eller något annat.