Rumpdrag etc

Tidigt på måndagsmorgonen hade baggen hämtats och stod nu kortklippt i vedboden överlämnad åt sina säkerligen förvirrade tankar på vad den plötsliga förflyttningen skulle innebära. På slaget sju inträdde Sammel och Stava genom grinden. Den obligatoriska kaffekoppen med dopp och en sup åt Sammel serverades i köket. Så vidtogo de hemska men intressanta förberedelserna och snart låg baggen bunden och sprattlande på den rysliga bänken.

- Jasså, Albet sa va mä å jälpa te mä slakta, sade Sammel och betraktade mig välvilligt över brillorna. Ja-ja, han kan nog göra nötta, så liten han ä! Men de ä ju för markvadit va en kan va glömsker! Ja-ja, si en bler gammel, när en bler äldre! Kan I tänka er, männesker, atta ja har glömt rômpedrajet, å de sum ä dä vektiaste å alltihop ve baggaslakt! Hör nu Albet, han sum ä snäller å rasker å sek, ta å spring opp te Johan i Bogård å låna hases rômpedraj. Men lägg å, för dä ä bråttom.

Jag blev stolt att få ett uppdrag. Jag var en man som behövdes i samhället. Och jag sprang som för livet. Vad på mig berodde, skulle det inte stå länge på förrän Sammel skulle ha sitt rumpdrag. Och till Bogård var inte mer än en knapp halv fjärdingsväg, och mindre om man tog vägen över skogen.

- Albert Engström: Rumpdraget

Efter att ha rusat runt ett tag och känt sig viktig får Albert reda på vad det egentligen är frågan om: "rumpdraget" var ett påhitt för att få iväg honom från slakten, så han inte skulle se sådant som barn inte ska se.

Sedan dess har hemmaslaktandet avtagit. Men på många arbetsplatser, åtminstone inom några branscher, fortsatte man att "nolla" nya förmågor genom att låta dem springa efter, om inte rumpedrag, så ögonmått, synvinklar, släggfett, nävmackor, släntskor, tvärnitar … Och allt vad det kan ha varit.

Förekommer sådant fortfarande? I så fall är det en anrik tradition, väl värd att uppmärksamma och dokumentera. Även om det kan kännas jobbigt för den som utsätts för dem, åtminstone just då.