Sju sorters kakor

- Sveriges mesta kak-kokbok, i någon av de många upplagorna.

Den svenska kakbibelns allra första upplaga gavs ut 1945, då den intensivt åtrådda freden var färsk och underbart förvirrande. Både bok och fred signalerade en ny tid. Nu kunde man äntligen, äntligen börja lämna kristidens krisrecept med krigssmör, rostad cikoria och grävlingsbuljong. Äntligen kunde ännu en sektor av vardagen gå tillbaka till för-krigstiden ("fredskvalité" var en av den långa krigskrisens vanligaste glosor). Äntligen kunde man börja frammana mytomspunna kändisar som man i åratal bara smakat på bleka kopior av, och som den yngsta generationen hade en mycket förvriden bild av: Den mjuka, fluffiga sockerkakan, fylliga chokladkakor, klenäter, och så vidare …

Visserligen innebar freden inte att alla ransoneringar genast upphörde. Återuppbyggnaden av Sverige, Europa och världen tog sannerligen sin tid (även hos oss), och det fanns myriader prioriteringar att göra beträffande frakter, lagerhållning, samhällsnytta, pengaflöden et cetera. (Å andra sidan hade många varor börjat ransoneras först (långt) efter krigsutbrottet.) För att bara ta två exempel släpptes sockret inte fritt förrän 1949, kaffe 1954. De sista ransonerningarna som försvann var just av kaffe och tobak. Man kan tänka sig att rivandet av krigets allra sista figurativa utposter firades med en särskilt tilltagen, välrostad och njutningsfull tår, respektive en intensiv röksession där doften och smaken av oförfalskad, äkta Nicotiana gav en enastående känsla av fred, frihet och underbara lyxprodukter.

Begreppet "sju sorters kakor" blev som sagt riktigt känt 1945, och därvid har det blivit. Men det fanns innan dess.

 – Vad vankades hos prästen idag? sa hon.

 – Kaffe och sju sorters kakor och pianospel! sa jag överlägset.

- Henrik Wranér, "Ur folklif och folkmun" (1892)

… Mor blev så glad, så hon bums tog fram kaffetåren med sju sorters kakor.

- DN 30 januari 1921

… Kaffe och sju sorters kakor som traditionen bjuder.

- Aftonbladet 2 november 1924

Det sägs att sjutalet var det lagoma idealet: Den som bjöd på färre var snål, den som bjöd på fler högfärdig. Så kan det säkert ha varit, på vissa platser på vissa tider. Men förvisso varierade normen.

Gumman hade blivit bjuden på kaffe med 5 sorters kakor.

 - Östersundsposten 23 juni 1892

Va, bara sex sorters kakor? Gumman min hade attan sorter utom bonnkringlorna.

- Provinstidningen Dalsland 22 april 1921

O forna tiders kafferep! Sju eller nio sorters kakor, påtår och tretår.

- SvD 28 januari 1929

Häromdagen beskrev jag hur Järnspisen förändrar Sverige. De började dyka upp i mitten av 1800-talet och blev mot slutet av seklet riktigt vanliga. I dem kunde man baka på ett helt annat sätt än i de gamla bakugnarna, vars hanterande var ett helt projekt. Tillsammans med dramatiska prisfall på socker och mjöl revolutionerades hembakningen. När Wranérs yngling 1892 rapporterade om det rika utbudet i prästgården var det ett tecken i tiden.

Källor:

• Kafferepet: Trugandets värdskap — en synnerligen matig artikel som försvarat sin plats i vilken relevant bok som helst; Lina Ahlin, kulturdelen.com 12 december 2011

(Att jag citerar SvD flitigare än alla andra tidningar ihop beror mindre på innehållet än på att SvD:s arkiv helt enkelt är bättre än något annat jag sett, inklusive DN:s förvånansvärt undermåliga försök. Kom igen! Ni har ju en fantastisk databas som förtjänar mycket bättre än det här. Ni kan åtminstone försöka göra den lika tillgänglig, sökbar och hanterlig som SvD:s. Studera den, låna och/eller sno de vitala delarna. Gör något!)