1800-talets färskpotatis

Färsk Potatis finnes till salu à 3 Rdr pr kappen [4,6 l], och som jag i år har warit i tillfälle att drifwa den på ett ändamålsenligare sätt än de föregående åren, så har det lyckats mig att få potatisen rigtigt wälsmakande. Jönköping i Mars 1866. A. S. Swensson

- Jönköpingsbladet 31 mars 1866

1800-talets tidningar är fulla av annonser och meddelanden om färsk potatis, även före midsommar — inte sällan långt före midsommar. Och även om man inte braskade med rubriker då som nu så får man inget intryck av att färskpotatis i maj, april eller ännu tidigare var något märkvärdigt.

Givetvis kom vårvinterns nolor inte från vilka vindpinade åkrar som helst. De hade drivits upp med omsorg och skicklighet, ibland inomhus, och till en högre kostnad än den vanliga brukspotatisen.

- Falköpings Tidning 18 februari 1882

Det var sådant som gjorde det möjligt att man i gården Dömestorp, vid Hallandsåsens fot, kunde avsmaka 1882 års skörd av färskpotatis — den 9 februari!

- Norrköpings Tidningar 30 januari 1864

Den tidigaste noteringen (räknat på året) jag sett är från Hylinge utanför om Norrköping, vars orangeri utannonserade sin färskpotatis den 30 januari 1864. Där kunde man samtidigt bjuda ut rädisor, liksom rena onyttigheter som kamelior och lövkojor, och det mitt i vintern. Men så hade man också uppvärmda växthus, så kallade orangerier, och visste hur man skulle använda dem. Sådana hade funnits i Sverige i flera hundra år och gjort det möjligt att driva upp inhemska och exotiska växter året runt. De var dyrbara i drift och ganska märkvärdiga på sitt sätt, men ingalunda någon nyhet.

Det pris jag hittat för 1800-talets riktigt tidiga potäter är de tre riksdaler kappen man fick ge i Jönköping. Lite gräv, uträkningar och jämförelser ger vid handen att färskpotatisen i Jönköping mars 1866 kostade 2/3 så mycket som smör. Inte billigt, men heller inte fantastiskt dyrt i sammanhanget. Köparen var naturligtvis införstådd med att det fick kosta. Däremot hade hon nog blivit överraskad om hon fått reda på att dagens mathistoriker hävdar att det inte gick.

För slår man på färskpotatisens historia hittar man snabbt och lätt uppgifter i den här stilen: 

Förr fanns det inga primörer vid den här tiden [midsommar]. Färskpotatis åt man inte, det ansågs vara slöseri eftersom den inte var färdig. 1898 började färskpotatis säljas i Mölle, där överklassen bodde på badhushotell, och vid efterkrigstiden började gemene man att äta det.

- Richard Tellström intervjuad i Midsommar — traditioner i ständig förändring, GP 21 juni 2013

Att man skulle äta färskpotatis var förr fullkomligt uteslutet hos vanligt folk, det var ett slöseri med Guds gåvor på en tid där missväxt kunde drabba landet.

- Jan-Öjvind Swahn

Jag har flera gånger hört historien, återberättad av huvudpersonens släkting, om den klurige bonden som tog sin kvartsfärdiga potatis till det fina folket i Mölle och fick prima betalt för den. Det var en banbrytande insats, inte så mycket på det agrara området (det är som sagt inte svårt att få fram färskpotatis i god tid före midsommar) men väl det matkulturella och framför allt PR-mässiga: Att skapa en ny produkt. Men vid det laget hade färskpotatis före midsommar sedan länge varit en utbred företeelse. Som på Hamburger Paquet, som 1853 blev den första ångaren i trafik mellan Göteborg och Hamburg:

Ombord å Ångfartyget Hamburger Paquet finnes färsk Potatis samt Ärtskidor och Gurkor.

- GP 3 juni 1862

Inte för att det kan ha varit särskilt mycket "vanligt" folk ombord. Däremot ovanligt folk, av just den sorten som en dryg generation senare levde badortsliv i Mölle och nyfiket högg in på de lokala primörerna. De borde inte ha varit ovana vid färskpotatis före midsommar.

Ett återkommande argument har gällt synen på den ofärdiga färskpotatisen: Att det skulle ha varit fel, rentav omoraliskt och syndigt, att plocka de små sammetspärlorna så tidigt i livet, innan de fått tillfälle att bli stadiga matklumpar som kunde hålla liv i folk under höst, vinter och vår … Men även om den inställningen säkert fanns på sina håll, så fanns också motsatsen.

Vi tveka icke att slakta ynglen av våra husdjur, kalvar, grisar, kycklingar m. fl. Vi förtära med välbehag späda växter, ärter, bönor, omogna kökssaker, färsk potatis och tveka icke eller att avmeja betydliga grönfodersfält.

- Post- och Inrikes tidningar 30 januari 1854

Vilka "vi" nu kan ha varit … Men även om det bara var samhällets stöttepelare som mumsade färskpotatis före midsommar, så var de tillräckligt många för att det skulle ha varit en stapelvara långt innan bonden på Kullahalvön fick sin idé.

Hisingsbönderna hava vanligen färsk potatis 14 dagar före midsommar, och några få veckor därefter till den mängd, att den kan säljas till samma pris som gammal vara.

- GHT 13 maj 1859