Elddop och stålbad

Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld.

- Matteus 3:11

Begreppet elddop kommer från Johannes döparens beskrivning av Jesus. Man har funderat över hur den där elden ska tolkas. Kanske den första pingsten, då den helige ande kom på besök och i form av "tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en"? (Ovan framställt av El Greco.) Eller kanske när hot om helveteseld får folk att döpa sig? Eller när odöpta martyrer bränns, där bålets eld måhända skulle kunna räknas som dopvatten?

- Stockholms-Posten 5 mars 1824

Jag vet inte riktigt hur detta belägg ska tolkas. Det skickades in anonymt till SP och är, om inte det allra första belägget för ordet "elddop" i svenskan, åtminstone äldre än det som nämns i SAOB (Wallin 1831, där martyrens eld avses). För sedan ordet kom in i svenskan tog det inte lång stund för det att börja användas om soldatens första eldstrid. Den sortens högst konkreta "elddop" är också den betydelse som ordet främst har idag, så till den grad att den bibliska fallit i glömska.

Idag används elddop synonymt med stålbad. Det ordet har en osäkrare härstamning, delvis eftersom det avser helt olika saker. Länge användes stål- eller järnbad om bad i vatten som berikats med mineraler, som i belägget från SvD 1886. Men det kan även avse den flytande metallen. Vilken betydelse som gett upphov till dagens allmänna, "svår men härdande prövning", vet jag inte. Den har dock åldern inne, som hos Tegnér 1831 där det är vattenbadet som avses: "Sjelfva den fasta oböjligheten af [latinets] språkformer kan sägas verka stärkande, som ett stålbad, på det unga sinnet."