Vad skall villan heta?

För några tiotal år sedan utkom en förordning att alla på evärderlig tid avsöndrade lägenheter vid avsöndringen skulle åsättas namn och nummer. På grund av denna förordning ha under de senaste åren skapats tusentals nya namn på tomter, hus, villor, egnahem m. m.

- Jöran Sahlgren: Vad skall villan heta? (Berlingska 1916)

Det finns gott om enstaka byggnader med egennamn i Sverige. Slott och herresäten är en historia för sig, likaså militära anläggningar, och gårdsnamn kan vara riktigt gamla. Men om man har en relativt oansenlig byggnad, med ett särskilt namn men utan nämnvärda ägor eller annat som sticker ut, så kommer namnet ofta från tiden kring sekelskiftet 1900.

Namnen var inte för skojs skull utan användes som fastighetsbeteckningar och adresser. I nya trädgårdsstäder och egnahemsområden som inte fått gatunamn fanns det desto fler husnamn att hålla reda på. Idag har de flesta försvunnit. Men åtskilliga lever kvar, inom familj, släkt och grannskap, och ibland i vidare kretsar när hus gett namn åt sin omgivning.

När namn ska ges på nya byggnader som ännu inte utmärkt sig på något sätt är det inte märkligt att fantasin tryter. Inspirationskällorna är ofta tydliga. Namn som Lugnet, Fridhem, Helenefrid, Karlsro m fl spårar Sahlgren till Karlsruhe i Baden-Württemberg. I Skåne finns danska spår som namn på -lyst eller -minde/-minne. Utländska och historiska palats dyker upp då och då, som Sorgenfri efter det danska slottet (som i sin tur tagit namnet efter Fredrik den stores Sanssouci) eller Bellevue (efter Madame de Pompadours slott). Tidens nationalromantiska ådra märks i pampiga namn som Valhall och Manhem; det ska dock sägas att dessa var tämligen få. De överlägset största kategorierna var namn som utgick från botanik (Äppelbo, Olivedal, Almedal) och/eller geografi (-kulle, -berg, -backen), och framför allt egennamn, i synnerhet på frun i huset.

När emellertid en lägenhet med ett dylikt namn skiftar ägare, skiftar den vanligen även namn. Den nye ägaren har ju i de flesta fall ingen anledning att i tacksamt minne bevara den Selma, som gett Selmasminne dess namn. Han kallar i stället upp stugan efter sin hustru, medan i lagfartslängderna det gamla namnet står kvar.

- Sahlgren

Boken hade lika gärna kunnat heta Vad skall villa inte heta? När Sahlgren recenserar vanliga och mindre vanliga namn ligger fokus på de som han tycker illa om (och än mer på de som tycker om de namn han tycker illa om). Namnen ska inte vara för vanliga, inte heller för pampiga, de ska inte gå emot verkligheten (som i illustrationerna) och framför allt inte försöka vara roliga. Men namn som anknyter till platsen, dess geografi och historia, gärna med dialektala inslag (jag vet inte vad samtidens "språkvårdare" tyckte om detta), det gick an.


Den detalj som undertecknad fann allra roligast är ändå när Sahlgren citerar Olof Rudbeck d.ä.: "Wij hafva den förmohn nästan för alla andra i heela Wärlden, att aldrig [...] något fremmande Folck är inkommit i wårt Land, som hafwer ombytt des Folcks och orters nampn." (Atland I, s 14). Att se denna pseudovetenskapliga klassiker citerad, inte som pseudovetenskapliga klassiker, exempel på uppblåst göticism eller ens som kuriositet utan som oironisk information, och det i en bok av en ansedd skribent från 1916, var intressant. Och vad våra "nampn" beträffar så har Wij alltid haft en svaghet för fina utländska namn. Även om det var ovanligt tydligt från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet.